{"id":229,"date":"2015-11-28T11:21:16","date_gmt":"2015-11-28T10:21:16","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=229"},"modified":"2016-03-10T10:34:24","modified_gmt":"2016-03-10T09:34:24","slug":"artikel-calvin-johnson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-calvin-johnson\/","title":{"rendered":"Artikel: Calvin Johnson"},"content":{"rendered":"
Stockholm, 1995. Klockan \u00e4r \u00f6ver fyra p\u00e5 natten, inuti en gammal malmg\u00e5rd bel\u00e4gen p\u00e5 S\u00f6dermalm r\u00e5der febril aktivitet. Sedan l\u00e4nge ensam kvar i lokalerna och i skenet fr\u00e5n en datorsk\u00e4rm tar jag plats, breder ut mig och g\u00f6r det sj\u00e4lv; passion, kunskap och mission omvandlas via rudiment\u00e4r f\u00f6rst\u00e5else av Word, PageMaker och en scanner till n\u00e5got konkret.
\nKlippa, klistra, peka, klick.
\nTv\u00e5 timmar senare, stereon i bokhyllan f\u00f6rs\u00e4tts i vilol\u00e4ge, de fyrakanalsinspelade tonerna tystnar. En gallergrind, ett larm och en port forceras, klar majmorgonluft h\u00e4lsas. Med det nyligen f\u00e4rdigst\u00e4llda fanzineoriginalet under armen b\u00f6rjar jag den korta promenaden mot bussh\u00e5llplatsen.
\n<\/p>\n

Olympia, Washington. 37 000 inv\u00e5nare, 97 kilometer s\u00f6der om Seattle och 117 kilometer norr om Portland. I denna stad, p\u00e5 2700 Evergreen Parkway, ligger Evergreen College, ett progressivt l\u00e4ros\u00e4te som grundades 1971 med m\u00e5let att \u00bbhj\u00e4lpa studenter att n\u00e5 sin potential genom innovativa, tv\u00e4rvetenskapliga program inom konst, samh\u00e4llskunskap, humaniora och naturvetenskap\u00ab.
\nSedan den 1 januari 1973 \u00e4r Evergreen College ocks\u00e5 hemvist f\u00f6r n\u00e4rradiostationen KAOS, 89.3 FM. I begynnelsen en ganska ordin\u00e4r kanal, men 1978 tog John Foster, d\u00e5 musikansvarig, tv\u00e5 beslut med o\u00f6versk\u00e5dligt m\u00e5nga positiva konsekvenser. Vad han drev igenom var n\u00e4mligen dels en policy som stipulerade att \u00e5ttio procent av de l\u00e5tar som gavs eterutrymme via KAOS skulle vara lyfta fr\u00e5n skivor utgivna av oberoende bolag. Dessutom lade han ocks\u00e5 grunden f\u00f6r Lost Music Network (LMN), en realiserad tanke om att det finns m\u00e4ngder av ok\u00e4nda toner d\u00e4r ute som bara v\u00e4ntar p\u00e5 en publik. S\u00e4ndare och mottagare, ratta in r\u00e4tt frekvens och m\u00e4rk hur din hj\u00e4rna och ditt hj\u00e4rta v\u00e4xer.
\n\u2013 Vi handlade v\u00e5ra plattor p\u00e5 loppmarknader. Calvin brukade alltid k\u00f6pa singlar, han f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 tag p\u00e5 alla tidiga sjuor med Beatles och Rolling Stones. Men allt f\u00f6r\u00e4ndrades i och med att han b\u00f6rjade jobba p\u00e5 KAOS n\u00e4r han gick i high school.
\nOrden \u00e4r Streator Johnsons och han uttalade dem n\u00e4r han av The Olympian-journalisten Ross Raihala blev ombedd att t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 vad som h\u00e4nde \u00e5ren om och kring 1980.
\n\u2013 KAOS spelade grejer som inga andra spelade, fortsatte Streator. Grejer som du inte kunde h\u00f6ra n\u00e5gon annanstans. Den upplevelsen f\u00e4rgade definitivt av sig p\u00e5 Calvin.
\n\u00bbHan\u00ab och \u00bbCalvin\u00ab syftar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 Calvin Johnson, Streators yngre bror.
\n\u2013 N\u00e4r jag var tretton l\u00e4ste jag om The Beatles, ber\u00e4ttar Calvin sj\u00e4lv p\u00e5 krecs.com. Inte som ett ber\u00f6mt band utan som ett lokalt fenomen. Deras biografi redogjorde f\u00f6r hur det fanns en hel v\u00e4rld i Liverpool, en v\u00e4rld som resten av England ignorerade. Men om du bodde d\u00e4r s\u00e5 visste du att d\u00e4r fanns en m\u00e4ngd fantastiska band. S\u00e5 n\u00e4r punken h\u00e4nde s\u00e5g jag den som en modern representation av samma fenomen. S\u00e5 jag b\u00f6rjade h\u00e4nga med folk som var inne p\u00e5 s\u00e5dana tankar, folk knutna till KAOS och Op.
\nOp var en f\u00f6rl\u00e4ngning av KAOS och LMN, en tidskrift som mellan \u00e5ren 1979 och 1984 och under ledning av just John Foster profilerade indieakter i alfabetisk ordning.
\nCalvin igen:
\n\u2013 Tolkningen av punk som presenterades i Op var den att g\u00e5 bortom att bara vara en konsument till att bli en deltagare. Den handlade om att ta kontroll \u00f6ver mediet f\u00f6r ditt eget n\u00f6je eller dina egna uttrycks skull. Och jag s\u00e5g det som inte bara r\u00e4tt v\u00e4g att g\u00e5 utan den enda v\u00e4gen att g\u00e5.<\/p>\n

Sommaren 1982 drog Calvin i g\u00e5ng etiketten K under sloganen \u00bbexplode the teenage underground into passionate revolt against the corporate ogre\u00ab. Femton \u00e5r senare intervjuade Torbj\u00f6rn Thors\u00e9n Calvin i fanzinet Benno. Han uppeh\u00f6ll sig inte minst vid K:s tanke om att g\u00f6ra n\u00e5got v\u00e4ldigt lokalt, att arbeta med v\u00e4nner och bara ge ut skivor med band man verkligen gillar och det faktum att bolaget till slut fick ett stort erk\u00e4nnande f\u00f6r det. P\u00e5 fr\u00e5gan om varifr\u00e5n inspirationen kom svarade Calvin:
\n\u2013 Dischord Records \u00e4r verkligen en inspiration, svarade Calvin. De startade 1981 och deras fyra\u2013fem f\u00f6rsta singlar var alla riktigt bra. Det var v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande varje g\u00e5ng de gav ut n\u00e5got nytt. Ian McKaye [som ligger bakom Fugazi och Dischord] \u00e4r en fantastisk person.
\nK:s f\u00f6rsta sl\u00e4pp var Supreme Cool Beings kassett \u00bbSurvival of the Coolest\u00ab. Valet av ljudb\u00e4rare var symptomatiskt, vid denna tidsperiod b\u00f6rjade n\u00e4mligen magnetremsa och plast ses som ett medium att ta p\u00e5 artistiskt och kulturellt allvar. Den v\u00e4sterl\u00e4ndska vanf\u00f6rest\u00e4llningen att vinylen var kung b\u00f6rjade luckras upp i och med teknikens framsteg, fler och fler musiker s\u00e5g f\u00f6rdelarna med att f\u00e5 ut full\u00e4ngdare billigt och snabbt. I Melbourne satte till exempel eldsj\u00e4len Bruce Milne ihop samlingstejper med inhemska band under namnet Fast Forward, tejper som senare letade sig upp till nordv\u00e4stra usa i allm\u00e4nhet och till KAOS- och Op-medarbetaren Bruce Pavitt i synnerhet. Bruce importerade konceptet och med hj\u00e4lp av Calvin b\u00f6rjade han arbeta p\u00e5 en liknande kompilation. \u00bbSub Pop #5\u00ab s\u00e5g dagens ljus h\u00f6sten 1981.<\/p>\n

En av de tre som utgjorde Supreme Cool Beings var Heather Lewis. 1983 musicerade Heather tillsammans med Laura Carter och Calvin som Laura, Heather And Calvin. Ett par m\u00e5nader senare ersattes Laura av Bret Lunsford och ett namnbyte var p\u00e5 plats. Beat Happening f\u00f6ddes.
\nAtt beskriva ett band utifr\u00e5n vilka fans de har \u00e4r b\u00e5de belysande och vanskligt. I Beat Happenings fall \u00e4r det d\u00e4remot ytterst motiverat. Vissa konstellationer visar n\u00e4mligen v\u00e4gen, ritar om kartan och f\u00e5r gl\u00f6dlampor att t\u00e4ndas \u00f6ver kvinnors och m\u00e4ns huvuden. Vissa konstellationer kreerar p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r att de f\u00e5r efterf\u00f6ljare, deras id\u00e9er inkorporeras i nya kontexter och deras ord och toner sprids som i den kinesiska gissningsleken. De \u00e4r inte f\u00f6r andra artister, de \u00e4r f\u00f6r folket.
\nOch Beat Happening \u00e4r en s\u00e5dan konstellation.
\nExempel?
\nN\u00e4r den amerikanska musikskribenten Gina Arnold f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen intervjuade Nirvana skedde det i en sk\u00e5pbil med destination Tijuana. Gina redog\u00f6r f\u00f6r detta m\u00f6te i \u00bbm\u00e5ste l\u00e4sa\u00ab-boken \u00bbRoute 666: On the Road to Nirvana\u00ab (St Martins Press, 1993), redog\u00f6r in i minsta detalj om fordonets bedr\u00f6vliga skick (\u00bbs\u00e4tena hade ersatts av slitna pl\u00e4dsoffor, s\u00e5dana man ibland kan se dumpade vid gath\u00f6rn i San Francisco\u00ab) och hur ointresserade Nirvana var att samtala med henne.
\nOintresserade \u00e4nda tills hon v\u00e4nde p\u00e5 sin keps och visade f\u00f6r alla n\u00e4rvarande att den pryddes av K:s logo. Kurt vaknade till liv; \u00bbVar fick du tag i den d\u00e4r?\u00ab.
\nEfter att Gina ber\u00e4ttat att hon hemsl\u00f6jdat den sj\u00e4lv stack Kurt fram sin arm under hennes n\u00e4sa, exponerade en tatuering, samma motiv. \u00bbDave gjorde den med en n\u00e5l.\u00ab
\n\u2013 Du skaffade den inte bara eftersom ditt namn b\u00f6rjar p\u00e5 K? undrade Gina misst\u00e4nksamt.
\n\u2013 Nej! utropade Kurt. Inte alls. Jag tycker mycket om K och vad Calvin g\u00f6r och jag ville skaffa en tatuering och jag kunde inte komma p\u00e5 n\u00e5got annat. Dessutom har K gett mig s\u00e5 mycket bra musik, som Vaselines, mitt favoritband alla kategorier. De influerade mig inte, men de p\u00e5minde mig om hur mycket jag v\u00e4rdes\u00e4tter oskuldsfullhet och barn och min ungdom. Beat Happening p\u00e5minner mig om hur v\u00e4rdefull den d\u00e4r barnsliga v\u00e4rlden \u00e4r. Jag har m\u00e5nga fina minnen fr\u00e5n n\u00e4r jag var en liten. Det var en fin tid och jag ser mycket sk\u00f6nhet i den. Jag var lyckligast d\u00e5. Beh\u00f6vde inte oroa mig f\u00f6r n\u00e5got.
\nN\u00e5gra \u00e5r efter att ovanst\u00e5ende utspelade sig stod v\u00e4xj\u00f6sonen Martin Lilja i en butik och h\u00f6ll i \u00bbDreamy\u00ab, Beat Happenings fj\u00e4rde och 1991 utgivna full\u00e4ngdare.
\n\u2013 Killen j\u00e4mte mig sa \u00bbbra skiva, den ska du ha!\u00ab. Jag hade h\u00f6rt talas om dem men aldrig h\u00f6rt dem. N\u00e4r jag spelade den hemma var det n\u00e5got av en chock. Jag hade aldrig h\u00f6rt n\u00e5got liknande. Musik som var s\u00e5 utr\u00e4knad, s\u00e5 tydlig, s\u00e5 monoton men samtidigt s\u00e5 spontan. Och att allt h\u00f6ll ihop men bara knappt.
\nVad har Calvin Johnson betytt f\u00f6r dig personligt och musikaliskt?<\/b>
\n\u2013 Han har f\u00e5tt mig att f\u00f6rst\u00e5 hur viktigt det \u00e4r att f\u00e5nga \u00f6gonblick. Att man p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt bara ges en chans per l\u00e5t. Att det \u00e4r \u00f6gonblick man f\u00e5ngar och inte tagningar d\u00e5 ingen spelar fel. Denna sm\u00e4rtsamma n\u00e4rvaro av nu eller aldrig tycker jag h\u00f6rs mer i Beat Happenings musik \u00e4n i n\u00e5got annat bands. Det och attityd.
\nUnder andra h\u00e4lften av nittiotalet och b\u00f6rjan av v\u00e5rt \u00e5rtusende sl\u00e4ppte Martin tillsammans med Marilyn Petridean och som By Coastal Caf\u00e9 ungef\u00e4r trettio kassetter och fyra sjutummare. Numera \u00e5terfinns han och Amy Giunta i Riders.<\/p>\n

Malm\u00f6, 2005. Det \u00e4r lunchtid, inuti M\u00f6llev\u00e5ngsg\u00e5rden, en gammal tr\u00e4stuga bel\u00e4gen i utkanten av Folkets Park, r\u00e5der f\u00f6rberedelser. Det \u00e4r dagen f\u00f6re Perfect From Now On-festivalen och en del arbete \u00e5terst\u00e5r. Folk knutna till kulturf\u00f6reningen Inkonst testar projektorer, planerar st\u00e4ngsel och b\u00e4r omkring drickabackar. Sj\u00e4lv sitter jag vid ett bord och \u00e4ter nektariner, dricker kaffe och v\u00e4ntar p\u00e5 Calvin Johnson.
\nV\u00e4ntar sp\u00e4nt och iakttar.
\nDet \u00e4r inte sv\u00e5rt att dra paralleller mellan det som sker omkring mig och International Pop Underground. IPU har genom \u00e5ren anv\u00e4nts som titel p\u00e5 en m\u00e4ngd olika fenomen \u2013 som en serie sjutummare p\u00e5 K och en l\u00f6st sammanh\u00e5llen organisation av likasinnade indieivrare \u2013 men mina tankar g\u00e5r till konventet som h\u00f6lls i Olympia mellan den 20 och 25 augusti 1991. Det var organiserat av K, KAOS-DJn Michelle Noel, singer-songwritern Lois Maffeo och secondhandaff\u00e4rsinnehavaren Margaret Doherty, och var minst sagt betydelsefullt. De f\u00f6rsta konserterna som gick av stapeln samlades till exempel under namnet \u00bbLove Rock Revolution Girl Style Now\u00ab.
\nIntervjuad av Seattle Weekly ett decennium senare f\u00f6rklarade Margaret Doherty: \u00bbDe handlade om att f\u00e5 de unga kvinnorna i publiken, de som t\u00e4nkte \u2019kanske ska jag b\u00f6rja spela i ett band, kanske ska jag plocka upp en gitarr, kanske ska jag skriva en l\u00e5t om hur jag m\u00e5r\u2019, f\u00e5 dem att k\u00e4nna \u2019ja, det ska jag, det har jag r\u00e4tt till och det g\u00f6r inget om det inte blir perfekt fr\u00e5n allra f\u00f6rsta b\u00f6rjan\u2019.\u00ab N\u00e5gra som sl\u00f6t upp bakom dessa intentioner var Bratmobile, Heavens To Betsy, Tobi Vail fr\u00e5n Bikini Kill, Seven Year Bitch och Mecca Normals Jean Smith.
\nSamtidigt som detta skedde signalerade ocks\u00e5 ipu starten f\u00f6r Kill Rock Stars, ett skivbolag anstiftat av spoken word-m\u00e4staren Slim Moon och med hj\u00e4lp av finansiellt st\u00f6d fr\u00e5n K. Sammantaget innebar dessa faktum att riot grrrl tog fart.<\/p>\n

\u2013 Calvin, Johan. Johan, Calvin.
\nArrang\u00f6rs-Anna sk\u00f6ter introduktionen. \u00d6ver tjugofem \u00e5r har g\u00e5tt sedan han d\u00f6pte sin show till \u00bbBoy Meets Girl\u00ab och b\u00f6rjade dj:a sina nyink\u00f6pta plattor med Delta 5, The Raincoats och The Slits p\u00e5 KAOS. \u00d6ver tjugo \u00e5r har g\u00e5tt sedan han som en tredjedel av demokratiska Beat Happening \u00bbbreddade begreppet punkrockare fr\u00e5n en kille med mohikanfrisyr och motorcykeljacka till en n\u00f6rdig tjej i cardigan\u00ab, som Michael Azerrad skrev i boken \u00bbOur Band Could Be Your Life\u00ab.
\nK \u2013 numera inhyst i en gammal syfabrik \u2013 \u00e4r fortfarande hem \u00e5t ett eklektiskt och uts\u00f6kt g\u00e4ng musikanter och husstudion Dub Narcotic Recording Studio \u00e4r s\u00e4llan tyst. De projekt han medverkat i under nittiotalet, bland m\u00e5nga kan n\u00e4mnas Halo Benders (som han hade ihop med Doug Martsch fr\u00e5n Built To Spill) och det personalroterande Dub Narcotic Sound System, \u00e4r alla v\u00e4l v\u00e4rda att l\u00e5na ut sina \u00f6ron till.
\n\u00d6ver tjugofem \u00e5r till v\u00e4nster om branschen, men mannen som pl\u00f6tsligt st\u00e5r framf\u00f6r mig, mannen som skakar min hand, \u00e4r fortfarande relevant och aktuell. Alldeles nyligen sl\u00e4pptes hans nya, andra soloalbum.
\n\u2013 Det heter \u00bbBefore the Dream Faded \u2026\u00ab, de flesta l\u00e5tarna \u00e4r producerade av olika m\u00e4nniskor; Khaela Marricich [The Blow] och Mirah har producerat en l\u00e5t var, Johnny Jewel fr\u00e5n bandet Glass Candy och Phil Elverum likas\u00e5. Adam Forkner och Jona Bechtolt \u2013 som b\u00e5da \u00e4r involverade i olika projekt, Adam \u00e4r till exempel Yume Bitsu och Jona \u00e4r Y.A.C.H.T. \u2013 \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket min rytmsektion p\u00e5 skivan. \u00bbBefore the Dream Faded\u00ab g\u00e5r allts\u00e5 ut p\u00e5 samarbeten mellan m\u00e5nga olika talangfulla m\u00e4nniskor.
\nTog du med f\u00e4rdiga l\u00e5tar in i studion?<\/b>
\n\u2013 Ungef\u00e4r s\u00e5 gick det till. Jag hade skisser p\u00e5 kassetter och sedan var jag \u00f6ppen f\u00f6r de andras koncept och id\u00e9er vad g\u00e4ller arrangemang och produktion. Slutresultaten var allts\u00e5 beroende p\u00e5 vilka som spelar p\u00e5 dem och s\u00e5.
\nNamndroppande och tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt som den mest naturliga sak i v\u00e4rlden. Ol\u00e5sta sv\u00e4ngd\u00f6rrar har n\u00e4mligen varit en del av K sedan Supreme Cool Beings. Innan, efter och under Laura, Heather and Calvin-perioden var till exempel Calvin involverad i fraktioner som Stella Mae, The Cool Rays och 003 Legion, och p\u00e5 den niv\u00e5n har det fortsatt.
\n\u2013 Alla som \u00e4r anslutna till K \u00e4r v\u00e4ldigt v\u00e4lvilligt inst\u00e4llda till samarbeten. Dub Narcotic Recording Studio \u00e4r ju ett \u00f6ppen studio, eller ganska \u00f6ppen i alla fall.
\nEtt spontant s\u00e4tt att skapa musik, och spontanitet f\u00f6r ofta med sig den b\u00e4sta musiken.<\/b>
\n\u2013 Ja, det finns mycket spontanitet, men annat \u00e4r mer planerat. Det beror p\u00e5 artisten. Klimatet k\u00e4nns i alla fall v\u00e4ldigt \u00f6ppet och fritt tycker jag, och det \u00e4r vad jag f\u00f6redrar.
\nEtt ord man ofta st\u00f6ter p\u00e5 n\u00e4r man l\u00e5ter sina \u00f6gon sicksacka \u00f6ver text om Calvins g\u00e4rningar \u00e4r \u00bbindielegendar\u00ab. Men ingenting hos den person som sitter j\u00e4mte mig tyder p\u00e5 att han \u00e4r villig att acceptera s\u00e5dana d\u00f6dsruneepitet, tv\u00e4rtom. Framtiden v\u00e4ntar alltid bakom h\u00f6rnet, nya uppt\u00e4ckter \u00e4r aldrig l\u00e5ngt borta.
\n\u2013 Jag tycker att K aldrig har varit b\u00e4ttre. Vi jobbar med Kimya Dawson, Little Wings, The Blow, Woelv och Jason Anderson, och jag anser att jag aldrig varit med om en mer sp\u00e4nnande tidpunkt f\u00f6r musik \u00e4n nu. Jag spelade just n\u00e5gra shower med The Blow och Mirah i Frankrike, och det var v\u00e4ldigt inspirerande att vara n\u00e4ra dem, att h\u00f6ra dem skapa. F\u00f6r mig \u00e4r det hela po\u00e4ngen.<\/p>\n

Dagen efter mitt och Calvins korta m\u00f6te \u00e4r l\u00f6rdagen den 25 juni. Om och kring M\u00f6llev\u00e5ngsg\u00e5rden sk\u00f6rdar vi cirka trehundra f\u00f6rsamlade sj\u00e4lar frukterna av n\u00e5gra h\u00e4ngivna m\u00e4nniskors slit. Perfect From Now On-festivalen \u00e4r allts\u00e5 verklighet, klockan visar 20.00, p\u00e5 utomhusscenen st\u00e5r Calvin Johnson och h\u00e5ller i en akustisk gitarr. Och han \u00e4r helt fantastisk. De dovt melodi\u00f6sa l\u00e5tar han skrivit p\u00e5 sistone framf\u00f6rs sida vid sida med v\u00e4lk\u00e4nda bitar som \u00bbAngel Gone\u00ab, Beat Happenings \u00bbcomebacksingel\u00ab fr\u00e5n 2000. Publiken bjuds in att delta i showens utformning, lakoniskt mellansnack levereras och gl\u00f6den \u00e4r st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande.
\nAllt \u00e4r v\u00e4ldigt do it yourself.
\nRose Melberg (Tiger Trap, The Softies) ins\u00e5g vad hon ville g\u00f6ra med sitt liv efter det att hon upptr\u00e4tt solo p\u00e5 \u00bbLove Rock Revolution Girl Style Now\u00ab. Om n\u00e5gon en dag beskriver hur en gnista t\u00e4ndes i hj\u00e4rtat under Perfect From Now On blir jag inte f\u00f6rv\u00e5nad.<\/p>\n

Stockholm, 2005. Klockan \u00e4r \u00f6ver fyra p\u00e5 natten, inuti ett barnrikehus bel\u00e4get p\u00e5 Kungsholmen r\u00e5der febril aktivitet. I skenet fr\u00e5n en datorsk\u00e4rm f\u00f6rs\u00f6ker jag sammanfatta ett liv, f\u00f6rklara kopplingar. \u00a0\u00a0Klippa, klistra, peka, klick.
\nTv\u00e5 timmar senare, stereon i bokhyllan f\u00f6rs\u00e4tts i vilol\u00e4ge, de fyrakanalsinspelade tonerna tystnar. Jag har f\u00f6rfattat klart ett portr\u00e4tt \u00f6ver en person som alltid varit en av anledningarna till att jag en g\u00e5ng b\u00f6rjade och fortfarande h\u00e5ller p\u00e5 med journalistik. \u00d6ver en person som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng visat att saker och ting \u00e4r m\u00f6jliga bara man tror p\u00e5 sig sj\u00e4lv och det man g\u00f6r.<\/p>\n

Ursprungligen publicerad i Sonic nummer 26, 2005.<\/i><\/small><\/div>\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stockholm, 1995. Klockan \u00e4r \u00f6ver fyra p\u00e5 natten, inuti en gammal malmg\u00e5rd bel\u00e4gen p\u00e5 S\u00f6dermalm r\u00e5der febril aktivitet. Sedan l\u00e4nge ensam kvar i lokalerna och i skenet fr\u00e5n en datorsk\u00e4rm tar jag plats, breder ut mig och g\u00f6r det sj\u00e4lv; passion, kunskap och mission omvandlas via rudiment\u00e4r f\u00f6rst\u00e5else av Word, PageMaker och en scanner till […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[4],"tags":[87,8],"class_list":{"0":"post-229","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-calvin-johnson","8":"tag-sonic","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-3H","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/229","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=229"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/229\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":292,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/229\/revisions\/292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=229"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=229"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=229"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}