{"id":71,"date":"2010-03-08T09:51:56","date_gmt":"2010-03-08T08:51:56","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=71"},"modified":"2010-03-04T12:55:55","modified_gmt":"2010-03-04T11:55:55","slug":"artikel-lee-ranaldo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-lee-ranaldo\/","title":{"rendered":"Artikel: Lee Ranaldo"},"content":{"rendered":"
\n

\u201dSenare samma kv\u00e4ll g\u00e5r jag en oskyldig liten barrond i East Village. Det \u00e4r ett s\u00e4digt omr\u00e5de befolkat av i huvudsak punkare, anarkister och allsk\u00f6ns radikaler.
\n   Och Sonic Youth \u00e4r kungar.
\n   Alla jag pratar med blir d\u00f6dligt impade n\u00e4r jag ber\u00e4ttar vilka jag m\u00f6tt.
\n   Men de s\u00e4ger inte: \u201dWow, har du tr\u00e4ffat Sonic Youth.\u201d
\n   De s\u00e4ger: \u201dWow, har du tr\u00e4ffat Thurston och Kim.\u201d
\n   Thurston och Kim.
\n   P\u00e5 hemmaplan \u00e4r namnet Sonic Youth tydligen synonymt med dem. Det \u00e4r inget de direkt uppskattar. N\u00e4r vi efter holmg\u00e5ngen uppe i l\u00e4genheten kliver ut i den klibbiga v\u00e4rmen f\u00f6r fotografering fr\u00e5gar SA:s fotograf om han m\u00f6jligen f\u00e5r ta en bild p\u00e5 duon.
\n   – N\u00e4, varf\u00f6r d\u00e5, sn\u00e4ser Thurston, ta en bild p\u00e5 Steve och Lee ist\u00e4llet. M\u00e5ttligt intressant f\u00f6rslag. Det blir gruppbild och uppst\u00e4llning mot en solkig v\u00e4gg p\u00e5 sjaskiga Crosby Street.\u201d
\n– Per Bjurman i SA # 18 <\/p>\n

\u201dAlright, this is my shot – this is called \u2018Eric\u2019s Trip\u2019\u201d. – Lee Ranaldo till publiken p\u00e5 live-epn \u201dDirty Boots\u201d <\/p>\n

\u201dLike many musicians working in HipHop, Ambient and Jungle, McCombs is drawn to the notion of the \u2018imaginary soundtrack\u2019 its open forms and attendant potential for mood enhancement. (…) \u201dI think that Barry Adamson\u2019s Moss Side story was a great record. That was a great idea, having a soundtrack with no movie. I like things that create moods more and more. I like those things more than I like regular songs. Movies create moods and books create mood. I think that\u2019s definately what we\u2019re doing.\u201d – K Martin intervjuar Doug McCombs fr\u00e5n Tortoise i the Wire # 134. <\/p>\n

\u201dLee Ranaldo looks like the kind of guy who would write about car wrecks.\u201d – Lisa Crystal Carver, linernotes till EVOL. <\/p>\n

P\u00e5 den senaste tiden har en stor del av medlemmarna i Sonic Youths musikaliska utforskanden skett utanf\u00f6r ramen till Sonic Youth. Kim Gordon g\u00f6r sina tillsammans med Julie Cafritz i Free Kitten. Steve Shelley g\u00f6r sina genom att h\u00e5lla takten i the Raincoats och Mosquito samt driva det utm\u00e4rkta skivbolaget Smells like Records. Thurston Moore i sin tur g\u00f6r sina genom att jamma med personer som William Hooker eller spela in utm\u00e4rkta soloskivor eller sparka s\u00f6nder f\u00f6rst\u00e4rkare. Han \u00e4ger \u00e4ven han ett lyckligt litet skivbolag, Ecstatic Peace. <\/p>\n

Men vad den h\u00e4r artikeln ska koncentrera sig p\u00e5 \u00e4r Lee Ranaldos senaste musikaliska f\u00f6rehavanden. Lee Ranaldo, Sonic Youths kanske mest underskattade medlem. Det som alltid varit unikt med Sonic Youth \u00e4r att de har tre l\u00e5tskrivare, alla kapabla att skriva S\u00e5ngen. Men de flesta verkar missa detta, f\u00f6r de flesta \u00e4r Sonic Youth fortfarande synonymt med Thurston och Kim. Vilket kanske inte \u00e4r s\u00e5 konstigt, men desto mer olyckligt. Jag vill p\u00e5 inget s\u00e4tt f\u00f6rneka n\u00e5gon i Sonic Youth, men det r\u00e4cker med att lyssna p\u00e5 Daydream Nation, av m\u00e5nga (d\u00e4ribland mig) ansett som Sonic Youths m\u00e4sterverk, f\u00f6r att inse vilken otroligt bra l\u00e5tskrivare och viktig kugge i maskineriet Sonic Youth Lee \u00e4r. Hans bidrag till den skivan, \u201dEric\u2019s Trip\u201d, \u201dHey Joni\u201d och \u201dRain King\u201d \u00e4r inget annat \u00e4n m\u00e4sterverk och de visar \u00e4ven tydligt hur m\u00e5nga olika musikstilar han beh\u00e4rskar. Fr\u00e5n den minst sagt monstru\u00f6sa \u201dRain King\u201d till abstraktpoppiga \u201dHey Joni\u201d och tillbaka. Eller s\u00e5 kan man studera fotot p\u00e5 innerkonvolutet till Sonic Youths \u201dsenaste\u201d CD, Made in USA. D\u00e4r st\u00e5r han, i en tajt vinr\u00f6d tr\u00f6ja fr\u00e5n Schoolkids Records, lagom slitna jeans, och blickar lojt in i kameran. Som en definition av ordet cool. (De som h\u00e4vdar att Thurston \u00e4r coolast kan ju ta en titt p\u00e5 samma foto..)
\n   Men det som verkligen fick mig att best\u00e4mma mig f\u00f6r att intervjua denna 38-\u00e5riga Hoboken-bo var en liten skiva med en guldbrun teckning p\u00e5 det annars helt svarta konvolutet – \u201dBroken Circle\/Spiral Hill\u201d. Ett Soundtrack till en film jag inte trodde fanns i sinnev\u00e4rlden. Ambient. Fascinerande. St\u00e4mningsfullt, st\u00e4mningsskapande. Ljud utan melodi. Ljud som du inte f\u00f6rst\u00e5r, men som ber\u00f6r. Spacemen 3. Spectrum? En Ennio Morricone som p\u00e5 gr\u00e4nsen till bortdomning beslutar sig f\u00f6r att g\u00e5 loss p\u00e5 en \u00f6verstyrd gitarr samtidigt som tv\u00e5 lagom p\u00e5verkade gentlemen – Henry Mancini och Bernard Herrman sitter i varsitt h\u00f6rn och bankar mysko ljud ur slitna fenders.. Eller 0:00 till 3:04 i Glenn Brancas \u201dSymphony No 1 (Total Plexus)\u201d men furtur. Ungef\u00e4r som i b\u00f6rjan p\u00e5 Ghost Bitch fast mer. \u201dI looked around around and people\u2019s faces were distorted… (…) someone came up to me and I shut my eyes and with a machine he projected images on the back of my eyelids.\u201d – Tom Wolfe, ur the Electric Cool Aid Acid Test. Eller varf\u00f6r inte the Aphex Twin med gitarr. V\u00e4nta, f\u00e5r man inte Seefeel d\u00e5? Sonic arcithecture. Eller s\u00e5 h\u00e4r: Michael Stipe h\u00e4vdade f\u00f6r ett tag sedan att \u201dIf there was a party at the end of the world Sonic Youth would be the band to play.\u201d R\u00e4tt s\u00e5. Men p\u00e5 efterfesten skulle Lee spela.
\n   Som ni nu kanske f\u00f6rst\u00e5tt skickade den skivan ut mig till platser jag aldrig bes\u00f6kt f\u00f6rut, platser utan egentliga referensramar. En magisk, mystisk turn\u00e9 till st\u00e4llen dit f\u00e5 skivor tagit mig.
\n   Var v\u00e4nlig notera att Lee \u00e4ven gjort saker bland annat tillsammans med Epic Soundtracks och Daniel Johnston men det och alla andra tidigare projekt l\u00e4mnar vi till en annan intervjuare. Vad jag f\u00f6rs\u00f6kt koncentrera mig p\u00e5 h\u00e4r \u00e4r Lees allra senaste f\u00f6rehavanden. Samt n\u00e5gra intressanta gamla. <\/p>\n

Men vi b\u00f6rjar v\u00e4l fr\u00e5n b\u00f6rjan? <\/p>\n

S\u00e5 Lee, om du k\u00e4nner f\u00f6r att ber\u00e4tta f\u00f6r mig om dina tv\u00e5 f\u00f6rsta band the Fluks\/Flucts och Plus Instruments g\u00f6r s\u00e5.<\/b>
\n   – The Fluks, mitt f\u00f6rsta riktiga band, bildade jag tillsammans med David Linton i Binghampton, NY, 1978-79, vi bytte namn till the Flucts n\u00e4r vi flyttade till NYC 1980-81 n\u00e5gon g\u00e5ng. Vi spelade art rock, gjorde en del framtr\u00e4danden bland annat p\u00e5 Max\u2019s Kansas City och CBGB\u2019s en g\u00e5ng tillsammans med the Coachmen. Det var d\u00e5 Thurston och jag m\u00f6ttes f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. The Flucts har inga egentliga utg\u00e5vor ute men ibland brukar jag och David hota med att ge ut n\u00e5gra av de tejper som fortfarande existerar.
\n   – Efter the Flucts kom Plus Instruments som bestod av David, jag, och en flicka fr\u00e5n Holland som hette Truus de Groot, som vi hade m\u00f6tt separat under europeiska turneer tillsammans med Glenn Branca och Rhys Chatham. Det h\u00e4r bandet upptr\u00e4dde i NYC och i Holland och har en LP \u201dPlus Instuments Avril 1981\u201d ute p\u00e5 Kremlin i Holland och en flexisingel som medf\u00f6ljde ett nummer av den holl\u00e4ndska tidningen Vynil. Trots att bandet fortsatte med ers\u00e4ttare l\u00e4mnade jag och David det efter det att den skivan var f\u00e4rdiggjord f\u00f6r att bos\u00e4tta oss i NYC och upptr\u00e4da p\u00e5 den nu ber\u00f6mda \u201dNoisefest\u201d organiserad av T. Moore. Strax efter det b\u00f6rjade Thurston, Kim och jag spela…
\n Kan du ber\u00e4tta lite om spelningarna du gjorde med Michael Morley? Hur kom det sig att ni b\u00f6rjade samarbeta?<\/b>
\n   – Han kom till Amerika under Table of the Elements beskydd och letade efter n\u00e5gon att spela tillsammans med. Michael och jag har varit b\u00e4sta v\u00e4nner sedan jag tr\u00e4ffade honom f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, 1988 tror jag att det var. Det var n\u00e4r Sonic Youth f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen turnerade i Nya Zeeland. Vi har korresponderat \u00e4nda sedan dess ang\u00e5ende vitt skilda gemensamma intresseomr\u00e5den, om musik, m\u00e5leri, poesi, relationer, hembryggt \u00f6l, datorer och problemen med poliser. N\u00e4r Sonic Youth \u00e5terv\u00e4nde till Nya Zeeland 1991, tror jag, var the Dead C f\u00f6rband p\u00e5 alla v\u00e5ra tre spelningar. De var storartade! Vid den tidpunkten cementerade jag och Michael ytterligare v\u00e5r v\u00e4nskap, och b\u00f6rjade seri\u00f6st sp\u00e5na ang\u00e5ende att g\u00f6ra n\u00e5got tillsammans. Vid ungef\u00e4r samma tid hade jag b\u00f6rjat med en \u201dthrough-the-mail group of pieces\u201d. Allts\u00e5, jag skickade en kassett med femton av mina inspelningar till en liten grupp m\u00e4nniskor och bad dem att spela in sina svar p\u00e5 en fyrakanalare f\u00f6r att sedan skicka dem till mig s\u00e5 skulle jag s\u00e4tta ihop allt. Roger Miller fr\u00e5n Mission of Burma\/Birdsongs\/NoMan var en av de som skickade sina svar till mig. Svaren jag fick ligger fortfarande och skr\u00e4par h\u00e4r omkring n\u00e5gonstans. Men nyligen tog jag n\u00e5gra av Michaels svar och anv\u00e4nde dem p\u00e5 min just avslutade spoken word-skiva.
\n   – S\u00e5 i alla fall, n\u00e4r Jeff Hunt fr\u00e5n Table of the Elements bj\u00f6d upp Michael fr\u00e5n Nya Zealand, b\u00f6rjade han leta efter n\u00e5gon att samarbeta med, och det var bara naturligt att det blev jag. Fr\u00e5n b\u00f6rjan var det meningen att jag skulle spela tillsammans med honom \u00f6ver hela USA, men jag var tvungen att l\u00e5ta vissa f\u00f6rpliktigelser med Sonic Youth g\u00e5 f\u00f6re, s\u00e5 jag kunde bara g\u00f6ra \u00f6stkust delen av turn\u00e9n tillsammans med honom. Michaels sidoprojekt heter Gate, vilket best\u00e5r av han och den han r\u00e5kar spela med f\u00f6r tillf\u00e4llet, eller ocks\u00e5 \u00e4r det bara han solo. S\u00e5 jag var ena halvan av Gate i April 1993. Vi spelade p\u00e5 tv\u00e5 Table of the Elements extravaganser, i Atlanta och Hartford, tillsammans med Faust, Tony Conrad, Jim O\u2019Rourke, Keiji Heino, fr\u00e5n Japan och Thurstons band Male Slut. Samt p\u00e5 ett antal andra spelningar som Thurston organiserade f\u00f6r Male Slut, Heino och Gate. Jag d\u00f6pte de spelningarna till \u201dthe Avant-Garde tour\u201d och den b\u00f6rjade i Atlanta och slutade i Boston. N\u00e5gon g\u00e5ng kommer Thurstons film av den turn\u00e9n dyka upp. B\u00e5da dessa shower spelades in p\u00e5 multitrack och video och de kommer ocks\u00e5 att sl\u00e4ppas n\u00e5gon g\u00e5ng. I Atlanta var vi Gate 5, best\u00e5ende av Thurston, Tim Foljhan och Steve Shelley. I Hartford var vi en annan kvintett best\u00e5ende av Heino, Steve och Jean-Pierre fr\u00e5n Faust. B\u00e5da de tv\u00e5 spelningarna var r\u00e4tt s\u00e5 vilda.
\nHar ni n\u00e5gra planer p\u00e5 att sl\u00e4ppa ett studioalbum?<\/b>
\n   – Michael och jag gjorde n\u00e5gra studioinspelningar h\u00e4r i New York som jag tycker blev r\u00e4tt s\u00e5 fantastiska. Det finns inga planer p\u00e5 att sl\u00e4ppa dem just nu, men n\u00e5gon g\u00e5ng kommer vi att g\u00f6ra det, f\u00f6rmodligen som en dubbelCD. Den spelningen vi gjorde i Boston kommer att komma ut p\u00e5 Poon Village i maj, tror jag. Den skivan kommer ocks\u00e5 att inneh\u00e5lla bitar fr\u00e5n v\u00e5r show i New York som vi gjorde tillsammans med elharpsspelerskan Zeena Parkins. (F\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 tag i hennes LP fr\u00e5n 1993 – \u201dNightmare Alley\u201d utgiven av Table of the Elements. Red.) N\u00e5gra andra bitar fr\u00e5n den spelningen kom just ut p\u00e5 en Thread Waxing Space Live \u201893-94 samling.
\nOch skivan du gjorde tillsammans med Seymor Glass? Hur kom den sig? Finns den att k\u00f6pa nu?<\/b>
\n   – Ja, skivan som Seymor sl\u00e4ppte, Broken Circle\/Spiral Hill finns ute i aff\u00e4rerna nu. Den sl\u00e4pptes p\u00e5 Seymors skivbolag, the Starlight Furniture Company och Michael gjorde teckningarna p\u00e5 konvolutet. Seymor g\u00f6r ocks\u00e5 Bananafish och vi har varit v\u00e4nner ett tag. Leah och jag \u00f6vernattade hemma hos honom i San Fransisco f\u00f6rra veckan, under en spoken word\/musik\/film turn\u00e9 vi gjorde p\u00e5 v\u00e4stkusten tillsammans med beatpoeten Michael McLure och hans partner Ray Manzarek fr\u00e5n the Doors.
\nJa, ja. Just det, s\u00e5 ligger det till. Jag hade f\u00e5tt f\u00f6r mig att du gjort en skiva Seymor spelade n\u00e5gonting p\u00e5. Du bidrog med ett sp\u00e5r p\u00e5 Bananafishs samlings-CD eller hur?<\/b>
\n   – Ja, CDn som f\u00f6ljde med Bananafish 1-4 boken har ett sp\u00e5r fr\u00e5n ett av mina liveframtr\u00e4danden och en bit av SYs score till filmen Made in USA. Han hade ocks\u00e5 ett annat av mina sp\u00e5r: \u201dDeva, Spain: fragments\u201d p\u00e5 en sjutummare som man fick tillsammans med ett nummer av tidningen. Seymor \u00e4r f\u00f6rutom en publicist en spelare, but has yet to appear on any of my cuts, sadly.
\nOch skivorna du sl\u00e4ppte p\u00e5 Table of the Elements, kan du ber\u00e4tta lite om dem?<\/b>
\n   – Som en del av deras sjutumsserie av olika sologitarrister skickade jag dem tre stycken f\u00f6r \u00e5tta gitarrer: Smoke Ring, Travis 5 och Travis 7. De kom ut som elementet Silikon. Varje skivsl\u00e4pp var ett element fr\u00e5n det periodiska systemet, den f\u00f6rsta serien hade gr\u00f6na eller vita konvolut och den andra \u00e4r svart, helt svart, vackert svarta konvolut. Eftersom jag \u00e4r intresserad av datorer blev jag glad \u00f6ver att f\u00e5 vara Silikon. De l\u00e5tarna spelades alla in p\u00e5 Sonic Youths \u00e5ttakanalare s\u00e5som det mesta av mitt nyskrivana material \u00e4r.
\nDu har aldrig t\u00e4nkt \u00f6ver m\u00f6jligheten att g\u00f6ra musik enbart med hj\u00e4lp av datorer? Eller kommer du att h\u00e5lla dig till gitarren?<\/b>
\n   – Datorer \u00e4r verktyg, precis som gitarrer, s\u00e5 musik kommer att skapas p\u00e5\/genom dem. Jag har t\u00e4nkt p\u00e5 det men aldrig gett det n\u00e5got seri\u00f6st uppm\u00e4rksamhet. Vid den h\u00e4r tidpunkten av mitt liv skriver jag hellre p\u00e5 datorer och g\u00f6r musik p\u00e5 annat s\u00e4tt. Mycket fin musik har skapats p\u00e5 dator: James Tenney, Morton Subotnick, Gregory Legeti, Neil Haggerty, samt m\u00e5nga fler.
\nKan du ber\u00e4tta n\u00e5got om skivan \u201dthe Scriptures of the Golden Eternity\u201d? \u00c4r den i samma \u00e5dra som \u201dFrom here to Infinity\u201d? Jag har inte lyckats f\u00e5 tag p\u00e5 ett ex, det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag fr\u00e5gar.<\/b>
\n   – Scriptures-LPn (titeln \u00e4r tagen fr\u00e5n en Kerouac bok med samma namn) \u00e4r faktiskt en semi-officiel bootleg, inte en faktisk release. (Skivan gavs i original ut av Father Yod, jag fick tag i den tillslut. Ha! Red.) Den har hitintills bara varit tillg\u00e4nglig p\u00e5 LP men den kommer att sl\u00e4ppas p\u00e5 CD snart. Jag fick reda p\u00e5 att de h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00f6ra den och jag sa v\u00e4l \u201dokaye\u201d men den \u00e4r i samma tradition som andra LPs best\u00e5ende av liveinspelningar. Skivan best\u00e5r av tv\u00e5 sologig med mig b\u00e5da inspelade p\u00e5 the Knitting Factory ett gig gjorde jag \u201888 det andra \u201889. F\u00f6rhoppningsvis kommer ljudkvaliten att vara b\u00e4ttre p\u00e5 CDn \u00e4n det p\u00e5 skivan… Den \u00e4r ganska olik i avsikt fr\u00e5n Infinity.
\n Och ditt samarbete med Leah Singer? Hur tr\u00e4ffades ni?<\/b>
\n   – Leah och jag har samarbetat i n\u00e5gra \u00e5r nu. Vi tr\u00e4ffades n\u00e4r hon erbj\u00f6d mig att upptr\u00e4da p\u00e5 festivalen hon anordnade p\u00e5 the Knitting Factory 1989, \u201dthe Handmade Instrument Festival\u201d. Leah \u00e4r fotograf och filmare. Vi har arbetat tillsammans i n\u00e5gra \u00e5r nu, i bland kallar vi oss Drift, vilket inneb\u00e4r att jag spelar gitarr och bandspelare och framf\u00f6r texter och hon visar filmer, manipulerar filmer bakom mig. Hon anv\u00e4nder speciella projektorer som g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r henne att visuellt g\u00f6ra det en scratchare g\u00f6r med skivor, fram och tillbaka, stanna och starta, snabbt eller sakta. Det ser r\u00e4tt tufft ut. Vi har gjort en del turn\u00e9er runt om i Europa och en eller annan show h\u00e4r i New York. V\u00e4stkustturnen jag beskrev f\u00f6r ett tag sedan var v\u00e5r f\u00f6rsta turne i USA. Vi har ocks\u00e5 gjort ett par filmer tillsammans. Det \u00e4r n\u00e5got som hon g\u00f6r ofta men som \u00e4ven jag g\u00f6r ibland.
\nAprop\u00e5 Leah, vad jag undrar \u00e4r om det \u00e4r hennes filmprojektioner man kan h\u00f6ra i b\u00f6rjan av din version av \u201dStephanie Says\u201d p\u00e5 Fifteen Minutes CD:n?<\/b>
\n   – Nej det \u00e4r det inte, men hon hj\u00e4lpte mig att sammanst\u00e4lla det. Den l\u00e5ten spelade jag in p\u00e5 den f\u00f6rsta dagen av Gulfkriget och de ljuden \u00e4r ett collage av vad man kunde h\u00f6ra p\u00e5 radion den dagen.
\nOch ditt nyliga samarbete med Mike Watt?<\/b>
\n   – Ja, Thurston, Steve och jag spelade p\u00e5 hans nya skiva \u201dBall-Hog or Tug Boat?\u201d tillsammans med halva amerikas indie rock community. Det r\u00e4cker med att s\u00e4ga:\u201dNels Cline is a Gas!\u201d
\nGjorde inte ni (Sonic Youth) en singel tillsammans med honom f\u00f6r en massa \u00e5r sedan?<\/b>
\n   – Singeln vi gjorde bestod av material fr\u00e5n the Ciccone Youth-albumet. Han spelade ocks\u00e5 p\u00e5 \u201dIn the Kingdom #19\u201d mitt spoken word sp\u00e5r p\u00e5 EVOL.
\n\u00c4r filmer n\u00e5got vi kan f\u00f6rv\u00e4nta oss av Lee Ranaldo i framtiden? <\/b>
\n   – Mycket m\u00f6jligt, eftersom det \u00e4r n\u00e5got jag tycker om att g\u00f6ra n\u00e4r jag har tid. Jag har gjort en kortfilm, en dokument\u00e4r \u00f6ver n\u00e4r jag och Steve bes\u00f6kte Kerouacs grav i Lowell, Massachussetts som jag d\u00f6pt till \u201dA Book of Dreams\u201d. Den filmade jag med en pixelkamera och den blev r\u00e4tt s\u00e5 bra. Min favorit av mina filmer \u00e4r \u201dNotebook\u201d som finns med p\u00e5 en filmsamling fr\u00e5n Aviastic som \u00e4ven har ett soundtrack och en tidig spokenword inspelning fr\u00e5n mig. Leah och jag har tillsammans gjort en film som heter \u201dHere\u201d som handlar om en resa till en sp\u00f6kby i v\u00e4st. Den filmen har man hittills bara har kunnat se under v\u00e5ra liveframtr\u00e4danden.
\nAprop\u00e5 filmer s\u00e5 n\u00e4r jag talade med Brian och Hugh fr\u00e5n Thinking Fellers s\u00e5 sa de att vad de skulle vilja g\u00f6ra i framtiden \u00e4r soundtracks. Soundtracks utan en film, bara l\u00e5tar som skapar en bild \u00e5t lyssnaren. Skriver du l\u00e5tar p\u00e5 samma s\u00e4tt, f\u00f6rs\u00f6ker du f\u00e5nga en speciell st\u00e4mning med de l\u00e5tar du g\u00f6r eller s\u00e4tter du dig bara ner och l\u00e5ter saker h\u00e4nda?<\/b>
\n   – I think of plenty of good music as film-less soundtracks. Mycket av det vi gjorde i b\u00f6rjan med Sonic Youth hade den k\u00e4nslan. S\u00e5nger handlar mycket om st\u00e4mning. Men i den h\u00e4r punkten av mitt liv \u00e4r jag mer intresserad av att l\u00e5ta s\u00e5nger vara s\u00e5nger och g\u00f6ra soundtracks f\u00f6r verkliga filmer. Sonic Youth hade turen att f\u00e5 g\u00f6ra ett soundtrack till en film som hette \u201dMade in USA.\u201d Filmen var inte speciellt bra men vi gjorde n\u00e5gra bra l\u00e5tar till den. Det soundtracket sl\u00e4pptes nyligen av Rhino Records. Jag spelade nyss in ett soundtrack f\u00f6r en indiefilm som heter \u201dHeavy\u201d vilket blev r\u00e4tt s\u00e5 bra. Och jag har ocks\u00e5 gjort musik till ett soundtrack till en film som h\u00e5ller p\u00e5 att slutf\u00f6ras som heter \u201dFrisk\u201d.
\n   – F\u00f6r att svara p\u00e5 den musikaliska biten av din fr\u00e5ga s\u00e5 ja, sometimes ibland s\u00e4tter vi oss bara ner och l\u00e5ter saker h\u00e4nda och sedan f\u00f6rs\u00f6ker vi f\u00e5 tag i det f\u00f6r att se var det tar oss. Ibland s\u00e5 ser vi ett speciellt \u201dmood-scape\u201d framf\u00f6r oss och f\u00f6rs\u00f6ker efterlikna eller frambesv\u00e4rja det\u2026 .
\n S\u00e5 vilka typer av filmer tycker du om? Favoritsk\u00e5despelare? Favoritregiss\u00f6rer?<\/b>
\n   – Oh man, the list is long. Jag \u00e4lskar film, det finns inget b\u00e4ttre \u00e4n att sitta i ett m\u00f6rkt rum och titta p\u00e5 dem. Jag skulle s\u00e4kert kunna g\u00e5 p\u00e5 bio varenda dag, och i bland g\u00f6r jag det ocks\u00e5! Men f\u00f6rst och fr\u00e4mst: Godard. F\u00f6r mej s\u00e5 \u00e4r det han som \u00e4r kungen, och d\u00e5 menar jag inte bara f\u00f6r hans tidiga filmer utan ocks\u00e5 de som han gjort nyligen. De \u00e4r ocks\u00e5 remarkabla. P\u00e5 andra sidan myntet har vi Stan Brakhages fantastiska verk. Mellan dessa har vi or\u00e4kneliga europeiska och amerikanska filmskapare som jag \u00e4lskar. Utan inb\u00f6rdes ordning har vi Antonioni, Fassbinder, Wenders, Chantal Ackerman, Maya Deren, Jim Jarmusch, Scorsese, Coppolla, Kubrick, Bruce Connor, warren Sonbert, Orson Wells, Woody Allen, Alain Tanners Messidor, Greg Araki, Ken Jacobs, Jane Campion, Peckinpah, Nicholas Ray, Traffault, Spielberg, inget sk\u00e4mt, Tarkovsky, Nick Roegs Blade Runner \u00e4r en av mina favoritfilmer, Lucas Stj\u00e4rnornas krig, Ozus filmer, Hitchcocks, Richard Linklater \u00e4r intressant. Listan kan forts\u00e4tta mycket l\u00e4ngre. Sk\u00e5despelare, sk\u00e5despelerskor ocks\u00e5. Trots att jag \u00e4lskar en massa Hollywoodfilmer s\u00e5 finns det en hel del att hata med Hollywood, s\u00e4rskilt idag. The Independents are where it\u2019s at. I Europa har ni f\u00f6rst\u00e5tt det l\u00e4nge, men vi h\u00e5ller fortfarande p\u00e5 att l\u00e4ra oss det h\u00e4r i Amerika. Fuck Oscars and Grammys.
\nF\u00f6r att \u00e5terg\u00e5 till dina projekt. Hur st\u00e5r det till med spoken-word albumet? \u00c4r det sl\u00e4ppt \u00e4n?<\/b>
\n   – Skivan med spoken word-material, titulerad \u201dDirty Windows\u201d \u00e4r just f\u00e4rdiggjort efter en l\u00e5ng tids jobb till och fr\u00e5n med den. Den \u00e4r n\u00e5got jag arbetat p\u00e5 l\u00e4nge nu, trots det har jag blandade k\u00e4nslor \u00f6ver att bli sedd som en del av spoken word-v\u00e5gen. Jag har skrivit saker ett tag och nyss fick jag min f\u00f6rsta lilla bok publicerad, kallad \u201dRoad Movies\u201d. Den inneh\u00e5ller foton av Leah. Den \u00e4r publicerad av Soft Skull Press, 50 E Street, NYC 10003 och kostar 5$. En jag h\u00e5ller just p\u00e5 med en andra bok, som jag kallar \u201dBookstore\u201d. Den borde vara klar om ett par m\u00e5nader. Den kommer ocks\u00e5 att inneh\u00e5lla foton tagna av Leah.
\nVad h\u00e4nde med boken som skulle heta \u201dNear Here\u201d?<\/b>
\n   – \u201dNear Here\u201d var en tidig titel p\u00e5 vad som senare blev \u201dRoad Movies\u201d.
\nAng\u00e5ende spoken word-skivan, kan vi v\u00e4nta oss sp\u00e5r liknande \u201dBloomington, Indiana\u201d (fr\u00e5n Broken Circle..) p\u00e5 den?<\/b>
\n   – Skivan kommer att inneh\u00e5lla min musik och talad text fr\u00e5n b\u00f6ckerna och andra st\u00e4llen. Ja, det kommer att vara en version av \u201dBloomington\u201d p\u00e5 den.
\nOch aprop\u00e5 b\u00f6cker, hur st\u00e4ller du dig till Alec Foege\u2019s nya bok, \u201dConfusion is Next; the Sonic Youth Story\u201d? \u00c4r den den definitiva guiden till Sonic Youths underbara v\u00e4rld?<\/b>
\n   – Jag f\u00f6rmodar att Alecs bok har all information i r\u00e4tt ordning, you know what I mean? Vi arbetade massor tillsammans med honom f\u00f6r att f\u00e5 saker sorterade i r\u00e4tt ordning kronologiskt sett, och jag f\u00f6rmodar att f\u00f6r m\u00e5nga m\u00e4nniskor kommer den att ha m\u00e4ngder av information om m\u00e4nniskor och scener de aldrig f\u00f6rst\u00e5tt existerade. Den \u00e4r en aning platt dock, skrivm\u00e4ssigt s\u00e4tt .
\n   – Men det finns en annan bok, v\u00e4ldigt deluxe och med ton av coola bilder som heter \u201dSonic Youth: I Dreamed of Noise\u201d som kom ut i Spanien. Den t\u00e4cker samma period p\u00e5 ett ber\u00e4ttande s\u00e4tt och \u00e4r p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt coolare, dock \u00e4r den dyrare.
\n Dina collages som du gjort? Vem eller vad bidrog med inspiration till dem? <\/b>
\n   – Jag g\u00f6r lite olika konstverk ibland. De collagen jag gjorde sist bestod av bilder fr\u00e5n modetidningar, men de gjorde jag f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan. Det \u00e4r p\u00e5 tok f\u00f6r sent nu att ge sig in i en arty diskussion om influenser fr\u00e5n konstv\u00e4rlden, de \u00e4r alldeles f\u00f6r m\u00e5nga f\u00f6r att n\u00e4mna. Jag gillar Ferdinand Holler dock.
\n Har du producerat n\u00e5got p\u00e5 sista tiden?<\/b>
\n   – Den enda skivan som jag har producerat p\u00e5 sistone \u00e4r det australiensiska bandet You Am Is nya. Den heter \u201dHi Fi Way\u201d. Det \u00e4r en fantastisk skiva om jag f\u00e5r s\u00e4ga det sj\u00e4lv. De \u00e4r ett storartat band, och det h\u00e4r \u00e4r den tredje skivan jag g\u00f6r tillsammans med dem. Jag har inte producerat s\u00e5 mycket sammanlagt, en skiva med Hollands Kleg, en med Babes in Toyland och en med Frankrikes Diety Guns. Det \u00e4r vad jag gjort hittills. En eller tv\u00e5 produktions-gig per \u00e5r f\u00e5r r\u00e4cka. Det \u00e4r kul att jobba i studion, jag trivs med det, men du m\u00e5ste verkligen tycka om bandet f\u00f6r att l\u00e5ta de ta tid fr\u00e5n dina egna projekt.
\nKan du ber\u00e4tta lite om de spelningarna du gjorde tillsammans med William Hooker? N\u00e5gra planer p\u00e5 att forts\u00e4tta det samarbetet?<\/b>
\n   – Albumet jag gjorde med Hooker heter \u201dEnvisioning\u201d. Det best\u00e5r av tv\u00e5 livesets gjorda p\u00e5 Knitting Factory i april 1994 – de var faktiskt inspelade samma dag som man annonserade ut \u00f6ver v\u00e4rlden att Kurdt var d\u00f6d, s\u00e5 f\u00f6r mig \u00e4r det ett dokument \u00f6ver en v\u00e4ldigt tung, mixed up kv\u00e4ll.
\n   – William och jag hade gjort n\u00e5gra spelningar tillsammans, och han hade h\u00f6rt om mina spoken word\/musik shower med Leah Singer. Han f\u00f6reslog att vi skulle g\u00f6ra en spelning tillsammans eftersom han ocks\u00e5 skriver prosa\/poesi. S\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt \u00e4r den skivan det enda extended instance av v\u00e5r vokala\/instrumentala f\u00f6rening, trots att vi spelar tillsammans ofta, och har en annan skiva tillsammans med Zeena Parkins all set for release. P\u00e5 Envisioning h\u00f6r du ett set komplett live som det framf\u00f6rdes och ett set chopped up i bitar och reassembled f\u00f6r att g\u00f6ra den sista valet, a tape collage instrumental. Jag gillar mitt synthspelande p\u00e5 den h\u00e4r skivan ganska mycket.
\nVilka band lyssnar du p\u00e5 nuf\u00f6rtiden?<\/b>
\n   – Jag lyssnar p\u00e5 en massa olika saker f\u00f6r tillf\u00e4llet, fr\u00e5n nya Pavement, Royal Trux, Guided by Voices, PJ Harvey och Oasis (!) till gamla John Fahey skivor och Glenn Goulds pianoskivor.
\nTycker du om japanskt noise?<\/b>
\n   – Visst, vem g\u00f6r inte det?
\nN\u00e5gra favoriter inom den genren?<\/b>
\n   – Keiji Heino, gitarrm\u00e4staren, Violent Onsen Geisha, Masonna, Merzbow, Hijo Kaidan och the Boredoms s\u00e5 klart och alla deras sidoprojekt, vilka inkluderar Hanatarash, jag gjorde en coverversion p\u00e5 en av deras l\u00e5tar som utkommer den h\u00e4r m\u00e5naden (maj) p\u00e5 ett hyllningsalbum till dem. Det borde bli det mest uppfuckade hyllningsalbumet n\u00e5gonsin, det kanske du f\u00f6rst\u00e5r om du k\u00e4nner till bandets musik.
\nVilka av dina egna l\u00e5tar \u00e4r du mest n\u00f6jd med?<\/b>
\n   – Oh gee who knows?
\nJag har f\u00f6rst\u00e5tt att Lou Barlow en g\u00e5ng skrev till er och talade om hur mycket han gillade \u201dSister\u201d och hur den skivan p\u00e5verkade hans liv. Har du n\u00e5gonsin gjort n\u00e5got liknande? Allts\u00e5 skrivit till n\u00e5gon person du verkligen beundrat?<\/b>
\n   – Det \u00e4r cool att korrespondera med m\u00e4nniskor du beundrar, men det k\u00e4nns ofta mer som en \u201dpeer-thing\u201d \u00e4n ett fanbrev. Det var p\u00e5 det s\u00e4ttet som Michael och jag blev v\u00e4nner. Det h\u00e4nder d\u00e5 och d\u00e5. Jag skrev till baseballspelare n\u00e4r jag var barn, men jag kan inte komma ih\u00e5g om jag n\u00e5gonsin skrev ett fanbrev till n\u00e5gon inom musikbranchen s\u00e5d\u00e4r out of the blue. Sj\u00e4lvklart s\u00e5 \u00e4r det l\u00e4tt att n\u00e4r man m\u00f6ter n\u00e5gon vars verk man beundrar brista ut i lovprisningar.
\nBaseballs\u00e4songen b\u00f6rjar n\u00e5gon g\u00e5ng nu va?<\/b>
\n   – Baseballs\u00e4songen \u00e4r, som de s\u00e4ger, all fukked up. Jag f\u00f6ljer den inte l\u00e4ngre.
\nVad g\u00f6r Glenn Branca idag?<\/b>
\n   – Han gjorde just n\u00e5gra framtr\u00e4danden h\u00e4r i New York och han har en dr\u00f6s nya symfonier som snart kommer att sl\u00e4ppas -S. 8, 9, 10. (Somfonierna 8 och 9 med undertiteln The Mysteries kom nyss ut p\u00e5 Ativistic. K\u00f6p! Red.) N\u00e5gra \u00e4r elektriska, n\u00e5gra orkestrala. Han skriver mer f\u00f6r riktiga orkestrar nu. Jag f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6vertala honom att spela in en soloskiva.
\nJa tack! Vad g\u00f6r Cody (Linn Ranaldo, Lees son) idag?<\/b>
\n   – Cody\u2019s fine. Hans band tillsammans med Simon Fair Timony, the Stinky Puffs, har just sl\u00e4ppt en CD p\u00e5 Elemental Kids. Go Figure.
\nDen h\u00e4r beskrivningen av dig som en neo-beatnik \u00e4r det n\u00e5got du kan leva med? Tycker du att det st\u00e4mmer? <\/b>
\n   – Jag gillar Kerouac, Ginsberg och Burroughs, beatpoeterna, samt en hel del andra f\u00f6rfattare. Jag bryr mig inte om vad folk s\u00e4tter f\u00f6r etikett p\u00e5 mig l\u00e4ngre, men det \u00e4r inte ofta n\u00e5gon har det privilegiumet att bli m\u00e4rkt som en \u201dneo-beatnik\u201d dadee-o.
\nS\u00e5 vad kan vi f\u00f6rv\u00e4nta oss av Sonic Youth i framtiden?<\/b>
\n   – Vi kommer att b\u00f6rja spela in en ny skiva i april och vi kommer att ge oss ut p\u00e5 turn\u00e9 i ih\u00f6st. Lots more freakouts to be expected from us all, together or individually.
\n\u00c4r det n\u00e5got du ser fram emot? Att ge dig ut p\u00e5 turn\u00e9?<\/b>
\n   – Vi ser alla fram emot att ge oss ut och spela igen. Det har varit sk\u00f6nt att vara h\u00e4r i New York s\u00e5 l\u00e4nge som jag nu varit det, men att spela live \u00e4r vad vi gillar och vi kommer f\u00f6rmodligen att forts\u00e4tta g\u00f6ra det s\u00e5 l\u00e4nge folk kommer till v\u00e5ra spelningar. Jag tror vi har nu kommit till en v\u00e4ldigt lugn period musikaliskt om man ska g\u00e5 efter hur vi spelat under repetitionerna. Very loose and free, shaking off the stiff early major label period. Grungen \u00e4r \u00f6ver och allt m\u00f6jligt igen.
\nS\u00e5 en lite dum fr\u00e5ga att avsluta allting med… Vad tycker du om bandet Eric\u2019s Trip?<\/b>
\n   – Jag s\u00e5g dem live f\u00f6r ett tag sedan, de var ok. Jag gillade verkligen de d\u00e4r annonserna de hade i tidningarna f\u00f6r sitt nya album. De har ett bra namn…<\/p>\n

Originalet till en artikel ursprungligen publicerad i The Sound of Suburbia #1 (1995). Viss finputsning vad g\u00e4ller spr\u00e5k har gjorts, men l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla missar \u00e4r borttagna. Ska det vara s\u00e5 ska det vara!<\/small><\/i><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u201dSenare samma kv\u00e4ll g\u00e5r jag en oskyldig liten barrond i East Village. Det \u00e4r ett s\u00e4digt omr\u00e5de befolkat av i huvudsak punkare, anarkister och allsk\u00f6ns radikaler.    Och Sonic Youth \u00e4r kungar.    Alla jag pratar med blir d\u00f6dligt impade n\u00e4r jag ber\u00e4ttar vilka jag m\u00f6tt.    Men de s\u00e4ger inte: \u201dWow, har du tr\u00e4ffat Sonic Youth.\u201d    De […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[28,16],"class_list":{"0":"post-71","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-lee-ranaldo","8":"tag-the-sound-of-suburbia","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-19","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/71","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=71"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/71\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":74,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/71\/revisions\/74"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=71"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=71"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=71"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}