{"id":17,"date":"2010-02-26T02:15:09","date_gmt":"2010-02-26T01:15:09","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=17"},"modified":"2010-02-26T02:22:02","modified_gmt":"2010-02-26T01:22:02","slug":"recension-robert-johnson-and-punchdrunks-%c2%bbfried-on-the-altar-of-good-taste%c2%ab-silence","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/recension-robert-johnson-and-punchdrunks-%c2%bbfried-on-the-altar-of-good-taste%c2%ab-silence\/","title":{"rendered":"Recension: Robert Johnson And Punchdrunks \u00bbFried On the Altar of Good Taste\u00ab (Silence)"},"content":{"rendered":"
\n

(F\u00f6rtexter)
\n   Scen ett. Tidig morgon. Rosie\u2019s Diner. Galonbekl\u00e4dda soffor. Zinkbekl\u00e4dd bardisk. Panoramaf\u00f6nster.
\n   I sitt vanliga b\u00e5s l\u00e4ngst bak i lokalen sitter Detective Adam Parker (hawaii-skjorta, ljusbrun l\u00e4derjacka, pilotglas\u00f6gon, svarta jeans, ormskinnsboots) och Lieutenant Mike Flint (svart kostym, svarta skor, vit skjorta, svart slips). De dricker svart kaffe ur l\u00e5ga porslinsmuggar.
\n   Flint: Lyssna nu, Adam. Ryktet g\u00e5r p\u00e5 stan att Robert Johnson And Punchdrunks \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att sl\u00e4ppa sitt fj\u00e4rde album. Enligt mina tjallare p\u00e5 gatan g\u00e5r det under kodnamnet \u201dFried On the Altar of Good Taste\u201d. Du vet vad det skulle kunna inneb\u00e4ra om det n\u00e5dde skivaff\u00e4rerna.
\n   Parker (medan han t\u00e4nder en filterl\u00f6s cigarett i ena mungipan): Visst.
\n   Flint: S\u00e5 det \u00e4r ytterst viktigt att vi g\u00e5r till botten med detta fall fort som fasen. Samla ihop de vanliga misst\u00e4nkta. Vi m\u00e5ste lokalisera Mastertejpen.
\n   Parker: Du menar gitarristerna Robert Johnson och Per Thorsell, basisten Peter \u00d6gren och trummisen Jonas R\u00f6nnholm?
\n   Flint: Nej, de h\u00e5ller sig v\u00e4l g\u00f6mda i Stockholm. Vi har inte tid med det. Vi m\u00e5 vara fantastiska poliser men att bara lokalisera Roberts legendariska taxi skulle ge dessa f\u00f6rbrytare ett alldeles f\u00f6r stort f\u00f6rspr\u00e5ng. De kanske redan skulle hunnit designat skivomslaget vid det laget.
\n   Parker: Okej.
\n   Flint: Vad jag menar \u00e4r att vi \u00e4n en g\u00e5ng f\u00e5r f\u00f6rlita oss p\u00e5 andrahandsk\u00e4llorna. Ge mig Bo Diddley, The Cramps, John Barry, Henry Mancini, Dick Dale, Link Wray, Hasil Adkins, John Waters, Buzz Aldrin och Sophia Loren p\u00e5 ett fat. N\u00e5gon m\u00e5ste veta n\u00e5got om n\u00e5gonting!
\n   Parker: Blir inte det lite sv\u00e5rt?
\n   Flint: Inga urs\u00e4kter Parker! F\u00f6r mycket st\u00e5r p\u00e5 spel! Intervjua n\u00e5gra gamla Volvo Amazon, k\u00f6p ett par s\u00e5dana d\u00e4r plastiga hula\u2013flickor som dansar i takt till musik, ta p\u00e5 dig en fez, se n\u00e5gra gamla avsnitt av \u201dThe Addams Family\u201d. G\u00f6r vad du m\u00e5ste och g\u00f6r det snabbt! <\/p>\n

Scen fyra. F\u00f6rh\u00f6rsrum 4B. Gr\u00f6na v\u00e4ggar. En naken gl\u00f6dlampa h\u00e4nger fr\u00e5n taket. Parker och Flint vankar rastl\u00f6st fram och tillbaka i det tr\u00e5nga utrymmet medan de dricker svart kaffe ur frigolitmuggar och r\u00f6ker filterl\u00f6sa cigaretter i ena mungipan. P\u00e5 en skranglig tr\u00e4stol sitter mastertejpen till \u201dFried On the Altar of Good Taste\u201d.
\n   Flint: S\u00e5 d\u00e5 m\u00f6ts vi till sist, herr Mastertejp. Du var inte l\u00e4tt att f\u00e5 tag i. Du trodde du kunde g\u00f6mma dig i Havanna, i boxningslokaler och, trots att du inte beh\u00e4rskar detta transportmedel, ombord p\u00e5 en surfbr\u00e4da. Men du g\u00f6mde dig inte tillr\u00e4ckligt v\u00e4l!
\nMastertejpen: Jag s\u00e4ger ingenting f\u00f6rr\u00e4n jag f\u00e5tt prata med min advokat.
\n   Parker: Skippa skitsnacket! Personligen har jag inget emot dig men det \u00e4r ungdomarna jag t\u00e4nker p\u00e5.
\n   Flint: Just det. Titta p\u00e5 de h\u00e4r fotona, herr Mastertejp. Titta p\u00e5 det h\u00e4r fotot till exempel! Se vad du har \u00e5stadkommit! Den h\u00e4r stackars svenska skivrecensenten kommer aldrig att bli sig lik igen! Du kanske noterar, herr Mastertejp, att hans arm \u00e4r b\u00f6jd i en konstig vinkel? Varf\u00f6r? Jo f\u00f6r att han lyssnade p\u00e5 en kopia av dig och det fick honom att dansa som en vettvilling! Och n\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6kte sig p\u00e5 att spela liggande luftst\u00e5bas s\u00e5 br\u00f6t han armen! Tror du att han kunde skriva klart recensionen av dig han d\u00e5 h\u00f6ll p\u00e5 med efter det? Nej, han fick sparken fr\u00e5n web-tidningen han arbetade p\u00e5! Hans arma mor fick n\u00e4stan en hj\u00e4rtattack! (Flint \u00e4r nu h\u00f6gr\u00f6d i ansiktet.) Jag hoppas att du \u00e4r n\u00f6jd, herr Mastertejp! Det finns fler exempel! Titta p\u00e5 FOTONA!
\n   Mastertejpen (iskallt): Jag s\u00e4ger ingenting f\u00f6rr\u00e4n jag f\u00e5tt prata med min advokat.
\n   Parker: Det \u00e4r inte bara ungdomarna som \u00e4r i fara. Lyssna p\u00e5 det h\u00e4r. (Parker halar fram ett v\u00e4ltummat tidningsurklipp fr\u00e5n innerfickan.) Jag citerar: \u201ddet \u00e4r den enda skiva med instrumentalrock ni beh\u00f6ver\u201d. Lennart Persson skrev det i bibel nummer 14. Han syftade p\u00e5 dig, Mastertejpen. S\u00e5 sj\u00e4lvisk som du \u00e4r kanske du inte fattar det, men det finns faktiskt m\u00e4nniskor \u00f6ver hela v\u00e4rlden som f\u00e5r sin huvudsakliga inkomst av att spela instrumentalrock. Vill du se dem p\u00e5 gatan?
\n   Flint: Och Robert Johnsons tidigare inblandning i suspekta g\u00e4ng som The Bottle Ups? Och Thomas \u00d6berg fr\u00e5n bob hund har visst producerat dig? TALA! ERK\u00c4NN!
\n   Mastertejpen: Jag s\u00e4ger ingenting…
\n   Flint (avbryter, v\u00e4nder sig mot Parker och v\u00e4ser uppgivet): Det finns inget vi kan g\u00f6ra. Vi m\u00e5ste sl\u00e4ppa honom. <\/p>\n

Scen tolv. Natt. Downtown. Flint och Parker sitter i en brun, parkerad, Lincoln Towncar. De dricker svart kaffe ur frigolitmuggar och r\u00f6ker filterl\u00f6sa cigaretter i ena mungipan.
\n   Flint: Den h\u00e4r g\u00e5ngen har vi honom, Parker.
\n   Parker: Hoppas det. F\u00e5r vi bara n\u00e5gra bra bilder p\u00e5 vad hans medverkan kommer att tillf\u00f6ra festen d\u00e4ruppe kommer han att hamna p\u00e5 San Quentin.
\n   Flint: Lita p\u00e5 det. Festen har p\u00e5g\u00e5tt i fem, sex timmar nu. Vi g\u00e5r upp. Har du kameran redo?
\n   Parker: Lita p\u00e5 det.
\n    (Flint och Parker fimpar omsorgsfullt sina cigaretter i bilens askfat och sl\u00e4nger ut sina halvfulla kaffemuggar p\u00e5 gatan. D\u00e4refter avancerar de in genom en port till ett hyreshus av tegel. Sakta och med dragna pistoler tar de sig uppf\u00f6r en trappa. I hallen p\u00e5 f\u00f6rsta v\u00e5ningen stelnar Flint, som g\u00e5r f\u00f6rst, till. Instrumental\u2013trash h\u00f6rs tydligt fr\u00e5n en av l\u00e4genheterna. Flint nickar kort mot Parker och de forts\u00e4tter fram\u00e5t. Ljudet blir allt starkare. Framme vid l\u00e4genhetsd\u00f6rren, fr\u00e5n vilken ljudet kommer, fattar Flint position tryckt mot v\u00e4ggen medan Parker g\u00f6r sig redo att sparka in d\u00f6rren. Snabbt klipp till en l\u00e4genhets-interi\u00f6r. Nu f\u00e5r man f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen se festen Flint och Parker syftade p\u00e5. En fest som b\u00e4st kan beskrivas som en blandning av en fribrottningsmatch, luau och punk-konsert. Inuti en gigantisk lavalampa. Efter tio sekunders s\u00e5dan dekadens flyger d\u00f6rren upp och Parker rusar in med draget vapen.)
\n   Parker: Polis! L\u00e4gg er ner med h\u00e4nderna p\u00e5 huvudet!
\n   Flint (kommer in sekunden efter med lika draget vapen han): Ni h\u00f6rde honom!
\n    (Festdeltagarna l\u00e4gger sig motvilligt ner p\u00e5 golvet. Flint g\u00e5r fram till en DAT\u2013bandspelare och trycker p\u00e5 en knapp p\u00e5 dess kontrollpanel. Musiken tystnar tv\u00e4rt.)
\n   Flint (\u00f6verl\u00e4gset): S\u00e5, vi m\u00f6ts igen. Fast den h\u00e4r g\u00e5ngen har vi \u00f6vertaget, herr Mastertejp. <\/p>\n

Scen 18. En domstol med allt vad det inneb\u00e4r. Upph\u00f6jd bakom sin pulpet sitter domaren Mrs. Libby (svart \u00e4mbetsdr\u00e4kt). Bakom ett mer modest bord, snett ner till h\u00f6ger fr\u00e5n domaren sett, sitter Mastertejpen (f\u00f6r dagen ikl\u00e4dd en sober slips). Bredvid honom sorterar hans f\u00f6rsvarsadvokat – den mexikanske Elvis-imitat\u00f6ren El Vez (ikl\u00e4dd tidstypisk Elvis Las Vegas period-mundering) n\u00e5gra papper. P\u00e5 l\u00e4ktarplats sitter Flint och Parker och dricker svart kaffe ur frigolitmuggar och r\u00f6ker cigaretter i ena mungipan tills ett bitr\u00e4de kommer fram och p\u00e5pekar att s\u00e5dant \u00e4r f\u00f6rbjudet i en domstol. \u00c5klagaren, Frank Arcaro (gr\u00e5 kostym, gr\u00e5 slips, vit skjorta, gr\u00e5a skor), reser sig fr\u00e5n bakom sitt bord som \u00e4r lokaliserat d\u00e4r \u00e5klagarbord brukar vara i s\u00e5dana h\u00e4r polisserier.
\n   Arcaro (harklar sig, v\u00e4nder sig mot en obeskrivligt anonym jury): K\u00e4ra jurymedlemmar. Vi har samlats h\u00e4r idag f\u00f6r att i sin linda, s\u00e5 att s\u00e4ga, kv\u00e4va vad som kan komma att bli en farsot. Ni kommer att f\u00e5 se bevismaterial som kanske kommer att chocka er.
\n   Vez: Protest!
\n    (Fade out. Fade in. Vi befinner oss efter den i slutet av r\u00e4tteg\u00e5ngen.)
\n   Mrs. Libby: \u00c4rade jurymedlemmar, har ni kommit \u00f6verens om en dom?
\n   Jurymedlem #1 (stickad tr\u00f6ja med en vit skjorta under, bruna manchesterbyxor): Ja det har vi, ers n\u00e5d.
\n   Mrs. Libby: L\u00e4s upp den f\u00f6r mig.
\n   Jurymedlem #1: Vi finner den tilltalade skyldig, ers n\u00e5d.
\n   Mrs. Libby: D\u00e5 s\u00e5. D\u00e5 d\u00f6mer jag er, herr Mastertejp, till kultstatus. Du kommer att ges ut men jag ska personligen se till att alltf\u00f6r f\u00e5 m\u00e4nniskor kommer att f\u00e5 reda p\u00e5 din existens. Man kan ju fr\u00e5ga sig vad du t\u00e4nkte n\u00e4r du l\u00e4t folk bland annat spela in versioner av \u201dOn Her Majestys Secret Service\u201d, \u201dEscape From New York\u201d och Skatalites \u201dAli Pang\u201d p\u00e5 dig. S\u00e5 kan vi bara inte ha det. Vi m\u00e5ste t\u00e4nka p\u00e5 ungdomarna. Om du skulle hamna p\u00e5 topp tio skulle ju halva v\u00e4rlden dyrka suspekta saker som Houdini och boxaren Jack Johnson. S\u00e5: kultstatus. M\u00e5 gud f\u00f6rbarma sig \u00f6ver din sj\u00e4l. <\/p>\n

Scen fjorton. Sen kv\u00e4ll. Rosie\u2019s Diner. Galonbekl\u00e4dda soffor. Zinkbekl\u00e4dd bardisk. Panoramaf\u00f6nster.
\n   I sitt vanliga b\u00e5s l\u00e4ngst bak i lokalen sitter Detective Adam Parker och Lieutenant Mike Flint. De dricker svart kaffe ur l\u00e5ga porslinsmuggar och r\u00f6ker cigaretter ur ena mungipan.
\n   Parker: \u00c4nnu en g\u00e5ng segrade r\u00e4ttvisan.
\n   Flint: Gjorde den det, Parker? Gjorde den?
\n    (Flint v\u00e4nder p\u00e5 huvudet och tittar bekymrat ut genom ett panoramaf\u00f6nster. Parker r\u00f6r f\u00f6rstr\u00f6tt om i sitt kaffe. Fade out. Eftertexter.) <\/p>\n

Recension som publicerades i en n\u00e4ttidning jag gl\u00f6mt namnet p\u00e5. Dessutom har jag gl\u00f6mt n\u00e4r den publicerades, men f\u00f6rmodligen n\u00e5gon g\u00e5ng \u00e5r 2000. <\/i><\/p>\n

<\/small><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

(F\u00f6rtexter)    Scen ett. Tidig morgon. Rosie\u2019s Diner. Galonbekl\u00e4dda soffor. Zinkbekl\u00e4dd bardisk. Panoramaf\u00f6nster.    I sitt vanliga b\u00e5s l\u00e4ngst bak i lokalen sitter Detective Adam Parker (hawaii-skjorta, ljusbrun l\u00e4derjacka, pilotglas\u00f6gon, svarta jeans, ormskinnsboots) och Lieutenant Mike Flint (svart kostym, svarta skor, vit skjorta, svart slips). De dricker svart kaffe ur l\u00e5ga porslinsmuggar.    Flint: Lyssna nu, Adam. Ryktet […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[10],"tags":[11],"class_list":{"0":"post-17","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"tag-robert-johnson-and-punchdrunks","8":"h-entry","9":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-h","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/17","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=17"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/17\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":26,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/17\/revisions\/26"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=17"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=17"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=17"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}