{"id":200,"date":"2014-04-13T21:28:33","date_gmt":"2014-04-13T20:28:33","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=200"},"modified":"2014-04-13T21:30:04","modified_gmt":"2014-04-13T20:30:04","slug":"artikel-roll-the-dice","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-roll-the-dice\/","title":{"rendered":"Artikel: Roll The Dice"},"content":{"rendered":"
Genom \u00e5ren har m\u00e5ngen musiker berett plats f\u00f6r slumpen \u2013 lycktr\u00e4ffar, tillf\u00e4lligheter, det of\u00f6ruts\u00e4gbara \u2013 i sitt skapande.
\n  Om och kring 1951 b\u00f6rjade exempelvis allkonstn\u00e4ren John Cage komponera med hj\u00e4lp av den kinesiska orakelboken \u00bbI Ching\u00ab. 1975 f\u00e4rdigst\u00e4llde Brian Eno och Peter Schmidt \u00bbOblique Strategies\u00ab; en kortlek som kan anv\u00e4ndas till att bryta kreativa d\u00f6dl\u00e4gen…
\n  Hammarby Sj\u00f6stad, Stockholm. P\u00e5 restaurang Tezukuri Sushis uteservering sitter Peder Mannerfelt och Malcolm Pardon \u2013 Roll The Dice \u2013 och jag; medan v\u00e5r mat tillagas har vi inlett en intervju.
\nPeder: Det \u00e4r n\u00e5got speciellt med analogsynthar. Man kan aldrig vara riktigt s\u00e4ker p\u00e5 vad som kommer att h\u00e4nda n\u00e4r man kopplar ihop dem. Och det \u00e4r ju lite v\u00e5r grej, det \u00e4r d\u00e4rifr\u00e5n v\u00e5rt namn kommer; vi kastar t\u00e4rningarna och ser vad som h\u00e4nder.
\nMalcolm: Ja, det var lite s\u00e5 vi t\u00e4nkte n\u00e4r vi b\u00f6rjade jobba ihop: ska vi g\u00f6ra n\u00e5got ska vi g\u00f6ra n\u00e5got som vi inte \u00e4r vana vid. Och d\u00e5 \u00e4r det ju bra att g\u00f6ra det med grejer som man inte kan kontrollera riktigt, grejer som kan \u00f6verraska en.
\n  Genom \u00e5ren har m\u00e5ngen musiker berett plats f\u00f6r slumpen \u2013 lycktr\u00e4ffar, tillf\u00e4lligheter, det of\u00f6ruts\u00e4gbara \u2013 i sitt skapande.
\n  F\u00e5 har dock gjort det lika intelligent sorgl\u00f6st och stor\u00f6gt m\u00e5lmedvetet som Peder och Malcolm.
\nPeder: Inledningsvis hade vi inga tankar p\u00e5 att g\u00f6ra en platta eller vara ett band. Vi delade bara studio och t\u00e4nkte att det skulle vara kul att g\u00f6ra n\u00e5got tillsammans. S\u00e5 vi gjorde en l\u00e5t och den blev r\u00e4tt bra och d\u00e5 fortsatte vi.
\n  I januari 2010 realiserade den Tulsa, Oklahoma-baserade etiketten Digitalis LP:n \u00bbRoll The Dice\u00ab; Roll The Dice debut, summan av ovanst\u00e5ende. \u00d6ver dess sju sp\u00e5r \u2013 nio p\u00e5 CD-utg\u00e5van som sl\u00e4pptes tre m\u00e5nader senare \u2013 tar Peder och Malcolm sina b\u00e5ngstyriga analogsynthar p\u00e5 resor till dr\u00f6mland som \u00e4r b\u00e5de Tangerine Dream- och Cluster-minnande samt h\u00f6gst personliga. Ett m\u00e4sterverk.
\nMalcolm: Att vi hamnade p\u00e5 just Digitalis var ocks\u00e5 en tillf\u00e4llighet, de s\u00f6kte upp oss.
\nPeder: John [Twells], som har Type Records och som jag k\u00e4nner lite grann, hade med en av v\u00e5ra l\u00e5tar p\u00e5 ett mixtejp. Och s\u00e5 h\u00f6rde Brad [Rose] p\u00e5 Digitalis den tejpen.
\nMalcolm: Vi har inte aktivt letat skivbolag och det \u00e4r ett medvetet val.
\nPeder: Det som kommer kommer.
\nMalcolm: F\u00f6rra h\u00f6sten satt vi och t\u00e4nkte \u00bbhm, vi kanske skulle spela in lite nytt material?\u00ab och precis d\u00e5 h\u00f6rde Tony [Morley] fr\u00e5n The Leaf Label av sig: \u00bbni \u00e4r grymma, vad h\u00e5ller ni p\u00e5 med nu, har ni n\u00e5got skivkontrakt?\u00ab \u00bbOkej, d\u00e5 \u00e4r det dig vi ska signa med nu\u00ab, svarade vi.
\n  Sagt och gjort. Med Leaf i ryggen konkretiserade Peder och Malcolm sina tankefr\u00f6n; arbetet med uppf\u00f6ljaren till \u00bbRoll The Dice\u00ab ig\u00e5ngsattes.
\nMalcolm: V\u00e5r musik \u00e4r n\u00e5got av ett soundtrack till en film som inte finns. N\u00e5gon sa att \u00bbRoll The Dice\u00ab var lite tr\u00e4ig i tonen och d\u00e5 fick vi bilder av nybyggare i skallen. Och det ledde till att vi helt pl\u00f6tsligt gick in i tv\u00e5 nybyggar-karakt\u00e4rer och det gjorde att vi l\u00e4ttare kunde skapa ljudv\u00e4rldar om och kring dem. \u00bbJaha, vad g\u00f6r de d\u00e5?\u00ab \u00bbJa, du vet, de ska leta efter guld i USA.\u00ab Sedan dess har vi haft \u00bbVad h\u00e4nde med de h\u00e4r snubbarna?\u00ab som r\u00f6d tr\u00e5d i v\u00e5r musik.
\nPeder: Det gick inte s\u00e5 bra f\u00f6r dem.
\nMalcolm: Nej, nu har de f\u00e5tt anpassa sig till den moderna v\u00e4rlden, det vill s\u00e4ga slutet av artonhundratalet, b\u00f6rjan av nittonhundratalet. N\u00e4r vi b\u00f6rjade arbetet p\u00e5 nya skivan t\u00e4nkte vi d\u00e4rf\u00f6r \u00bbOm man skulle placera n\u00e5gon vid ett l\u00f6pande band i en tidig fabrik \u2013 hur skulle det rummet l\u00e5ta?\u00ab. Det temat var det vi utgick i fr\u00e5n. Men l\u00e5tarna st\u00e5r sedan p\u00e5 egna ben, n\u00e4r de v\u00e4l kommit till.
\n  Genom \u00e5ren har m\u00e5nga band f\u00f6rs\u00f6kt \u00e5terskapa den magi \u2013 sj\u00e4len, gl\u00f6den, det odefinierbara \u00bbdet\u00ab:et \u2013 de frammanade p\u00e5 sin f\u00f6rsta skiva.
\n  F\u00e5 har dock lyckats lika bra som Roll The Dice. \u00bbIn Dust\u00ab \u2013 som deras andra album d\u00f6pts till \u2013 \u00e4r lika o\u00e4ndligt fascinerande och s\u00e4reget krautig som \u00bbRoll The Dice\u00ab, samtidigt \u00e4r den m\u00f6rkare. Ett m\u00e4sterverk.
\nPeder: Huvuddelen av all musik p\u00e5 \u00bbIn Dust\u00ab \u00e4r inspelad h\u00e4r i Hammarby. Ett tag var vi dock inne p\u00e5 att spela in den i Compass Point Studios p\u00e5 Bahamas, d\u00e4r Grace Jones och U2 spelade in alla sina hittar. Det k\u00e4ndes s\u00e5 j\u00e4vla fel s\u00e5 vi t\u00e4nkte att vi m\u00e5ste kolla upp den. S\u00e5 vi mejlade dem: \u00bbvi har ganska d\u00e5lig budget\u00ab. Vi fick inget svar.
\n  Tre v\u00e4lfyllda tallrikar \u2013 elvabitars sushi, bento och vegetarisk yakisoba \u2013 st\u00e4lls ner framf\u00f6r Peder, Malcolm och mig respektive. De tystar v\u00e5rt samtal.
\n  Mellan tuggorna m\u00e4rker jag att jag \u00f6nskar att fler musiker kunde bereda plats f\u00f6r slumpen i sitt skapande. <\/p>\n

Originalet till en artikel som publicerades i Sonic #59, h\u00f6sten 2011<\/i><\/small><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Genom \u00e5ren har m\u00e5ngen musiker berett plats f\u00f6r slumpen \u2013 lycktr\u00e4ffar, tillf\u00e4lligheter, det of\u00f6ruts\u00e4gbara \u2013 i sitt skapande.   Om och kring 1951 b\u00f6rjade exempelvis allkonstn\u00e4ren John Cage komponera med hj\u00e4lp av den kinesiska orakelboken \u00bbI Ching\u00ab. 1975 f\u00e4rdigst\u00e4llde Brian Eno och Peter Schmidt \u00bbOblique Strategies\u00ab; en kortlek som kan anv\u00e4ndas till att bryta kreativa d\u00f6dl\u00e4gen… […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[75,8],"class_list":{"0":"post-200","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-roll-the-dice","8":"tag-sonic","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-3e","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/200","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=200"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/200\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":202,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/200\/revisions\/202"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=200"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=200"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=200"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}