{"id":132,"date":"2011-08-19T09:06:32","date_gmt":"2011-08-19T08:06:32","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=132"},"modified":"2016-03-10T10:41:41","modified_gmt":"2016-03-10T09:41:41","slug":"artikel-syntjuntan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-syntjuntan\/","title":{"rendered":"Artikel: Syntjuntan"},"content":{"rendered":"
\n

I min hand vilar ett stycke presenningsaktig plast. Det \u00e4r 15 g\u00e5nger 20 centimeter stort, v\u00e4ger ett tiotal gram. Ovanp\u00e5 dess vita yta \u00e4r n\u00e5gra bitar elektronik och metall fastsydda; sm\u00e5 \u00f6ar i en stilla sj\u00f6. Sm\u00e5 \u00f6ar som hyser oanade krafter.
  I min hand vilar musik. Koppla metallen till h\u00f6gtalare och batteri, l\u00e5t en ficklampa lysa \u00f6ver elektroniken; o\u00e4ndligt fascinerande toner uppst\u00e5r. De stryker b\u00e5de med- och moth\u00e5rs, sk\u00e4nker n\u00e4ring \u00e5t ens hj\u00e4rta och hj\u00e4rna. De ber\u00f6r; musik och konst i sk\u00f6n f\u00f6rening.
  I min hand vilar f\u00f6rhoppningar. Tonerna och hantverket de kreeras av b\u00e4r p\u00e5 dr\u00f6mmar, tro. Spetsa \u00f6ronen och du h\u00f6r en ljusnande framtid.
  I min hand vilar en av Syntjuntans syntar. Mitt emot mig sitter Ann Ros\u00e9n, en av Syntjuntans grundare. Hon pratar om b\u00f6rjan, historien; jag lyssnar.<\/p>\n

<\/p>\n

Konstn\u00e4rerna, konstmusikerna Ann Ros\u00e9n, Lise-Lotte Norelius och Ida Lund\u00e9n l\u00e4rde k\u00e4nna varandra i b\u00f6rjan av tjugohundratalet, den stockholmsbaserade f\u00f6reningen\/scenen Fylkingen agerade deras m\u00f6tesplats.
  P\u00e5 Fylkingen, den 20 och 21 januari 2008, anordnades tv\u00e5 workshops under ledning av engelsmannen John Bowers. John \u00e4r n\u00e5got av en expert vad g\u00e4ller circuit bending \u2013 det vill s\u00e4ga att manipulera fram nya ljud ur f\u00f6rprogrammerade kretskort \u2013 och syftet med de b\u00e5da dagarnas m\u00f6ten var att deltagarna skulle g\u00e5 hem med egentillverkade ljudgeneratorer.
  \u2013 Det var v\u00e4rsta inspirationsk\u00e4llan, s\u00e4ger Ann. Lise-Lotte, Ida och jag har l\u00e4rt oss mycket genom att sj\u00e4lva g\u00e5 p\u00e5 workshops.
  Drygt sju m\u00e5nader efter Johns kurser sammanstr\u00e5lade Ann, Lise-Lotte och Ida hemma hos Ann.
  \u2013 Vi tr\u00e4ffades och satt och meckade med elektronik. Vi hade n\u00e5gra olika projekt \u2013 olika egna projekt \u2013 och s\u00e5 tr\u00e4ffades vi f\u00f6r att jobba p\u00e5 dem tillsammans. Det \u00e4r roligare att g\u00f6ra saker tillsammans; man kan hj\u00e4lpa varandra, byta erfarenheter. Och d\u00e5 kom vi p\u00e5 att det vi gjorde var typ som en syntjunta, det var d\u00e5 sj\u00e4lva namnet f\u00f6ddes.
  \u2013 Sedan s\u00e5 t\u00e4nkte vi att det skulle vara kul att involvera fler i det vi gjorde, fler tjejer framf\u00f6r allt.<\/p>\n

I New York-sonen Nicolas Collins bok \u00bbHandmade Electronic Music: The Art of Hardware Hacking\u00ab fann Ann, Lise-Lotte och Ida ytterligare inspiration; en ritning till en l\u00e4ttmonterad synt med utg\u00e5ngsl\u00e4ge i den integrerade krets som b\u00e4r numret 4093.
  Med samtliga ovanst\u00e5ende pusselbitar p\u00e5 plats gjorde s\u00e5 Ann, Lise-Lotte och Ida vad man kan f\u00f6rv\u00e4nta sig av stora konstn\u00e4rer; de tog dem ett steg l\u00e4ngre. De anpassade, utvecklade; bytte ut Nicolas och Johns l\u00f6dningar mot n\u00e5l och ledande tr\u00e5d. De l\u00e4t fabricera speciella 4093-kretsar och komponerade syntbyggar-kitt.
  Syntjuntan hade g\u00e5tt fr\u00e5n en beteckning till en realitet. En realitet redo att m\u00f6ta v\u00e4rlden.
  \u2013 Id\u00e9n var att det ska vara l\u00e4tt att f\u00e5 synten att funka. Man ska inte beh\u00f6va kunna n\u00e5gonting innan, man ska inte beh\u00f6va ha tagit i n\u00e5gra elektroniska komponenter innan.<\/p>\n

31 juli 2009, som en del av den experimentella musikfestivalen Norberg, h\u00f6lls f\u00f6rsta Syntjuntan. Inf\u00f6r en m\u00e5ngh\u00f6vdad skara framf\u00f6rde Ann och Lise-Lotte dels en konsert, dels l\u00e4rde de samtliga deltagare att sy en synt. Succ\u00e9n var ett faktum, snart f\u00f6ljdes premi\u00e4ren upp av juntor p\u00e5 bland annat Sensurround: Malm\u00f6 & Lund International Music Film Festival, Skottv\u00e5ngs Grufva och Textilh\u00f6gskolan i Bor\u00e5s.
  Nu i sommar \u2013 mellan 15-18 juni \u2013 \u00e4r det t\u00e4nkt att Syntjuntan ska ordna kollo p\u00e5 Lava; den del av Stockholms Kulturhus som \u00e4r inriktad p\u00e5 ung kultur.
  \u2013 Kollot har tillkommit med hj\u00e4lp av Ungdomsstyrelsen, det \u00e4r ett j\u00e4mst\u00e4lldhetsprojekt. Vi vill att fler tjejer ska v\u00e5ga sig p\u00e5 s\u00e5dant h\u00e4r. Om man tittar p\u00e5 de som h\u00e5ller p\u00e5 med experimentell konstmusik s\u00e5 \u00e4r det ju mest killar. De som h\u00e5ller p\u00e5 med elektronik \u00e4r ju killar. D\u00e5 kan det ju Syntjuntan vara lite uppmuntrande, en v\u00e4g bort fr\u00e5n killarnas dominans.<\/p>\n

Att aktivt s\u00f6ka upp deltagare \u00e4r viktigt f\u00f6r Syntjuntan, den b\u00e5de fysiska och intellektuella m\u00f6tesplatsen som uppst\u00e5r n\u00e4r folk tr\u00e4ffas och skapar anser de ov\u00e4rderlig.
  \u2013 P\u00e5 en Syntjunta kan man prata om musik, man kan prata om att sy, man kan prata om konst. Det tror jag \u00e4r viktigt; att nya m\u00e4nniskor kan m\u00f6tas och p\u00e5 det s\u00e4ttet kan ju ocks\u00e5 konst sprida sig. Folk har fr\u00e5gat oss \u00bbkan ni inte b\u00f6rja s\u00e4lja det d\u00e4r kittet p\u00e5 n\u00e4tet?\u00ab och det \u00e4r ju klart att vi skulle kunna, men d\u00e5 g\u00f6r vi bara en ytterligare produkt. S\u00e5 v\u00e5ra kitt kan man bara k\u00f6pa n\u00e4r man g\u00e5r p\u00e5 en av v\u00e5ra workshops och lyssnar p\u00e5 musiken. Sj\u00e4lva syntbyggandet \u00e4r en grej, men en syntjunta s\u00e5 mycket mera.
  Ovanst\u00e5ende \u00e5terspeglas ocks\u00e5 i Syntjuntans valspr\u00e5k; \u00bbEn Syntjunta i varje kvarter\u00ab. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inte bara tomma ord, det \u00e4r ett uttalat ideal.
  \u2013 Jag tycker det \u00e4r schysst att folk kan f\u00e5 nya egna id\u00e9er och nya tankar av att medverka p\u00e5 en Syntjunta. M\u00e5nga ser p\u00e5 konstmusik som bara oljud, men efter en Syntjunta kanske de \u00f6ppnar sina sinnen… och d\u00e5 blir det en b\u00e4ttre v\u00e4rld. Jag tror faktiskt att Syntjuntan kan bidra till en b\u00e4ttre v\u00e4rld, att kultur kan bidra till ett b\u00e4ttre, mer medvetet samh\u00e4lle… Jag vet inte hur mycket vi bidrar med, men lite grann kanske?<\/p>\n

I min hand vilar ett stycke presenningsaktig plast. F\u00f6rsiktigt \u00e5terb\u00f6rdar jag det till Ann Ros\u00e9n; hon stoppar det i sin v\u00e4ska.
  I min hand vilar Ann Ros\u00e9ns hand. Vi s\u00e4ger p\u00e5 \u00e5terseende, jag \u00f6nskar Syntjuntan all lycka.<\/p>\n

En artikel som jag tror publicerades i Cora, n\u00e5gon g\u00e5ng 2010. Men jag \u00e4r inte riktigt s\u00e4ker.<\/i><\/small><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I min hand vilar ett stycke presenningsaktig plast. Det \u00e4r 15 g\u00e5nger 20 centimeter stort, v\u00e4ger ett tiotal gram. Ovanp\u00e5 dess vita yta \u00e4r n\u00e5gra bitar elektronik och metall fastsydda; sm\u00e5 \u00f6ar i en stilla sj\u00f6. Sm\u00e5 \u00f6ar som hyser oanade krafter.   I min hand vilar musik. Koppla metallen till h\u00f6gtalare och batteri, l\u00e5t en […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[44],"class_list":{"0":"post-132","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-syntjuntan","8":"h-entry","9":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-28","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/132","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=132"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/132\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":305,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/132\/revisions\/305"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=132"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=132"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=132"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}