{"id":195,"date":"2014-01-14T11:12:48","date_gmt":"2014-01-14T10:12:48","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=195"},"modified":"2016-03-10T10:37:47","modified_gmt":"2016-03-10T09:37:47","slug":"artikel-saint-vitus","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-saint-vitus\/","title":{"rendered":"Artikel: Saint Vitus"},"content":{"rendered":"
Ifr\u00e5gas\u00e4ttande av den r\u00e5dande v\u00e4rldsordningen. Avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n \u00e4ngsliga modenycker. Alkoholberoende. Hatets mekanismer. Uppt\u00e4ckten att v\u00e4rlden l\u00e5ngsamt och systematiskt h\u00e5ller p\u00e5 att m\u00f6rdas. Insikten att helvetet \u00e4r ens egen hj\u00e4rna. Livet och d\u00f6den.
\n  Vill du veta hur allt det ovanst\u00e5ende l\u00e5ter? L\u00e4gg ”Born too late” (SST, 1986), Saint Vitus tredje LP, p\u00e5 skivtallriken.
\n  ”Born too late” best\u00e5r n\u00e4mligen av drygt 34 minuter doom i ordets alla r\u00e4tta bem\u00e4rkelser. Dess riff och tempon \u00e4r Black Sabbath-inspirerade och utdragna till bristningsgr\u00e4nsen. Dess lyrik och r\u00f6ster ber\u00e4ttar om ett oh\u00e4lsosamt m\u00f6rker. Dess allm\u00e4nna attityd \u00e4r punkigt kaxig. Dess ljudbild minner om daggv\u00e5t granit och varm r\u00f6k.
\n  Med andra ord; ”Born too late” \u00e4r ett fullkomligt m\u00e4sterverk. Ett inspirerande universum. Ett m\u00e5ste i varje skivsamling. Ett praktfullt exempel p\u00e5 musikens makt.
\n  Men det \u00e4r ocks\u00e5 ett alster som saknar en fullv\u00e4rdig uppf\u00f6ljare.
\n  ”Mournful cries” (SST, 1988) och ”V” (SST, 1990) m\u00e5 visserligen nosa runt i dikena till v\u00e4gen som ”Born too late” trampade upp. ”Die healing”\u00a0(Hellhound, 1995) m\u00e5 visserligen ha inneburit en sk\u00f6n revansch efter det aningen oinspirerade Christian ”Lord Chritus” Lindersson-samarbetet ”C.O.D.” (Hellhound, 1992). Likv\u00e4l…
\n  Nu, i n\u00e5dens \u00e5r 2012, \u00e4r emellertid tre fj\u00e4rdedelar av det Saint Vitus som skapade ”Born too late” \u2013 Scott ”Wino” Weinrich (s\u00e5ng), Dave Chandler (gitarr) och Mark Adams (bas) \u2013 samt nytillkomne trummisen Henry Vasquez (Blood of The Sun) aktuella med ”Lillie: F-65”.
\n  Den f\u00f6rsta nya Saint Vitus-plattan p\u00e5 sjutton \u00e5r.
\n  \u00c4r det dessutom en Saint Vitus-platta som verkligen t\u00e5l att sorteras sida vid sida med \u00bbBorn too late\u00ab?
\n<\/p>\n

Port Orchard \u00e4r en stad bel\u00e4gen i det nordv\u00e4stra h\u00f6rnet av delstaten Washington. Enligt 2010 \u00e5rs folkr\u00e4kning bor d\u00e4r 11 144 sj\u00e4lar och enligt cityofportorchard.us b\u00f6r du uppskatta laxfiske, b\u00e5t- och friluftsliv samt den amerikanska flottan om du vill trivas d\u00e4r.
\n  Men f\u00f6rutom detta \u00e4r Port Orchard \u00e4ven staden som hyser Temple Sound; Tony Reeds (Stone Axe, Mos Generator, HeavyPink) studio\/tr\u00e4skjul.
\n  Och det var i Temple Sound som Saint Vitus spelade in ”Lillie: F-65”.
\n  \u2013 F\u00f6rarbetet gick till s\u00e5 att jag f\u00f6rst skrev alla kompgitarr-delar och sedan spelade jag in dem p\u00e5 skivor som jag skickade till killarna, ber\u00e4ttar Dave p\u00e5 telefon. S\u00e5 alla l\u00e4rde sig l\u00e5tarna efter de skivorna och p\u00e5 sina egna h\u00e5ll. N\u00e4r vi sedan tr\u00e4ffades i Temple Sound sammanfogade vi de olika delarna till l\u00e5tar. Det var som att l\u00e4gga pussel.
\n  \u2013 P\u00e5 ett s\u00e4tt liknade det arbetss\u00e4ttet som vi hade p\u00e5 \u00e5ttiotalet. D\u00e5 brukade jag n\u00e4mligen ta med mig riff till replokalen som de andra spann vidare p\u00e5. Allra helst skulle jag jobbat p\u00e5 det s\u00e4ttet nu ocks\u00e5, men det g\u00e5r inte eftersom vi numera \u00e4r spridda \u00f6ver hela landet. Wino och Mark bor i Kalifornien och Henry bor i Texas och jag bor i New Orleans.
\nVar det l\u00e4tt att l\u00e4gga det d\u00e4r pusslet?<\/b>
\n  \u2013 Ja, absolut. Temple Sound ligger mitt ute i ingenstans, l\u00e5ngt ifr\u00e5n d\u00e4r vi alla bor, s\u00e5 det var inget som distraherade oss; inga v\u00e4nner som tittade f\u00f6rbi eller s\u00e5. Allt vi beh\u00f6vde koncentrera oss p\u00e5 var att g\u00f6ra klart skivan.
\n  \u2013 Vi spelade i princip in allt utom s\u00e5ngen live. Mycket satte vi direkt.
\nHur l\u00e4nge var ni i Temple Sound?<\/b>
\n  \u2013 Bara ett par dagar. Inspelningen tog typ tv\u00e5 eller tre dagar och sedan la vi ner ungef\u00e4r lika l\u00e5ng tid p\u00e5 att mixa skivan. Vi producerade \u00e4ven allt sj\u00e4lva \u2013 med Tony som ljudtekniker \u2013\u00a0s\u00e5 vi slapp det d\u00e4r med en utomst\u00e5ende producent som s\u00e4ger ”ni kan inte g\u00f6ra si, ni kan inte g\u00f6ra s\u00e5”. Det underl\u00e4ttade.
\nDetta flyt och denna sj\u00e4lvs\u00e4kerhet tycker jag mig h\u00f6ra p\u00e5 ”Lillie: F-65”. Den f\u00e5ngar ett \u00f6gonblick.<\/b>
\n  \u2013 Wow, tack. Ja, att f\u00e5nga ett \u00f6gonblick var ungef\u00e4r det vi siktade p\u00e5 n\u00e4r vi gick in i studion.
\nVilka andra tankar for igenom era skallar innan ni gick in i studion?<\/b>
\n  \u2013 Mitt fr\u00e4msta bekymmer n\u00e4r jag skrev ”Lillie: F-65” var att jag ville att den skulle l\u00e5ta fr\u00e4sch utan att f\u00f6r den sakens skull sakna det klassiska Saint Vitus-soundet. Jag ville inte att n\u00e5gon som varit ett fan av oss i \u00f6ver trettio \u00e5r skulle lyssna p\u00e5 den och t\u00e4nka ”\u00e5h, den l\u00e5ter inte som dem”. Det hade k\u00e4nts fruktansv\u00e4rt. Fansen skapade Saint Vitus. <\/p>\n

Pausa diktafonen ett tag, ge intervjun respit. L\u00e5t oss h\u00e4r besvara fr\u00e5gan i denna artikels inledning; \u00e4r ”Lillie: F-65” en Saint Vitus-platta som verkligen t\u00e5l att sorteras sida vid sida med ”Born too late”?
\n  Ja. Ja, det \u00e4r den.
\n  Dave har lyckats konkretisera sina ovan n\u00e4mnda f\u00f6resatser. ”Lillie: F-65” balanserar hela tiden stadigt p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan fram\u00e5tblickande och traditionalism.
\n  Wino \u00e4r exempelvis lika fantastisk som alltid. N\u00e4r han tar ton med sin omissk\u00e4nnligt gl\u00f6dande st\u00e4mma och levererar ekologiska domedagsprofetior som ”oily resin\/covers the trees\/a mold of despair\/float away on the breeze” (”The Bleeding Ground”) eller kallsvettig bakfylle\u00e5ngest som ”woke up sick again today\/a new gash on my face” (”Dependence”) reser sig ens nackh\u00e5r i en ren sinnesr\u00f6relse. Fraserna, melodierna och solona som Mark vrider ur sina str\u00e4ngar ljuder \u00e4ven de som de skall, som vi vant oss vid. Eller: Blixa Bargeld (Einst\u00fcrzende Neubauten) kanske har patent p\u00e5 att f\u00e5 en gitarr att l\u00e5ta som skriken fr\u00e5n en d\u00f6ende h\u00e4st, men Dave tycker jag alltid f\u00e5r sin Gibson SG att minna om en d\u00f6ende h\u00e4sts sista desperata andetag. Och Mark \u00e4r Mark; solid som fan.
\n  Den fr\u00e4msta skillnaden p\u00e5 Saint Vitus i dag och Saint Vitus fr\u00e5n f\u00f6rr sedan stavas allts\u00e5 Henry Vasquez. Smart nog f\u00f6rs\u00f6ker han inte kopiera Armando Acosta \u2013 hans tyv\u00e4rr framlidne f\u00f6reg\u00e5ngare \u2013 utan han har ist\u00e4llet sett till att s\u00e4tta sin egen h\u00e5rdsl\u00e5ende och sv\u00e4ngiga pr\u00e4gel p\u00e5 Armandos fundament. Med blicken f\u00e4st p\u00e5 morgondagen och \u00f6rat t\u00e4tt mot historien tar Henry helt enkelt en naturlig och viktig plats i Saint Vitus.
\nAtt lyssna p\u00e5 ”Lillie: F-65” kan s\u00e5lunda liknas vid att f\u00e5 ett hembes\u00f6k av en k\u00e4r, intensiv, stolt och allvarsam gammal v\u00e4n… som b\u00e4r en f\u00e4rsk, fortfarande blodig, tatuering \u00f6ver br\u00f6stet.
\n  Vem kan neka en s\u00e5dan v\u00e4n att stiga \u00f6ver tr\u00f6skeln?<\/p>\n

S\u00e5 egentligen \u00e5terst\u00e5r det bara en sak att reda ut om och kring ”Lillie: F-65”: \u00e4r dess titel ocks\u00e5 namnet p\u00e5 ett slags ned\u00e5ttjack?
\n  \u2013 Ja, det \u00e4r det. Det tillverkas inte l\u00e4ngre, men p\u00e5 sjuttiotalet fanns det ett lugnande medel som hette Lillie F-65. Jag vet inte vad ”F-65” betydde, men det stod s\u00e5 p\u00e5 tabletterna. ”Lillie” var f\u00f6rmodligen namnet p\u00e5 f\u00f6retaget.
\nAprop\u00e5 saker som inte finns l\u00e4ngre; kan du fortfarande relatera till personen du var n\u00e4r du skrev materialet till ”Born too late”?<\/b>
\n  \u2013 Visst, jag \u00e4r fortfarande i m\u00e5ngt och mycket samma person. Jag kanske inte tar lika m\u00e5nga tunga droger nu som jag gjorde d\u00e5 \u2013 nu f\u00f6r tiden bara r\u00f6ker och dricker jag \u2013 och jag \u00e4r inte riktigt lika arg l\u00e4ngre, men annars s\u00e5. S\u00e4rskilt n\u00e4r jag spelar de gamla l\u00e5tarna, d\u00e5 kastas jag tillbaka i tiden.
\nWino har sagt att han fortfarande f\u00e5r kalla k\u00e5rar l\u00e4ngs med ryggraden n\u00e4r han sjunger l\u00e5ten ”Born too late”. F\u00e5r du det n\u00e4r du spelar den?<\/b>
\n   Helt klart. N\u00e4r jag b\u00f6rjar spela den st\u00e5r jag v\u00e4nd mot h\u00f6gtalarna f\u00f6r att frammana rundg\u00e5ng och sedan n\u00e4r trummorna och allt kommer in v\u00e4nder jag mig om… och n\u00e4r jag d\u00e5 ser publiken skrika f\u00e5r jag kalla k\u00e5rar, ja.

\nEn sista fr\u00e5ga: ser framtiden ljus ut f\u00f6r Saint Vitus?<\/b>
\n  \u2013 Just nu ser allt bra ut. Vi f\u00e5r se vad folk tycker om den nya plattan. Det ska bli sp\u00e4nnande att ge sig ut p\u00e5 v\u00e4garna med en helt ny platta i bagaget, det var l\u00e4nge sedan. Vi \u00e4r ju gamla dinosaurier s\u00e5 vanligtvis \u00e4r vi inte s\u00e4rskilt nerv\u00f6sa n\u00e4r vi upptr\u00e4der, det \u00e4r d\u00e4remot m\u00f6jligt att vi kommer att vara lite nerv\u00f6sa nu. <\/p>\n

Inte riktigt meningarna jag hoppats p\u00e5; jag s\u00f6kte mer en skrytsam och f\u00f6rtroendeingivande replik i stil med ”absolut, vi kommer bara bli b\u00e4ttre och b\u00e4ttre och v\u00e5r n\u00e4sta platta kommer att sp\u00f6a ’Born too late'”. \u00c5 andra sidan har ju en viss eftert\u00e4nksamhet j\u00e4mt pr\u00e4glat Saint Vitus; vem v\u00e5gar l\u00e5ngtidsplanera och lova saker n\u00e4r v\u00e4rlden ser ut som den g\u00f6r? <\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r; passa p\u00e5 att h\u00e4r och nu fira faktumet att ett g\u00e4ng missanpassade Los Angeles-grabbar i slutet av sjuttiotalet bildade ett band och d\u00f6pte det efter ”St. Vitus Dance”, sp\u00e5r nio p\u00e5 ”Black Sabbath Vol 4”.
\nOch g\u00f6r det genom att l\u00e4gga ”Lillie: F-65” (Season of Mist, 2012), Saint Vitus \u00e5ttonde LP, p\u00e5 skivtallriken.<\/p>\n

Original till en artikel ursprungligen publicerad i Close-Up #140 (maj, 2012)<\/i><\/small><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ifr\u00e5gas\u00e4ttande av den r\u00e5dande v\u00e4rldsordningen. Avst\u00e5ndstagande fr\u00e5n \u00e4ngsliga modenycker. Alkoholberoende. Hatets mekanismer. Uppt\u00e4ckten att v\u00e4rlden l\u00e5ngsamt och systematiskt h\u00e5ller p\u00e5 att m\u00f6rdas. Insikten att helvetet \u00e4r ens egen hj\u00e4rna. Livet och d\u00f6den.   Vill du veta hur allt det ovanst\u00e5ende l\u00e5ter? L\u00e4gg ”Born too late” (SST, 1986), Saint Vitus tredje LP, p\u00e5 skivtallriken.   ”Born too late” […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_feature_clip_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[4],"tags":[74,73],"class_list":["post-195","post","type-post","status-publish","format-standard","category-artikel","tag-close-up","tag-saint-vitus","h-entry","hentry"],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-39","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/195","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=195"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/195\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":297,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/195\/revisions\/297"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=195"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=195"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=195"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}