{"id":348,"date":"2016-03-19T23:57:25","date_gmt":"2016-03-19T22:57:25","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=348"},"modified":"2016-03-20T00:03:00","modified_gmt":"2016-03-19T23:03:00","slug":"artikel-stephin-merritt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-stephin-merritt\/","title":{"rendered":"Artikel: Stephin Merritt"},"content":{"rendered":"

East Village, New York. D\u00e4r 2nd Ave och E 12th St m\u00f6ts ligger ett udda hus; fyra v\u00e5ningar h\u00f6gt, av cement, m\u00e5lat i tv\u00e5 olika rosa nyanser. F\u00f6rutom den obligatoriska brandstegen pryds dess fasad av tv\u00e5 handm\u00e5lade och realistiska grisar, excentrisk utsmyckning f\u00f6r ett bohemiskt kvarter.
\nI denna byggnad \u2013 p\u00e5 gatuniv\u00e5, 192 2nd Ave \u2013 l\u00e5g Dick\u2019s Bar, ett hak med r\u00e5barkad charm och genuin karakt\u00e4r. Svarta v\u00e4ggar, svart tak, v\u00e4lfylld jukebox, b\u00f6gporr p\u00e5 TV:n, kunniga bartenders. L\u00e4ngst bak i den avl\u00e5nga lokalen stod ett v\u00e4l underh\u00e5llet biljardbord; n\u00e4mnda bartenders var n\u00e4mligen ocks\u00e5 framg\u00e5ngsrika deltagare i New York Gay Pool League.
\nLikv\u00e4l, om du bes\u00f6kt Dick\u2019s n\u00e5gon g\u00e5ng 1997-1999 \u00e4r det mycket m\u00f6jligt att du sett ett geni i arbete. Eventuellt satt han p\u00e5 sin favoritplats under en gr\u00f6n neonskylt, f\u00f6rmodligen fick hans sympatiska drag d\u00e4rf\u00f6r vissa zombiekvalit\u00e9er. S\u00e4kert s\u00f6g han p\u00e5 en cigarett, troligtvis plitade han ibland ner n\u00e5got i en anteckningsbok.
\nAlltid var han Stephin Merritt.
\n
\n\u00bbGeni\u00ab m\u00e5 \u00e5r 2010 vara ett n\u00e5got \u00f6veranv\u00e4nt begrepp, s\u00e4rskilt s\u00e5 i musikv\u00e4rlden. Skumma n\u00e5gra skivrecensioner och du finner genier \u00f6ver allt, bakom minsta lilla basg\u00e5ng verkar lura en person med lysande och ovanlig beg\u00e5vning.
\nStephin Merritt d\u00e4remot, hans genialitet finner jag v\u00e4ldokumenterad och odiskutabel. Sedan 1991 har han sl\u00e4ppt en m\u00e4ngd fullkomligt lysande plattor; en diskografi full av alias och sk\u00f6nhet. Trippel-CD:n \u00bb69 Love Songs\u00ab \u2013 utgiven i december 1999 under namnet The Magnetic Fields, verket Stephin f\u00e4rdigst\u00e4llde d\u00e4r p\u00e5 Dick\u2019s mellan 1997-1999 \u2013 \u00e4r exempelvis en modern klassiker vars enorma vision \u00e5terfinns i titeln. Som The 6ths har han, \u00f6ver tv\u00e5 full\u00e4ngdare, f\u00e5tt Amerikas indieelit att sjunga hans s\u00e5nger. Som The Gothic Archies skapar han bubblegum-goth. Som Future Bible Heroes; storskaligt dramatisk eurodisco. Hans toner har h\u00f6rts i samklang med teaterstyckena \u00bbPeach Blossom Fan\u00ab och \u00bbMy Life As A Fairy Tale\u00ab, hans ljudsp\u00e5r har f\u00f6rgyllt filmerna \u00bbEban and Charley\u00ab och \u00bbPieces of April\u00ab. Med mera, med mycket mera.
\nVarifr\u00e5n kommer din lust att pr\u00f6va nya saker? Vet du?<\/strong>
\n\u2013 Jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r alla inte testar nya saker hela tiden. Jag antar att det har att g\u00f6ra med att jag inte \u00e4r r\u00e4dd att vara lite grov i kanten. <\/p>\n

F\u00f6r drygt tre m\u00e5nader sedan n\u00e5dde \u00bbRealism\u00ab skivdiskarna, det nionde och senaste alstret signerat The Magnetic Fields \u2013 som d\u00e5 \u00e4nd\u00e5 f\u00e5r anses vara Stephins \u00bbhuvudband\u00ab. Upphovsmakaren sj\u00e4lv har beskrivit det som \u00bbfolk\u00ab, med brasklappen \u00bbsom ett Judy Collins- eller ett Judy Henske-album\u00ab. Med andra ord \u00e4r \u00bbRealism\u00ab mer varit\u00e9-folk \u00e4n, s\u00e4g, Bob Dylan-folk.
\nAtt Stephin inom ramarna f\u00f6r en The Magnetic Fields-skiva s\u00e5lunda ger sig i kast med och tematiskt utforskar olika soniska landskap \u00e4r legio. \u00bbDistortion\u00ab, f\u00f6reg\u00e5ngaren till \u00bbRealism\u00ab, bj\u00f6d p\u00e5 h\u00f6gljudd noise-pop. 1994 \u00e5rs \u00bbThe Charm of The Highway Strip\u00ab har tr\u00e4ffs\u00e4kert beskrivits som \u00bba robot Bach playing country music on toy keyboards\u00ab och \u00bb69 Love Songs\u00ab presenterade allt fr\u00e5n cabaret via girl group till synth.
\n\u2013 Alla grupper som haft lite ambition testade m\u00e5nga olika stilar. Lyssnar du p\u00e5 plattor med Abba, Queen, The Bee Gees eller Fleetwood Mac m\u00e4rker du snart att de \u00e4ndrar stil mellan varje l\u00e5t. <\/p>\n

\u00c4ven Stephins lyrik hyser stor variation. Resande, narcissism, New York och, f\u00f6rst\u00e5s, k\u00e4rlek \u00e4r bara n\u00e5gra av \u00e4mnena han \u00e5terkommer till. Ofta \u00e4r han ocks\u00e5 v\u00e4ldigt rolig, som i \u00bbThe Dada Polka\u00ab; n\u00e4st sista sp\u00e5ret p\u00e5 \u00bbRealism\u00ab, en duett med m\u00e5ng\u00e5riga samarbetspartnern Claudia Gonson. \u00bbGyrate like a gyroscope\u00ab, mumlar de b\u00e5da, ett lakoniskt eko av gamla dansl\u00e5tar som \u00bbThe Loco-Motion\u00ab. \u00bbCollide like a kaleidoscope\/Freeze.\u00ab
\n\u2013 \u00bbThe Dada Polka\u00ab har funnits p\u00e5 ett kassettband, i instrumentalt skick, i 25 \u00e5r. Den funkade j\u00e4ttebra som instrumental, men jag la r\u00f6ster ovanp\u00e5 f\u00f6r att jag ville g\u00f6ra en svarsl\u00e5t till Pearls Before Swines \u00bbThe Surrealist Waltz\u00ab. S\u00e5 jag tog \u00bbThe Dada Polka\u00ab fr\u00e5n att vara en privat grej och gav den till m\u00e4nskligheten.
\nJag har f\u00f6rst\u00e5tt att vissa l\u00e5tar p\u00e5 dina skivor kan vara ganska gamla.<\/strong>
\n\u2013 L\u00e5tar ja, men inte inspelningarna. \u00bbThe Dada Polka\u00ab inneb\u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen som en 25 \u00e5r gammal inspelning \u00e4r med p\u00e5 n\u00e5gon av mina skivor. Men jag gillar det. Det \u00e4r m\u00f6jligt att jag kommer g\u00f6ra n\u00e5got liknande igen.
\n\u2013 S\u00e5 snart jag b\u00f6rjar arbeta p\u00e5 ett album s\u00e4tter jag mig ner och g\u00e5r igenom mina anteckningsb\u00f6cker och lyssnar p\u00e5 mina gamla inspelningar f\u00f6r att se om d\u00e4r finns n\u00e5got jag vill anv\u00e4nda. Och det \u00e4r det oftast.
\nBlir du ibland f\u00f6rv\u00e5nad av dina egna l\u00e5tar, av vad du skrivit? <\/strong>
\n\u2013 Um… Jag m\u00e5ste s\u00e4ga att jag inte minns att jag blivit \u00f6verraskad, men det skulle inte \u00f6verraska mig om jag blivit \u00f6verraskad. <\/p>\n

Ovanst\u00e5ende illustrerar r\u00e4tt v\u00e4l hur en konversation med Stephin kan te sig; han s\u00e4ger sin mening och tystnar sedan. Denna korthuggenhet har dock f\u00e5tt m\u00e5nga att anse Stephin sv\u00e5r och elak; bara tv\u00e5 av alla mytbildningar som florerar kring hans person.
\n\u2013 Jag vill inte f\u00f6rol\u00e4mpa n\u00e5gon p\u00e5 riktigt, f\u00f6rutom religi\u00f6sa m\u00e4nniskor. Men de blir \u00e5 andra sidan v\u00e4ldigt l\u00e4tt f\u00f6rol\u00e4mpade.
\nKommer religi\u00f6sa m\u00e4nniskor fram till dig och s\u00e4ger att du f\u00f6rol\u00e4mpat dem? <\/strong>
\n\u2013 Nej, nej. De slutar bara lyssna p\u00e5 min musik. Folk kommer aldrig fram till mig och vi bjuder inte in folk backstage och s\u00e5.
\nAldrig?<\/strong>
\n\u2013 Folk p\u00e5 gatan kan stoppa mig, men jag pratar aldrig med dem i mer \u00e4n ett par sekunder. S\u00e5 det \u00e4r inte s\u00e5 att de skulle hinna ber\u00e4tta f\u00f6r mig om deras religi\u00f6sa tro. <\/p>\n

Problemet med att idealisera och idolisera en artist \u2013 f\u00f6rklara henne eller honom ett geni \u2013 \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att vi alla \u00e4r m\u00e4nskliga. Dagar blir m\u00e5nader, m\u00e5nader blir \u00e5r, f\u00f6rr eller senare h\u00e4nder n\u00e5got som omkullkastar ens dyrkan; man finner en ny avgud, artisten i fr\u00e5ga b\u00f6rjar vackla i sitt omd\u00f6me…
\nVi som anser Stephin genial har emellertid hittills klarat oss undan det sistn\u00e4mnda scenariot. Ingenting han realiserat har varit i n\u00e4rheten av d\u00e5ligt. Inte heller verkar hans inspiration avta, hans gl\u00f6d falna. N\u00e4r detta skrivs \u00e4r Stephin \u2013 under eget namn \u2013 exempelvis synnerligen aktuell med CD:n \u00bbCoraline\u00ab, ett soundtrack till Off Broadway-pj\u00e4sen med samma titel. Denna pj\u00e4s \u00e4r baserad p\u00e5 en bok skriven av engelsmannen Neil Gaiman och enligt min mening lyckas Stephin verkligen tons\u00e4tta Neils ord. Hans \u00f6dsliga pianon och djupa baryton ger ytterligare liv \u00e5t den unga flickan Coraline och hennes mardr\u00f6msliknande kamp mot Den Andra Mamman. Storartad konst.
\n\u2013 I g\u00e5r var det min f\u00f6delsedag och jag fick f\u00f6rsta exemplaret av \u00bbCoraline\u00ab-plattan i present.
\nGrattis i efterskott! Genom \u00e5ren har du skrivit m\u00e5nga partitur, tror du n\u00e5gonsin att du kommer skriva en pj\u00e4s? <\/strong>
\n\u2013 Jag gjorde s\u00e5dant i high school, jag l\u00e4ste sk\u00e5despelsf\u00f6rfattande i fyra \u00e5r. Men vad jag gillade b\u00e4st var att skriva l\u00e5tarna. S\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att h\u00e5lla mig till l\u00e5tskrivande. Jag ser inte mig sj\u00e4lv som en No\u00ebl Coward, som n\u00e5gon som kan skriva pj\u00e4sen och l\u00e5tarna och sedan sk\u00e5despela i sj\u00e4lva pj\u00e4sen. Jag har den arbetsetiken, men jag har inte den upptr\u00e4dar\u00e5dran i mig. <\/p>\n

Dick\u2019s drog ner skyddsjalusierna f\u00f6r gott i juli 2007, numera h\u00e5ller puben 12th St Ale House till p\u00e5 deras adress. Den kulturskatt som Stephin kreerade inom Dick\u2019s v\u00e4ggar ger det dock en evig plats i musikhistorien.
\nDu pendlar mellan New York och Los Angeles nu f\u00f6r tiden. Har du hittat en bar som liknar Dick\u2019s i Los Angeles?<\/strong>
\n\u2013 Nej, inte heller har jag funnit en liknande bar i Europa.
\nVad gjorde Dick\u2019s s\u00e5 speciell?<\/strong>
\n\u2013 Deras jukebox, framf\u00f6r allt. Den inneh\u00f6ll eurodisco fr\u00e5n det tidiga \u00e5ttiotalet. Musik som jag gillar, men som inte pockar f\u00f6r mycket p\u00e5 min uppm\u00e4rksamhet. S\u00e5 den uppmuntrade mig att skriva egna l\u00e5tar.
\nFinns det n\u00e5gon sorts alkohol som funkar s\u00e4rskilt bra ihop med l\u00e5tskrivande?<\/strong>
\n\u2013 Jag somnar n\u00e4r jag dricker sake, men bortsett fr\u00e5n det tycker jag de flesta funkar bra. Det g\u00e4ller att dricka i en lugn takt s\u00e5 att man inte blir f\u00f6r full. Cognac \u00e4r en favorit. Man kan inte svepa cognac.<\/p>\n

Original till artikel ursprungligen publicerad i Rocky, 2010.<\/i><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

East Village, New York. D\u00e4r 2nd Ave och E 12th St m\u00f6ts ligger ett udda hus; fyra v\u00e5ningar h\u00f6gt, av cement, m\u00e5lat i tv\u00e5 olika rosa nyanser. F\u00f6rutom den obligatoriska brandstegen pryds dess fasad av tv\u00e5 handm\u00e5lade och realistiska grisar, excentrisk utsmyckning f\u00f6r ett bohemiskt kvarter. I denna byggnad \u2013 p\u00e5 gatuniv\u00e5, 192 2nd Ave […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[4],"tags":[108,120,121],"class_list":{"0":"post-348","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-rocky","8":"tag-stephin-merritt","9":"tag-the-magnetic-fields","10":"h-entry","11":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-5C","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/348","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=348"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/348\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":350,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/348\/revisions\/350"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=348"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=348"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=348"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}