{"id":142,"date":"2011-08-27T00:16:02","date_gmt":"2011-08-26T23:16:02","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=142"},"modified":"2016-03-10T10:40:19","modified_gmt":"2016-03-10T09:40:19","slug":"artikel-performance","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-performance\/","title":{"rendered":"Artikel: Performance"},"content":{"rendered":"
\n

Ett pl\u00f6tsligt infall; jag reser mig ur f\u00e5t\u00f6ljen, g\u00e5r fram till bokhyllan och plockar d\u00e4rifr\u00e5n ner band 18 av Bra B\u00f6ckers Lexikon (1978 \u00e5rs utg\u00e5va). Kn\u00e4ckt rygg, en v\u00e4lkomnande suck och s\u00e5 b\u00f6rjar jag l\u00e5ta fingertopparna vandra mellan uppslagsorden. \u00bbPeking\u00ab, \u00bbpenselm\u00f6gel\u00ab, \u00bbPensionsanstalten\u00ab. Faktum b\u00e5de relevanta och f\u00f6rlegade dansar fram l\u00e4ngs de gl\u00e4ttiga sidorna, bjuder upp. \u00bbPentymal\u00ab, \u00bbperception\u00ab, \u00bbper fas et nefas\u00ab.
  Slutligen, efter ett par sidosp\u00e5r, n\u00e5r jag de s\u00f6kta bokstavskombinationerna. \u00bbPerforation\u00ab p\u00e5 sidan 197 \u00f6verg\u00e5r i \u00bbperformance-test\u00ab, ett h\u00e5l uppenbarar sig dem emellan.
  \u00bbPerformance\u00ab, det jag t\u00e4nkt sl\u00e5 upp, saknas.
  Lika bra det, kanske.
  Att tillfredsst\u00e4llande definiera konstyttringen ben\u00e4mnd performance l\u00e5ter ju sig knappt g\u00f6ras, s\u00e4rskilt inte \u00f6ver ett begr\u00e4nsat antal rader. St\u00e4ndigt omformas den, st\u00e4ndigt vandrar den nya v\u00e4gar. Du kan sp\u00e5ra dess r\u00f6tter till dada, Fluxus eller Wienaktionismen och anses ha r\u00e4tt varje g\u00e5ng. Du kan se performance som en rak linje, en cirkelr\u00f6relse eller isolerade prickar. Du kan som performancekonstn\u00e4r anamma r\u00f6tterna \u2013 skapa i rakt nedstigande led fr\u00e5n, s\u00e4g, Marina Abramovi\u0107 och Allan Kaprow \u2013 eller f\u00f6rs\u00f6ka verka i ett vakuum.
  Texten, den fysiska scenen, \u00e4r din.<\/p>\n

<\/p>\n

Personligen \u00e4r att ringa in performancekonsten precis vad jag nu vill g\u00f6ra; jag vill dra prydliga m\u00e4rkpennestreck runt den, avsk\u00e4rma den b\u00e5de geografiskt och tidsm\u00e4ssigt. N\u00e4r detta s\u00e5 skett vill jag skrapa p\u00e5 dess yta, ta kontakt med n\u00e5gra av dess ut\u00f6vare och anh\u00e4ngare. Allt f\u00f6r att ge n\u00e5gra av m\u00e5nga m\u00f6jliga svar p\u00e5 fr\u00e5gan \u00bbHur m\u00e5r den nordiska performancekonsten \u00e5r 2009?\u00ab.<\/p>\n

Midtown, Manhattan. P\u00e5 58 Park Avenue ligger Scandinavia House, ett stilrent h\u00f6ghus i gr\u00e5tt och brunt, i zink, glas och gran. Flan\u00f6rer identifierar det l\u00e4tt med hj\u00e4lp av fem flaggor som metalliskt stramt tronar \u00f6ver dess entr\u00e9; Danmarks, Finlands, Islands, Norges, Sveriges.
  Till vardags \u00e4r Scandinavia House h\u00f6gkvarter \u00e5t The American-Scandinavian Foundation, en ideell amerikansk organisation. ASF vill bland annat bygga kulturella broar mellan Norden och USA, sedan 1910 har de d\u00e4rf\u00f6r arrangerat olika evenemang i linje med detta m\u00e5l.
  6-9 november i \u00e5r gick s\u00e5lunda performancefestivalen Live Action New York 09: Scandinavian Performance Art av stapeln i Scandinavia House. Kuratorn Jonas Stampe \u2013 \u00e4ven k\u00e4nd fr\u00e5n liknande tillst\u00e4llningar som Live Action G\u00f6teborg och Infr\u2019Action: Festival International d\u2019Art Performance \u2013 f\u00f6rklarade innan premi\u00e4ren sina intentioner p\u00e5 liveactionnewyork.org: \u00bb The curatorial criteria of this first edition of Live Action New York 09: Scandinavian Performance Art, is one of quality and of diversity. However, there is one common denominator: that of taking risks.\u00ab
  Icelandic Love Corporation var en av 15 deltagare, risktagare, p\u00e5 Live Action New York 09.
Finns det en s\u00e4rskild \u00bbnordisk\u00ab syn p\u00e5 performance?<\/b>
  \u2013 Ja, jag tror det finns en s\u00e4rskild \u00bbid\u00e9\u00ab eller m\u00f6jligen en klich\u00e9, som folk k\u00e4nner i sin kropp n\u00e4r man s\u00e4ger \u00bbnordisk performancekonst\u00ab. Jag kan inte riktigt f\u00f6rklara det. Men klich\u00e9er baserar sig p\u00e5 n\u00e5got. Men i verkligheten \u00e4r nordisk performancekonst v\u00e4ldigt sammanbunden med europeisk och nordamerikansk performancekonst. Vi \u00e4r alla en del av en st\u00f6rre bild, s\u00e4ger Sigr\u00fan Hr\u00f3lfsd\u00f3ttir.
  Sigr\u00fan, Eir\u00fan Sigur\u00f0ard\u00f3ttir och J\u00f3n\u00ed J\u00f3nsd\u00f3ttir \u00e4r Icelandic Love Corporation. 1996 tog de alla examen fr\u00e5n Myndlista- og handi\u00f0ask\u00f3li \u00cdslands \u2013 Isl\u00e4ndska h\u00f6gskolan f\u00f6r konsthantverk \u2013 och d\u00e4refter har de skapat tillsammans.
  Det performance de genomf\u00f6rde p\u00e5 Live Action New York 09 var \u00bbEruption – Corruption\u00ab, ett verk som via vita dunt\u00e4cken, stolbyggande och trolleritrick unders\u00f6ker dubbelheten mellan kreativitet och destruktion. Liksom den mesta av ISL:s konst \u00e4r \u00bbEruption – Corruption\u00ab b\u00e5de humoristisk och kontroversiell, l\u00e4ttsm\u00e4lt och djup… att exempelvis v\u00e4lrenommerade Katherine Waugh j\u00e4mf\u00f6rde med Sergei Paradjanov, Fellini och Tommy Cooper n\u00e4r hon i konstmagasinet Circa (#118, vintern 2006) recenserade det \u00e4r helt enkelt logiskt. S\u00f6ker du intressanta och livsbejakande performance hittar du dem hos Icelandic Love Corporation.
Utvecklas den isl\u00e4ndska performancescenen i r\u00e4tt riktning?<\/b>
  \u2013 Sequences \u00e4r en ny konstfestival h\u00e4r i Reykjavik som fokuserar p\u00e5 performance och tidsbaserad konst. Den fj\u00e4rde upplagan var nu i h\u00f6stas och den var full av intressanta saker, b\u00e5de isl\u00e4ndska och utl\u00e4ndska. Det verkar som att n\u00e5got intressant h\u00e4nder just nu. Listah\u00e1sk\u00f3li \u00cdslands \u2013 den isl\u00e4ndska konstakademin \u2013 har hj\u00e4lpt till att blanda disciplinerna. Men det \u00e4r ocks\u00e5 intressant att blicka tillbaka mot sjuttiotalet och N\u00fdl\u00f3 \u2013 \u00bbThe Living Art Museum\u00ab \u2013 och \u00e5ttiotalets starka punkideologi. Nu \u00e4r alltid den b\u00e4sta tiden, men det \u00e4r en bra id\u00e9 att ha \u00f6gon i nacken.<\/p>\n

Att s\u00f6ka pressklipp om och kring nordisk performancekonst \u00e4r s\u00e4llan en genuint angen\u00e4m syssels\u00e4ttning. Visst skrivs det \u2013 ofta positivt \u2013 men \u00e4nd\u00e5 tycker jag att m\u00e5nga, lysande verk inte f\u00e5r det geh\u00f6r de f\u00f6rtj\u00e4nar. Skulle jag bedyra min oskuld skulle jag ljuga; sj\u00e4lv har jag knappt heller tidigare bidragit till n\u00e4mnda artikelflora.
  I alla fall, undantaget som bekr\u00e4ftar \u00bbregeln\u00ab: Lilith Performance Studio. Sedan 2007 har denna i Malm\u00f6 bel\u00e4gna kombination av studio och arena presenterat den blodiga spjutspetsen vad g\u00e4ller bildkonstperformance och ofta har detta \u00e4ven engagerat tidningar, radio och bloggare. Det intressanta v\u00e4cker d\u00e5 och d\u00e5 intresse.
  N\u00e4r Lilith mellan 28-30 maj i \u00e5r arrangerade kanadensiskan Jillian McDonalds vampyr- och zombieperformance \u00bbUndead in the Night\u00ab n\u00e5dde allt ovanst\u00e5ende n\u00e5gon slags kokpunkt; publik och skribenter flockades till en bokskog utanf\u00f6r Malm\u00f6 f\u00f6r att d\u00e4r konfronteras med sina r\u00e4dslor. 2009 \u00e5rs kanske mest uppm\u00e4rksammade performance p\u00e5 svensk mark var ett faktum.
  Spaltmetrar \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s inget stabilt s\u00e4tt att m\u00e4ta konstn\u00e4rlig framg\u00e5ng p\u00e5, men i Liliths fall \u00e4r det motiverat att r\u00e4kna dem. De f\u00f6rtj\u00e4nar n\u00e4mligen varje euforisk droppe trycksv\u00e4rta, varje himlastormande pixel. Bakom Lilith Performance Studio st\u00e5r Elin Lundgren (konstn\u00e4rlig ledare), Petter Pettersson (konstn\u00e4rlig ledare) och Jonna \u00d6lund (producent).
  \u2013 Den svenska performancescenen \u00e4r under utveckling, s\u00e4ger Elin. Det finns inte s\u00e5 m\u00e5nga platser d\u00e4r performance ges samma f\u00f6ruts\u00e4ttningar som andra konstarter. Mer fungerar performance som ett utfyllnadsmaterial, en liten happening som f\u00f6rgyller n\u00e5got annat. Performance fungerar sj\u00e4lvklart bra i s\u00e5dana sammanhang men inte enbart, det beh\u00f6vs arenor d\u00e4r det finns andra f\u00f6ruts\u00e4ttningar att f\u00f6rverkliga en konstn\u00e4rlig id\u00e9 till fullo.<\/p>\n

\u00bbThe Knife is writing an opera. (…) Olof Dreijer is now at a field recording in the Amazon to record animals, fish and plants.\u00ab
  Ovanst\u00e5ende meningar inledde och avslutade respektive en kommunik\u00e9 som electroduon The Knife \u2013 syskonen Karin Dreijer Andersson och Olof Dreijer \u2013 postade p\u00e5 theknife.net den 26 november, 2008.
  F\u00f6rsta kung\u00f6randet. Nyfikenhet f\u00f6ddes hos de flesta som l\u00e4ste det.
  Drygt ett \u00e5r senare hade \u00bbTomorrow, in a Year\u00ab, operan i fr\u00e5ga, premi\u00e4r. Mer exakt; 2 september slog Det Kongelige Teater i K\u00f6penhamn upp sina v\u00e4lvda portar. En m\u00e5ngh\u00f6vdad och brokig skara m\u00e4nniskor str\u00f6mmade till Gamle Scene, tog plats bland de r\u00f6da stolarna.
  Vad publiken sedan fick se \u2013 fortfarande f\u00e5r se \u2013 var en ber\u00e4ttelse om och kring Charles Darwin. Narrativet och rollen som Darwin sk\u00f6ttes av r\u00f6sterna Kristina Wahlin, L\u00e6rke Winther och Jonathan Johansson; tillsammans f\u00f6rklarade de v\u00e4rlden f\u00f6re, under och efter \u00bbOn The Origin of Species\u00ab. I t\u00e4tt samspel med dem agerade s\u00e5 The Knifes svepande elektroniska musik, en grupp dansare samt den snillrikt ljussatta och byggda scenen. 150 \u00e5r efter det att \u00bbOn The Origin of Species\u00ab publicerades av f\u00f6rlaget John Murray utvecklades den till n\u00e5got nytt, samtidigt v\u00e4lbekant.
  The Knife var dock inte ensamma att realisera \u00bbTomorrow, in a Year\u00ab. Karin och Olof s\u00f6kte bland annat assistans av de Berlin-baserade electroartisterna Planningtorock och Mt. Sims vad g\u00e4llde tonerna och Mt. Sims bidrog ocks\u00e5 med sitt kunnande till librettot. F\u00f6r regin och sj\u00e4lva initiativet stod Kirsten Dehlholm och Ralf Richard Str\u00f8bech.
  Alla bekanta med dansk performancekonst k\u00e4nner Kirsten Dehlholm. Fr\u00e5n 1977 och \u00e5tta \u00e5r fram\u00e5t ledde hon performanceensemblen Billedstofteatret, 1985 grundade hon Hotel Pro Forma. Hotel Pro Forma har d\u00e4refter byggt p\u00e5 Billedstofteatrets grunder; kreerat performance som inom ramarna f\u00f6r ett platsspecifikt rum samlar musik, bildkonst, teater, film, dans… \u00bbTomorrow, in a Year\u00ab \u00e4r allts\u00e5 ett typexempel p\u00e5 den slags produktioner de st\u00e5r bakom.
  \u2013 Den danska performancescenen lever, s\u00e4ger Kirsten. Den \u00e4r m\u00e5ngsidig, men den har inte ett s\u00e5 starkt uttryck. Ofta fastnar den i klich\u00e9er. Det \u00e4r fortfarande de konventionella teater- och dansformerna som f\u00e5r de avgjort st\u00f6rsta ekonomiska bidragen och PR. Performancescenen m\u00e5ste klara sig med mycket, mycket mindre.
Vad tror du kommer att h\u00e4nda med den danska performancescenen i framtiden?<\/b>
  \u2013 I framtiden d\u00f6r vi allihop! Performancekonsten utvecklar sig p\u00e5 n\u00e4tet och i andra nya medier. Ocks\u00e5 musiken spelar en stor roll f\u00f6r att utveckla performance.
  St\u00e5 aldrig still; Hotel Pro Forma \u00e4r nomader, de byter samarbetspartners inf\u00f6r varje ny produktion. F\u00f6rst\u00e5eligt; ett utm\u00e4rkt s\u00e4tt att undvika rutin. Tyv\u00e4rr inneb\u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s i f\u00f6rl\u00e4ngningen att orden \u00bbHotel Pro Forma has invited The Knife\u00ab aldrig \u00e5ter kommer dyka upp p\u00e5 theknife.net. Men vi har ju alltid \u00bbTomorrow, in a Year\u00ab.<\/p>\n

2009 bj\u00f6d p\u00e5 m\u00e5nga uts\u00f6kta skivor, nya som nygamla. Fr\u00e5gar du mig svarar jag att Baktruppens \u00bb1986-2008\u00ab var en av mina fr\u00e4msta favoriter, alla kategorier.
  Baktruppen bildades 1986 i Bergen, gnistan t\u00e4ndes av Tone Avenstrop och \u00d8yvind Berg. I dag r\u00e4knar gruppen sex fasta medlemmar \u2013 \u00d8yvind \u00e4r fortfarande en, Tone hoppade av 1995 \u2013 och deras bes\u00f6ksadress lyder numera D\u00e6lenengata 31, Oslo.
  Till en b\u00f6rjan var Baktruppen inriktad p\u00e5 konventionell teater, allt eftersom \u00e5ren g\u00e5tt har dock deras fokus f\u00f6rskjutits, expanderat. Anarkistiskt och humoristiskt blandar de olika uttryck till h\u00f6gst egna performance, det \u00e4r inte f\u00f6r inte de f\u00f6r\u00e4rats smeknamn som \u00bbgrundarna av partyperformance\u00ab och \u00bbavantgardets vattenb\u00e4rare\u00ab. P\u00e5 \u00bb1986-2008\u00ab samlas s\u00e5 \u2013 \u00f6ver tre CD \u2013 ljuden av denna livliga konst.
  Att ta del av performance med blott \u00f6ronen kan p\u00e5 pappret kanske framst\u00e5 som ett halvdant koncept, ett koncept minnande om Marcel Marceaus mim-LP \u00bbThe Best Of Marcel Marceau\u00ab (MGM, 1970). Men \u00bb1986-2008\u00ab fungerar p\u00e5 alla niv\u00e5er, den fascinerar med sin sansl\u00f6sa blandning av musique concr\u00e8te, f\u00e4ltinspelningar, modern komposition, oljud… Tv\u00e4ra kast, v\u00e4ckta tankar, lyckade intentioner. Du beh\u00f6ver inga f\u00f6rkunskaper f\u00f6r att fastna.
  Etiketten som realiserat \u00bb1986-2008\u00ab \u00e4r den i Bergen baserade +3dB, en lysande leverant\u00f6r av ofta norsk, alltid experimentell musik. Ena h\u00e4lften av +3dB \u00e4r J\u00f8rgen Knudsen, en man som fram tills nyligen ocks\u00e5 ingick i Baktruppen.
Vad anser du om den norska performancescenen just nu?<\/b>
  \u2013 Den pr\u00e4glas av att det \u00e4r f\u00e5 nya ansikten p\u00e5 den, m\u00e5nga gamla geng\u00e5ngare. Men ibland ser jag sp\u00e4nnande projekt. Flera teaterprojekt har ocks\u00e5 mycket performance i sig.
Kan du n\u00e4mna n\u00e5got s\u00e5dant teaterprojekt som du gillat?<\/b>
  \u2013 Winge\/M\u00fcllers \u00bbVildanden\u00ab.<\/p>\n

\u2013 I Sverige v\u00e4xer performance just nu fram inom m\u00e5nga omr\u00e5den, det \u00e4r sp\u00e4nnande men det \u00e4r en l\u00e5ng v\u00e4g kvar. Publiken finns och det finns tillv\u00e4xt bland ut\u00f6vare. Men f\u00f6r performancekonstn\u00e4rer \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandena fortfarande miserabla, oftast finns det ingen, eller en alldeles f\u00f6r liten budget. Performancekonstn\u00e4rer f\u00f6rv\u00e4ntas ofta arbeta utan ers\u00e4ttning och man gl\u00f6mmer att en performancekonstn\u00e4r inte har ett verk att s\u00e4lja, s\u00e5 som till exempel en m\u00e5lare. Ska man kunna leva p\u00e5 sitt yrke som performancekonstn\u00e4r \u00e4r man beroende av gage.
  Anna Berndtson vet vad hon talar om. Under tjugohundratalet har hon varit v\u00e4ldigt aktiv som performancekonstn\u00e4r; b\u00e5de solo samt som TallBlondLadies, ett samarbete med tyskan Irina Runge. Hennes djupt personliga och unders\u00f6kande verk har m\u00f6tt publik i st\u00e4der som Beijing, New York, Toronto och Malm\u00f6.
Vad tror du om framtiden f\u00f6r den svenska performancescenen? <\/b>
  \u2013 Utrymmet f\u00f6r performancekonst i Sverige m\u00e5ste v\u00e4xa, annars kommer den konstarten att kv\u00e4vas, gl\u00f6mmas bort och f\u00f6rsvinna. Konsth\u00f6gskolor m\u00e5ste befatta sig mer med de studenter som f\u00f6ljer denna v\u00e4g och de performancekonstn\u00e4rer som kommer fr\u00e5n andra bakgrunder m\u00e5ste f\u00e5 ta del av de f\u00e5 m\u00f6jligheter som finns. H\u00e4nder detta, som jag innerligt tror och hoppas, blir liveperformance den starka motpol som vi s\u00e5 v\u00e4l beh\u00f6ver till v\u00e5r virtuella v\u00e4rld.<\/p>\n

Kvinnan \u00e4r kl\u00e4dd i cheerleaderuniform; gr\u00e5 kjol, vitt linne. Framf\u00f6r meterh\u00f6ga bokst\u00e4ver prydda med gl\u00f6dlampor redog\u00f6r hon f\u00f6r ett liv i 49 handlingar, 49 texter, 49 r\u00f6relser och 49 skrik. Det \u00e4r en ber\u00e4ttelse om hennes tillvaro, om kvinnans roll i ett socialdemokratiskt samh\u00e4lle.
  Kvinnan heter Anna-Maija Ter\u00e4v\u00e4. Den koreograferade performancehistorien hon genomf\u00f6r b\u00e4r namnet \u00bbOn Ice\u00ab och \u00e4r det senaste fantastiska verket signerat helsingforsbon Maija Hirvanen.
  \u2013 Den finska performancescenen har verkligen f\u00f6r\u00e4ndrats sedan 1999, d\u00e5 jag uppt\u00e4ckte den, ber\u00e4ttar Maija. N\u00e5gra av artisterna som hj\u00e4lpte till att starta scenen, som Roi Vaara och Irma Optimist, \u00e4r fortfarande aktiva och parallellt med dem har en ny, ung generation av modernistiska performanceartister dykt upp.
  \u2013 Hierarkierna \u00e4r genomskinliga och det \u00e4r viktigt.
  \u00bbOn Ice\u00ab uruppf\u00f6rdes den 2 juni i \u00e5r p\u00e5 Zodiak; ett centrum f\u00f6r ny dans, bel\u00e4get i utkanten av Helsingfors.
  \u2013 Att Zodiak nu \u00f6ppnat en av dansens d\u00f6rrar f\u00f6r performance-aktiviteter \u00e4r betydelsefullt, forts\u00e4tter Maija. Institutioner som kulturcentret Kiasma har ocks\u00e5 hj\u00e4lpt till att etablera de nya formerna av performance.
Vad tror du kommer h\u00e4nda med den finska performancescenen i framtiden?<\/b>
  \u2013 En agentur vore en v\u00e4ldigt bra sak, det har l\u00e4nge pratats om att uppr\u00e4tta en. \u00c4ven ett center d\u00e4r folk kan tr\u00e4ffas spontant. Det verkar som att performance r\u00f6r sig in p\u00e5 nya omr\u00e5den och f\u00f6r det \u00e4ndam\u00e5let s\u00e5 skulle ett visst ramverk, en artikulation kunna uppr\u00e4ttas. Vi borde fundera \u00f6ver v\u00e5ra v\u00e4rderingar och varf\u00f6r de \u00e4r v\u00e4rda att fundera p\u00e5. Vi vill v\u00e4l inte b\u00f6rja tro att \u00bbanything goes\u00ab? Eller vill vi?<\/p>\n

Konvolutets skivertexmaterial ger ifr\u00e5n sig ett l\u00e4tt hasande ljud n\u00e4r jag \u00e5terb\u00f6rdar band 18 av Bra B\u00f6ckers Lexikon till dess plats i bokhyllan. M\u00e4rkpennan vilar. Vissa fr\u00e5gor h\u00e4nger fortfarande i luften, men en sak \u00e4r s\u00e4ker; den nordiska performancekonsten lever. Vi b\u00f6r alla f\u00f6lja den \u2013 st\u00f6dja den \u2013 bel\u00f6ningarna blir o\u00e4ndliga. N\u00f6jd med detta ny\u00e5rsl\u00f6fte \u00e5terv\u00e4nder jag till f\u00e5t\u00f6ljen. <\/p>\n

Original till artikel som publicerades i Stockholms Fria \u00e5r 2009.<\/i><\/small><\/p>\n<\/p><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett pl\u00f6tsligt infall; jag reser mig ur f\u00e5t\u00f6ljen, g\u00e5r fram till bokhyllan och plockar d\u00e4rifr\u00e5n ner band 18 av Bra B\u00f6ckers Lexikon (1978 \u00e5rs utg\u00e5va). Kn\u00e4ckt rygg, en v\u00e4lkomnande suck och s\u00e5 b\u00f6rjar jag l\u00e5ta fingertopparna vandra mellan uppslagsorden. \u00bbPeking\u00ab, \u00bbpenselm\u00f6gel\u00ab, \u00bbPensionsanstalten\u00ab. Faktum b\u00e5de relevanta och f\u00f6rlegade dansar fram l\u00e4ngs de gl\u00e4ttiga sidorna, bjuder upp. […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[4],"tags":[46,47],"class_list":{"0":"post-142","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-performance","8":"tag-stockholms-fria","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-2i","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/142","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=142"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/142\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":301,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/142\/revisions\/301"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=142"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=142"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=142"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}