Artikel: Anna Linder

Foto: Anna Gerdén

När såg du en queer experimentell film senast?
Vare sig du svarar ”räknas Mulholland Drive?” eller ”i morse, och det var Marguerite Paris epokgörande All Women Are Equal” (eller något mittemellan) på den frågan så välkomnar du säkert möjligheten att se mer queer experimentell film.
Göteborgsbon Anna Linder vill ge dig just den möjligheten.
Ett av alla syften med Linders konstnärliga, tvärvetenskapliga forskningsprojekt Queera rörliga bilder – som på pappret sträckte sig mellan 2013-2017, men som i realiteten pågår än i dag – har nämligen varit att synliggöra ”queera rörliga bilder i både bekväma och obekväma rum”.
– Ja, och det tycker jag att Queera rörliga bilder lyckats väl med, säger Linder på telefon.
– Jag har curerat i alla möjliga olika sammanhang de här senaste åren. Det har varit otroligt många arrangemang.
Continue reading

Artikel: Folkways Records

Moe Asch. Foto: Seth Langer (Smithsonian)

I år fyller det amerikanska skivbolaget Folkways Records hela 70 år.
Ett jubileum väl värt att uppmärksamma.
Ty Folkways är något av ett unikum. Till skillnad från många av deras multinationella musikbranschkollegor har deras mål aldrig varit att ge ut hitsinglar, fostra världsartister, starta trender och göra stora profiter. Istället vill de sprida kunskap, skapa en ”världsomspännande mosaik av ljud”, ge en röst åt ”vanligt folk”, propagera för jämlikhet, främja multikulturalism och dokumentera historien.
Och deras katalog speglar verkligen detta.
Continue reading

Artikel: Jazz Herstory

Jazz Herstory är en nyinstiftad plattform/mötesplats vars främsta syften är att ”undersöka och lyfta frågor om jämställdheten inom jazzen” och ”dokumentera och lyfta fram kvinnliga musiker”.
Bakom den står hjälten Elizabeth ”Lizy” Exell.
Continue reading

Artikel: Grumbling Fur

Pusselbit läggs till pusselbit, snart framträder en bild.
East Sussex, Englands sydkust. Några kilometer väster om staden Eastbourne reser sig Beachy Head, en 162 meter hög och lodrät kritklippa.
»Stupendous summit, rock sublime«, som Charlotte Turner Smith skaldade en gång.
En dimmig försommardag år 1979 puttrar en blå Range Rover sakta fram på stigarna som leder upp mot Beachy Heads platta, gräsbevuxna topp. Inuti den sitter en förortstjej, en amerikansk turist, ett övervintrat popsnöre och en nattklubbssångare.
Eller ..?
Continue reading

Artikel: Eve Risser

Hösten 2007 var en nattsvart tid i pianisten/kompositören Eve Rissers liv.
– Jag genomgick en musikalisk kris, berättar hon på telefon från hemmet i Paris.
– Jag hade tappat allt mitt självförtroende. Jag försökte spela, men jag kunde inte – jag såg ingen anledning till att spela.
Vid tillfället gäststuderade Risser på den väl ansedda musikhögskolan The Peabody Institute of The Johns Hopkins University i Baltimore, Maryland.
– En dag i december bestämde jag mig för att göra en långresa. Så jag reste till New Mexico och hyrde en bil och sedan bilade jag runt i New Mexico och Arizona. Chihuahuaöknen var full med snö och jag såg [kanjonen] Rio Grande Gorge. Den resan gjorde så att jag kom tillbaka på banan, om uttrycket tillåts. När landskapet är öppet, när jag har utrymme omkring mig – då kan jag andas, då blir jag inspirerad.
Continue reading

Artikel: Jazz och solidaritet

Foto: Sarah Thorén

Jazzmusiker har ofta, som bekant, väldigt många bollar i luften samtidigt.
Som jazzälskande lekman applåderar jag därför Jazz och Solidaritet (facebook.com/jazzochsolidaritet) – en digital samlingsplats för göteborgaren Christopher Ali Thoréns många olika projekt. Sedan Thorén drog igång den tidigt i våras har det plötsligt blivit väldigt mycket enklare att hålla koll på alla hans briljanta förehavanden.
– Jag gjorde en sak där och så gjorde jag något annat där och jag kände att jag ville knyta ihop alla sådana lösa trådar någonstans, berättar Thorén på telefon.
– Jag hade kunnat kalla sidan för Christopher Thorén Musik eller något, men det kändes inte lika roligt. Jazz och Solidaritet är också en bra beskrivning av det jag håller på med.
Härnäst på Jazz och Solidaritet väntar en ännu inte namngiven fullängdare med Christopher Thorén Kvartett – Christopher Ali Thorén (saxofon), Filip Bagewitz (oud), Alfred Lorinius (bas) och Anton Davidsson (trummor).
– Vi fyra har spelat mycket tillsammans, men vi har aldrig gjort en skiva tillsammans, säger Thorén.
– Skivan kommer både innehålla material som vi spelat länge och en del nya grejer. Vår musik är en slags mix av svängig jazz och frijazz och vi influeras mycket av arabisk och nordafrikansk musik.
– Mappe Persson på Elementstudion har producerat plattan. Han har haft del i att forma vårt sound. Det blir en rätt proddad skiva. Vi har till exempel kört instrumenten genom gitarrförstärkare och lagt på effekter.
Låter spännande, eller hur? Börja följ Jazz och Solidaritet i dag!

Original till en artikel publicerad i OrkesterJournalen #5/2017.

Artikel: Trafik-Nostalgiska Förlaget

Att sortera saker och ting ligger inte för mig.
Begrepp som Sveriges Allmänna Biblioteksförenings klassifikationssystem och Deweys decimalklassifikation har jag alltid ansett obegripliga. Folk som dagdrömmer om att införa nyordning i skivsamlingen – »hm, kanske jag skulle gå efter releasedatum den här gången?« – gör mig nervös. Pärmar gillar inte mig, jag gillar inte pärmar. Inkorg och utkorg trodde jag länge var byar i norra Norge.
I mina bokhyllor råder sålunda ett slags jämlikt kaos. Skönlitteratur står bredvid kåserisamlingar står bredvid levnadsteckningar står bredvid grafiska noveller står bredvid facklitteratur… indelning och urskiljning står ingenstans att finna.
Förutom på ett ställe. På en halv armlängds avstånd från min läsefåtölj har jag reserverat utrymme för de böcker som jag allra helst återkommer till.
Där – i den hyllan och den hyllan endast – gäller alltså en ren rangordning.
Och där – mitt i den hyllan – tronar mitt exemplar av Johan Eriksson och Roland Svenssons »Stockholmska mötesplatser – på spårvagnarnas tid«.
Som sig bör.
Ty »Stockholmska mötesplatser« är ett ljuvligt verk. Med hjälp av ett rikt och spännande bildmaterial samt extremt kunnig och lättsam text presenterar den ett Stockholm som inte längre finns, ett Stockholm som upphörde att existera »den 3 september 1967, då spårvagnarna försvann från stadens gator i och med att Sverige vaknade upp till högertrafik«.
Klart man gärna och gång efter annan förlorar sig i något sådant.
Klart man gärna också vill hylla mannen – förläggaren, eldsjälen – som gett ut den.
Continue reading

Artikel: Koi Club Sweden

Tokyo, 1914. I den vidsträckta, lummigt grönskande och historiskt laddade Ueno-parken anordnas Tokyo Taisho Hakurankai, en fyra månader lång mässa. Utställare och besökare från hela Japan sluter upp för att demonstrera och beskåda under från teknikens, kulturens och naturens världar; bilföretaget Kaishinsha Jidosha Kotos senaste prototyp, Miyata Shizans naturromantiska målningar, Hosai II:s intrikata bambukorgar… samt tjugotre ovanligt färgade och mönstrade karpar, så kallade koi.
Ansvarig för de sistnämnda räknas Hikosaburo Hirasawa.
Rätt man på rätt plats.
Förutom att han är en outtröttlig koi-entusiast håller nämligen Hirasawa ämbetet som borgmästare i Higashiyama. Och Higashiyama är i sin tur dels en liten stad belägen cirka 20 mil norr om Tokyo, dels något av mittpunkten i koi-universum. Sedan början av 1800-talet har koi fötts upp i dess omgivningar.
Ändå är de flesta japaner – de flesta människor – fortfarande okunniga om koiens existens och elegans.
Hirasawa hoppas därför att hans kois besök på Tokyo Taisho Hakurankai ska ändra på detta.
Så sker.
När Tokyo Taisho Hakurankai den 31 juli slår igen sina portar skänker Hirasawa åtta koi till Hirohito, den relativt nytillträdde Kejsar Taishōs förstfödde son. Hirohito släpper därefter ut dem – med deras välbefinnande för ögonen – i vallgraven som omger det kejserliga palatset. Lärda kvinnor och män har länge debatterat om detta kan anses vara den första koidammen eller inte.
Continue reading