{"id":117,"date":"2011-08-17T14:53:12","date_gmt":"2011-08-17T13:53:12","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=117"},"modified":"2016-03-10T10:42:57","modified_gmt":"2016-03-10T09:42:57","slug":"jolo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/jolo\/","title":{"rendered":"Artikel: Jolo"},"content":{"rendered":"
\n

Fem v\u00e5ningar. En fasad kl\u00e4dd i brandgul sprit- och sl\u00e4tputs. Sm\u00e5 dekorativa f\u00f6rdjupningar och reliefer kl\u00e4ttrar l\u00e4ngs med hela exteri\u00f6ren. Strax ovanf\u00f6r porten, n\u00e5gon meter till v\u00e4nster \u2013 fr\u00e5n trottoaren sett \u2013 kastar sig ett st\u00e5tligt burspr\u00e5k upp i riktning mot himlen. Kronan p\u00e5 verket; ett svart pl\u00e5ttak.
\n  Vissa hus verkar vilja ha just dig som g\u00e4st, Birkagatan 31 i Stockholm \u00e4r ett s\u00e5dant. Sedan byggm\u00e4stare E. Lundgren f\u00e4rdigst\u00e4llde det \u00e5r 1904 har det ut\u00f6vat sin b\u00e5de v\u00e4rdiga och lekfulla charm p\u00e5 m\u00e5ngen f\u00f6rbipasserande.
\n  D\u00e5 och d\u00e5 stannar emellertid folk till framf\u00f6r Birkagatan 31 av helt andra anledningar \u00e4n fastighetsaff\u00e4rer; de vill i st\u00e4llet minnas skribenten Jan Olof \u00bbJolo\u00ab Olsson, en av dess forna inv\u00e5nare. De st\u00e4ller sig som v\u00f6rdnadsfulla statyer intill fastighetens v\u00e4gg, med leenden p\u00e5 sina l\u00e4ppar lyfter de sedan blicken mot burspr\u00e5ksf\u00f6nstret som en ung Jan Olof s\u00e5 ofta p\u00e5tr\u00e4ffades i.
\n  N\u00e5gra av dem h\u00e4vdar att de kan se honom nyfiket kika tillbaka. Andra p\u00e5st\u00e5r till och med att de kan se hela familjen Olsson plira ut genom gardinerna…<\/p>\n

\n<\/p>\n

Nils Olof Olsson v\u00e4xte upp p\u00e5 Sofielund; en herrg\u00e5rd bel\u00e4gen mitt i hj\u00e4rtat av S\u00f6dermanland, alldeles intill sj\u00f6n Uren. Hans far var inspektor, men Nils Olof uppmuntrades till en annan karri\u00e4r; efter studenten i Nyk\u00f6ping flyttade han till Stockholm och tog anst\u00e4llning som kartograf p\u00e5 Rikets Allm\u00e4nna Kartverk.
\n  1911, ungef\u00e4r samtidigt som han p\u00e5b\u00f6rjade sitt nya yrke, gifte han sig med Berta, den stora k\u00e4rleken. Berta \u2013 kallad Bert \u2013 hade sina r\u00f6tter i Ystads arbetarkvarter och var vid vigseln 27 \u00e5r gammal. Deras f\u00f6rsta gemensamma barn, Per Olof, f\u00f6ddes 1915. Jan Olof s\u00e5g dagens ljus fem \u00e5r senare. I trerummaren p\u00e5 Birkagatan 15 (som senare fick beteckningen Birkagatan 31) bodde d\u00e5 \u00e4ven en ton\u00e5rig gosse d\u00f6pt till Iwan. F\u00f6r v\u00e4nner och bekanta presenterades han som \u00bbkusin\u00ab, men i sj\u00e4lva verket var han Bertas son fr\u00e5n en tidigare, utom\u00e4ktenskaplig f\u00f6rbindelse.<\/p>\n

<\/p>\n

Redan under uppv\u00e4xten framtr\u00e4dde hos Jan Olof m\u00e5nga av de karakt\u00e4rsdrag och egenheter som senare skulle utg\u00f6ra grunden till hans ess\u00e4er och b\u00f6cker; skarp observationsf\u00f6rm\u00e5ga, om\u00e4ttlig kulturkonsumtion och \u00e4ventyrslystet s\u00f6kande. Fr\u00e5n sin plats i burspr\u00e5ket studerade han hur formarna, packarna och m\u00e5larna p\u00e5 n\u00e4rbel\u00e4gna R\u00f6rstrands Porslinsfabrik kom och gick. N\u00e4r det var dags f\u00f6r idrott var han p\u00e5 plats. S\u00e5 fort han kom \u00e5t gick han och s\u00e5g en film; Charlie Chaplins samlade produktion h\u00f6gaktades s\u00e4rskilt. Annars l\u00e4ste han g\u00e4rna, helsingborgaren Sigge Lindbergs sj\u00e4lvbiografiska \u00bbMitt liv mellan stolparna\u00ab slukade han exempelvis b\u00e5de en och tv\u00e5 g\u00e5nger, Alexandre Dumas d.\u00e4.:s \u00bbDe tre musket\u00f6rerna\u00ab likas\u00e5.<\/p>\n

<\/p>\n

N\u00e4mnda s\u00f6kande kom dock att tillf\u00e4lligt leda honom vilse. Under f\u00f6rsta h\u00e4lften av trettiotalet b\u00f6rjade Per Olof intressera sig f\u00f6r nazismen, ett par \u00e5r senare f\u00f6ljde Jan Olof i hans fotsp\u00e5r. Gemensamt bevistade de bland annat m\u00f6ten d\u00e4r Birger Furug\u00e5rd \u2013 partiledaren f\u00f6r Svenska Nationalsocialistiska Partiet \u2013 h\u00f6ll tal.
\n  Vid andra v\u00e4rldskrigets utbrott hade de b\u00e5da br\u00f6derna lagt detta bakom sig. Nu var Jan Olof i st\u00e4llet helt p\u00e5 de allierades sida, ett faktum som manifesterade sig i avancerad anglofili. Efter avklarad munta \u2013 som h\u00f6lls den 10 maj 1939 \u2013 ersatte han s\u00e5lunda Norra Latins skolg\u00e5rd med exercisf\u00e4lten i Link\u00f6ping, d\u00e4refter bar det av till Tornedalen f\u00f6r milit\u00e4rtj\u00e4nstg\u00f6ring.
\n  Stort ansvar, hemska h\u00e4ndelser, sj\u00e4lslig och intellektuell mognad och 1941 f\u00f6rlust av modern; Jan Olofs barndom var definitivt \u00f6ver. Pojken hade blivit man. <\/p>\n

<\/p>\n

N\u00e4r freden s\u00e5 sakteliga \u00e5terv\u00e4nde till Europa inledde Jan Olof ett nytt liv. Sedan en tid tillbaka hade han och ett \u00e5r \u00e4ldre Margareta Sj\u00f6gren varit f\u00f6rlovade, nu gifte de sig och flyttade till Nortullsgatan, en gata bel\u00e4gen ett tiotal stenkast nord\u00f6st om Birkagatan.
\n  Madesj\u00f6-dottern Margareta var en framg\u00e5ngsrik journalist, Expressen utgjorde hennes arbetsplats. Med Jan Olofs b\u00e4sta f\u00f6r \u00f6gonen uppmuntrade hon honom att s\u00f6ka sig till Dagens Nyheter; efter p\u00e5hugg p\u00e5 utrikesavdelningen och kortare vikariat fick han mycket riktigt fast anst\u00e4llning d\u00e4r p\u00e5 h\u00f6sten, 1945. Eftersom en signatur var n\u00e4stintill legio p\u00e5 denna tid \u2013 j\u00e4mf\u00f6r Bang, Red Top, Cello \u2013 anammade Jan Olof s\u00e5 underskriften Jolo; initialerna i Jan Olof Lennart Olsson, hans fullst\u00e4ndiga namn. Historien vill g\u00f6ra g\u00e4llande att han cirka tv\u00e5 decennier tidigare uppt\u00e4ckt rytmiken i sitt monogram d\u00e5 Nils Olof karvade in det i hans k\u00e4lke.
\n  Samtliga pusselbitar p\u00e5 plats.
\n  Och Jolo b\u00f6rjade skriva p\u00e5 allvar.
\n  Han k\u00e5serade kring de utl\u00e4ndska digniteter och inhemska hj\u00e4ltar som r\u00f6rt och fortfarande r\u00f6rde sig i kvarteren kring R\u00f6rstrandsgatan (dit Olssons flyttat 1936). Han redogjorde sakkunnigt och personligt om Michael Collins och den irl\u00e4ndska revolutionen. Han portr\u00e4tterade engelska excentriker och sovjetiska nattklubbsbes\u00f6kare. Han skildrade torget i \u00c4ngelholm. Han refererade fr\u00e5n stora och sm\u00e5 sporth\u00e4ndelser. Han flanerade stad och land runt och ber\u00e4ttade sedan i ess\u00e4form om vad han sett. Han belyste f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget fr\u00e5n m\u00e5nga olika h\u00e5ll. Han, han, han…
\n  Kort sagt; han framtr\u00e4dde i all sin m\u00e5ngfacetterade magnificens.
\n  Dessutom satte han alltid sin pr\u00e4gel p\u00e5 alla dessa \u00e4mnen; hans empatiska personlighet, briljanta stilistik, udda infallsvinklar, l\u00e5gm\u00e4lda humor och osvikliga k\u00e4nsla f\u00f6r detaljer gav dem Jolo-patina. Tusentals och \u00e5ter tusentals l\u00e4sare \u00e4lskade det.<\/p>\n

<\/p>\n

Drygt 100 000 kvadratmeter. V\u00e4lansade buskage som ger en k\u00e4nsla av trygghet, ur\u00e5ldriga tr\u00e4d som sk\u00e4nker skugga. Fink\u00e4nsliga men st\u00e5tliga monument. Svepande gr\u00e4smattor och b\u00f6ljande kullar. Allt \u00f6vervakat fr\u00e5n en h\u00f6jd av Liding\u00f6 kyrkas stilla, steniga prakt.
\n  Vissa kyrkog\u00e5rdar fyller sina funktioner p\u00e5 ett perfekt s\u00e4tt, Liding\u00f6 kyrkog\u00e5rd \u00e4r en av dem. I n\u00e4stan fyrahundra \u00e5r har den gett sina bes\u00f6kare m\u00f6jligheten att s\u00f6rja, att hedra, att kontemplera, att tillbringa en stund i vackra omgivningar.
\n  Mitt i denna kyrkog\u00e5rd \u2013 n\u00e4st intill en liten damm \u2013 ligger kolumbariet. P\u00e5 en av dess m\u00e5nga gravstenar st\u00e5r att l\u00e4sa \u00bbJan Olof Olsson\/JOLO\/30 \u00b7 3 \u00b7 1920\/30 \u00b7 4 \u00b7 1974\/\/Margareta Sj\u00f6gren Olsson\/1 \u00b7 7 \u00b7 1919\/22 \u00b7 12 \u00b7 1996\u00ab.
\n  Ingen var tillsammans med Jolo n\u00e4r han avled. Ensam l\u00e4mnade han radhuset p\u00e5 \u00c5kerv\u00e4gen 17, Liding\u00f6 \u2013 d\u00e4r han, Margareta samt deras d\u00f6ttrar Elizabeth Ann och Vibeke slagit ner sina bop\u00e5lar \u2013 och begav sig ner till Tockarp; till det \u00e4lskade, fallf\u00e4rdiga sommarresidenset. Ensam drabbades han d\u00e4r av hj\u00e4rtinfarkt.
\n  V\u00e4nnen Alf Henriksson f\u00e5ngade efterspelet, sorgen i en vacker dagsvers:
\n  \u00bbIbland liksom hejdar sig tiden ett slag
\n  och n\u00e5gonstans alldeles ov\u00e4ntat sker.
\n  V\u00e4rlden f\u00f6r\u00e4ndrar sig varje dag
\n  men ibland blir den aldrig densamma mer.\u00ab<\/i><\/p>\n

<\/p>\n

Vid sin bortg\u00e5ng var Jolo fortfarande synnerligen produktiv och uppskattad. Tredje delen av hans boksvit om f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget n\u00e4rmade sig ett slutf\u00f6rande. TV-serien ”N\u00e5gonstans i Sverige” \u2013 som han f\u00f6rfattat manus till \u2013 var en stor succ\u00e9. Flera postuma och uppskattade antologier har publicerats.
\n  Ty s\u00e5dan \u00e4r hans konst; den lever vidare.
\n  Personligen hyser jag en from f\u00f6rhoppning att detta kommer fortg\u00e5 f\u00f6r evigt, Jolos ofta tidl\u00f6sa och allm\u00e4ngiltiga texter f\u00f6rtj\u00e4nar inget mindre.
\n  L\u00e5t oss alla b\u00f6rja ta pauser s\u00e5 fort vi befinner oss utanf\u00f6r Birkagatan 31.<\/p>\n

<\/p>\n

Ett k\u00e5seri\/en ess\u00e4 som det aldrig blev n\u00e5got med.<\/i><\/small><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fem v\u00e5ningar. En fasad kl\u00e4dd i brandgul sprit- och sl\u00e4tputs. Sm\u00e5 dekorativa f\u00f6rdjupningar och reliefer kl\u00e4ttrar l\u00e4ngs med hela exteri\u00f6ren. Strax ovanf\u00f6r porten, n\u00e5gon meter till v\u00e4nster \u2013 fr\u00e5n trottoaren sett \u2013 kastar sig ett st\u00e5tligt burspr\u00e5k upp i riktning mot himlen. Kronan p\u00e5 verket; ett svart pl\u00e5ttak.   Vissa hus verkar vilja ha just dig […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[41,40],"class_list":{"0":"post-117","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-jan-olof-olsson","8":"tag-jolo","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/s7nn96-jolo","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/117","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=117"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/117\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":309,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/117\/revisions\/309"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=117"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=117"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=117"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}