{"id":123,"date":"2011-08-18T15:02:09","date_gmt":"2011-08-18T14:02:09","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=123"},"modified":"2016-03-10T10:42:19","modified_gmt":"2016-03-10T09:42:19","slug":"pahittade-sprak","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/pahittade-sprak\/","title":{"rendered":"Artikel: P\u00e5hittade spr\u00e5k"},"content":{"rendered":"
\n

Videokameran trevar \u00f6ver balkongens tr\u00e4golv; dess lins f\u00e5ngar kryddv\u00e4xter, h\u00f6gtalare, en glas\u00f6gonbekl\u00e4dd stentomte. Rastl\u00f6st v\u00e4nder den sedan fokus upp och bortom r\u00e4cket, l\u00e5ter sig bl\u00e4ndas av klar f\u00f6rmiddagssol, sveper f\u00f6rbi n\u00e5gra sommargr\u00f6na tr\u00e4dkronor.
  Improviserade motiv, spontant rullande film.
  \u00c5kningen panorerar vidare medurs, men innan cirkelr\u00f6relsen hinner fullbordas n\u00e5s tillf\u00e4llig vila framf\u00f6r en ung kvinna inramad av fladdrande, purpurf\u00e4rgat tyg. Hennes h\u00e4nder drillar en bj\u00e4rt utsmyckad keyboard, hennes r\u00f6st stiger mot skyn; rytmiska, melodiska och metalliska klanger minnande om indonesiska gamelanensembler i t\u00e4t samverkan med schamanaktig s\u00e5ng p\u00e5… ja, vad \u00e4r det f\u00f6r tungom\u00e5l hon begagnar sig av, egentligen?<\/p>\n

<\/p>\n

Musikhistorien \u00e4r full av h\u00f6gtflygande koncept, oortodoxa id\u00e9er. Konstellationen Das Erste Wiener Gem\u00fcseorchester spelar exempelvis p\u00e5 instrument karvade ur gr\u00f6nsaker. Billy Childish \u2013 engelsman, garagerockare, kulturell dynamo \u2013 sl\u00e4pper plattor som \u00bbIn Blood\u00ab (Wabana, 1999); 12 sp\u00e5r, samtliga uppbyggda av endast ett ackord. P\u00e5 full\u00e4ngdaren \u00bbWhat\u2019s Going On\u00ab ger Marvin Gaye soulr\u00f6st \u00e5t en hemv\u00e4ndande, amerikansk Vietnam-veteran. San Francisco-duon Matmos har omvandlat samplad plastikkirurgi till l\u00e5tar.
  Personligen fascineras jag synnerligen av konst som ovanst\u00e5ende; den \u00e4r genomt\u00e4nkt, sp\u00e4nnande. Den tilltalar b\u00e5de mitt hj\u00e4rta och hj\u00e4rna. Den sv\u00e4nger intellektuellt.
  Den \u00e4r resultatet av oh\u00e4mmad skapargl\u00e4dje. Upphovsmakarna ansvariga ignorerar konventionerna, skriver om regelb\u00f6ckerna, vandrar l\u00e4ngs otrampade stigar.
  N\u00e5gra f\u00e5 hugade tar dock fler steg \u00e5t sidan; bjuder sin inre ren\u00e4ssansperson att utforska \u00e4n mer. Vissa kreat\u00f6rer n\u00f6jer sig inte med r\u00e5dande notsystem utan uppfinner nya. Andra f\u00f6rfattar manifest f\u00f6r \u00f6kad f\u00f6rst\u00e5else. N\u00e5gra extrakn\u00e4cker som omslagsmakare.
  Sedan har vi de som kombinerar sin musik med egenp\u00e5hittade, konstgjorda spr\u00e5k.<\/p>\n

Solstr\u00e5lar exploderar i objektivet, de \u00f6verbelastar kameran och tvingar den tillbaka ner p\u00e5 balkonggolvet. Efter en kort stund d\u00e4r bland krukorna \u00e5terv\u00e4nder den i riktning mot kvinnan; vid m\u00f6tet ger de varandra en snabb, bekr\u00e4ftande blick. Allt medan de soniska, originella sagorna forts\u00e4tter stiga mot skyn, forts\u00e4tter f\u00f6rtrolla.
  Kvinnans namn \u00e4r Agnes \u00bbAgnes Mercedes\u00ab Einerstam, sprak-spr\u00e5ket heter hennes tungom\u00e5l.<\/p>\n

Agnes r\u00e4knar det senaste stj\u00e4rnskottet i en ganska l\u00e5ng rad spr\u00e5kskapande artister. Att definiera dessa artister \u00e4r d\u00e4remot vanskligt, deras sl\u00e4kttr\u00e4d \u00e4r vildvuxet. Kan exempelvis fransmannen Jean Fran\u00e7ois Sudres p\u00e5 1830-talet uppfunna solresol \u2013 ett spr\u00e5ksystem med r\u00f6tterna i den v\u00e4sterl\u00e4ndska tonskalan \u2013 anses relevant i sammanhanget? New York-bon Bernard Stollman drog 1960 ig\u00e5ng skivbolaget ESP-Disk med det uttalade m\u00e5let att sprida esperanto, ESP:s f\u00f6rsta utg\u00e5va var ocks\u00e5 samlingsskivan \u00bbNi Kantu En Esperanto\u00ab. Men esperanto \u00e4r till syvende och sist Ludwik Zamenhofs kreation, inte anv\u00e4ndarnas. B\u00f6r den brittiska modsgruppen Small Faces medelst skohorn beredas plats i gemenskapen? Deras 1969 sl\u00e4ppta album \u00bbOgden\u2019s Nut Gone Flake\u00ab inneh\u00e5ller ju en introduktion framf\u00f6rd av Stanley Unwin p\u00e5 hans \u00bbJabberwocky\u00ab-minnande unwinese-idiom.
  Fr\u00e5gor, fr\u00e5gor; gr\u00e4nsfall, tveksamheter. Mitt svar \u00e4r emellertid hugget i sten: Nogent-sur-Marne-sonen och trummisen Christian Vander \u00e4r den f\u00f6rsta sanna tons\u00e4ttaren\/spr\u00e5kinnovat\u00f6ren.<\/p>\n

I begynnelsen, slutet av sextiotalet, gick Christian och italienaren Bernard Paganotti samman som The Chinese; ett coverband vars repertoar till st\u00f6rsta delen bestod av d\u00e5tidens fr\u00e4msta soul- och r\u2019n\u2019b-hits. Men \u00e4ven mer esoteriskt material letade sig in p\u00e5 deras spellista.
  \u2013 Vi sj\u00f6ng tv\u00e5 l\u00e5tar med underlig lyrik, minns Christian. \u00bbAtumba\u00ab, som Bernard skrivit, och \u00bbNogma\u00ab, som jag skrivit. Iden vi hade var att sjunga p\u00e5 ett annat spr\u00e5k \u00e4n engelska.
  Det od\u00f6pta spr\u00e5ket \u00bbAtumba\u00ab och \u00bbNogma\u00ab framf\u00f6rdes p\u00e5 utgjordes av \u00bbspanska, italienska och mystiska ljud\u00ab i salig blandning. En f\u00f6rsmak.
  The Chinese var dock inte l\u00e4nge f\u00f6r v\u00e4rlden, s\u00e5 n\u00e4r en d\u00e5 frilansande Christian i augusti 1969 erbj\u00f6ds att ackompanjera s\u00e5ngerskan Charlotte Leslie nappade han. Tanken var att de tv\u00e5 \u2013 tillsammans med medspelare som Laurent Thibault (bas) och Lucien \u00bbZabu\u00ab Zabuski (s\u00e5ng) \u2013 skulle turnera C\u00f4te d\u2019Opale, men Charlottes k\u00e4cka y\u00e9-y\u00e9-pop och de andras mer progressiva b\u00f6jelser visade sig of\u00f6renliga.
  Efter blott tv\u00e5 avklarade datum gick de skilda v\u00e4gar.
  Christian, Laurent, Zabu samt n\u00e5gra av deras kompanjoner fr\u00e5n kompgruppen fortsatte musicera ihop under namnet de blivit tilldelade av Charlottes management; The Carnaby Street Swingers. De l\u00e4t sig inspireras av kontempor\u00e4r jazz \u2013 Pharoah Sanders LP \u00bbTauhid\u00ab var en stor favorit \u2013 och Christian fick tillf\u00e4lle att utveckla de tankar han haft i The Chinese.
  \u2013 Jag b\u00f6rjade bli helt s\u00e4ker p\u00e5 att jag ville skapa ett nytt spr\u00e5k. Jag var ute efter ett annorlunda sound.
  \u00bbKoba\u00efa\u00ab \u2013 den f\u00f6rsta l\u00e5ten skriven p\u00e5 detta nya spr\u00e5k, som ocks\u00e5 gav det dess namn; koba\u00efan \u2013 realiserades vid denna tid. Inf\u00f6r ett gig p\u00e5 klubben Rock & Roll Circus i Paris var det \u00e4ven dags f\u00f6r ett nytt, b\u00e4ttre bandnamn; The Carnaby Street Swingers blev Magma. Alla pusselbitar p\u00e5 plats.<\/p>\n

Magmas sj\u00e4lvbetitlade full\u00e4ngdsdebut sl\u00e4pptes 1970. Inf\u00f6r det f\u00e4rdigst\u00e4llde Christian 10 stycken, 10 stycken som utg\u00f6r f\u00f6rsta delen av ett storslaget rymdepos. \u00c5rhundraden in i framtiden; kaos r\u00e5der, jorden st\u00e5r i l\u00e5gor. N\u00e5gra andligt upplysta m\u00e4nniskor flyr denna f\u00f6rvirring, i ett rymdskepp beger de sig mot planeten Koba\u00efa f\u00f6r att d\u00e4r b\u00f6rja om fr\u00e5n b\u00f6rjan.
  Det \u00e4r dessa m\u00e4nniskor som kommer till tals p\u00e5 \u00bbMagma\u00ab. Till toner som \u00e4r h\u00e4lften Wagner, h\u00e4lften John Coltrane sjunger de sin v\u00e5ldsamma historia p\u00e5 flytande koba\u00efan.
  Koba\u00efan kan vid en snabb blick p\u00e5minna om volap\u00fck, den tyske pr\u00e4sten Johann Schleyers artonhundratalsdr\u00f6m om ett universellt, trema-beprytt spr\u00e5k. \u00bb\u00cf\u00f6sz m\u00eftla\u00eft da felt dos f\u00fcnker \u00fct sti\u00efk re\u00ef\u0161 sti\u00efhtz klowit\u0161\u00ab lyder exempelvis en rad i \u00bbHortz Fur D\u00ebhn \u0160tek\u00ebhn We\u0161t\u00ab, \u00f6ppningssp\u00e5ret p\u00e5 \u00bbMekan\u00efk Destrukt\u00efw Kommand\u00f6h\u00ab (1973), Magmas tredje m\u00e4sterverk.
  \u2013 Vi har \u00e4nnu inte funnit alla speciella bokst\u00e4ver vi beh\u00f6ver f\u00f6r att uttrycka vissa ljud, ber\u00e4ttar Christian. N\u00e4r vi anpassat alla bokst\u00e4ver till koba\u00efan kommer spr\u00e5ket att bli \u00e4nnu mer kraftfullt. Men jag tycker redan nu att det \u00e4r v\u00e4ldigt uttrycksfullt.
  \u00bbUttrycksfullt\u00ab preciserar koba\u00efan, b\u00e5de n\u00e4r det st\u00e5r tryckt p\u00e5 omslag och ljuder ur ens h\u00f6gtalare. Eller som Magma-k\u00e4nnaren Michael Draine formulerade fenomenet i I\/E Magazine, 2003: \u00bbAbstraktionen som koba\u00efan inneb\u00e4r verkar inspirera Magmas s\u00e5ngare till oanade h\u00f6jder av emotionell h\u00e4ngivenhet, h\u00e4ngivenhet som konventionell lyrik s\u00e4llan till\u00e5ter\u00ab.<\/p>\n

Denna frihet anser jag vara en av de mest tilltalande aspekterna med kombinationen musik och konstgjorda spr\u00e5k. Artisten ges frihet att bygga upp en helt egen v\u00e4rld fr\u00e5n grunden, ligger inte ett ord r\u00e4tt i hennes eller hans mun \u00e4r det bara att \u00e5terv\u00e4nda till skrivbordet. Artisten ges \u00e4ven frihet att v\u00e4lja hur mycket hon eller han vill avsl\u00f6ja om sin v\u00e4rld; g\u00f6ra lexikonet publikt eller inte?
  Men, samtidigt, ges ofta lyssnaren frihet n\u00e4r det g\u00e4ller hur hon eller han vill leva sig in i denna v\u00e4rld. Framf\u00f6r h\u00f6gtalarna blir vi alla en del av skapandeprocessen. Vi engageras.
  N\u00e5gra som verkligen \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6r ovanst\u00e5ende \u00e4r den isl\u00e4ndska post-rock-kvartetten Sigur R\u00f3s. N\u00e4r de runt millennieskiftet slog igenom v\u00e4ckte faktumet att deras vokalist J\u00f3n \u00de\u00f3r \u00bbJ\u00f3nsi\u00ab Birgisson ibland nyttjade det p\u00e5hittade spr\u00e5ket volenska stor uppm\u00e4rksamhet. \u00bbVolenska \u00e4r bra att sjunga p\u00e5\u00ab, sa till exempel J\u00f3n n\u00e4r musiktidningen Selects reporter Roy Wilkinson fr\u00e5gade ut honom i \u00e4mnet. \u00bbJag tror ingen annan f\u00f6rst\u00e5r det utom jag. Eller, de f\u00f6rst\u00e5r det f\u00f6r sig sj\u00e4lva, p\u00e5 deras egna s\u00e4tt. Alla h\u00f6r olika betydelser.\u00ab
  Precis s\u00e5.
  Att volenska dessutom \u00e4r ett spr\u00e5k utan proper form \u2013 orden \u00e4r blott ljud utan grammatisk relation till varandra \u2013 \u00f6kar bara dess dragningskraft. All v\u00e4rldens Sigur R\u00f3s-fans f\u00f6rst\u00e5r det.
  Och de \u00e4r m\u00e5nga.<\/p>\n

M\u00e5nga ja, intressant att notera \u00e4r \u00e4ven hur utm\u00e4rkt grandiosa visioner som konstgjorda spr\u00e5k g\u00e5r att f\u00f6rena med kommersiella framg\u00e5ngar. Bland annat har Eurovision Song Contest \u2013 som v\u00e4l f\u00e5r betraktas som den europeiska mainstreamkulturens fr\u00e4msta utpost \u2013 hela tv\u00e5 g\u00e5nger berett plats f\u00f6r bidrag p\u00e5 konstgjorda spr\u00e5k: 2003 kom den belgiska folkgruppen Urban Trad tv\u00e5a med \u00bbSanomi\u00ab, fem \u00e5r senare n\u00e5dde deras landsm\u00e4n i Ishtar semifinalen med \u00bbO Julissi\u00ab.
  Ibland leder \u00e4ven en succ\u00e9 fram till en annan.
  21 februari 1958 skrev J. R. R. Tolkien i ett brev till sin yngste son Christopher att \u00bbIngen tror mig n\u00e4r jag s\u00e4ger att min l\u00e5nga bok \u00e4r ett f\u00f6rs\u00f6k att skapa en v\u00e4rld d\u00e4r det existerar ett slags spr\u00e5k som l\u00e5ter tilltalande utifr\u00e5n min egen personliga smak. Men det \u00e4r sant.\u00ab \u00bbMin l\u00e5nga bok\u00ab syftar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 \u00bbSagan om Ringen\u00ab-trilogin, vars f\u00f6rsta del publicerades 1954.
  Som f\u00e5 andra har Tolkien allts\u00e5 agerat de konstgjorda spr\u00e5kens tillskyndare, hans b\u00f6cker har introducerat deras id\u00e9 i otaliga hj\u00e4rnor. Hans k\u00e4rlek till orden inspirerar, lyser igenom allt han gjort.
  N\u00e4r Peter Jacksons succ\u00e9artade filmatisering av \u00bbSagan om ringen\u00ab hade v\u00e4rldspremi\u00e4r 2001 \u00e5tf\u00f6ljdes den f\u00f6rst\u00e5s av en CD; \u00bbThe Fellowship of the Ring\u00ab, soundtracket. Till den bidrog den irl\u00e4ndska new age-s\u00e5ngerskan Enya med tv\u00e5 melodier, \u00bbMay It Be\u00ab och \u00bbAn\u00edron\u00ab. \u00bbMay It Be\u00ab inneh\u00e5ller strofer p\u00e5 alvm\u00e5let quenya, \u00bbAn\u00edron\u00ab framf\u00f6rs helt och h\u00e5llen p\u00e5 ditot sindarin.
  Upplevelsen kom att influera Enya och hennes hovlyriker Roma Ryan. Omkring 2004 k\u00e4mpade de med texten till l\u00e5ten \u00bbWater Shows The Hidden Heart\u00ab, Enya f\u00f6rs\u00f6kte sjunga den p\u00e5 gaeliska, engelska och latin; inget k\u00e4ndes r\u00e4tt. Roma l\u00e4t sig d\u00e5 influeras av Tolkien och kreerade spr\u00e5ket errakan, som p\u00e5 gaeliska mer eller mindre betyder \u00bbfolket som kommer fr\u00e5n m\u00e5nen\u00ab. Genast f\u00f6rsvann deras skrivkramp.
  \u00bbDet var oerh\u00f6rt sp\u00e4nnande\u00ab, som Enya i november 2005 sa till BBC Radio 4. \u00bb[Roma och jag] tillbringar mycket tid med att f\u00f6rs\u00f6ka hitta r\u00e4tt spr\u00e5k till melodin jag skrivit. Engelska kan vara lite p\u00e5tr\u00e4ngande.\u00ab
  Ben\u00e4mningen errakan bytte de dock snart ut mot loxian, eventuellt en lek med grekiskans \u00bb\u03bb\u03bf\u03be\u03cc\u03c2\u00ab; indirekt tal. Meningen beh\u00f6lls d\u00e4remot; att det pratas av varelser fr\u00e5n en avl\u00e4gsen himlakropp. Roma har ocks\u00e5 utvecklat det som skriftspr\u00e5k, det b\u00e4r i pr\u00e4nt vissa likheter med Isaac Pitmans stenografisystem. Dessutom har hon publicerat en l\u00e4robok i \u00e4mnet, \u00e4ven den betitlad \u00bbWater Shows The Hidden Heart\u00ab.
  L\u00e5ten \u00bbWater Shows The Hidden Heart\u00ab hamnade slutligen p\u00e5 albumet \u00bbAmarantine\u00ab (Warner Bros., 2005) tillsammans med tv\u00e5 andra sp\u00e5r p\u00e5 loxian. F\u00f6rstapressningen av \u00bbAmarantine\u00ab s\u00e5lde i \u00f6ver fyra miljoner exemplar.<\/p>\n

En solig h\u00f6stdag och Agnes Mercedes och jag sitter p\u00e5 en uteservering vid Slussen i Stockholm. \u00d6ver kaffe och vatten samtalar vi med p\u00e5slagen diktafon.
  Sverige har ingen vidare djup tradition av musiker som sjunger p\u00e5 konstgjorda spr\u00e5k, men undantag finns. Ett \u00e4r Anita Livstrand och hennes sk\u00f6nt proggiga LP \u00bbM\u00f6tet\u00ab fr\u00e5n 1978. Ett annat \u00e4r Urga \u2013 Cirkus Cirk\u00f6rs forna husband \u2013 vilka 1998 realiserade plattan \u00bbEtanol\u00ab, d\u00e4r urganska r\u00e4knar det f\u00f6rh\u00e4rskande spr\u00e5ket.
  Agnes Mercedes m\u00e5l \u00e4r emellertid inte att f\u00f6rvalta eller utveckla historia, passande nog f\u00f6ljer hon blott sin hj\u00e4rna och sitt hj\u00e4rta. Efter att hon tagit studenten fr\u00e5n ett cirkusgymnasium b\u00f6rjade hon ov\u00e4ntat komponera b\u00e5de ord och ton.
  \u2013 Jag hade absolut inte t\u00e4nkt att jag skulle g\u00f6ra musik. Jag var n\u00e4stan anti det, det var helt andra saker som jag var inne p\u00e5. Men jag fick s\u00e5 m\u00e5nga olika sm\u00e5 ledtr\u00e5dar h\u00e4r och d\u00e4r. Som p\u00e5 cirkusgymnasiet, d\u00e4r pratades s\u00e5 m\u00e5nga olika spr\u00e5k och s\u00e5 m\u00e5nga dialekter. Det var n\u00e5gonting som jag bara fascinerades av och samlade ihop. Sedan k\u00e4nde jag att jag m\u00e5ste ha en melodi, annars f\u00e5r spr\u00e5ket ingen dialekt, liksom. Och d\u00e5 hittade jag en gammal synth och den har varit en j\u00e4ttebra kompis sedan dess.
  Resultatet av Agnes ordf\u00f6rv\u00e4rv blev, som sagt, sprak-spr\u00e5ket; \u00bbord med sur, s\u00f6t och ibland salt eftersmak\u00ab, en blandning av \u00bbbortgl\u00f6mda dialekter, japanska palindrom\u00ab. N\u00e4r det f\u00f6renas med musik uppst\u00e5r projektet Melodiska Sagor. Originella uttryck.
  \u2013 I b\u00f6rjan f\u00f6rs\u00f6kte jag verkligen skapa en v\u00e4rld och sedan s\u00e5 skapade jag spr\u00e5ket i den v\u00e4rlden. Men sedan s\u00e5 tog spr\u00e5ket \u00f6ver, det kunde rymma allting.
  De senaste \u00e5ren har Agnes spelat mycket ute, turnerat Sverige runt.
  \u2013 Publiken reagerar s\u00e5 himla olika! N\u00e5gon g\u00e5ng var det n\u00e5gon som sa \u00bbja, jag blev riktigt r\u00e4dd\u00ab. Jag vill verkligen inte f\u00e5 folk att k\u00e4nna obehag, men d\u00e4remot vill jag g\u00e4rna skr\u00e4mma fram vissa saker hos folk. Och sedan var det n\u00e5gon annan, senaste g\u00e5ngen jag spelade, som sa \u00bbjag blev s\u00e5 glad\u00ab. Samma konsert kom en annan fram; \u00bbjag blev skitnerv\u00f6s\u00ab. Jag \u00e4r j\u00e4tteglad att jag kan n\u00e5 ut utanf\u00f6r mitt huvud.<\/p>\n

\u00d6ver \u00e5tta minuter har passerat sedan videokameran b\u00f6rjade filma n\u00e4r Agnes trycker p\u00e5 en knapp, tystnar musiken. \u00bbJa, tack f\u00f6r mig\u00ab, s\u00e4ger hon. \u00bbAgnes Mercedes, \u2019Vilvih\u2019.\u00ab Svart sk\u00e4rm.
  Framf\u00f6r datorn sitter jag, pl\u00f6tsligt ensam; mitt bes\u00f6k p\u00e5 Agnes balkong har skett via Youtube. Rummet jag sitter i k\u00e4nns genast v\u00e4ldigt alldagligt, normalt, gr\u00e5tt.
  Raskt trycker jag p\u00e5 play igen. Videokameran trevar \u00f6ver balkongens tr\u00e4golv…<\/p>\n

En (icke helt f\u00e4rdig) artikel som det aldrig blev n\u00e5got av med<\/i><\/small><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Videokameran trevar \u00f6ver balkongens tr\u00e4golv; dess lins f\u00e5ngar kryddv\u00e4xter, h\u00f6gtalare, en glas\u00f6gonbekl\u00e4dd stentomte. Rastl\u00f6st v\u00e4nder den sedan fokus upp och bortom r\u00e4cket, l\u00e5ter sig bl\u00e4ndas av klar f\u00f6rmiddagssol, sveper f\u00f6rbi n\u00e5gra sommargr\u00f6na tr\u00e4dkronor.   Improviserade motiv, spontant rullande film.   \u00c5kningen panorerar vidare medurs, men innan cirkelr\u00f6relsen hinner fullbordas n\u00e5s tillf\u00e4llig vila framf\u00f6r en ung kvinna inramad […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[43,42],"class_list":{"0":"post-123","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-agnes-mercedes","8":"tag-sprak","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-1Z","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/123","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=123"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/123\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":307,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/123\/revisions\/307"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=123"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=123"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=123"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}