in Pressrelease

Pressrelease: Xenia Krisiin

På Pilbågsgatan 17 – staden Göteborg, stadsdelen Johanneberg – ligger Johannebergs Missionskyrka. Dess utsida är anspråkslös, stram, fridfull; gråa träväggar, vita knutar, brandgult tegeltak. Knotiga träd och vildvuxna buskar ramar in dess gavlar, gränsar av dess tomt. Ett vingligt cykelställ står parkerat utefter dess ena långsida.
  Här, måndagen den 2 juli 2012, segrade kärleken; stjärnor exploderade, himlar rämnade, hjärtan bultade, blod störtade, röster stämde triumfatoriskt upp.
  Här, måndagen den 2 juli 2012, spelade Xenia Krisiin, Johan Hjalmarsson, Henrik Magnusson och en tjugoen människor stark kör in låten »Hymn/Playing God«.
  »Hymn/Playing God« är en del av »Hymn«, Xenia Krisiins debutalbum.

1977, strax utanför staden Leigudun, upptäckte några soldater i Folkets Befrielsearmé en kunglig grav. 220 kvadratmeter, fyra rum; den utgjorde sista viloplats för markis Yi av Zeng (död 433 f.Kr.) och den hade skonats från plundring. Otaliga vackra föremål hade fått följa Yi i graven och nu såg de sålunda åter dagens ljus.
  Ovärderligt.
  Ett av föremålen som placerats bredvid Yis lackkista var en guqin; ett instrument med sju strängar, långsmal kropp och ett omfång av cirka fyra oktaver. Denna guqin är det första instrumentet inom cittrafamiljen som vi känner till. Denna guqin sålunda är rötterna, ursprunget…
  Cittran är en del av »Hymn«, Xenia Krisiins debutalbum.

Malin är ledsen, villrådig. Samtidigt som hon önskar att livet ska börja – nu! just nu! – vill hon inte lämna det välbekanta, det trygga. Dessutom börjar hon frukta att hon tappat förmågan att läsa av folks känslor; vänner hon hållit av har nyligen visat sig falska, personen hon trodde var intresserad av henne ringer aldrig, hennes föräldrar är sedan länge detroniserade.
  Så varje kväll, när huset omkring henne tystnat, klickar Malin i gång sin mp3-spelare. Dess skärm blinkar till – starka färger, starkt ljus – och snart börjar musik spela i Malins öron.
  Och genast blir allt bättre.
  Ty musiken talar till henne, fyller henne med styrka och mod, tröstar. Gång efter annan kan hon lyssna på den; aldrig tröttnar hon, alltid upptäcker hon något nytt i den. Den är ärlig, sårbar, kraftfull, omedelbar. Den bär drag av psalmer, gammal folktradition, jazz, pop, soul…
  Den är livet, döden och tron.
  Malin tar del av »Hymn«, Xenia Krisiins debutalbum.

För 26 år sedan – den 22 augusti, i Göteborg – föddes Xenia Kriisin. Hennes uppväxt präglades till viss del av musik – blockflöjtslektioner, musikutbildning på Hvitfeldtska gymnasiet – men det var först i tjugoårsåldern som hon på allvar började skriva egna låtar. Kanske är det detta förhållandevis makliga tempo som gett hennes toner sådana självständiga sinnesstämningar, sådana mångfacetterade beröringspunkter?
  Kanske?
  Uppenbart är i alla fall att Xenia Kriisins virtuosa blandning av röst, cittra och bas är en stor upplevelse. Uppenbart är i alla fall att Xenia – tillsammans med producenten/trummisen Johan Hjalmarsson, arrangören Henrik Magnusson och en skiftande kör – spelat in en skiva för både mig och dig.
  Ja, många beståndsdelar må utgöra det tio spår långa helhetsverket som är »Hymn«.
  Men den sista pusselbiten är du; din delaktighet, dina åsikter. Lyssna på »Hymn«; hör den där dagen i Johanneberg, hör cittran, hör vad Malin hörde, hör mer därtill.
  Sedan är du en del av »Hymn«, Xenia Krisiins debutalbum.

Tidigare opublicerad. Det här är den första, förkastade versionen

Kommentera

Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.