I år fyller det amerikanska skivbolaget Folkways Records hela 70 år.
Ett jubileum väl värt att uppmärksamma.
Ty Folkways är något av ett unikum. Till skillnad från många av deras multinationella musikbranschkollegor har deras mål aldrig varit att ge ut hitsinglar, fostra världsartister, starta trender och göra stora profiter. Istället vill de sprida kunskap, skapa en ”världsomspännande mosaik av ljud”, ge en röst åt ”vanligt folk”, propagera för jämlikhet, främja multikulturalism och dokumentera historien.
Och deras katalog speglar verkligen detta.
Bara mellan 1948 och 1987 gav Folkways ut 2 168 skivor. Majoriteten av dem innehåller någon slags folkmusik, men även genrer/ljud/fenomen som världsmusik, jazz, blues, country, barnvisor, sjömansvisor, gospel, nordamerikanska grodor, musique concrète, ånglok, regnskogar, Angela Davis-intervjuer, bluegrass, calypso, Watergate-förhören, peyoteritualer, cykelorkestrar, protestsånger, nationalsånger, lovsånger, fågelsång, hinduistiska ceremonier, skrivmaskiner, flasknosdelfiner, pop från 1800-talet, medeltida ballader, språkkurser, ljudböcker, karuseller, satelliter, Nancy Dupree-, Nikki Giovanni- och Langston Hughes-poem och en ung kvinna som lider av reumatisk hjärtsjukdom (RHD) ryms bland dem.
Vem man än är – vad man än går i gång på – lär man med andra ord kunna hitta en egen Folkways-favorit.
För någon som nyligen upptäckt Folkways kan dock deras omfattande mängd släpp verka aningen nedslående. Var – i vilken ända – ska man egentligen börja? Lyckligtvis finns här hjälp att tillgå (åtminstone för engelskkunniga) i form av Richard Carlins bok Worlds of Sound (Smithsonian, 2008) – den redogör nämligen för hur Folkways blev som de blev samtidigt som den ger tips på Folkways-skivor man med fördel kan kolla upp.
– Ja, kapitlen i Worlds of Sound utgör olika inkörsportar till Folkways – ett kapitel fokuserar på deras jazzplattor, ett kapitel fokuserar på deras bluesplattor, ett kapitel fokuserar på deras barnmusikplattor .., förtydligar Carlin på telefon från hemmet i New York.
Folkways grundades av – och var länge synonymt med – den polks-amerikanske inspelningsteknikern Moses ”Moe” Asch (f. 1905). Carlin arbetade för Asch som oberoende skivproducent 1975-1980.
– Moe var en fantastisk person, men han kunde vara svår att ha att göra med, skrattar Carlin.
– Om han litade på dig gav han dig total frihet. Du kunde gå upp på Folkways-kontoret i New York och ge Asch ett magnetband och sex veckor senare hade han gett ut det på lp. Men om han inte höll med dig om något hände det att han slängde en afrikansk figurin på dig.
Etnografen Harry E. Smith (1923-1991) var en av personerna som såg alla sidor av Asch. Å ena sidan fick han helt fria händer att sätta ihop den tre lp tjocka samlingen Anthology of American Folk Music (1952), vilken skulle komma att högeligen influera folksångare som Joan Baez, Bob Dylan och Dave van Ronk. Å andra sidan blev han och Asch så pass osams över huruvida det vore en bra idé att pressa en fjärde Anthology of American Folk Music (Smith tyckte ja, Asch tyckte nej) att de inte pratade med varandra på över ett decennium.
– Moe tog aldrig semester och han jonglerade ständigt med Folkways finanser, säger Carlin.
– Tyvärr är det många som fått för sig att han var en pirat som levde lyxliv, men det stämmer inte – Folkways befann sig ständigt på ruinens brant. Det krävs en järnvilja att driva ett skivbolag som Moe gjorde och jag är hemskt glad att han gjorde det. Han lämnade ett bestående arv efter sig.
När Asch dog av en hjärtattack den 19 oktober 1986 låg Folkways i långt gångna upphandlingsförhandlingar med det amerikanska museum-, utbildnings- och forskningskomplexet Smithsonian Institution. 1987 skrevs kontrakten under av Aschs änka Frances – Smithsonian förvärvade Folkways diskografi och Folkways döptes om till Smithsonian Folkways Recordings.
– Moe var väldigt noga med att inte favorisera en Folkways-skiva framför en annan, berättar Carlin.
– Som en konsekvens av det fanns alla Folkways-skivor alltid i tryck. Ett av kraven på Smithsonian när de tog över Folkways var att de skulle upprätthålla den traditionen – vilket de gjort.
Smithsonian Folkways har visat sig vara ett näst intill perfekt hem för Folkways. De har digitaliserat hela Folkways-katalogen och lagt upp den på streamingtjänster som Spotify och Apple Music. De har byggt en sajt (folkways.si.edu) där man dels kan köpa alla Folkways-plattor i både cd- och mp3-format, dels kan läsa på om allt som har med Folkways att göra. De har själva realiserat drygt 375 fina fullängdare. De är icke-vinstdrivande.
– Framtiden för Smithsonian Folkways ser rätt ljus ut, nickar Carlin.
– Huib Schippers, som för tillfället är styresman och förmyndare för Smithsonian Folkways, är väldigt bra på saker som insamlingsaktioner … och det måste man vara om man driver ett icke-vinstdrivande-företag i dag. Han förstår också var Moe kom ifrån, trots att han aldrig hann träffa honom.
Tror du Moe någonsin kunde föreställa sig att Folkways skulle överleva i över 70 år?
– Ja, definitivt. Han såg Folkways som ett arkiv och han ville att det arkivet skulle innehålla vartenda ljud i världen.

Ett dussin Folkways-tips!

Woody Guthrie with Leadbelly, Cisco Houston, Sonny Terry And Bess Hawes: Sings Folk Songs
Folkways, 1962. Återutgavs 1989 av Smithsonian Folkways.
– En av världens främsta folksångare i högform och i gott sällskap.

Mary Lou Williams: Mary Lou Williams
Folkways, 1964. I original släppt på Williams egna skivbolag Mary Records. Återutgavs 2007 av Smithsonian Folkways.
– Kriminellt underskattad jazzpianist.

The Pygmies of the Ituri Forest
Folkways, 1958. Återutgavs 1992 av Smithsonian Folkways som Mbuti Pygmies of the Ituri Rainforest.
– Polyfon, sofistikerad körsång byggd på så kallad hocketus.

Angela Davis: Speaks
Folkways, 1971.
– Så här låter aktivism.

Elizabeth Cotten: Folksongs And Instrumentals With Guitar
Folkways, 1958. I original släppt som Negro Folk Songs And Tunes. Återutgavs 1989 av Smithsonian Folkways som Freight Train And Other North Carolina Folk Songs And Tunes.
– En lektion i hur man spelar och sjunger med känsla.

Tuareg Music of the Southern Sahara
Folkways, 1960.
– Tuaregernas musik har fått väldigt stor uppmärksamhet de senaste åren. Folkways introducerade den för en västerländsk publik redan 1960.

Sounds of the Office
Folkways, 1964.
– Har du någonsin lyssnat – verkligen lyssnat – på en gammal elektrisk skrivmaskin? Om inte har du chansen här.

Lord Invader: Calypso in New York
Smithsonian Folkways, 2000. Samlar spår som Lord Invader spelade in för Folkways på 40- och 50-talet.
– Ibland en skrävlare, ibland en politisk agitator, ibland en samtidsskildrare. Alltid otroligt svängig.

Lead Belly: Negro Folk Songs For Young People
Folkways, 1960. Återutgavs 1999 av Smithsonian Folkways som Sings For Children.
– När den här lp:n släpptes var det många som ifrågasatte lämpligheten i att en dömd mördare som Huddie William ”Lead Belly” Ledbetter sjöng sånger för barn. De borde lyssnat på … Songs For Young People innan de uttalade sig.

Nikki Giovanni: Cotton Candy on a Rainy Day
Folkways, 1978.
– Intelligent, omedelbar poesi. Giovanni skräder inte orden, om man säger så.

Sounds of North American Frogs
Folkways, 1957. Återutgavs 1998 av Smithsonian Folkways.
– På vilken herpetologisten Charles M. Bogert presenterar en symfoni av olika grodläten.

Anthology of American Folk Music
Folkways, 1952. Återutgavs 1997 av Smithsonian Folkways.
– Otroligt inflytelserik samling proppfylld med amerikanska låtar inspelade 1927-1932.

Första versionen av en artikel som sedermera publicerades i Flamman nr 41 (18/10 -18).