{"id":1,"date":"2010-02-25T23:09:22","date_gmt":"2010-02-25T22:09:22","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=1"},"modified":"2010-02-26T01:21:31","modified_gmt":"2010-02-26T00:21:31","slug":"hello-world","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/hello-world\/","title":{"rendered":"Linernotes: F\u00f6rm\u00f6genhet \u00bbHar du h\u00f6rt den f\u00f6rut?: 29 svenska artister tolkar f\u00f6rmogenhet\u00ab"},"content":{"rendered":"<div align=\"left\">\n<p>L\u00e5t oss rangordna covers,  on\u00f6diga s\u00e5dana. N\u00e5gonstans om och kring den listans skamp\u00e5leplats  nummer ett kommer vi d\u00e5 hitta Teenage Fanclubs version av Byrds \u00bbMr.  Tambourine Man\u00ab.<\/p>\n<p>Byrds tog Dylans original och  gjorde den janglig, behaglig. Deras solskensindr\u00e4nkta Rickenbackers  och v\u00e4na st\u00e4ms\u00e5ng f\u00f6rvandlade en folkvisa om knark, Bruce Langhorne  och Fellini till en elektrisk v\u00e5rpicknick. Med andra ord, Byrds gjorde  \u00bbMr. Tambourine Man\u00ab till sin. Allt var gott.<\/p>\n<p>Tjugosju \u00e5r senare, 1992,  sl\u00e4pptes Teenage Fanclubs \u00bbMr. Tambourine Man\u00ab; NME:s trippla samlingsskiva  \u00bbRuby Trax\u00ab stod som avs\u00e4ndare. Och den \u00e4r d\u00e5 en karbonkopia p\u00e5  Byrds tolkning. Samma arrangemang, samma st\u00e4mningar, samma gitarrer.  Med andra ord, Teenage Fanclub plagierade. Inte bra. <\/p>\n<p>Covers \u00e4r\u00a0knepiga bestar,  sv\u00e5ra att bem\u00e4stra. Vilken d\u00e5re som helst kan n\u00e4mligen kombinera  ihop tre ackord, en akustisk gitarr och rudiment\u00e4r f\u00f6rst\u00e5else av  vad som \u00e4r musik till studentexamen i rockstj\u00e4rneskolan som heter  \u00bbSweet Home Alabama\u00ab. \u00d6gonblicklig lycka; se de chinosbekl\u00e4dda benen  och sommarkl\u00e4nningarna sv\u00e4va fram \u00f6ver parkettgolvet, spill bag in  box-vinet p\u00e5 tubsockorna och notera r\u00f6dm\u00e5lade l\u00e4ppar lystet spegla  sig i en airbrushad Ferrari. Harkla strupen och skr\u00e5la med i refr\u00e4ngens  sista rad, du vet att du kan den: \u00bbLord, I\u2019m coming home to you.\u00ab  Gud vad bra han spelar, Bosse.<\/p>\n<p>Men \u00e4r ovanst\u00e5ende en genuin  konstn\u00e4rlig handling? Ja, klart det \u00e4r. L\u00e4mna snobberiet p\u00e5\u00a0 hallb\u00e4nken, gunstig junker. Men \u00e4nd\u00e5, om jag sj\u00e4lv f\u00e5r v\u00e4lja lyssnar  jag mycket hellre p\u00e5 covers som plockat russinen ur kakan, som f\u00f6rm\u00e5tt  att inf\u00f6rliva det tidigare skapade i helt egna och nya kontexter. Som  g\u00f6r det h\u00f6gst ov\u00e4ntade av strukturer du tycker dig h\u00f6rt f\u00f6rut.  Fj\u00e4rran fr\u00e5n originalen lever och verkar de, navelstr\u00e4ngen sitter  dock fortfarande kvar. Och n\u00e4r de n\u00e5tt sina sista, sk\u00e4lvande sekunder  samlar lilla Lisa med pastellkritorna in dem i hagen, breder ut t\u00e4cket  och stoppar om inf\u00f6r natten. Murv\u00e4ggen bakom exploderar Peter Tillbergs  \u00bb\u00c4r du l\u00f6nsam lille v\u00e4n\u00ab i ett moln av blomblad och skrovlig cement,  frihetens klocka sl\u00e5r. Vid horisonten g\u00e5r redan n\u00e4sta dag upp, morgonrodnaden  f\u00f6r med sig ytterligare hopp.<\/p>\n<p>S\u00e5\u00a0l\u00e5t oss rangordna  dessa covers, n\u00f6dv\u00e4ndiga s\u00e5dana. Plattan du nyss inf\u00f6rskaffat inneh\u00e5ller  29 stycken att placera bland t\u00e4tpositionerna. Artisterna som skapat  dem har verkligen f\u00f6rst\u00e5tt vad som g\u00f6r det ena till det andra, punk  till punk. L\u00e5t maskineriet arbeta och lasern studsa och de dyker ut  ur dina h\u00f6gtalare, en efter en. F\u00f6rm\u00f6genhets lillgamla hardcore har  aldrig ljudit s\u00e5 h\u00e4r f\u00f6rut. Eller: Den franska dekonstruktivisten  Ren\u00e9 Montpellier \u2013 som jag nyss hittade p\u00e5 \u2013 sa en g\u00e5ng och absinth-\u00e5ngande  att \u00bbde sanna komposit\u00f6rerna \u00e4r de som s\u00f6ker uttrycken i rorschachplumparna  formade av spegelberget\u00ab. F\u00f6rst nu, efter att ha tagit del av den  h\u00e4r CD:n, f\u00f6rst\u00e5r jag vad han menade. <\/p>\n<p>G\u00e5\u00a0ut i verkligheten,  bev\u00e4pna er. Fatta lilla Lisas hand och hoppa hage bland blanketterna  ni plockat p\u00e5 er. F\u00f6rlora dig sj\u00e4lv i en famn, kasta loss h\u00e4mningarna.  Vi sitter alla p\u00e5 en skatt; den g\u00e5r att spela, den ska betalas. Med  gl\u00e4dje.<\/p>\n<p>Ivrar du Teenage Fanclubs \u00bbMr.  Tambourine Man\u00ab, g\u00f6r dig dock icke besv\u00e4ret.<\/p>\n<p><i><small>Original till linernotes publicerade i F\u00f6rm\u00f6genhets CD \u00bbHar du h\u00f6rt den f\u00f6rut?: 29 svenska artister tolkar F\u00f6rm\u00f6genhet\u00ab (<a href=\"http:\/\/www.diskretforlag.com\/\" target=\"_blank\">Diskret<\/a>, 2008)<\/small><\/i><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<a href=\"https:\/\/facetterad.net\/blog\/hello-world\/\" rel=\"bookmark\" title=\"Permalink to Linernotes: F\u00f6rm\u00f6genhet \u00bbHar du h\u00f6rt den f\u00f6rut?: 29 svenska artister tolkar f\u00f6rmogenhet\u00ab\"><p>L\u00e5t oss rangordna covers, on\u00f6diga s\u00e5dana. N\u00e5gonstans om och kring den listans skamp\u00e5leplats nummer ett kommer vi d\u00e5 hitta Teenage Fanclubs version av Byrds \u00bbMr. Tambourine Man\u00ab. Byrds tog Dylans original och gjorde den janglig, behaglig. Deras solskensindr\u00e4nkta Rickenbackers och v\u00e4na st\u00e4ms\u00e5ng f\u00f6rvandlade en folkvisa om knark, Bruce Langhorne och Fellini till en elektrisk v\u00e5rpicknick. [&hellip;]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[3],"tags":[9],"class_list":{"0":"post-1","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-linernotes","7":"tag-formogenhet","8":"h-entry","9":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-1","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":16,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1\/revisions\/16"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}