{"id":108,"date":"2010-04-25T16:39:27","date_gmt":"2010-04-25T15:39:27","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=108"},"modified":"2016-03-10T10:43:30","modified_gmt":"2016-03-10T09:43:30","slug":"artikel-familjen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-familjen\/","title":{"rendered":"Artikel: Familjen"},"content":{"rendered":"
\n

Bara minuter \u00e5terst\u00e5r till konsertens b\u00f6rjan. Skyh\u00f6gt upptrissade f\u00f6rv\u00e4ntningar klyver natten i tusen elektriska bitar; publikens r\u00f6relser \u00e4r ryckiga, deras andetag korta. Nyfiket och ot\u00e5ligt riktar de sina blickar mot bordet belamrat med elektronik och draperat med sk\u00e5nska flaggan; scenens enda utsmyckning.
\n  S\u00e5 \u2013 pl\u00f6tsligt, oannonserat \u2013 tr\u00e4der Andreas Tilliander fram ut ur kulisserna. Han fattar posto bakom bordet; trycker p\u00e5 n\u00e5gra knappar, vrider p\u00e5 n\u00e5gra reglage.
\n  H\u00f6gtalarstaplarna rister till liv, en r\u00f6st tar till orda.
\n  \u00bbIt began in H\u00e4ssleholm, holm, holm, holm…\u00ab<\/i>
\n  Redan vid andra stavelsen ers\u00e4tter eufori publikens tidigare rastl\u00f6shet. N\u00e4r s\u00e5 Johan T Karlsson sj\u00e4lvs\u00e4kert strax efter\u00e5t dansar in p\u00e5 tiljorna vet jublet inga gr\u00e4nser. Det \u00e4r p\u00e5 riktigt, han \u00e4r h\u00e4r; Familjen. N\u00e4ven i luften, mikrofonen i den; taktfast accentuerar han Roland TR-808-rytmen som ocks\u00e5 b\u00f6rjat ljuda.
\n   \u00bbIt began in H\u00e4ssleholm, holm, holm, holm…\u00ab <\/i>
\n  Trummorna intensifieras, en vildsint skorrande Roland TB-303:a g\u00f6r dem s\u00e4llskap; tillsammans hetsar de varandra mot total h\u00e4rdsm\u00e4lta. Nu \u00e4r alla n\u00e4rvarande os\u00e5rbara, redo f\u00f6r en natt oh\u00e4mmad hedonism.
\n  Som konsertintroduktion betraktad \u00e4r \u00bbIt Began in H\u00e4ssleholm\u00ab oantastlig, Familjen har anv\u00e4nt sig av den i n\u00e5gra \u00e5r. Men samtidigt agerar den l\u00e5ten en programf\u00f6rklaring, en historielektion.
\n  Till viss del \u00e4r \u00bbIt Began in H\u00e4ssleholm\u00ab n\u00e4mligen en k\u00e4rleksfull blinkning \u00e5t The Chemical Brothers d\u00e4nga \u00bbIt Began in Afrika\u00ab, som i sin tur samplar Jim Ingrams 1974 sl\u00e4ppta soul\/spoken word-klassiker \u00bbDrumbeat\u00ab. Men, framf\u00f6r allt, presenterar den vad Familjen handlar om, varifr\u00e5n Johan T Karlsson kommer.
\n   \u00bbIt began in H\u00e4ssleholm, holm, holm, holm…\u00ab <\/i><\/p>\n

<\/p>\n

H\u00e4ssleholm; centralort i H\u00e4ssleholms kommun, norra Sk\u00e5ne. Grundades 1860 och var d\u00e5 mest en station p\u00e5 s\u00f6dra stambanan. Expanderade, befolkades; blev snart en allt viktigare j\u00e4rnv\u00e4gsknut. R\u00e4knades som k\u00f6ping 1901 och f\u00f6rtj\u00e4nade beteckningen \u00bbstad\u00ab 1914. 2005 bodde 17730 sj\u00e4lar d\u00e4r. Var fram till mitten av tjugohundratalet t\u00e4tt sammankopplad med den svenska f\u00f6rsvarsmakten; genom \u00e5ren har bland annat Kungl. Sk\u00e5nska dragonregementet (P2) och Kungl. Sk\u00e5nska tr\u00e4ngregementet (T4) huserat i H\u00e4ssleholm.
\n  En bit nordv\u00e4st om H\u00e4ssleholm Centralstation, inne p\u00e5 T4:s f\u00f6re detta dom\u00e4ner, ligger en stor, ljusgul stenbyggnad med bruna detaljer. Det \u00e4r Markan, ett allaktivitetshus f\u00f6r ungdomar; innanf\u00f6r dess v\u00e4ggar hittar du allt fr\u00e5n kl\u00e4tterv\u00e4ggar till rockskolor. Kulturf\u00f6reningen Markan \u2013 som sedan 2003 arrangerat Siesta!-festivalen \u2013 har ocks\u00e5 sina lokaler i huset.
\n  Det var p\u00e5 Markan som Johan T Karlsson, i skarven mellan \u00e5ttio- och nittiotalet, inledde sin musikaliska karri\u00e4r.
\n  JOHAN T KARLSSON: De hade en replokal som vem som helst fick spela i och de som jobbade d\u00e4r var j\u00e4vligt musikintresserade; de spelade instrument och peppade en. Jag bodde mer eller mindre p\u00e5 Markan. Jag l\u00e4rde mig spela trummor och gitarr och bas d\u00e4r. S\u00e5 fick de f\u00f6r sig att de skulle bygga en studio i huset \u2013 Se\u00f1orita \u2013 med mixerbord, rullbandare, h\u00f6gtalare, mickar, trumset, f\u00f6rst\u00e4rkare… D\u00e5 tjatade jag mig in d\u00e4r. Jag var fanatisk, jag skulle l\u00e4ra mig alla effekter och hur man fick till dem och mixade. <\/p>\n

Efter bland annat en halv\u00e5rsl\u00e5ng sejour i London styrde emellertid Johan \u00e5r 2000 flyttlasset drygt 20 mil upp\u00e5t Sverige, fr\u00e5n H\u00e4ssleholm till Hultsfred. Tv\u00e5 \u00e5r senare b\u00f6rjade han jobba som grafiker \u00e5t Rockparty.
\n  JOHAN: Jag jobbade med deras marknadsf\u00f6ring, men jag hade ingen utbildning f\u00f6r det. Jag blev polare med en av Rockpartys anst\u00e4llda och s\u00e5 fick jag b\u00f6rja d\u00e4r. Det var r\u00e4tt fula grejer jag gjorde, men det var roligare att jobba p\u00e5 Rockparty \u00e4n att st\u00e5 och montera bildelar \u00e5t Volvo, som jag gjorde innan det. Sammanlagt bodde jag tre \u00e5r i Hultsfred.
\n  I Hultsfred skaffade sig Johan ett g\u00e4ng v\u00e4nner som kom att p\u00e5verka hans liv och karri\u00e4r. Dita Kleman \u2013 i dag Johans manager \u2013 var en av dessa nya bekantskaper. Magnus Bjerkert en annan.
\n  MAGNUS BJERKERT: Mitt skivbolag Adrian hade kontorsplats i Hultsfred, i det d\u00e4r Metropol-huset. Johan hann dock flytta fr\u00e5n Hultsfred innan jag l\u00e4rt k\u00e4nna honom ordentligt, men jag visste att han h\u00f6ll p\u00e5 med musik och styrde och st\u00e4llde. S\u00e5 jag vet att jag bad honom g\u00f6ra ett litet komp till en grupp som jag var med i d\u00e5 som hette Sharif. Det kompet blev s\u00e5 j\u00e4vla bra. <\/p>\n

\u00bbSharif was from day one a dysfunctional band. Nothing has gone better since then.\u00ab Dessa meningar st\u00e5r att l\u00e4sa p\u00e5 adrianrecordings.com, de utg\u00f6r en del av Sharifs officiella biografi. L\u00e4ser man sedan hemsidan vidare f\u00f6rst\u00e4rks denna bild; tumult och kaos \u00e4r Sharifs st\u00e4ndiga f\u00f6ljeslagare, Nick Drake, Red House Painters och The Velvet Underground likas\u00e5. \u00bbSharif is Adrian Recordings most dysfunctional band (including D&tC).\u00ab <\/p>\n

MAGNUS: Pl\u00f6tsligt hade vi b\u00f6rjat jobba p\u00e5 \u00bbLost Causes \u2013 Causes Lost\u00ab, den andra Sharif-skivan, tillsammans. Och sedan n\u00e4r vi skulle spela live med Sharif var Johan helt pl\u00f6tsligt med i bandet. V\u00e5r d\u00e5varande basist hade g\u00e5tt bort tyv\u00e4rr s\u00e5 vi beh\u00f6vde n\u00e5gon som sk\u00f6tte de undre regionerna och Johan \u00e4r bra p\u00e5 bas. Han programmerade \u00e4ven en massa saker. <\/p>\n

Sex \u00e5r efter Sharifs full\u00e4ngdsdebut, 2005, f\u00e4rdigst\u00e4lldes \u00bbLost Causes \u2013 Causes Lost\u00ab. I samband med den, 9 september, sl\u00e4pptes en CD-r-singel d\u00f6pt \u00bbYou Don\u2019t Know\u00ab. Efter dess titelsp\u00e5rs gitarrpinade dramatik tar en elektronisk undervattensmelodi vid; \u00bbStrung Out\u00ab. Som komposit\u00f6r till den sistn\u00e4mnda st\u00e5r Johan T Karlsson.
\n  JOHAN: Det \u00e4r d\u00e4r Familjen b\u00f6rjar ta form, tror jag. Och efter vi var klara med den d\u00e4r Sharif-grejen \u2013 jag vet inte varf\u00f6r det bandet inte h\u00e4nde f\u00f6r jag tyckte det var j\u00e4vligt bra \u2013 i tomrummet efter, d\u00e5 b\u00f6rjade jag nog med Familjen.
\n  MAGNUS: Johan gjorde en massa egna l\u00e5tar som han spelade upp n\u00e4r vi satt och mixade och producerade en massa andra Adrian-relaterade saker i Se\u00f1orita. Till slut sa jag bara \u00bbMen Johan, det h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla bra grejer, ska vi inte bara ge ut n\u00e5gonting?\u00ab. \u00bbN\u00e4\u00e4, jag vet inte\u00ab, svarade han, han \u00e4r s\u00e5 himla s\u00e4vlig. \u00bbJag vet inte om det \u00e4r bra…\u00ab \u00bbJohan, det \u00e4r skitbra, fan vi g\u00f6r n\u00e5gonting, vi sl\u00e4pper en liten EP bara f\u00f6r att f\u00e5 ut n\u00e5gonting.\u00ab \u00bbAh, okejr\u00e5.\u00ab <\/p>\n

Katalognummer \u00bbarcd.s 043\u00ab \u00e4r s\u00e5 \u00bbFamiljen EP\u00ab, det konkreta resultatet av ovanst\u00e5ende \u00f6vertalning. \u00bbFamiljen EP\u00ab; fyra sp\u00e5r finst\u00e4md elektronisk pop, fyra sp\u00e5r som verkar influerade av tyska electronicaakter som Kreidler, To Rococo Rot och Tarwater. Fyra sp\u00e5r, fyra fr\u00f6n \u2013 \u00bbIvanhoe & Rebecca\u00ab, \u00bbJa\/Nej\u00ab, \u00bbHon \u00e4r fin\u00ab och \u00bbHemmaplan\u00ab \u2013 som b\u00e4r inom sig vad som komma skall.
\n  MAGNUS: F\u00f6rsta spelningen jag satte ihop med Familjen var p\u00e5 en restaurang\/pub h\u00e4r i Malm\u00f6 som heter Metro. Jag vet att Johan hade st\u00e4llt sina prylar p\u00e5 en strykbr\u00e4da [skratt]. Och d\u00e5 spelade han \u00bbIvanhoe & Rebecca\u00ab \u2013 jag tror det \u00e4r enda g\u00e5ngen han framf\u00f6rde den. Sedan k\u00e4nde han att det var lite roligare att spela live n\u00e4r det var lite mer fart i allt, s\u00e5 d\u00e5 gjorde han om \u00bbIvanhoe & Rebecca\u00ab till n\u00e5got som gick att spela live… och d\u00e5 blev den \u00bbDet snurrar i min skalle\u00ab.
\n  JOHAN: N\u00e4r jag sl\u00e4ppte f\u00f6rsta EP:n hade jag absolut inga tankar p\u00e5 att spela live eller s\u00e5. S\u00e5 l\u00e5tarna p\u00e5 den var midtempo och, jag vet inte… j\u00e4vligt tr\u00e5kiga. Ja, eller \u00bbtr\u00e5kiga\u00ab; jag blir s\u00e5 j\u00e4vla speedad n\u00e4r jag st\u00e5r p\u00e5 scenen, det \u00e4r en s\u00e5dan utsatt sits och d\u00e5 vill man inte st\u00e5 d\u00e4r i 96 BPM och h\u00e5lla igen. <\/p>\n

\u00bbDet snurrar i min skalle\u00ab; som kom att bli det stora genombrottet, fyrverkeriraketen. Dess stubin fr\u00e4ste b\u00e5de l\u00e4nge och v\u00e4l, men n\u00e4r den n\u00e5dde krutet och exploderade s\u00e5 exploderade den med besked.
\nVar det vid n\u00e5got speciellt tillf\u00e4lle ni m\u00e4rkte vart\u00e5t allt b\u00f6rjade barka?<\/b>
\n  JOHAN: Johan S\u00f6derberg gjorde en j\u00e4vligt bra video till \u00bbDet snurrar i min skalle\u00ab. Han skickade den till oss, den kom fr\u00e5n ingenstans; \u00bbAnv\u00e4nd den om ni vill\u00ab. Och den blev ju j\u00e4vligt uppm\u00e4rksammad… Men jag vete fan, ass\u00e5.
\n  N\u00e4r detta skrivs r\u00e4knar Guldbaggevinnaren Johan S\u00f6derbergs makal\u00f6st klippta \u2013 och p\u00e5 predikanten M\u00e5lle Lindberg baserade \u2013 tolkning av \u00bbDet snurrar i min skalle\u00ab hela 1697413 visningar p\u00e5 Youtube. En siffra som talar sitt tydliga spr\u00e5k. <\/p>\n

H\u00e4ssleholm, Hultsfred, tillbaka i H\u00e4ssleholm, Stockholm. Vrid tillbaka tiden n\u00e5got, till 2005, och vi finner Johan i stockholmsf\u00f6rorten Solna, inneboende hos ett ungerskt par. Anledningen till omlokaliseringen var en ljudteknikerutbildning, men det var ocks\u00e5 i Solna han f\u00e4rdigst\u00e4llde sin full\u00e4ngdsdebut; det m\u00e4sterliga verket som ocks\u00e5 fick namnet \u00bbDet snurrar i min skalle\u00ab (Adrian\/Hybris). V\u00e5ren 2007 l\u00e5g det p\u00e5 skivdiskarna.
\n  I denna veva for en annan viktig aspekt av Familjen upp i luften och regnade ner som f\u00e4rgglada, metalliska stj\u00e4rnor; live-aspekten. Norden, \u00f6vriga Europa, Australien\u2026 m\u00e5nad lades till m\u00e5nad och Johan la landmassa efter landmassa f\u00f6r sina f\u00f6tter.
\n  Med i hans segert\u00e5g, som ackompanjemang och instrumentalist, f\u00f6ljde en ytterligare H\u00e4ssleholmare.
\n  JOHAN: Jag ville inte \u00e5ka p\u00e5 turn\u00e9 ensam, det \u00e4r skittr\u00e5kigt att \u00e5ka runt sj\u00e4lv och sitta i en loge och bara [uppgivet st\u00f6n]. Jag b\u00f6rjade umg\u00e5s med Andreas Tilliander n\u00e4r jag flyttade till Stockholm, jag k\u00e4nde inte s\u00e5 m\u00e5nga h\u00e4r. Vi gick ut lite i bland, han tog mig till s\u00e5dana h\u00e4r kulturella st\u00e4llen och s\u00e5 lyssnade vi p\u00e5 noise och blev fulla.
\n  ANDREAS TILLIANDER: Ja, det har vi gjort n\u00e5gra g\u00e5nger!
\n  JOHAN: …och s\u00e5 fr\u00e5gade jag om han k\u00e4nde n\u00e5gon som ville spela live med mig och d\u00e5 sa han \u00bbja va fan, det vill jag g\u00f6ra\u00ab. Det tyckte jag var skitkul.
\n  ANDREAS: Jag minns vad jag t\u00e4nkte; \u00bbdet kan v\u00e4l vara kul att f\u00f6lja med n\u00e5gon g\u00e5ng\u00ab. Men varken Johan eller jag hade d\u00e5 n\u00e5gon direkt aning om att vi skulle g\u00f6ra s\u00e5 m\u00e5nga spelningar… Jag t\u00e4nkte att \u00bbjaja, det blir n\u00e5gra stycken, det blir roligt\u00ab.
\n  JOHAN: Det har blivit 170 spelningar, n\u00e4stan 180.
\n  ANDREAS: Det har ju varit roligt hela v\u00e4gen. Vi k\u00e4nde varandra lite innan, men efter alla de h\u00e4r spelningarna har vi blivit som br\u00f6der, som gifta br\u00f6der. <\/p>\n

Januaritisdagen \u00e4r gr\u00e5kall; sn\u00f6modd och blank is f\u00f6ljer mina steg. Promenaden mellan Globens tunnelbanestation och Johans studio \u00e4r emellertid kort; en bro, ett kvarter och s\u00e5 \u00e4r man framme.
\n &nbsp Johan m\u00f6ter upp p\u00e5 g\u00e5rdsplanen utanf\u00f6r, tar i hand och leder v\u00e4gen in\u00e5t. Studion visar sig vara ett hemtrevligt, vitm\u00e5lat litet krypin cenrerat kring Se\u00f1oritas gamla mixerbord. En tygbonad m\u00e4rkt \u00bbSk\u00e5ne\u00ab och f\u00f6rest\u00e4llande tre g\u00e4ss smyckar ena l\u00e5ngv\u00e4ggen.
\n  \u00bbDu ska f\u00e5 h\u00f6ra p\u00e5 \u2019N\u00e4r planeterna stannat\u2019, f\u00f6rstasingeln\u00ab, s\u00e4ger Johan och trycker p\u00e5 en tangent. Genast b\u00f6rjar trummor, bas och elgitarr pulsera; sedvanlig stolt, sk\u00e5nsk s\u00e5ng ovanp\u00e5.
\n  \u00bbStone Roses-riff \u00e1 la \u2019Second Coming\u2019\u00ab, f\u00f6rtydligar Johan n\u00e4r l\u00e5ten n\u00e5tt sin sista sekund. \u00bbOtroligt bra\u00ab, svarar jag och antecknar \u00bbnytt men \u00e4nd\u00e5 bekant och texten refererar bland annat till hans gamla hit \u2019Huvudet i sanden\u2019\u00ab.
\n  JOHAN: Sami Sirvi\u00f6 spelar gitarr, Martin Sk\u00f6ld spelar bas
\n  Att tv\u00e5 fj\u00e4rdedelar av Kent medverkar p\u00e5 en Familjen-platta \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s logiskt. Familjen \u00f6ppnade ju f\u00f6r Kent p\u00e5 deras \u00bbTillbaka till samtiden\u00ab-turn\u00e9 och eftersom tycke d\u00e5 uppstod dem emellan, likas\u00e5 gemensam respekt; det hade helt enkelt varit konstigt om de aldrig samarbetat.
\n  MARTIN SK\u00d6LD: Johan hade pratat om att han hade en l\u00e5t som han ville att jag skulle spela p\u00e5. Och s\u00e5, vid n\u00e5got tillf\u00e4lle i Psykbunkern [Kents studio], hade vi en av Kents numera legendariska \u00bbkv\u00e4lls-sessions\u00ab. Johan ringde och jag bj\u00f6d \u00f6ver honom p\u00e5 fest\/inspelning. Vi spelade in p\u00e5 min laptop samtidigt som det gjordes s\u00e5ng och k\u00f6rtagningar till v\u00e5r platta. N\u00e4r festen var \u00f6ver hade jag och Sami lagt bas och lite gitarr p\u00e5 Johans platta och han hade lagt k\u00f6r p\u00e5 v\u00e5r. S\u00e5… ganska ostrukturerat och trevligt. <\/p>\n

\u00bbN\u00e4r planeterna stannat\u00ab \u00e4r ber\u00e4knad att sl\u00e4ppas om och kring m\u00e5nadsskiftet mellan februari och mars. Drygt trettio dagar senare f\u00f6ljer det \u00e4nnu otitulerade andraalbumet.
\n  JOHAN: Att g\u00f6ra ett album \u00e4r som att g\u00f6ra en rollbes\u00e4ttning till en film; alla karakt\u00e4rer m\u00e5ste vara med. Jag \u00e4lskar n\u00e4r musik b\u00e5de \u00e4r sm\u00e4ktande och sista dagen p\u00e5 jorden. Det \u00e4r det jag s\u00f6ker efter i min musik, f\u00f6rmodligen f\u00f6r att min vardag \u00e4r s\u00e5 stilla; till vardags sitter jag mest och fikar och skruvar p\u00e5 mixerbordet.
\n  \u2013 Men det h\u00e4r senaste \u00e5ret har jag ibland haft s\u00e5dan fet j\u00e4vla andra albumet-\u00e5ngest. Jag har varit helt kn\u00e4ckt, haft panik\u00e5ngest. Jag \u00e4r j\u00e4vligt lynnig av mig till sinnet; ena dagen \u00e4lskar jag allting \u00bbjag \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla grym och alla andra svenska band \u00e4r bara skit\u00ab, liksom. Sedan dagen efter l\u00e4mnar man inte s\u00e4ngen utan man ligger bara och lipar. \u00bb\u00c5h fy fan jag \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla v\u00e4rdel\u00f6s.\u00ab Det \u00e4r bara att passa p\u00e5 att jobba som fan n\u00e4r man \u00e4r d\u00e4r uppe i det bl\u00e5 och g\u00f6ra grymma grejer d\u00e5. Men det har varit hemskt, jag har varit p\u00e5 v\u00e4g att l\u00e4gga ner Familjen flera g\u00e5nger. Nu har jag dock inga svackor l\u00e4ngre. Det \u00e4r sk\u00f6nt. Det var v\u00e4rst n\u00e4r jag inte hade n\u00e5gra deadlines.
\n  Eftermiddagen falnar utanf\u00f6r de minimala studiof\u00f6nstren.
\n  JOHAN: F\u00f6rresten, det h\u00e4r kommer nog bli f\u00f6rsta sp\u00e5ret p\u00e5 albumet. Jag vet inte om du h\u00f6rt det f\u00f6rut?
\n  H\u00f6gtalarstaplarna rister till liv, en r\u00f6st tar till orda.
\n   \u00bbIt began in H\u00e4ssleholm, holm, holm, holm…\u00ab <\/i>
\n  JOHAN: H\u00e4ssleholm och Sk\u00e5ne \u00e4r fortfarande j\u00e4vligt viktiga f\u00f6r mig. H\u00e4ssleholm har pr\u00e4glat mig som fan, det \u00e4r min identitet liksom. Jag fattar inte grejen med alla som flyttar till stan och bara gl\u00f6mmer och begraver sin ungdom och det som skapar och formar en. Jag tycker det \u00e4r skitkonstigt. Och det \u00e4r det lite namnet Familjen handlar om ocks\u00e5; hemma, typ. Att det \u00e4r j\u00e4kligt viktigt att komma ih\u00e5g och v\u00e5rda.
\n  Vi tar i hand, jag st\u00e5ls\u00e4tter mig f\u00f6r en halkig f\u00e4rd tillbaka mot Globen. <\/p>\n

En och en halv m\u00e5nad \u00e5terst\u00e5r till plattan. Skyh\u00f6gt upptrissade f\u00f6rv\u00e4ntningar klyver min tillvaro i tusen elektriska bitar; mina r\u00f6relser \u00e4r ryckiga, mina andetag korta. Nyfiket och ot\u00e5ligt riktar jag mina blickar mot skivaff\u00e4rerna.
\n  \u00d6nskar jag n\u00e5got \u00f6nskar jag att den ska vara utm\u00e4rkt, att den \u00e5ter igen ska hugga i sten allt som \u00e4r Familjen. Johan T Karlsson \u00e4r ju en av de d\u00e4r m\u00e5ngfacetterade musikerna, han \u00e4r s\u00e5 mycket mer \u00e4n bara ett enkelt sp\u00e5r. Varje g\u00e5ng jag tar del av CD:n \u00bbDet snurrar i min skalle\u00ab h\u00f6r jag liv, dans, poesi, k\u00e4rlek, dramatik, ett skimrande nu. Stor konst. Mer s\u00e5dant.
\n  F\u00f6rmodligen, troligen kommer jag inte bli besviken n\u00e4r v\u00e4l Familjens nya alster l\u00e4ggs i min hand. Enda fr\u00e5gan \u00e4r v\u00e4l egentligen exakt hur l\u00e5ngt det kommer ta Johan.
\n  Forts\u00e4ttning f\u00f6ljer.
\n  \u00bbIt began in H\u00e4ssleholm, holm, holm, holm…\u00ab <\/i><\/p>\n

Original till artikel publicerad i Sonic #51 (2010)<\/i><\/small><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bara minuter \u00e5terst\u00e5r till konsertens b\u00f6rjan. Skyh\u00f6gt upptrissade f\u00f6rv\u00e4ntningar klyver natten i tusen elektriska bitar; publikens r\u00f6relser \u00e4r ryckiga, deras andetag korta. Nyfiket och ot\u00e5ligt riktar de sina blickar mot bordet belamrat med elektronik och draperat med sk\u00e5nska flaggan; scenens enda utsmyckning.   S\u00e5 \u2013 pl\u00f6tsligt, oannonserat \u2013 tr\u00e4der Andreas Tilliander fram ut ur kulisserna. Han […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[4],"tags":[38,8],"class_list":{"0":"post-108","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-familjen","8":"tag-sonic","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-1K","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/108","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=108"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/108\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":311,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/108\/revisions\/311"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=108"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=108"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=108"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}