Fr\u00e5gar du mig s\u00e5 svarar jag att det ofta \u00e4r i korsningen mellan v\u00e4rldsrymden och kyldisken som du finner den riktigt intressanta musiken. Ty d\u00e4r \u2013 bland sprakande kometer och knakande Cr\u00e8me Fraiche-byttor \u2013 h\u00e5ller de ju till; tonkonstn\u00e4rerna som \u00e4r m\u00e5ngfacetterade, komplexa, onormala… samtidigt som de \u00e4r normala. Tonkonstn\u00e4rerna som \u00e4r kapabla att kreera gudaben\u00e5dade och djupt personliga melodier… samtidigt som de i intervjuer och kl\u00e4dedr\u00e4kt framtr\u00e4der v\u00e4ldigt m\u00e4nskliga. Tonkonstn\u00e4rerna som fascinerar, trollbinder och ber\u00f6r dig… samtidigt som du mycket v\u00e4l kan f\u00f6rest\u00e4lla dig att de d\u00e5 och d\u00e5 k\u00f6per ett par liter mellanmj\u00f6lk.
\nStj\u00e4rnorna av k\u00f6tt och blod.
\nMissf\u00f6rst\u00e5 mig emellertid r\u00e4tt, jag har absolut inget emot de soloartister och band som definierar \u00bbouppn\u00e5eliga\u00ab: Sun Ra, Madonna under 1990 \u00e5rs \u00bbBlonde Ambition World Tour\u00ab, Kraftwerk, Missy Elliott, den David Bowie som gjorde \u00bbThe Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders From Mars\u00ab (RCA, 1972), Lady Gaga, etc. Det \u00e4r bara det att jag faktiskt f\u00f6r det mesta f\u00f6redrar att l\u00e5na mina \u00f6ron till alla som lever och verkar i just korsningen mellan v\u00e4rldsrymden och kyldisken.
\nOoh, there ain\u2019t no other way baby, I was born this way.
\n
\nAnna Alexandra Ternheim f\u00f6ddes den 31 maj 1978 i Sollentuna, en kommun bel\u00e4gen drygt tv\u00e5 mil nordv\u00e4st om Stockholms Central. Hennes far hade en stor skivsamling \u2013 Leonard Cohen, Neil Young, svensk jazz, svenska folkvisor \u2013 som han frikostigt delade med sig av. Redan som liten fann hon d\u00e4rf\u00f6r sitt kall.
\nAnna: Jag b\u00f6rjade skriva l\u00e5tar n\u00e4r jag var tio \u00e5r gammal, n\u00e4r jag b\u00f6rjade spela gitarr p\u00e5 kommunala musikskolan. Jag kunde inte l\u00e4ra mig att spela efter noter, men att skriva l\u00e5tar kom naturligt, det var det jag tyckte var kul.
\nDet f\u00f6rsta musikstycket Anna f\u00e4rdigst\u00e4llde var en folkvisa \u2013 p\u00e5 svenska \u2013 som handlade om ett berg. P\u00e5 den f\u00f6ljde sedan bit efter bit i samma tradition; ett komponerande som fortsatte mer eller mindre of\u00f6r\u00e4ndrat \u00e4nda tills Anna i mitten av nittiotalet flyttade till Atlanta, Georgia f\u00f6r ett utbytes\u00e5r. D\u00e5 och d\u00e4r \u00f6vergick hon n\u00e4mligen till att sjunga p\u00e5 engelska, d\u00e5 och d\u00e4r bildade hon \u00e4ven sitt f\u00f6rsta band; Sova. I det stora hela f\u00e5r v\u00e4l Sova lov att mest r\u00e4knas som en kort prolog, vi \u00e4r dock m\u00e5nga som g\u00e4rna skulle bevistat n\u00e5gra av deras upptr\u00e4danden.
\nMen riv s\u00e5 kalenderbladen fram till 2002 \u2013 riv dem f\u00f6rbi ett par ytterligare l\u00e4s\u00e5r i Lausanne, Schweiz \u2013 och vi hittar en S\u00f6dermalmsboende Anna som \u00e4r extraanst\u00e4lld receptionist p\u00e5 designbyr\u00e5n Stockholm Design Lab.
\nEn h\u00e4ndelse som ser ut som en liten tanke.
\nStockholm Design Lab ansvarade n\u00e4mligen vid denna tidpunkt bland annat f\u00f6r grafiken till SVT-programmet \u00bbStudio Pop\u00ab och \u00bbStudio Pop\u00ab var i sin tur p\u00e5 jakt efter folk som kunde sitta i deras panel och tycka till… gl\u00f6dlampor t\u00e4ndes, hjul sattes i rullning.
\nAnna: Alla som jobbade d\u00e4r visste att det var musik jag ville syssla med, jag hade en replokal i deras k\u00e4llare d\u00e4r jag h\u00f6ll till om kv\u00e4llarna och s\u00e5. S\u00e5 de tog kontakt med \u00bbStudio Pop\u00ab och sa \u00bbVi har en tjej som…\u00ab. S\u00e5 jag tr\u00e4ffade [programledaren] Per Sinding-Larsen och [redakt\u00f6ren] Jan Gradvall f\u00f6r att provfilma till den d\u00e4r panelen och det gick inte alls bra. [skratt] Men n\u00e4r jag var d\u00e4r p\u00e5 SVT s\u00e5 l\u00e4mnade jag \u00f6ver en demo till Per och det ledde till ett inslag i \u00bbStudio Pop\u00ab.
\nInslaget s\u00e4ndes den 13 november 2002.
\nAnna: Det var ett break innan breaket, s\u00e5 att s\u00e4ga. Det gav mig en spelning i Katrineholm, p\u00e5 Restaurant Picasso. Det giget blev avbrutet av ett MC-g\u00e4ng som stormade in och v\u00e4lte PA:t. Jag stod d\u00e4r och sj\u00f6ng mina stillsamma sm\u00e5 visor medan det drogs vapen och var v\u00e4rldens j\u00e4vla kaos. Vi i bandet tog v\u00e5rt gage och stack d\u00e4rifr\u00e5n.
\nMindre ambiti\u00f6sa m\u00e4nniskor \u2013 m\u00e4nniskor utan gl\u00f6d, utan driv \u2013 hade nog gett upp n\u00e5gonstans h\u00e4r. Musikhistoriens diken \u00e4r ju en g\u00e5ng fulla av bortkastade dr\u00f6mmar, \u00f6vergivna hopp, f\u00f6rsuttna chanser, dammiga instrument. Ist\u00e4llet: den st\u00e4ndiga undran om vad som kunde varit.
\nF\u00f6r Anna existerade d\u00e4remot inte ens tanken p\u00e5 att blotta strupen, att erk\u00e4nna sig besegrad av en tr\u00f6g bransch och en f\u00f6rsiktig publik. Ist\u00e4llet: gitarren i kn\u00e4t, r\u00f6sten fylld med k\u00e4nslor och fram\u00e5t marsch efter egen trumma.
\nAnna: Jag b\u00f6rjade skicka demos till skivbolag och radio n\u00e4r jag var 16, 17. Jag ingick inte i n\u00e5gra kretsar \u2013 jag har ingen musikbakgrund, gick inget musikgymnasium \u2013 s\u00e5 jag gick ofta runt och t\u00e4nkte \u00bbfan, hur tar man sig in?\u00ab. Jag fick de mest m\u00e4rkliga r\u00e5d fr\u00e5n skivbolagsm\u00e4nniskor, r\u00e5d som mer fick mig att tappa tron p\u00e5 den v\u00e4rlden. S\u00e5 jag l\u00e5nade pengar och samlade ihop ett g\u00e4ng musiker som jag hade tr\u00e4ffat genom att spela p\u00e5 st\u00e4llen runt om i Stockholm och tillsammans drog vi till ett s\u00e5gverk p\u00e5 N\u00e4sudden p\u00e5 Gotland och spelade in st\u00f6rre delen av vad som skulle komma att bli \u00bbSomebody Outside\u00ab, min debutskiva.
\n\u00bbSomebody Outside\u00ab gavs sedan ut p\u00e5 Universal, 29 september 2004 s\u00e5g den dagens ljus.
\nOch vad som f\u00f6rut varit blott gl\u00f6dlampor och hjul f\u00f6rvandlades till ett v\u00e4l mottaget konstn\u00e4rskap, till en framg\u00e5ngsrik karri\u00e4r. <\/p>\n
Onsdagen den 14 september, 2011. I ett konferensrum p\u00e5 Universal Music AB:s huvudkontor har jag nyss lyssnat igenom \u00bbThe Night Visitor\u00ab, Anna Ternheims fj\u00e4rde full\u00e4ngdare, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Framf\u00f6r mig p\u00e5 det bisarrt l\u00e5ga bordet st\u00e5r en flaska Raml\u00f6sa och ligger ett anteckningsblock; Raml\u00f6san \u00e4r knappt r\u00f6rd medan anteckningsblocket \u00e4r fyllt av nya, positiva utrop. \u00bbLysande, v\u00e4l integrerade arrangemang\u00ab, st\u00e5r d\u00e4r exempelvis. \u00bbM\u00e5nga fina och sp\u00e4nnande melodier. Briljant gitarrspel och s\u00e5ng. Tidl\u00f6s! B\u00e5de engelsk och amerikansk; Nick Drake, Joni Mitchells \u00bbBlue\u00ab och Emmylou Harris. Plus att \u2019Bow Your Head\u2019 p\u00e5minner lite om [folk\/jazz\/electronica-trion] Tape. En utveckling p\u00e5 alla s\u00e4tt och vis!\u00ab
\nAnna: Mina tre f\u00f6rsta skivor h\u00e4nger p\u00e5 n\u00e5got m\u00e4rkligt s\u00e4tt ihop trots att de l\u00e5ter olika. Det beror nog p\u00e5 att de kom med tv\u00e5 \u00e5rs mellanrum och att de gjordes ihop med m\u00e4nniskor som jag l\u00e4rt k\u00e4nna under ganska l\u00e5ng tid. Men den h\u00e4r g\u00e5ngen har de inte funnits runt omkring mig. S\u00e5 att g\u00f6ra \u00bbThe Night Visitor\u00ab k\u00e4ndes som att g\u00f6ra en f\u00f6rstaskiva igen. Det var en befriande k\u00e4nsla. Den k\u00e4ndes v\u00e4ldigt enkel att g\u00f6ra.
\nSteg ett till vad som skulle komma att bli \u00bbThe Night Visitor\u00ab togs sommaren 2010; d\u00e5, i sin nya hemstad New York, inledde Anna arbetet med att ge alla sina melodi- och textid\u00e9er en tydlig form.
\nAnna: Just det kan vara en ganska frustrerande. Under v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid s\u00e5 bara v\u00e4xer mina skivor \u00e5t alla m\u00f6jliga h\u00e5ll; jag samlar massvis av sm\u00e5 l\u00e5tskisser i datorn och p\u00e5 papper. Jobbet \u00e4r att f\u00e5 ihop allt det.
\nSteg tv\u00e5 togs sedan ett par m\u00e5nader senare, i oktober. Under arbetet med sammanst\u00e4llningen av fragmenten ins\u00e5g Anna att hon ville jobba sida vid sida med ytterligare en gitarrist. Entr\u00e9: New York-bon Matt Sweeney. Matt la lite gitarr p\u00e5 \u00bbLeaving on a Mayday\u00ab (Universal, 2008), den Bj\u00f6rn Yttling-producerade f\u00f6reg\u00e5ngaren till \u00bbThe Night Visitor\u00ab, men blev nu en \u00e4n viktigare sparringpartner.
\nAnna: Han \u00e4r en nyfiken musiker och han \u00e4r rolig att jobba med. Han \u00e4r involverad i v\u00e4ldigt m\u00e5nga projekt. Jag bad honom om gitarrlektioner och hj\u00e4lp att arra mina l\u00e5tarna f\u00f6r tv\u00e5 gitarrer. Jag hade ingen klar bild exakt av vad som skulle h\u00e4nda n\u00e4r vi b\u00f6rjade spela ihop, men jag hade en k\u00e4nsla av att han skulle bringa klarhet. Och han f\u00f6rstod precis vad jag h\u00f6ll p\u00e5 med och tyckte v\u00e4ldigt mycket om det och mitt s\u00e4tt att spela.
\nScenen var lagd f\u00f6r steg tre. <\/p>\n
P\u00e5 1315 Adams St. i Nashville, Tennessee ligger The Butcher Shoppe, en anrik inspelningsstudio d\u00e4r bland annat delar av Johnny Cashs \u00bbAmerican\u00ab-svit har mixats. I februari i \u00e5r fl\u00f6g Anna och Matt dit f\u00f6r att under \u00f6verseende av producenten Dave Ferguson och tillsammans med instrumentalister som Cowboy Jack Clement (gitarr), Tim O’Brien (violin), Ronnie McCoury (mandolin) och Kenny Malone (trummor) f\u00e4rdigst\u00e4lla \u00bbThe Night Visitor\u00ab. Arton i princip problemfria och synnerligen kreativa dagar tog det, d\u00e4refter hade v\u00e4rlden beg\u00e5vats med \u00e4nnu ett fantastiskt Anna Ternheim-album. <\/p>\n
Fr\u00e5gar du mig s\u00e5 sammanfattar jag med p\u00e5st\u00e5endet att \u00bbThe Night Visitor\u00ab \u00e4r ett album f\u00f6r alla som kommit i kontakt med Anna Ternheims namn. Gamla fans, nya fans, folk som lever i villfarelsen att hon \u00e4r en singer-songwriter-kvinna i m\u00e4ngden; alla borde testa det.
\nTonkonsterna som fyller det \u00e4r n\u00e4mligen ocks\u00e5 djupt intima, poetiskt explicita och bergfast lyriska… samtidigt som de minner om samtal du haft med din b\u00e4sta v\u00e4n.
\nPrecis som det anst\u00e5r ett alster skapat av en musiker som befinner sig i korsningen mellan v\u00e4rldsrymden och kyldisken.<\/p>\n