En del m\u00e4nniskor vill ha sin musik len, sofistikerad. De s\u00f6ker melodier lika str\u00f6mlinjeformade som chassiet p\u00e5 en Jaguar D-Type, lyrik vars ord f\u00f6rstr\u00f6tt blickar ut \u00f6ver franska Rivieran. De anser att samtliga instrument ska st\u00e4mmas efter tonarten \u00bbporlande ros\u00e9vin\u00ab-dur och att s\u00e5ngr\u00f6ster b\u00f6r svepa in tillvaron i en behaglig Karl Lagerfeld-dimma.
\nInget fel med det.
\nPersonligen vill jag emellertid ha min musik skrovlig, skev. N\u00e4r texter och toner skaver som r\u00e4mnande isblock \u00e4r jag som mest n\u00f6jd. N\u00e4r l\u00e5tar uppvisar fler lager \u00e4n bara ytan sluter jag dem t\u00e4tt till mitt hj\u00e4rta. N\u00e4r sk\u00f6nhet och sv\u00e4rta till\u00e5ts existera sida vid sida h\u00f6jer jag volymen.
\n
\nJ. Tillman f\u00f6ddes 1981 som Joshua Tillman. Hans uppv\u00e4xt \u00e4gde rum i Rockville, Maryland \u2013 motto; \u00bbFounded Upon a Rock\u00ab \u2013 och pr\u00e4glades av kyrkan, religiositet. I ton\u00e5ren hittade han dock egna v\u00e4gvisare, egna idoler; Doc Watson och Pete Seeger. En v\u00e4n till hans f\u00f6r\u00e4ldrar gav honom n\u00e5gra skivor med dessa tv\u00e5 singer-songwriters och Tillman f\u00f6ll direkt. S\u00e4rskilt Seegers traditionella folk gjorde stort intryck, den visade honom m\u00f6jligheterna som bor i en gitarr och i en r\u00f6st.
\nOmkring millennieskiftet packade Tillman v\u00e4skorna och flyttade till New York f\u00f6r att l\u00e4sa p\u00e5 college. Efter ej slutf\u00f6rda studier styrdes sedan hans steg mot Seattle, en karri\u00e4r som snickare, blodgivare och frilansskribent tog vid. Men i Seattle, h\u00f6sten 2004, gjorde Tillman ocks\u00e5 bekantskap med Eric Fisher; en man mest k\u00e4nd som kompmusiker bakom indietrubaduren Damien Jurado. Tillsammans spelade de in full\u00e4ngdaren \u00bbI Will Return\u00ab, Tillmans solodebut. Sparsmakad akustisk gitarr och djup r\u00f6st. Det f\u00f6rsta stapplande steget.
\nFem \u00e5r senare sitter Tillman i ett rum bel\u00e4get l\u00e5ngt ovanf\u00f6r konsertlokalen Debaser Medis scen och pratar med mig.
\n\u2013 Kamp eller friktion \u00e4r den fr\u00e4msta katalysatorn f\u00f6r mycket av den b\u00e4sta amerikanska musiken, musik som hiphop och blues… Jag tror att det beror p\u00e5 att kamp f\u00f6r upp de otrevligaste delarna av den m\u00e4nskliga upplevelsen till ytan och det g\u00f6r i f\u00f6rl\u00e4ngningen den b\u00e4sta musiken.
\nVi f\u00f6rst\u00e5r varandra.<\/p>\n
Tillmans diskografi b\u00e4r tydliga sp\u00e5r av denna kamp. P\u00e5 \u00bbI Will Return\u00ab f\u00f6ljde en m\u00e4ngd album i rask takt: \u00bbLong May You Run, J. Tillman\u00ab (2006), \u00bbMinor Works\u00ab (2006), \u00bbCancer And Delerium\u00ab (2007) och \u00bbVacilando Territory Blues\u00ab (2009). Samtliga mer eller mindre oj\u00e4mna, de hyser b\u00e5de briljant och mindre lyckat material.
\n14 september i \u00e5r f\u00f6ll dock allt p\u00e5 plats; f\u00f6rv\u00e4ntningar infriades, en st\u00e4ndigt upp\u00e5tg\u00e5ende kurva n\u00e5dde sin h\u00f6gsta topp. 14 september i \u00e5r sl\u00e4pptes \u00bbYear In The Kingdom\u00ab, Tillmans hittills b\u00e4sta alster.<\/p>\n
L\u00e5t \u00bbYear In The Kingdom\u00ab str\u00f6mma ur dina h\u00f6gtalare och du f\u00f6rflyttas, sv\u00e4var bort i tanken. F\u00f6rsta anhalten p\u00e5 din inre resa; ett hus i norra Seattle. Grova, vita tr\u00e4v\u00e4ggar, l\u00e5gt skiffertak, sifferkombinationen 14002 uppsatt till h\u00f6ger om den slitna d\u00f6rren. Kliv in \u00f6ver yttertr\u00f6skeln och du m\u00f6ts av instrument; ett uppr\u00e4tt piano tronar l\u00e4ngs den ena djupr\u00f6da v\u00e4ggen, ett nedmonterat trumset g\u00f6r det s\u00e4llskap. Plocka en \u00f6l ur den n\u00e4rbel\u00e4gna kylen, sl\u00e5 dig ner p\u00e5 parkettgolvet.
\nDu befinner dig i VU.Recordings, producenten Kory Kruckenbergs studio. H\u00e4r tog \u00bbYear In The Kingdom\u00ab form, h\u00e4r gavs den sitt ljud.
\n\u2013 Vanligtvis n\u00e4r jag jobbar med Kory p\u00e5tvingar jag honom en hel del regler: \u00bbVi f\u00e5r bara anv\u00e4nda en mikrofon\u00ab, \u00bbVi m\u00e5ste st\u00e4lla mikrofonen tv\u00e5 meter bort fr\u00e5n mig\u00ab. Men n\u00e4r vi spelade in \u00bbYear In The Kingdom\u00ab sa jag bara \u00bbg\u00f6r vad du m\u00e5ste g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 den att l\u00e5ta bra\u00ab. Jag ville fokusera helt p\u00e5 mitt musicerande. Jag ville att skivan skulle l\u00e5ta \u00e4rlig.<\/p>\n
Allt eftersom \u00bbYear In The Kingdom\u00ab snurrar vidare f\u00e4rdas du dock l\u00e4ngre och l\u00e4ngre bort fr\u00e5n gemytet i VU.Recordings. Du uppt\u00e4cker att m\u00f6rka st\u00e4mningar lurar bland dess ofta vackra toner, du kommer i kontakt med sprickor i fasaden. Som i \u00bbThere Is No Good In Me\u00ab, d\u00e4r Tillman kombinerar spr\u00f6da str\u00e4nginstrument med textrader minnande om Gamla Testamentet; \u00bbI have watched the father spare the ram\/Throw his son upon the flames\u00ab… och detta n\u00e5r crescendo i en storm av str\u00e5kar, k\u00f6rer och gnisslande metall. Som i \u00bbThough I Have Wronged You\u00ab, d\u00e4r Nick Drake-aktiga melodier krockar med rent falskspel. Som i alla de l\u00e5tar vilka inneh\u00e5ller dulcimer. Uppm\u00e4rksamma l\u00e4sare noterar orden \u00bbFleet Foxes\u00ab ovan. Sedan maj 2008 \u00e4r Tillman en sjungande och trummande del av denna synnerligen framg\u00e5ngsrika Beach Boys-m\u00f6ter-trettiotalets-USA-kombo. Han l\u00e4rde k\u00e4nna gruppens medlemmar i virvlet som \u00e4r Seattles musikscen, n\u00e4r Fleet Foxes s\u00e5 beh\u00f6vde fylla ut sin lives\u00e4ttning var deras val l\u00e4tt. \u2013 V\u00e4lkomna till \u00bbHigh School Musical\u00ab! Jag \u00e4r Zac Efron. Jag har blivit lite \u00e4ldre, det beror p\u00e5 allt kokain jag tog n\u00e4r jag var med i \u00bbMickey Mouse Club\u00ab.
\nVar hittade du dulcimern?<\/strong>
\n\u2013 Hemma hos Robin, Robin [Pecknold] fr\u00e5n Fleet Foxes. Han hade k\u00f6pt en men ingen anv\u00e4nde den, den bara l\u00e5g d\u00e4r. S\u00e5 jag b\u00f6rjade spela p\u00e5 den och blev k\u00e4r. Det \u00e4r ett s\u00e5 coolt instrument; det \u00e4r ett slags percussioninstrument eftersom man spelar det med sm\u00e5 klubbor, men det l\u00e5ter som en harpa. Plus att n\u00e4r du spelar p\u00e5 den s\u00e5 kommer en m\u00e4ngd subharmoniska frekvenser fram, en m\u00e4ngd dissonanta toner. Du h\u00f6r dem om du lyssnar noga p\u00e5 \u00bbYear In The Kingdom\u00ab, de l\u00e5ter lite l\u00e4skiga, kusliga.
\n\u2013 Jag vet inte alls hur man spelar dulcimer, egentligen. Men jag tror att mycket av den b\u00e4sta popmusiken ocks\u00e5 har att g\u00f6ra med begr\u00e4nsningar. Typ, om jag vore en virtuos gitarr- eller dulcimerspelare skulle min musik f\u00f6rmodligen vara ostigare. Jag omfamnar mina begr\u00e4nsningar, jag litar p\u00e5 dem.
\nD\u00e4r har vi friktionen igen.<\/strong>
\n\u2013 Ja, absolut. Definitivt.<\/p>\n
\nAtt Tillmans solokarri\u00e4r f\u00e5tt sig en rej\u00e4l skjuts av denna koppling \u00e4r obestridligt, samtidigt v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nt. De som \u00e4lskar full\u00e4ngdaren \u00bbFleet Foxes\u00ab l\u00e4r inte k\u00e4nna besvikelse \u00f6ver \u00bbYear In The Kingdom\u00ab; \u00e4ven om skivorna inte \u00e4r hundraprocentigt lika vad g\u00e4ller melodi och lyrik delar de \u00e4nd\u00e5 samma k\u00e4nsla, samma slitningar. Dessutom medverkar Casey Wescott, Fleet Foxes keyboardist, p\u00e5 \u00bbYear In The Kingdom\u00ab.
\nFleet Foxes framg\u00e5ngar har dessutom inneburit att Tillman kunnat l\u00e4mna str\u00f6jobben bakom sig, numera \u00e4r han musiker p\u00e5 heltid. Som en konsekvens har s\u00e4ttet han komponerar p\u00e5 f\u00f6rskjutits en aning.
\n\u2013 Jag skriver mycket n\u00e4r jag \u00e4r ute och turnerar. N\u00e4r jag \u00e4r p\u00e5 turn\u00e9 s\u00e5 sover jag inte, jag \u00e4ter inte, jag \u00e4r hela tiden i r\u00f6relse. Det g\u00f6r att materialet jag skriver d\u00e5 blir kraftfullt. N\u00e4r jag \u00e4r hemma i skriver jag bara mj\u00e4kiga ballader, ballader som jag aldrig spelar in.
\nOch med det n\u00e5s v\u00e5r intervju v\u00e4gs \u00e4nde. Vi skakar hand och s\u00e4ger adj\u00f6, det \u00e4r dags f\u00f6r Tillman att g\u00f6ra sig redo f\u00f6r sitt kommande upptr\u00e4dande.<\/p>\n
\nS\u00e4ttet Tillman h\u00e4lsar Debaser Medis publik p\u00e5 g\u00e5r till n\u00e5got slags historia. Vad som p\u00e5 detta uttalande f\u00f6ljer \u00e4r en urladdning; Tillman med band \u2013 brorsan Zach Tillman (bas), Jason Merculief (trummor), Colin Wolberg (gitarr) och Bill Patton.(pedal steel) \u2013 \u00e4r o\u00e4ndligt mer rockig \u00e4n Tillman p\u00e5 CD. Cymbaler bankas, gitarrsolon improviseras, rytmer driver. \u00bbAllt ges drag av Neil Youngs \u2019Ohio\u2019\u00ab plitar jag ner i mitt anteckningsblock. \u00bbLysande konsert.\u00ab
\nDen f\u00f6rsamlade publiken runt omkring mig \u00e4r lika entusiastisk. Isblock r\u00e4mnar, lager uppvisas, sk\u00f6nhet och sv\u00e4rta till\u00e5ts existera sida vid sida och de appl\u00e5derar vilt, ropar ut sitt bifall.
\nInget fel med det.<\/p>\n