{"id":153,"date":"2011-09-08T07:01:29","date_gmt":"2011-09-08T06:01:29","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=153"},"modified":"2011-09-06T07:04:50","modified_gmt":"2011-09-06T06:04:50","slug":"recension-originalljudet-%c2%bboriginalljudet%c2%ab-kalligrammofon","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/recension-originalljudet-%c2%bboriginalljudet%c2%ab-kalligrammofon\/","title":{"rendered":"Recension: Originalljudet \u00bbOriginalljudet\u00ab (Kalligrammofon)"},"content":{"rendered":"
\n

Att g\u00f6ra r\u00e4tt sak vid r\u00e4tt tidpunkt.
   Inom komedin; det som skiljer lakejerna fr\u00e5n kungarna. Lakejer betonar fel och svajar i tempo, deras sk\u00e4mt orsakar mer irritation \u00e4n munterhet. S\u00e5 ignorera dem, lyssna hellre p\u00e5 hur en kung regerar; ta del av dansk-amerikanen Victor Borges album \u00bbVictor Borge: Live (!)\u00ab (Sony, 1992). \u00bbUsually I don\u2019t do request numbers\u00ab, tillk\u00e4nnager Victor i dess f\u00f6rsta sp\u00e5r. \u00bbUnless of course I have been asked to do so.\u00ab De l\u00e5ngsamt v\u00e4xande skrattsalvorna som sedan f\u00f6ljer beror mycket p\u00e5 den alltigenom perfekt avv\u00e4gda pausen mellan dessa meningar. En takt, ett andetag; blott en av alla hundratals uppvisningar i timing som \u00bbVictor Borge: Live (!)\u00ab rymmer.
   Att sk\u00e4ra ner tills bara det viktigaste \u00e5terst\u00e5r.
   Inom litteraturen; ett stilgrepp. Raymond Carvers spr\u00e5k pr\u00e4glades stort av tv\u00e5 m\u00e4n; John Gardner och Gordon Lish. Professor John s\u00e4gs \u00f6dmjukt ha gett Raymond r\u00e5det att anv\u00e4nda femton ord ist\u00e4llet f\u00f6r tjugofem, redakt\u00f6r Gordon tog denna uppmaning ett steg l\u00e4ngre; fem ist\u00e4llet f\u00f6r femton. Resultatet av denna reducering blev de Raymond Carver-texter som \u00e4lskas \u00e4n i dag, texter som \u00bbWhat We Talk About When We Talk About Love\u00ab; minimalistiska meningar p\u00e5 ytan, o\u00e4ndliga k\u00e4nsloladdade djup under dem.
   Att uppvisa mognad och felfrihet redan p\u00e5 debutverket.
   Inom musik\u00e5ret 2010; Originalljudets CD \u00bbOriginalljudet\u00ab.<\/p>\n

Originalljudet best\u00e5r av stockholmsborna Jens Peterson Berger (brusmaskin, trumstol, hj\u00e4rnv\u00e5gsgenerator), Rosali Grankull (altsaxofon, piano), Egil Sandstr\u00f6m (kontrabas, piano), Hansj\u00f6rg Ehammer (dragspel) och Aron Junker (barytonsaxofon, basklarinett). M\u00f6jligheten finns att du tidigare st\u00f6tt p\u00e5 dessa namn i andra sammanhang; Jens Peterson Berger \u00e4r exempelvis knuten till Riksteatern och Rosali Grankull har musicerat i de Ume\u00e5-baserade hardcorebanden Ambulance och End of Addiction. Dock g\u00f6r man b\u00e4st i att t\u00e4nka bort alla s\u00e5dana sammanhang n\u00e4r \u00bbOriginalljudet\u00ab snurrar i ens skivspelare. Nej, smartast \u00e4r att d\u00e5 betrakta den som en frist\u00e5ende enhet fr\u00e5nkopplad v\u00e4rldsliga ting som artistbiografier.
   Det \u00e4r v\u00e4rt det, \u00bbOriginalljudet\u00ab f\u00f6rtj\u00e4nar s\u00e5dan s\u00e4rbehandling.
   Ty tonerna p\u00e5 den ger tusenfalt tillbaka. Ty tonerna p\u00e5 den \u00e4r eteriska.
   Vemodigt och l\u00e4ngtande rispar de ens sj\u00e4l. Sk\u00f6nt f\u00f6rtrollar de ens sinnen. Samtidigt \u00e4r de varma, eggande; bjuder upp till hednisk dans. Sj\u00e4lva beskriver Originalljudet dem bland annat med orden \u00bbsom Moondog och Erik Satie som krockar i rymden eller en cirkusvagn som parar sig med en ambulerande bordell\u00ab. Varf\u00f6r inte? \u00bbAmbulerande bordell\u00ab kanske till p\u00e5 k\u00f6pet avser den Jacques Brel sjunger om i \u00bbAu Suivant\u00ab; en extra dimension \u00e5t deras beskrivning.
   Helt enkelt och med andra ord \u00e4r det toner som ber\u00f6r, som lever sina egna liv.
   Men, dessutom; ut\u00f6ver tonernas rent soniska kvalit\u00e9er \u00e4r jag ocks\u00e5 v\u00e4ldigt imponerad \u00f6ver hur de framf\u00f6rs. Originalljudet trakterar sina instrument med Victor Borges k\u00e4nsla f\u00f6r tid. Samspelet de uppvisar \u00e4r enormt, dialogerna de f\u00f6r imponerar. Och de talar aldrig i munnen p\u00e5 varandra, likt Raymond Carver s\u00e4ger de endast vad som kr\u00e4vs. Gud bor i s\u00e5dana detaljer. <\/p>\n

Ovanst\u00e5ende \u00e5sikter \u00e4r inte de jag en g\u00e5ng trodde att Originalljudet skulle v\u00e4cka hos mig. L\u00e4nge levde jag n\u00e4mligen i villfarelsen att de skapade v\u00e4sterl\u00e4ndsk balkanrock typ, s\u00e4g, Kaizers Orchestra. (Fr\u00e5ga mig inte varf\u00f6r.) Eftersom min tid f\u00f6r dylika g\u00e4ng \u00e4r ytterst begr\u00e4nsad \u2013 det ligger en viss desperation i deras forcerade blandning av kl\u00e4mk\u00e4ckhet och m\u00f6rker \u2013 undvek jag s\u00e5lunda Originalljudet. N\u00e4r det i h\u00f6stas gick upp f\u00f6r mig att skivbolaget Kalligrammofon skulle sl\u00e4ppa \u00bbOriginalljudet\u00ab b\u00f6rjade jag dock misst\u00e4nka att mina f\u00f6rutfattade meningar \u00e4nnu en g\u00e5ng var ute och cyklade; Kalligrammofons diskografi rymmer ju lysande plattor som Viktor Sj\u00f6bergs ambienta \u00bbOn a Winter’s Day\u00ab och shoegazing-monoliten \u00bbFall, Fall, Falling\u00ab med Dead Letters Spell Out Dead Words. S\u00e5 jag gav Originalljudet en chans och resten \u00e4r denna text. <\/p>\n

Att avsluta recensioner med sakliga uppmaningar till konsumtion.
   Inom musikjournalistiken; en klyscha. \u00c4nd\u00e5 \u2013 innan punkten s\u00e4tts \u2013 vill jag delge er mina f\u00f6rhoppningar om \u00bbOriginalljudet\u00ab:s framtid. Som jag ser det har Originalljudet mer \u00e4n v\u00e4l styrkan och egensinnigheten att n\u00e5 ut till en m\u00e4ngd olika grupperingar; i en perfekt v\u00e4rld skulle de h\u00f6ras b\u00e5de p\u00e5 Fylkingen, \u00bbSkavlan\u00ab, baren Berlin och Peace & Love. Hur det blir med den saken f\u00e5r vi f\u00f6rst\u00e5s se, men min \u00f6nskan finns d\u00e4r.
   Nu bl\u00e5ser jag ut ljuset och s\u00e4tter p\u00e5 \u00bbOriginalljudet\u00ab en g\u00e5ng till. <\/p>\n

F\u00f6rsta versionen av en recension som sedan kom att publiceras i Stockholms Fria \u00e5r 2010.<\/i><\/small><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Att g\u00f6ra r\u00e4tt sak vid r\u00e4tt tidpunkt.   Inom komedin; det som skiljer lakejerna fr\u00e5n kungarna. Lakejer betonar fel och svajar i tempo, deras sk\u00e4mt orsakar mer irritation \u00e4n munterhet. S\u00e5 ignorera dem, lyssna hellre p\u00e5 hur en kung regerar; ta del av dansk-amerikanen Victor Borges album \u00bbVictor Borge: Live (!)\u00ab (Sony, 1992). \u00bbUsually I don\u2019t […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[10],"tags":[54,47],"class_list":{"0":"post-153","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"tag-originalljudet","8":"tag-stockholms-fria","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-2t","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/153","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=153"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/153\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":156,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/153\/revisions\/156"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=153"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=153"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=153"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}