{"id":383,"date":"2016-06-13T13:15:59","date_gmt":"2016-06-13T12:15:59","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=383"},"modified":"2016-06-13T13:17:14","modified_gmt":"2016-06-13T12:17:14","slug":"artikel-margareta-bylehn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-margareta-bylehn\/","title":{"rendered":"Artikel: Margareta Byl\u00e9hn"},"content":{"rendered":"<p>Min promenad dit g\u00e5r i f\u00f6rtvivlans fotsp\u00e5r.<br \/>\nF\u00f6r min inre syn ser jag blott sorgsna m\u00e4nniskor.<br \/>\nN\u00e5gra stryker l\u00e4ngs med husv\u00e4ggarna, i betongens skuggor f\u00f6rs\u00f6ker de d\u00f6lja sina t\u00e5rar. Andra vacklar farligt n\u00e4ra trottoarkanten; deras \u00f6gon \u00e4r tomma, deras kroppar \u00e4r skal. Somliga b\u00e4r p\u00e5 \u2013 sl\u00e4par efter sig, sl\u00e5r sig blodiga mot \u2013 en stor och j\u00e4rnh\u00e5rd ilska. Ett par har lagt armarna om varandra, f\u00f6rsiktigt s\u00f6ker de sig fram\u00e5t i delad ensamhet.<br \/>\nAlla har de nyligen f\u00f6rlorat n\u00e5gon n\u00e4rst\u00e5ende; en livskamrat, ett syskon, ett barn&#8230;<br \/>\nAlla \u00e4r de p\u00e5 v\u00e4g till alfa\/Stockholms Nya Begravningsbyr\u00e5.<br \/>\nP\u00e5 beh\u00f6rigt avst\u00e5nd f\u00f6ljer jag dem.<br \/>\n<!--more--><br \/>\nHornsgatan 46 \u00f6verg\u00e5r i Hornsgatan 48 \u00f6verg\u00e5r i det sandgula sjuttonhundratalshuset som \u00e4r Hornsgatan 50. Vit text p\u00e5 en svart skylt f\u00f6rkunnar att vi n\u00e5tt v\u00e5rt m\u00e5l.<br \/>\nI samma sekund som klockan i den n\u00e4rbel\u00e4gna S:ta Maria Magdalena kyrka ringer fem trycker jag ner d\u00f6rrhandtaget och kliver in \u00f6ver tr\u00f6skeln.<br \/>\n\u2013 Hej, v\u00e4lkommen!<br \/>\nFr\u00e5n bakom sitt skrivbord reser sig Margareta Byl\u00e9hn. Hon ger mig ett varmt handslag och ett \u00e4nnu varmare leende. Snart sitter vi i bes\u00f6ksrummet och samtalar ovanf\u00f6r en p\u00e5slagen bandspelare.<br \/>\n\u2013 Att vara begravningskoordinator \u2013 som jag d\u00e5 kallar det jag g\u00f6r \u2013 \u00e4r v\u00e4rldens b\u00e4sta jobb. \u00c4ven om jag g\u00f6r samma saker varje dag \u2013 tr\u00e4ffar anh\u00f6riga och bokar transporter, pr\u00e4ster, musiker och begravningstider och s\u00e5 \u2013 \u00e4r det aldrig lika, f\u00f6r vi m\u00e4nniskor \u00e4r aldrig lika.<br \/>\n\u2013 Det h\u00e4r \u00e4r verkligen ett serviceyrke, f\u00f6r vi handskas ju med m\u00e4nniskor som \u00e4r ledsna, sorgsna, arga. S\u00e5 det g\u00e4ller att vara lyh\u00f6rd. Det \u00e4r lite balansg\u00e5ng p\u00e5 slak lina i det h\u00e4r jobbet, faktiskt. Men jag \u00e4r v\u00e4ldigt ut\u00e5triktad som person, s\u00e5 det passar mig.<br \/>\nHar du n\u00e5gon g\u00e5ng tr\u00e4ffat en person som funnit sin arbetsplats i livet? Margareta \u00e4r en s\u00e5dan person. Vartenda ord hon yttrar under v\u00e5rt samtal hugger i sten att hon hyser en enorm kunskap om och en stor k\u00e4rlek till sitt yrke. I hennes n\u00e4rvaro k\u00e4nner man sig st\u00e4ndigt bem\u00e4rkt, omtyckt, i goda h\u00e4nder.<br \/>\n\u00c4nd\u00e5 var det l\u00e5ngt ifr\u00e5n sj\u00e4lvklart att det var begravningskoordinator hon en dag skulle bli.<br \/>\n\u2013 Nej, n\u00e4r jag gick v\u00e5rdlinjen och utbildade mig till undersk\u00f6terska t\u00e4nkte jag bli barnmorska. Men jag hamnade liksom h\u00e4r i andra \u00e4ndan [skratt].<br \/>\n\u2013 Innan jag b\u00f6rjade h\u00e4r p\u00e5 alfa\/Stockholms Nya Begravningsbyr\u00e5 jobbade jag p\u00e5 Ekebyhovs s\u00e4rskola ute p\u00e5 Eker\u00f6. Jag trivdes bra d\u00e4r, men jag k\u00e4nde \u00e4nd\u00e5 att jag ville byta jobb. En v\u00e4n gjorde mig uppm\u00e4rksam p\u00e5 att alfa s\u00f6kte folk, men jag t\u00e4nkte bara \u00bbbegravningsbyr\u00e5, nej aldrig i livet, det \u00e4r alldeles f\u00f6r lugnt och tyst f\u00f6r mig\u00ab.<br \/>\n\u2013 Hur det \u00e4n var ins\u00e5g jag att det var sm\u00e5taskigt mot min v\u00e4n att inte ens ringa till alfa n\u00e4r jag nu f\u00e5tt tipset, s\u00e5 efter n\u00e5gon dag ringde jag dem \u00e4nd\u00e5.<br \/>\nMargareta blev kallad till intervjuer och visade bland andra Krister Pettersson och Bo Bardel \u2013 alfas d\u00e5varande \u00e4gare \u2013 att hon var precis den de s\u00f6kte. Hennes egna tvekan bestod emellertid.<br \/>\n\u2013 Min man var p\u00e5 mig hela tiden; \u00bbf\u00e5r du jobbet s\u00e5 ta det\u00ab. \u00bbNej, jag ska inte ha det h\u00e4r jobbet\u00ab, svarade jag. Men till slut k\u00e4nde jag \u00bbjag \u00e4r dum om jag inte provar\u00ab. S\u00e5 jag jobbade terminen ut p\u00e5 Ekebyhovs s\u00e4rskola och sedan b\u00f6rjade jag h\u00e4r den 7 juli 2003.<br \/>\n\u2013 P\u00e5 den v\u00e4gen \u00e4r det. Och jag har inte \u00e5ngrat mig en enda minut.<br \/>\n<strong>N\u00e4r du ber\u00e4ttar f\u00f6r folk vad du arbetar med \u2013 m\u00f6ts du d\u00e5 av nyfikenhet eller ryggar folk tillbaka?<\/strong><br \/>\n\u2013 B\u00e5de och. M\u00e5nga ryggar tillbaka och s\u00e4ger \u00bbhur kan du jobba med s\u00e5 m\u00e5nga ledsna och sorgsna m\u00e4nniskor?\u00ab. Men n\u00e4r jag ber\u00e4ttar att jag tycker det \u00e4r ett v\u00e4ldigt trevligt yrke v\u00e4xer deras nyfikenhet. Och det \u00e4r ocks\u00e5 ett v\u00e4ldigt roligt yrke \u2013 jag har nog aldrig skrattat s\u00e5 mycket som sedan jag b\u00f6rjade jobba p\u00e5 en begravningsbyr\u00e5. Tonen oss kollegor emellan \u00e4r lite r\u00e5 men hj\u00e4rtlig, det \u00e4r ett s\u00e4tt f\u00f6r oss att \u00f6verleva all sorg vi m\u00f6ter. Man m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla lite distans till den f\u00f6r annars skulle man aldrig orka med. Men visst p\u00e5verkas man. Vi har tillg\u00e5ng till slutna samtal om man beh\u00f6ver prata av sig n\u00e5got man har varit med om.<br \/>\n\u2013 Men m\u00e5nga \u00e4r ocks\u00e5 nyfikna eftersom det i Sverige i dag finns en stor okunskap om det h\u00e4r med d\u00f6d och begravningar. Vi g\u00f6mmer d\u00f6den; s\u00e5 fort du blir sjuk s\u00e5 \u00e5ker du in p\u00e5 sjukhus och det \u00e4r oftast d\u00e4r du d\u00f6r.<br \/>\n\u00bbD\u00f6d kan definieras som det definitiva och totala upph\u00f6randet av livsprocesserna. De viktigaste av dessa \u00e4r oxidationsprocesserna (den inre andningen, cell- eller v\u00e4vnadsandningen), andningsverksamhet och hj\u00e4rtverksamhet. [&#8230;] Av h\u00e4vd r\u00e4knas d\u00f6dens intr\u00e4de fr\u00e5n den tidpunkt d\u00e5 hj\u00e4rtverksamhet och andning avstannat. [&#8230;] F\u00f6r den m\u00e4nskliga organismen g\u00e4ller att d\u00f6d \u00e4r lika med hj\u00e4rnans d\u00f6d. Vid \u2019hj\u00e4rnd\u00f6d\u2019, d\u00e5 all blodtillf\u00f6rsel till hj\u00e4rnan avstannat, men hj\u00e4rta och andning h\u00e5lles ig\u00e5ng med respirator, anses d\u00e4rf\u00f6r individen som d\u00f6d.\u00ab<br \/>\nDessa kliniska och precisa rader st\u00e5r att l\u00e4sa i band 6 \u2013 \u00bbDico &#8211; Elio\u00ab \u2013 av Bra B\u00f6ckers Lexikon (f\u00f6rsta upplagan, 1976).<br \/>\nDessa kliniska och precisa rader drar ocks\u00e5 ganska exakt upp gr\u00e4nserna f\u00f6r hur l\u00e5ngt jag \u00e4r villig att diskutera d\u00f6den. Varje g\u00e5ng n\u00e5gon \u00e4r intresserad av mina \u00e5sikter bortom \u00bbd\u00f6d \u00e4r lika med hj\u00e4rnans d\u00f6d\u00ab \u2013 vad jag anser om reinkarnation, s\u00e4g \u2013 byter jag raskt samtals\u00e4mne.<br \/>\n\u2013 H\u00e4r p\u00e5 begravningsbyr\u00e5n brukar vi skoja att herrar s\u00e4ger \u00bbom jag d\u00f6r\u00ab medan kvinnor \u00e4r mer realistiska och s\u00e4ger \u00bbn\u00e4r vi d\u00f6r\u00ab. F\u00f6r det enda vi vet n\u00e4r vi f\u00f6ds \u00e4r att vi alla ska d\u00f6 en dag. Sedan \u00e4r det bara en fr\u00e5ga om hur l\u00e5ng resan blir, s\u00e5 att s\u00e4ga.<br \/>\n<strong>Tycker du att vi m\u00e4nniskor b\u00f6r t\u00e4nka mer p\u00e5 d\u00f6den?<\/strong><br \/>\n\u2013 Ja&#8230; Jag tycker man borde ta sig en funderare p\u00e5 \u00bbhur vill jag sj\u00e4lv ha min begravning?\u00ab. Skam till att s\u00e4ga har jag jobbat som begravningskoordinator i nio \u00e5r men jag har knappt ens b\u00f6rjat att planera min egen begravning. Jag har tidigare sagt till min familj \u00bbkremera mig, sedan f\u00e5r ni g\u00f6ra vad ni vill\u00ab, men s\u00e5 f\u00f6rlorade jag min man f\u00f6rra sommaren och det fick mig att vakna till. Han var n\u00e4mligen ganska tydlig med hur han ville ha sin begravning och det underl\u00e4ttade mycket.<br \/>\n\u2013 Annars \u00e4r jag v\u00e4ldigt f\u00f6r att barn fr\u00e5n cirka fyra \u00e5r och upp\u00e5t ska f\u00e5 vara med p\u00e5 begravningar. Att man tar med dem och l\u00e5ter dem st\u00e4lla fr\u00e5gor. De st\u00e4ller ofta de h\u00e4r fr\u00e5gorna som vi vuxna t\u00e4nker men inte v\u00e5gar st\u00e4lla h\u00f6gt. Det \u00e4r dock viktigt att man anv\u00e4nder r\u00e4tt ord n\u00e4r man pratar med dem om d\u00f6den, att man inte s\u00e4ger \u00bbhar g\u00e5tt bort\u00ab utan man anv\u00e4nder ordet \u00bbd\u00f6d\u00ab. Vad sedan \u00bbd\u00f6d\u00ab inneb\u00e4r \u00e4r upp till var och en.<br \/>\n<strong>Skulle du s\u00e4ga att det vore en bra id\u00e9 om Sverige \u2013 i den m\u00e5n man kan prata om Sverige som n\u00e5got homogent \u2013 l\u00e4t sig influeras av exempelvis D\u00eda de los Muertos?<\/strong><br \/>\n\u2013 Nja, jag tycker vi redan har en v\u00e4ldigt fin helg i Alla Helgons helg. Att man t\u00e4nder ljus p\u00e5 kyrkog\u00e5rden, det \u00e4r v\u00e4ldigt vackert.<br \/>\n<strong>\u00c4r det en speciell typ av m\u00e4nniskor som s\u00f6ker sig till ditt yrke?<\/strong><br \/>\n\u2013 Vi \u00e4r alla olika, men vi har det gemensamt att vi alla \u00e4r v\u00e4ldigt serviceinriktade. Vi vill alltid g\u00f6ra v\u00e5rt b\u00e4sta f\u00f6r familjen som har drabbats av sorg.<br \/>\n\u2013 En f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att allt ska bli s\u00e5 bra som m\u00f6jligt \u00e4r god internkommunikation. V\u00e5ra transportkillar till exempel \u2013 de som sveper och kistl\u00e4gger \u2013 ska alltid ge mig besked om kroppen har f\u00f6r\u00e4ndrats s\u00e5 att jag kan f\u00f6rbereda anh\u00f6riga p\u00e5 det, om det \u00e4r visning.<br \/>\n<strong>I ditt jobb finns inget utrymme f\u00f6r misstag, egentligen. <\/strong><br \/>\n\u2013 Nej. Det \u00e4r klart att misstag sker, men det \u00e4r som jag brukar s\u00e4ga: s\u00e5 l\u00e4nge det \u00e4r m\u00e4nniskor som g\u00f6r n\u00e5got s\u00e5 m\u00e5ste alltid den m\u00e4nskliga faktorn tas med i ber\u00e4kningarna.<br \/>\n\u2013 Varje begravning \u00e4r ju egentligen en premi\u00e4r. Den g\u00e5r aldrig att g\u00f6ra om.<br \/>\n<strong>Hur m\u00e5nga begravningar \u00f6verser du p\u00e5 ett \u00e5r? <\/strong><br \/>\n\u2013 Jag kan gissa p\u00e5 att det ligger p\u00e5 en hundra, hundratrettio. Det blir m\u00e5nga premi\u00e4rer. [skratt]<br \/>\nMargaretas och min tid tillsammans \u00e4r slut. Vi tackar f\u00f6r pratstunden och bjuder farv\u00e4l.<br \/>\nMin promenad hem g\u00e5r i befrielsens fotsp\u00e5r.<br \/>\nF\u00f6r min inre syn ser jag blott tr\u00f6stade m\u00e4nniskor.<br \/>\nDe som f\u00f6rut str\u00f6k l\u00e4ngs husv\u00e4ggarna har v\u00e5gat sig ut i ljuset igen. De som f\u00f6rut vacklade farligt n\u00e4ra trottoarkanten h\u00e5ller l\u00e5ngsamt p\u00e5 att bli hela igen. De som f\u00f6rut bar p\u00e5 en stor ilska har f\u00e5tt sin b\u00f6rda l\u00e4ttad. De som f\u00f6rut h\u00f6ll armarna om varandra v\u00e5gar nu till och med le.<br \/>\nAlla har de nyligen f\u00f6rlorat n\u00e5gon n\u00e4rst\u00e5ende; en livskamrat, ett syskon, ett barn&#8230;<br \/>\nAlla har de f\u00e5tt hj\u00e4lp av alfa\/Stockholms Nya Begravningsbyr\u00e5.<br \/>\nP\u00e5 beh\u00f6rigt avst\u00e5nd f\u00f6ljer jag dem.<br \/>\nI samma sekund som klockan p\u00e5 Centralpalatset smyger fr\u00e5n 18.29 till 18.30 best\u00e4mmer jag mig att Daniel Johnstons l\u00e5t \u00bbFuneral Home\u00ab \u2013 \u00bbgoing to the funeral home\/got me a coffin\/shiny and black\/I\u2019m going to the funeral and I\u2019m never coming back\u00ab \u2013 nog borde inkluderas i min borgerliga begravning, trots allt. <\/p>\n<p><small><i>Original till artikel ursprungligen publicerad i Rocky, 2012<\/i><\/small> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<a href=\"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-margareta-bylehn\/\" rel=\"bookmark\" title=\"Permalink to Artikel: Margareta Byl\u00e9hn\"><p>Min promenad dit g\u00e5r i f\u00f6rtvivlans fotsp\u00e5r. F\u00f6r min inre syn ser jag blott sorgsna m\u00e4nniskor. N\u00e5gra stryker l\u00e4ngs med husv\u00e4ggarna, i betongens skuggor f\u00f6rs\u00f6ker de d\u00f6lja sina t\u00e5rar. Andra vacklar farligt n\u00e4ra trottoarkanten; deras \u00f6gon \u00e4r tomma, deras kroppar \u00e4r skal. Somliga b\u00e4r p\u00e5 \u2013 sl\u00e4par efter sig, sl\u00e5r sig blodiga mot \u2013 en [&hellip;]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[108],"class_list":{"0":"post-383","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-rocky","8":"h-entry","9":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-6b","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/383","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=383"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/383\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":385,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/383\/revisions\/385"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=383"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=383"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=383"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}