{"id":346,"date":"2016-03-19T23:50:06","date_gmt":"2016-03-19T22:50:06","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=346"},"modified":"2016-04-05T10:57:33","modified_gmt":"2016-04-05T09:57:33","slug":"artikel-patrik-stenberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-patrik-stenberg\/","title":{"rendered":"Artikel: Patrik Stenberg"},"content":{"rendered":"
\"Patrik

Foto: Hasse Lind\u00e9n<\/em><\/p><\/div>\n

Holiday Inn, Chicago, natt. I The Armada Room \u2013 baren \u2013 h\u00e4rskar sj\u00e4ll\u00f6s interi\u00f6r och r\u00e5der ett Disco Swing Party. V\u00e4ggar reser sig bruna och f\u00f6nsterl\u00f6sa upp mot ett f\u00f6rmodligen asbestfyllt tak. Dova mattor t\u00e4cker varenda millimeter av golvytan; ovanp\u00e5 dem ett mischmasch av tunga skinnf\u00e5t\u00f6ljer och sm\u00e5 runda bord. Flaskorna bakom bartendern \u2013 speglade i glas och m\u00f6rkt tr\u00e4 \u2013 \u00e4r o\u00e4ndligt m\u00e5nga… men dammiga. L\u00e4ngst bort fr\u00e5n entr\u00e9n, i ett h\u00f6rn, klinkar fem m\u00e4n fram Tony Renis bossa nova-hit \u00bbQuando, Quando, Quando\u00ab (La Voce del Padrone, 1962). Deras utseende och uttryck accentuerar inredningen runt omkring dem; kl\u00e4derna de b\u00e4r \u00e4r ot\u00e4ckt vinr\u00f6da och rosa, tonerna de spelar \u00e4r oengagerade.
\n\u00bbTack, ni \u00e4r underbara\u00ab, ler s\u00e5ngaren och elpianisten falskt n\u00e4r \u00bbQuando, Quando, Quando\u00ab klingat ut. \u00bbJag \u00e4r Murph, h\u00e4r \u00e4r The Magic Tones.\u00ab
\nIngen av de f\u00e5 f\u00f6rsamlade i The Armada Room appl\u00e5derar, ens registrerar, hans uttalande.
\n
\nOvanst\u00e5ende \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en scen i \u00bbBlues Brothers\u00ab; John Landis m\u00e4sterliga och \u00e5r 1980 f\u00e4rdigst\u00e4llda film. F\u00f6rutom att den \u00e4r v\u00e4ldigt rolig lyckas den f\u00e5nga baksidan med att vara professionell musiker; det ena kan leda till det andra och pl\u00f6tsligt st\u00e5r du en dag d\u00e4r och hafsar dig igenom l\u00e5tar du l\u00e4rt dig hata framf\u00f6r en publik som sover. Du har reducerats till ett bakgrundssorl, till blott en underh\u00e5llare, till en imitat\u00f6r. De dr\u00f6mmar du n\u00e4rde i din ungdom \u2013 \u00bbjag ska s\u00e4tta v\u00e4rlden i brand med min gitarr!\u00ab, \u00bbmin r\u00f6st ska sm\u00e4lta hj\u00e4rtan!\u00ab, \u00bbjag ska f\u00f6rklara mitt liv i en melodi!\u00ab \u2013 ruttnar framf\u00f6r dina \u00f6gon. Synd och skam.<\/p>\n

Halvkakssundet, Stockholm, kv\u00e4ll. Ombord p\u00e5 S\/S Blid\u00f6sund \u2013 den enda stenkolseldade \u00e5ngb\u00e5ten som regulj\u00e4rt trafikerar Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd \u2013 h\u00e4rskar sj\u00e4lfull interi\u00f6r och r\u00e5der en Frank Sinatrakryssning. Ljust, sm\u00e4ckert tr\u00e4 letar sig fram l\u00e4ngs med skrovets vitm\u00e5lade st\u00e5l; ramar in de m\u00e5nga f\u00f6nstren, erbjuder sittplats. Var du \u00e4n vilar \u00f6gonen ser du tecken p\u00e5 stolthet; dels \u00e4r skyltar som redog\u00f6r f\u00f6r fartygets hundra\u00e5riga historia uppsatta d\u00e4r plats finnes, dels gl\u00e4nser varenda liten m\u00e4ssingsdetalj. Flaskorna bakom bartendern \u2013 speglade i \u00d6stersj\u00f6ns br\u00e4ckta vatten \u2013 hinner inte vila m\u00e5nga sekunder mellan best\u00e4llningarna. I aktern, framf\u00f6r en fond av lummiga \u00f6ar och ner\u00e5tg\u00e5ende sol, smeker tio m\u00e4n fram Dean Kay\/Kelly Gordon-kompositionen \u00bbThat\u2019s Life\u00ab (1966). Deras utseende och uttryck accentuerar inredningen runt omkring dem; kl\u00e4derna de b\u00e4r \u00e4r lediga men snygga, tonerna de spelar \u00e4r engagerade.
\n\u00bbTack, ni \u00e4r underbara\u00ab, ler s\u00e5ngaren genuint n\u00e4r \u00bbThat\u2019s Life\u00ab klingat ut.
\nAlla de 50-60 sj\u00e4larna intill scenen appl\u00e5derar hans uttalande, k\u00e4nner sig inkluderade. Alla utom jag, som nyss fick en dansande kvinnas h\u00f6ga klack intryckt i fotryggen och som d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r upptagen med att f\u00f6rs\u00e4kra n\u00e4mnda kvinna att allt \u00e4r lugnt, det gjorde inte ont.<\/p>\n

Ovanst\u00e5ende scen utspelade sig den 16 juni i \u00e5r. F\u00f6rutom att den skulle kunna fungera i en reklamfilm f\u00f6r S\/S Blid\u00f6sund f\u00e5ngar den ett g\u00e4ng professionella musiker fr\u00e5n deras b\u00e4sta sidor; till skillnad fr\u00e5n v\u00e4rldens samtliga Murph and The Magic Tones spelade Sinatrakryssnings-g\u00e4nget \u00e4lskade l\u00e5tar f\u00f6r en receptiv publik. Allt som \u00e4r musik \u2013 liv, gl\u00f6d, hj\u00e4rta, hj\u00e4rna, egensinnighet, underh\u00e5llning \u2013 var vad de bj\u00f6d p\u00e5. De h\u00f6ll dr\u00f6mmarna levande, realiserade dem. Lysande.<\/p>\n

Gamla Stan, Stockholm, eftermiddag. P\u00e5 Kaffegillet \u2013 en restaurang vars k\u00e4llare h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n 1300-talet \u2013 h\u00e4rskar det strukturerade samtalet. P\u00e5 den ena sidan av ett tr\u00e4bord sitter g\u00f6teborgssonen och barytonen Patrik Stenberg, s\u00e5ngaren fr\u00e5n Frank Sinatrakryssningen. P\u00e5 den andra sitter jag.
\n\u2013 Jag \u00e4r f\u00f6dd konstig p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, b\u00f6rjar Patrik. Jag har aldrig lyssnat p\u00e5 musiken som g\u00e4llt f\u00f6r min generation; Sweet och Kiss och s\u00e5dana grejer. N\u00e4r jag gick p\u00e5 mellanstadiet hade jag en klasskompis som lyssnade p\u00e5 Dean Martin och jag k\u00f6pte min f\u00f6rsta LP av honom; en begagnad Dean Martin-LP. Jag tror jag gav en femma. Och steget mellan Frank Sinatra och Dean Martin \u00e4r ju j\u00e4vligt kort, de har ju gjort mycket ihop.
\n\u2013 Jag minns ocks\u00e5 en g\u00e5ng n\u00e4r jag var 10-11 \u00e5r s\u00e5 h\u00f6rde jag en underbar duett p\u00e5 radio, jag tyckte den var s\u00e5 bra att jag gick iv\u00e4g och h\u00e4mtade penna och papper f\u00f6r att skriva ner vad den hette. Det var \u00bbSomething Stupid\u00ab med Frank Sinatra och hans dotter, Nancy. S\u00e5 jag k\u00e4nde mig besl\u00e4ktad med Sinatra innan jag visste vem han var. Sedan dess har jag lyssnat p\u00e5 honom j\u00e4mt och st\u00e4ndigt.
\n\u2013 Sinatra \u00e4r helt fantastisk p\u00e5 att ber\u00e4tta texter och n\u00e4r han sj\u00f6ng som b\u00e4st \u2013 i mitten av sextiotalet, d\u00e5 han var runt femtio \u2013 \u00e4r han o\u00f6vertr\u00e4ffad i popul\u00e4rmusikbranschen.
\nN\u00e4r Patrik var \u00bb26-27 n\u00e5gonting\u00ab flyttade han \u2013 fr\u00e5n Guldheden, via M\u00fcnchen \u2013 till Stockholm. I slutet av nittiotalet b\u00f6rjade han och arrang\u00f6ren\/kapellm\u00e4staren Andreas Kj\u00e4ll s\u00e5 konkretisera en id\u00e9 de l\u00e4nge haft; en helkv\u00e4ll vars best\u00e5ndsdelar r\u00e4knade Frank Sinatra-material och ett storband. Den anrika n\u00f6jeslokalen Mosebacke Etablissement nappade direkt; Bo Stenhammar, dess legendariske \u00e4gare, \u00e4lskade Sinatra. 2004 ringde sedan Philip Ronne \u2013 trafikplanerings- och programansvarig p\u00e5 Blid\u00f6sundsbolaget \u2013 och bokade Patrik till S\/S Blid\u00f6sund.
\n\u2013 Jag gissar att han hade h\u00f6rt att det var bra p\u00e5 Mosebacke och det ena gav det andra. Det var inte sv\u00e5rare \u00e4n s\u00e5.
\nHade du samma band i ryggen, d\u00e5 som nu?<\/strong>
\n\u2013 Det har aldrig varit exakt samma gubbar. Alla de som \u00e4r med i bandet \u00e4r j\u00e4vligt duktiga, tighta, skickliga musiker och de spelar i tusen olika band. N\u00e5gon sitter i n\u00e5gon teaterorkester, n\u00e5gon turnerar med n\u00e5gon artist och s\u00e5 d\u00e4r. N\u00e4r vi f\u00e5r n\u00e5gon spelning med det h\u00e4r bandet ringer Andreas runt och kollar vilka som kan st\u00e4lla upp. Sju-\u00e5tta av de nio brukar vara samma, men m\u00e5nga g\u00e5nger har det h\u00e4nt att jag presenterats f\u00f6r n\u00e5gon jag aldrig sett f\u00f6rr. Men d\u00e5 \u00e4r de fanimej s\u00e5 duktiga att de f\u00e5r en notp\u00e4rm och s\u00e5 sitter de i logen medan b\u00e5ten l\u00e4gger ut och g\u00e5r igenom l\u00e5tarna och sedan g\u00e5r de upp p\u00e5 scenen och spelar klockrent. Vilket ju \u00e4r en otrolig lyx. Allt jag beh\u00f6ver g\u00f6ra \u00e4r att t\u00e4nka p\u00e5 uttrycket.
\nDitt uttryck, ja. Det var en av de m\u00e5nga grejerna jag gillade med Frank Sinatrakryssningen \u2013 att du gjorde materialet till ditt eget.<\/strong>
\n\u2013 Vad sk\u00f6nt att du s\u00e4ger det. Vissa arrang\u00f6rer har bett mig \u00bbKan du inte ta p\u00e5 dig en smoking och ha en whiskey och en cigarett i handen och vara Sinatra?\u00ab Aldrig, allts\u00e5. Det \u00e4r det sista jag skulle kunna t\u00e4nka mig. N\u00e4r jag sjunger exempelvis \u00bbMy Way\u00ab t\u00e4nker jag p\u00e5 grejer som jag varit med om och jag k\u00e4nner de k\u00e4nslorna som alla haft. Det upplever jag \u00e4r en tillg\u00e5ng hos mig, att jag har ganska l\u00e4tt att koppla p\u00e5 och \u00e4ven koppla ur… det f\u00e5r inte bli f\u00f6r mycket heller.
\nV\u00e4ljer du l\u00e5tar helt efter eget huvud, eller tar du n\u00e5gon h\u00e4nsyn till publiken?<\/strong>
\n\u2013 Det finns inte en l\u00e5t i v\u00e5r repertoar som jag inte tycker \u00e4r skitbra. Jag kan inte g\u00e5 in p\u00e5 en f\u00f6retagsfest och sjunga \u00bbMustang Sally\u00ab eller n\u00e5got, jag har det inte i mig.
\nUndrar hur vanlig den h\u00e4r inst\u00e4llningen \u00e4r bland folk som f\u00e5r betalt f\u00f6r att sjunga andras l\u00e5tar?<\/strong>
\n\u2013 Den kanske inte \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla vanlig? Jag menar, det var ju n\u00e5gon som satt d\u00e4r framme p\u00e5 den senaste Sinatrakryssningen och sa \u00bbkan ni inte g\u00f6ra \u2019Strangers in the Night\u2019?\u00ab. Och den \u00e4r v\u00e4l egentligen given, men jag tycker inte n\u00e5gon annan \u00e4n Sinatra kan g\u00f6ra den.
\nHar du varit med om n\u00e5gon mardr\u00f6msspelning?<\/strong>
\n\u2013 Det \u00e4r l\u00e4nge sedan nu, men det var en vinter; jag hakade p\u00e5 ett projekt som n\u00e5got stort bolag drog ihop: jag och ett dansband skulle framf\u00f6ra n\u00e5got slags hyllningsshow. D\u00e5 fick jag uppleva vad det inneb\u00e4r att sjunga f\u00f6r en publik som bara \u00e4r p\u00e5 plats f\u00f6r att supa. I Boden, en torsdagskv\u00e4ll, sj\u00f6ng jag \u00bbMy Way\u00ab s\u00e5 som jag g\u00f6r och efter\u00e5t fick jag inte n\u00e5gra appl\u00e5der utan allt jag h\u00f6rde var bara \u00bbmummel, mummel, kling, sorl\u00ab. Men det var en j\u00e4vla bra erfarenhet.<\/p>\n

Ovanst\u00e5ende intervju \u00e4gde rum den 23 juni i \u00e5r. Efter vi pratat klart strosade Patrik och jag ner till S\/S Blid\u00f6sund s\u00e5 att Fotograf-Johan skulle kunna ta n\u00e5gra bilder. Medan Patrik poserade i f\u00f6ren \u2013 och sj\u00f6ng Gustaf Nordqvist\/Jonatan Reuters \u00bbTill havs\u00ab (1922) f\u00f6r full hals \u2013 gick mina tankar till Murph and The Magic Tones. Alla som sett \u00bbBlues Brothers\u00ab vet att deras saga slutar lyckligt; efter mycket om och men f\u00e5r de \u00e4ntligen \u00e5ter lira sina k\u00e4ra rhythm\u2019n\u2019blues-klassiker bakom \u00bbJoliet\u00ab Jake Blues och Elwood Blues. Efter mycket om och men f\u00e5r de \u00e4ntligen g\u00f6ra det de vill, p\u00e5 deras s\u00e4tt.
\nPatrik Stenberg vet exakt hur det k\u00e4nns. The record shows he took his blows, and did it his way.<\/p>\n

Original till artikel ursprungligen publicerad i Rocky, 2011.<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Holiday Inn, Chicago, natt. I The Armada Room \u2013 baren \u2013 h\u00e4rskar sj\u00e4ll\u00f6s interi\u00f6r och r\u00e5der ett Disco Swing Party. V\u00e4ggar reser sig bruna och f\u00f6nsterl\u00f6sa upp mot ett f\u00f6rmodligen asbestfyllt tak. Dova mattor t\u00e4cker varenda millimeter av golvytan; ovanp\u00e5 dem ett mischmasch av tunga skinnf\u00e5t\u00f6ljer och sm\u00e5 runda bord. Flaskorna bakom bartendern \u2013 speglade […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[119,108],"class_list":{"0":"post-346","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-patrik-stenberg","8":"tag-rocky","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-5A","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/346","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=346"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/346\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":363,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/346\/revisions\/363"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=346"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=346"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=346"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}