Krönika: RNM

När jag hör om bidrag som dras in och stöd som uteblir …
När jag – tillsammans med fem välbekanta ansikten – sitter i en publik och skäms å artistens och arrangörens vägnar för den dåliga uppslutningen …
När jag intervjuar skivbolagsmän som är rädda för att framstå som jämställdshetsivrare …
När jag läser inlägg författade av folk som ser kultursponsring som något odelat positivt …
När jag slås av faktumet att Sveriges ojämförligt största musikevenemang är tävlingar …
… då är det lätt att jag misströstar.
… då händer det att jag för mitt inre öga ser framtiden som ett översvämmat, främlingsfientligt, mansgrisigt och nyliberalt helvete tonsatt av slätstruken och intetsägande musik.

Continue reading

Artikel: Grumbling Fur

Pusselbit läggs till pusselbit, snart framträder en bild.
East Sussex, Englands sydkust. Några kilometer väster om staden Eastbourne reser sig Beachy Head, en 162 meter hög och lodrät kritklippa.
»Stupendous summit, rock sublime«, som Charlotte Turner Smith skaldade en gång.
En dimmig försommardag år 1979 puttrar en blå Range Rover sakta fram på stigarna som leder upp mot Beachy Heads platta, gräsbevuxna topp. Inuti den sitter en förortstjej, en amerikansk turist, ett övervintrat popsnöre och en nattklubbssångare.
Eller ..?
Continue reading

Artikel: Eve Risser

Hösten 2007 var en nattsvart tid i pianisten/kompositören Eve Rissers liv.
– Jag genomgick en musikalisk kris, berättar hon på telefon från hemmet i Paris.
– Jag hade tappat allt mitt självförtroende. Jag försökte spela, men jag kunde inte – jag såg ingen anledning till att spela.
Vid tillfället gäststuderade Risser på den väl ansedda musikhögskolan The Peabody Institute of The Johns Hopkins University i Baltimore, Maryland.
– En dag i december bestämde jag mig för att göra en långresa. Så jag reste till New Mexico och hyrde en bil och sedan bilade jag runt i New Mexico och Arizona. Chihuahuaöknen var full med snö och jag såg [kanjonen] Rio Grande Gorge. Den resan gjorde så att jag kom tillbaka på banan, om uttrycket tillåts. När landskapet är öppet, när jag har utrymme omkring mig – då kan jag andas, då blir jag inspirerad.
Continue reading

2018 års 10 bästa K-pop-låtar

10. Weki Meki: Crush

Årets ”sträck-armarna-i-luften-och-dansa-vardagsrummet-runt”-låt. PS. Sei regerar! DS.


9. SUNMI: Siren

Elva år efter debuten med världens bästa Wonder Girls (tack för allt) håller Sunmi fortfarande fortet.


8. NANA: jelly

2018 års mest imponerande debut. Vad månde bliva?


7. Khan: I’m Your Girl?

Lyckas med konststycket att vara melankolisk, euforisk, varm och dansant på en och samma gång.


6. Hat:felt: Pluhmm

Elva år efter debuten med världens bästa Wonder Girls (tack för allt) håller Park ”Hat:felt” Ye-eun fortfarande fortet.


5. Soya: Oasis

Balearic + K-pop = Sant!


4. BLACKPINK: Ddu-Du Ddu-Du

577 miljoner lyssnare (när detta skrivs) kan inte ha fel.


4. (=delad plats) Red Velvet: Power Up

Tre minuter och 27 sekunder av skruvad sommar.


3. EXID: I LOVE YOU

Vilket år EXID haft –Ladyi april och så ”I Love You” i november. Stor kärlek! Dessutom årets bästa MV.


2. Oh My Girl: Secret Garden

Gåshud, på gåshud, på gåshud.


1. Yubin: 숙녀 (淑女)

City Pop + K-pop = Sant! Elva år efter debuten med världens bästa Wonder Girls (tack för allt) håller Yubin fortfarande fortet.


HEDERSOMNÄMNANDE/BUBBLARE

Eyedi: Caffeine
APRIL: Oh! My Mistake
fromis_9: LOVE BOMB
EXO: Tempo
Apink: I’m So Sick
GFRIEND: Time For the Moon Night
TWICE: What is Love?
UNI.T: No More
LOONA/yyxy: love4eva (feat. Grimes)
(G)I-DLE: HANN (Alone)
PRISTIN V: Get It
IZ*ONE: La Vie en Rose

Vilket underbart K-pop-år det har varit!