{"id":101,"date":"2010-03-22T12:07:08","date_gmt":"2010-03-22T11:07:08","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=101"},"modified":"2016-03-10T10:44:43","modified_gmt":"2016-03-10T09:44:43","slug":"kronika-will-oldham","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/kronika-will-oldham\/","title":{"rendered":"Kr\u00f6nika: Will Oldham"},"content":{"rendered":"
\n

Fragmentariska minnesbilder studsar mot mitt kranium. Jag ser om en dockfilm p\u00e5 TV i ett nedsl\u00e4ckt radhusrum, bes\u00f6ker \u00e4nnu en g\u00e5ng en skivaff\u00e4r p\u00e5 St Eriksgatan, bl\u00e5ser bort dammet och bl\u00e4ddrar fram en artikel. Men det specifika jag s\u00f6ker i min hj\u00e4rna vill inte bli funnet. Det specifika som \u00e4r svaret p\u00e5 fr\u00e5gan: \u00bbHur kom jag i kontakt med Will Oldhams musik?\u00ab
\nAssociationslekar, logisk deduktion, tidslinjer. Inget hj\u00e4lper.
\n   S\u00e5 till slut f\u00e5r jag ge upp, erk\u00e4nna att jag gl\u00f6mt bort det.<\/p>\n

\u00bbI had been warned by other writers and editors that Will didn\u2019t like to talk about his music in any specific way, just as he didn\u2019t like to be called \u2019Will,\u2019 and instantly denied any connection with Slint, an entierly forgettable mood-rock band that he or someone else in the band had been involved with. Also off the record was his earlier movie acting career, which, again, I had only heard about, and in which I didn\u2019t have much interest.\u00ab<\/p><\/blockquote>\n

   (Patrick Barber redog\u00f6r f\u00f6r sin f\u00f6rsta intervju med Will, Puncture #33, 1995) <\/p>\n

\u00bbPALACE: I\u2019m So Much Cooler Than Jandek That I Can Put Blurry Photos On My Album Covers Too And Change The Name Of My Band Twice A Week (…) (Drag City) Ok, you got me. The first disc is an untitled CD (in later pressings called Days in the Wake) of mostly solo faux lo-fi porch front Appalachian folk by Will Oldham.\u00ab<\/p><\/blockquote>\n

   (skivrecension skriven av Alec Bemis, Jaboni Youth #5, 1996) <\/p>\n

I begynnelsen, 1993, r\u00e5dde mytbildning. Under namnet Palace Brothers sl\u00e4ppte d\u00e5 Will skivan \u00bbThere\u2019s No-One What Will Take Care of You\u00ab, p\u00e5 Chicago-baserade Drag City. I ett f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 musikjournalister att fokusera p\u00e5 musiken h\u00f6ll han s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt hemligt.
\n   \u00c4delt och idealistiskt. Men tyv\u00e4rr slog det fel. <\/p>\n

<\/p>\n

\u00bbBefore you see his straw hat, before you hear his songs, and before you witness him sit in a public house and give an acapella rendition of The Fall\u2019s \u2019My New House\u2019, what you hear about Will Oldham… are the stories. These are great. There\u2019s one about how, when he stayed at at a friend\u2019s home in England, he spent the entire duration of his stay cutting his toenails in front of the television. Theres a rumour (…)\u00ab
\n    (John Robinson, NME, 22 juli 1995) <\/p>\n

Den exakta tidpunkten m\u00e5 jag f\u00f6rlagt n\u00e5gonstans bland synapser och v\u00e4vnad, men en sak \u00e4r i alla fall s\u00e4ker: Palace Brothers \u00bbThere\u2019s No-One What Will Take Care of You\u00ab var den f\u00f6rsta skiva gjord av Will som jag k\u00f6pte. Och jag kommer ih\u00e5g att jag gick omkring i mitt pojkrum i den s\u00f6mniga Stockholmsf\u00f6rorten med den i handen och var sur. Varf\u00f6r inga namn p\u00e5 skivomslaget? Varf\u00f6r inga bilder p\u00e5 de medverkande? Tjusningen med att skygga undan rampljuset gick helt \u00f6ver mitt huvud d\u00e5. Fortfarande med minnen kvar av idoler som villigt st\u00e4llde upp p\u00e5 att bli affischer i Okej kr\u00e4vde jag information.
\n   Men jag \u00e4lskade \u00e4nd\u00e5 tonerna p\u00e5 albumet. Jag \u00e4lskade de nattsvarta texterna, den brustna akustiska gitarren, den gn\u00e4lliga r\u00f6sten. N\u00e5got senare f\u00f6rstod jag att man kunde h\u00f6ra samma sak i historien hos Souled American, The Godz, Hank Williams och \u00bbAnthology of American Folk Music\u00ab. D\u00e5 l\u00e4t \u00bbThere\u2019s No-One…\u00ab som inget annat.
\n   Och som sig b\u00f6r blev jag lite manisk.
\n   L\u00e4tt m\u00e4tt i n\u00e5gra sjutumssinglar; Palace Musics \u00bbLittle Blue Eyes\u00ab, Palace Songs \u00bbThe Mountain\u00ab, Palaces \u00bbGezundheit\/Let the Wires Ring\u00ab. Och l\u00e4gg till EP:s som Palace Brothers \u00bbAn Arrow Through The Bitch\u00ab. P\u00e5 pappret ser det inte mycket ut, men med tanke p\u00e5 min begr\u00e4nsade ekonomi under denna period \u00e4r det oproportioneligt m\u00e5nga sl\u00e4pp fr\u00e5n en och samma artist.
\n   Jag f\u00f6rs\u00f6kte allts\u00e5 verkligen h\u00e4nga med i den lavin av skivor Will b\u00f6rjat sl\u00e4ppa under allsk\u00f6ns alias och tyckte ett tag att jag hade v\u00e4ldig koll p\u00e5 l\u00e4get. Denna \u00e5sikt fick sig dock en rej\u00e4l t\u00f6rn en kv\u00e4ll d\u00e5 jag bes\u00f6kte en fest p\u00e5 Skitiga Duken i Gamla Stan, en fest som bland annat anordnades av Jonas Sevenius som nu driver Pluxemburg. Efter n\u00e5gra \u00f6l tog jag mod till mig och gick fram till vem det nu var som stod f\u00f6r skivspelandet och \u00f6nskade \u00bbn\u00e5got med Palace Brothers\u00ab. Svaret kom: \u00bbVi spelade ju dem nyss!\u00ab Jaha, den fantastiska l\u00e5ten var allts\u00e5 det. Med skam p\u00e5 kinderna \u00e5terv\u00e4nde jag till mitt s\u00e4llskap och \u00e4ltade hur jag undg\u00e5tt det i \u00f6ver en timme. <\/p>\n

\u00bbOldham\u2019s first love was the theater; as a teenager he studied playwriting at the Walden Theatre in his hometown of Louisville, Kentucky, and had a play produced at Washington DC\u2019s Kennedy Center. By the age of 16, he\u2019d aquired a reputation as a promising if idiosyncratic young actor. His hangdog looks landed him a lead role in John Sayle\u2019s 1987 coal-miner\/union epic Matewan (…)\u00ab<\/p>\n

\u00bbOldham had played in a band called Box of Chocolates during his brief time at Brown, but his somewhat lukewarm contributions to Fearful Symmetry (1990), their one album, gave little idea of what was to come.\u00ab <\/p>\n

\u00bbTogether with [Brian] McMahon [Squirrelbait, Slint] and a fourth member \u2013 King Kong\u2019s Rich Schuler \u2013 the Oldham brothers [Ned och Will] formed a band they called Palace Flophouse to play shows around Louisville.\u00ab
\n    (alla citat Alex Abramovich, Puncture #40, 1997) <\/p>\n

Givetvis kunde inte Will h\u00e5lla pressen borta hur l\u00e4nge som helst. Att f\u00f6r\u00e4ndringens vindar bl\u00e5ste m\u00e4rktes redan 1994, p\u00e5 Palace Songs m\u00e4sterliga EP \u00bbHope\u00ab. P\u00e5 den stod namnen p\u00e5 skivomslaget. P\u00e5 den fanns en bild av Will. Men alla dessa efterl\u00e4ngtade fakta, bl\u00e5ste de ocks\u00e5 bort k\u00e4rleken till musiken? Nej, inte min. Fortfarande innebar allt Will Oldham haft med en hand i ett k\u00f6p. Dessutom flyttade jag n\u00e5gonstans h\u00e4r i tidslinjen hemifr\u00e5n. Jag hamnade avsev\u00e4rt n\u00e4rmare Stockholm och b\u00f6rjade s\u00e5 sakteliga f\u00f6rst\u00e5 att dricka \u00f6l, bli k\u00e4r och dumpad, det var s\u00e5 livet skulle levas. Och p\u00e5 grund av v\u00e4ldigt skev v\u00e4rldsuppfattning och sen mognad la jag in \u00f6verv\u00e4xeln. Jag b\u00f6rjade relatera till Will. \u00bbAnd only after once dead we\/Adore him more\u00ab sj\u00f6ng han och jag l\u00e5g och stirrade upp i mitt studentrums gulfl\u00e4ckiga tak och suckade \u00bbWill har varit h\u00e4r. Will vet. Dumma Anna som blev tillsammans med Peter\u00ab.
\n   Nog f\u00f6r att jag fyllde mitt liv med en m\u00e4ngd andra musikaliska saker samtidigt; britpop, post-rock, lo-fi, drum\u2019n\u2019bass och allt. Men n\u00e4r jag kom hem ensam p\u00e5 kv\u00e4llarna och inte f\u00f6rstod varf\u00f6r inga vill ha sex med en sluddrande f\u00e5ne lyssnade jag p\u00e5 Will. <\/p>\n

Men sedan avtog min fanatism n\u00e5got. M\u00e4nniskan verkar ju en g\u00e5ng konstruerad s\u00e5, v\u00e5r k\u00e4rlek och h\u00e4ngivenhet till vad det \u00e4n m\u00e5 vara sl\u00e5s oftast, f\u00f6r eller senare, ut av v\u00e5r begr\u00e4nsade koncentrationsf\u00f6rm\u00e5ga. Det var inte s\u00e5 att Will b\u00f6rjade g\u00f6ra d\u00e5liga skivor helt pl\u00f6tsligt. Det var inte heller s\u00e5 att jag k\u00e4nde att jag vuxit ifr\u00e5n honom, var tvungen att g\u00e5 vidare eller n\u00e5got annat bef\u00e4ngt. Ingen s\u00e5rad stolthet \u2013 \u00bbjag var h\u00e4r f\u00f6rst! Will \u00e4r min!\u00ab \u2013 bromsade min tro. Det var, som sagt, min begr\u00e4nsade koncentarationsf\u00f6rm\u00e5ga. En dag vaknade jag helt enkelt och tyckte mig inte beh\u00f6va exakt precis allt Will gett ut.
\n   Detta avst\u00e5ndstagande h\u00f6ll i ungef\u00e4r tv\u00e5 m\u00e5nader. Sedan r\u00e4knade kalendern till 1999 och Will uppfann \u00e4nnu ett namn \u2013 Bonnie \u00bbPrince\u00ab Billy \u2013 och ett f\u00f6rhandsexemplar av \u00bbI See A Darkness\u00ab landade p\u00e5 min hallmatta. <\/p>\n

F\u00f6rsvinnande f\u00e5 g\u00e5nger jag k\u00e4nt mig riktigt st\u00f6ddig av att \u00e4ga n\u00e5gonting innan alla andra. Men eftersom jag b\u00e5de d\u00e5 och nu h\u00e5ller \u00bbI See A Darkness\u00ab som en av musikhistoriens b\u00e4sta skivor gick jag omkring ett bra tag och mallade mig inombords. Stod i postk\u00f6n och t\u00e4nkte \u00bbjag vet n\u00e5got som inte ni vet\u00ab. F\u00f6rde in samtal lite snyggt p\u00e5 \u00e4mnet, tog en klunk \u00f6l och \u00bbjas\u00e5, du gillar honom? Har du h\u00f6rt hans nya?\u00ab. Jag sitter i fosterst\u00e4llning medan jag skriver detta. Min ansiktsf\u00e4rg stoppar trafik. Men det \u00e4r n\u00e5got med Wills musik som f\u00e5r mig att uppf\u00f6ra mig underligt \u2013 f\u00f6rmodligen det att den \u00e4r s\u00e5 t\u00e4tt inp\u00e5, avsl\u00f6jande intill dumdristighetens rand och totalt utan poser. <\/p>\n

I \u00e5r sl\u00e4ppte Will, som Bonnie \u00bbPrince\u00ab Billy, sin ungef\u00e4r nionde skiva. Jag lyssnar fortfarande. Lyckligt f\u00f6rlovad och p\u00e5 v\u00e4g att gifta mig i sommar \u00e4r jag ganska l\u00e5ngt fr\u00e5n min sinnesst\u00e4mning d\u00e5 jag fyllde sexton kvadratmeter med sj\u00e4lv\u00f6mkan. Men att ha ett rofyllt sinne beh\u00f6ver f\u00f6rst\u00e5s inte betyda att man inte kan ta sig till undersk\u00f6na melodier och arrangemang samt ledsamma texter. S\u00e5, som sagt, jag lyssnar fortfarande. Jag kommer alltid att g\u00f6ra det. Jag vet det.
\n   Men varf\u00f6r vet jag inte hur jag kom i kontakt med Wills musik? Alla andra band och artister som betytt mycket f\u00f6r mig kan jag h\u00e4rleda ner till texten eller plattan som f\u00f6rde mig p\u00e5 r\u00e4tt sp\u00e5r, eller s\u00e5 fort de kommer p\u00e5 tal kan jag mentalt spela upp konversationen som ledde till k\u00f6p.
\n   Du \u00e4r s\u00e4kert likadan.
\n   T\u00e4nk, Johan. T\u00e4nk. <\/p>\n

Original till text som publicerades i Stick #1, 200\u2026 2?<\/i><\/small><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fragmentariska minnesbilder studsar mot mitt kranium. Jag ser om en dockfilm p\u00e5 TV i ett nedsl\u00e4ckt radhusrum, bes\u00f6ker \u00e4nnu en g\u00e5ng en skivaff\u00e4r p\u00e5 St Eriksgatan, bl\u00e5ser bort dammet och bl\u00e4ddrar fram en artikel. Men det specifika jag s\u00f6ker i min hj\u00e4rna vill inte bli funnet. Det specifika som \u00e4r svaret p\u00e5 fr\u00e5gan: \u00bbHur kom […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[35],"tags":[37,36],"class_list":{"0":"post-101","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-kronika","7":"tag-stick","8":"tag-will-oldham","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-1D","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/101","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=101"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/101\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":313,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/101\/revisions\/313"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=101"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=101"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=101"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}