Jazz Herstory är en nyinstiftad plattform/mötesplats vars främsta syften är att ”undersöka och lyfta frågor om jämställdheten inom jazzen” och ”dokumentera och lyfta fram kvinnliga musiker”.
Bakom den står hjälten Elizabeth ”Lizy” Exell.
– I juli i fjol ansökte jag om ett bidrag för ett teaterprojekt från [den brittiska välgörenhetsorganisationen] Help Musicians UK, berättar hon på telefon från hemmet i London.
– När jag fick det bidraget kunde jag dra igång Jazz Herstory som ett slags sidoprojekt till det teaterprojektet.
Inom ramen för Jazz Herstory har Exell hittills anordnat konserter och spelat in podcasts med septetten Nérija (som hon själv trummar i), Laura Jurd, Yazz Ahmed och Emma-Jean Thackray. Dessutom publicerar hon regelbundet lästips, livevideor, bilder och minibiografier på facebook.com/jazzherstory, twitter.com/jazzherstory och instagram.com/jazzherstory. – Responsen på Jazz Herstory har varit väldigt uppmuntrande, berättar Exell.
– Poplar Union, kulturcentret i London där vi anordnar gigen, är till exempel otroligt stödjande. Alla band som jag bokat är entusiastiska över Jazz Herstory och några har gått ut och stöttat oss officiellt.
Kommer jazzen någonsin att bli jämställd? Förhoppningsvis. Förmodligen. Att Robert Glasper och The Bad Plus-pianisten Ethan Iverson fick så otroligt mycket skit för deras horribelt sexistiska konversation på Iversons blogg Do The Math (”musikalisk klitoris” mitt arsle) är till exempel ett gott tecken … men först och främst önskar man förstås att de aldrig sagt vad de sa. Den #MeToo-inspirerade #WeHaveVoice-rörelsen – grundad av bland andra Terri Lyne Carrington, Linda May Han Oh, Nicole Mitchell och Okkyung Lee – känns även den som ett stort steg i rätt riktning. Och man måste ju bara älska Cheltenham Jazz Festival, Katowice JazzArt Festival, Manchester Jazz Festival och NYC Winter Jazzfest för att de skrivit under det internationella jämställdhetsprogrammet Keychanges avtal om ”50/50 kvinnliga/manliga artister innan 2022”.
Än återstår det emellertid extremt mycket jobb – av mig och av dig – tills jazzen når en könsbalans som bäst kan beskrivas som rättvis.
– En hel del har hänt vad gäller kvinnor inom jazz de senaste åren, nickar Exell.
– Kvinnor har alltid varit involverade i jazzen och nu börjar folk inse det. Det är viktigt att ingjuta i dagens ungdom att det finns många stora kvinnliga jazzmusiker.
Så sant. Vad händer härnäst med Jazz Herstory?
– Vi har spelningar med den fria, experimentella saxofonisten Cath Roberts och basisten Alison Rayner på gång. Senare i sommar hoppas jag kunna annonsera ännu fler namn.
Det här teaterprojektet du nämnde – hur går det med det?
– Förhoppningsvis får det sin premiär innan nästa sommar, åtminstone (skratt). Iden är att publiken ska delta i det – att de ska improvisera musik ihop med olika musiker och så. Jag kallar det ”uppslukande teater”. Rollbesättningen är 50 procent kvinnor, 50 procent män.
Nérija har nyligen skrivit på för skivbolaget Domino … 
– Vi är jättepeppade! Det ska bli intressant att se hur Domino-fansen tar emot oss – Domino är ju något av en indierocketikett och vi är ju inget indierockband …

För mer information om Jazz Herstory – och för länkar till podcastsen – se jazzherstory.co.uk.

Tidigare publicerad i OrkesterJournalen #2/2018.