{"id":203,"date":"2014-04-13T21:47:08","date_gmt":"2014-04-13T20:47:08","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=203"},"modified":"2016-03-10T10:36:46","modified_gmt":"2016-03-10T09:36:46","slug":"artikel-swans","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-swans\/","title":{"rendered":"Artikel: Swans"},"content":{"rendered":"
Stockholm, Strand, 8 maj 2011. Mannen framf\u00f6r mig verkar h\u00e4nryckt, i extas. Om och om igen briserar hans rotunda kropp i v\u00e5ldsamma k\u00e4nsloyttringar; han lyfter armarna mot taket, stampar med f\u00f6tterna, knycker p\u00e5 nacken.
\n  Fullkomligt normalt beteende.
\n  Att uppfyllas av m\u00e4ktiga eldar under en Swans-konsert \u2013 en s\u00e5dan som mannen och jag befinner oss p\u00e5 \u2013 \u00e4r kutym. Deras musik \u00e4r ju en g\u00e5ng s\u00e5; l\u00e5ngsamt och intensivt kr\u00e4lar den mellan motsatsf\u00f6rh\u00e5llanden som m\u00f6rker\/ljus och primal\/intellektuell. Inget med den \u00e4r m\u00e5ttligt eller ber\u00e4knande, tillbakalutat eller h\u00e4nsynsfullt.
\n  Du lyssnar inte p\u00e5 Swans, du l\u00e5ter dig domineras av dem.
\n  De sl\u00e5r an sina str\u00e4ngar och du dansar, dansar som en nickedocka.
\n
\n  Brooklyn, Brooklyn Academy of Music, 16 januari 1983. Dirigenten framf\u00f6r orkestern verkar h\u00e4nryckt, i extas. Med yviga och stora gester leder han sina musiker in i \u00e4nnu ett mikrotonalt crescendo, i \u00e4nnu en jublande matematisk orgasm.
\n  V\u00e4ldigt originella toner.
\n  Innan Glenn Branca \u2013 dirigenten \u2013 hade knappt n\u00e5gon komponerat och framf\u00f6rt en symfoni f\u00f6r elgitarrer, basar, keyboards och trummor. Men Glenn fruktade inte det ok\u00e4nda; med hj\u00e4lp av akademiska punkare, oskolade konstn\u00e4rer och ett g\u00e4ng allm\u00e4nna New York-d\u00e5rar omvandlade han sina visioner till volymstarka realiteter. 1980 s\u00e5g hans f\u00f6rsta LP, \u00bbLesson No. 1\u00ab, dagens ljus via 99 Records. \u00bbSymphony No. 3 (Gloria)\u00ab, verket som spelades in d\u00e4r p\u00e5 Brooklyn Academy of Music den 16 januari 1983, r\u00e4knade hans ungef\u00e4r sj\u00e4tte.
\n  P\u00e5 konvolutet till \u00bbSymphony No. 3 (Gloria)\u00ab finner man s\u00e5 ett namn, en man som b\u00e5de bidrog till skivan och som l\u00e4t sig inspireras av Glenns id\u00e9er; Michael Gira.
\nKalifornien, Los Angeles, sent sextiotal. Kvinnan vid k\u00f6ksbordet \u00e4r full. Morgonrocken hon b\u00e4r \u00e4r skitig, upphetsat samtalar hon med sig sj\u00e4lv; yttringar av ett djupt, inre hat mot dels den egna personen, dels v\u00e4rlden.
\n  Oerh\u00f6rt destruktiv alkoholism.
\n  F\u00f6r Michael Gira \u2013 kvinnans son \u2013 var barndomshemmet en f\u00e4ngelsecell. Innan han var gammal nog att rymma p\u00e5 riktigt tog han d\u00e4rf\u00f6r sin tillflykt in i The Stooges, Blue Cheer, Pink Floyds \u00bbUmmagumma\u00ab och droger. Efter att han bland annat bott med sin far i Europa ett tag \u2013 samt drivit Israel runt och d\u00e4r avtj\u00e4nat ett fyra och en halv m\u00e5nad l\u00e5ngt f\u00e4ngelsestraff f\u00f6r hashlangning \u2013 \u00e5terv\u00e4nde han till Los Angeles och skrev in sig p\u00e5 en konstskola.
\n  Sedan; punken. Precis de toner som Michael ville h\u00f6ra. Sedan; flytt till New York. Precis den knuff i ryggen Michael beh\u00f6vde f\u00f6r att starta Swans.
\n  Internet, Myspace, 11 januari 2010. Texten p\u00e5 myspace.com\/swansaredead \u00e4r glaskar, \u00e4nd\u00e5 sv\u00e5r att tro: \u00bbSwans Are Not Dead.\u00ab N\u00e4r Swans i slutet av nittiotalet officiellt imploderade \u2013 efter ungef\u00e4r tio studioalbum, otaliga turn\u00e9er och en synnerligen misslyckad storbolagssejour \u2013 var vi ju m\u00e5nga som r\u00e4knade ut dem f\u00f6r all tid och evighet. Men, icke, Michael stod f\u00f6r sina ord och \u00e5terupplivade verkligen Swans, om \u00e4n utan m\u00e5ng\u00e5riga samarbetspartnern Jarobe. I september f\u00f6rra \u00e5ret sl\u00e4pptes \u00bbMy father will guide me up a rope to the sky\u00ab, Swans-platta nummer elva. Young God Records, Michaels egna etikett, agerade avs\u00e4ndare.
\n  Stor lycka, och sagan forts\u00e4tter.
\n  \u2013 Efter att vi upptr\u00e4tt p\u00e5 \u00e5rets Roskilde \u00e5ker vi till Berlin och b\u00f6rjar spela in n\u00e4sta skiva, ber\u00e4ttar Michael p\u00e5 telefon fr\u00e5n hemstaden New York. Vi kommer att l\u00e4gga grunderna i en gammal \u00f6sttysk teaterlokal och d\u00e4refter drar vi till Einst\u00fcrzende Neubautens studio och g\u00f6r p\u00e5l\u00e4gg.
\n  \u2013 Jag \u00e4lskar studioprocessen, jag \u00e4r beroende av den… till min pl\u00e5nboks stora fasa. Att g\u00f6ra skivor anser jag vara en mystisk och utmanande process. Hela tiden f\u00f6rs\u00f6ker man g\u00f6ra form av kaos, det \u00e4r skr\u00e4mmande men samtidigt njutbart.
\nDu st\u00e5r verkligen aldrig still, du v\u00e4grar att upprepa dig. Det \u00e4r imponerande.<\/b>
\n  \u2013 Tack! Jag k\u00e4nner mig tvungen att hela tiden prova nya saker, jag kan inte t\u00e4nka mig n\u00e5got v\u00e4rre \u00e4n att imitera mig sj\u00e4lv. (skratt) Kommersiellt vore det kanske mer g\u00e5ngbart om jag h\u00f6ll mig till ett uttryck, men livet \u00e4r r\u00e4tt kort och jag vill inte tillbringa det med att g\u00f6ra saker jag inte finner livsviktiga.
\n  Stockholm, Strand, 8 maj 2011. Michel Gira verkar h\u00e4nryckt, i extas. Runt omkring honom kramar hans fem medmusiker de sista blodsdropparna ur sina instrument, sj\u00e4lv m\u00e4ssar han fram texten till \u00bbSex, God, Sex\u00ab: \u00bbAnd I will curl up in flames\/And I will beg you lord\/Take me in your cruel arms\/Take me down home.\u00ab
\n  Och mannen framf\u00f6r mig klyvs i miljontals atomer, i miljontals sm\u00e5 gnistrande bollar av \u00f6verjordisk salighet. Kvar av hans lekamen \u00e5terst\u00e5r blott en svag doft av svavel.
\n  Synnerligen v\u00e4ntat slut. <\/p>\n

Originalet till en artikel som publicerades i Close-Up #132, juli\/augusti 2011<\/i><\/small><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stockholm, Strand, 8 maj 2011. Mannen framf\u00f6r mig verkar h\u00e4nryckt, i extas. Om och om igen briserar hans rotunda kropp i v\u00e5ldsamma k\u00e4nsloyttringar; han lyfter armarna mot taket, stampar med f\u00f6tterna, knycker p\u00e5 nacken.   Fullkomligt normalt beteende.   Att uppfyllas av m\u00e4ktiga eldar under en Swans-konsert \u2013 en s\u00e5dan som mannen och jag befinner oss p\u00e5 […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[74,76],"class_list":{"0":"post-203","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-close-up","8":"tag-swans","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-3h","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/203","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=203"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/203\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":296,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/203\/revisions\/296"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=203"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=203"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=203"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}