{"id":710,"date":"2019-01-02T12:35:09","date_gmt":"2019-01-02T11:35:09","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=710"},"modified":"2019-01-02T13:45:52","modified_gmt":"2019-01-02T12:45:52","slug":"artikel-eve-risser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-eve-risser\/","title":{"rendered":"Artikel: Eve Risser"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6sten 2007 var<\/strong> en nattsvart tid i pianisten\/komposit\u00f6ren Eve Rissers liv.
\u2013 Jag genomgick en musikalisk kris, ber\u00e4ttar hon p\u00e5 telefon fr\u00e5n hemmet i Paris.
\u2013 Jag hade tappat allt mitt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Jag f\u00f6rs\u00f6kte spela, men jag kunde inte \u2013 jag s\u00e5g ingen anledning till att spela.
Vid tillf\u00e4llet g\u00e4ststuderade Risser p\u00e5 den v\u00e4l ansedda musikh\u00f6gskolan The Peabody Institute of The Johns Hopkins University i Baltimore, Maryland.
\u2013 En dag i december best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att g\u00f6ra en l\u00e5ngresa. S\u00e5 jag reste till New Mexico och hyrde en bil och sedan bilade jag runt i New Mexico och Arizona. Chihuahua\u00f6knen var full med sn\u00f6 och jag s\u00e5g [kanjonen] Rio Grande Gorge. Den resan gjorde s\u00e5 att jag kom tillbaka p\u00e5 banan, om uttrycket till\u00e5ts. N\u00e4r landskapet \u00e4r \u00f6ppet, n\u00e4r jag har utrymme omkring mig \u2013 d\u00e5 kan jag andas, d\u00e5 blir jag inspirerad.
<\/p>\n\n\n\n

Personligen har jag aldrig bes\u00f6kt sydv\u00e4stra USA. Men n\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 de hittillsvarande h\u00f6jdpunkterna i Eve Rissers diskografi \u2013 solopianoskivan Des Pas Sur La Neige<\/em> (Clean Feed, 2015) och Eve Risser White Desert Orchestras storbandsjazziga\/kammarmusikaliska Les Deux Versants Se Regardent<\/em> (Clean Feed, 2016) \u2013 tycker jag mig \u00e4nd\u00e5 kunna h\u00f6ra sp\u00e5r av de vidstr\u00e4ckta horisonterna, de dova f\u00e4rgerna och de geologiska fenomenen som \u00e5terfinns i den regionen.
\u2013 Fr\u00f6et till Des Pas Sur La Neige <\/em>s\u00e5ddes i och med att jag b\u00f6rjade f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 mitt piano att l\u00e5ta som kanjoner, \u00f6knen, bl\u00e5 himmel, steg i sn\u00f6n, berg, solen .., bekr\u00e4ftar Risser.
\u2013 Jag h\u00f6ll p\u00e5 med det i flera \u00e5r och till slut hade jag byggt upp en reserv av ljud som talade direkt till min kropp.
Des Pas Sur La Neige <\/em>realiserades i september 2013 i Studio Juillaguet, en intim liten studio bel\u00e4gen ett tiotal kilometer s\u00f6der om Angoul\u00eame.
\u2013 Inf\u00f6r varje tagning tog jag en kort promenad i skogen som ligger utanf\u00f6r studion, s\u00e4ger Risser.
\u2013 P\u00e5 h\u00f6sten \u00e4r ju marken i skogen t\u00e4ckt av bruna, vissna l\u00f6v. H\u00e4r och d\u00e4r brukar dock sm\u00e5 blommor v\u00e4ldigt f\u00f6rsiktigt leta sig fram mellan l\u00f6ven. I Des Pas \u2026<\/em> titelsp\u00e5r <\/em>f\u00f6rs\u00f6ker jag spela de blommornas \u00f6mt\u00e5lighet. S\u00e5 det g\u00e4llde att jag spelade varsamt \u2013 hade jag spelat f\u00f6r h\u00e5rt hade blommorna kn\u00e4ckts.

Mellan 2009 och 2013 var Risser medlem i den manstarka, fler\u00e5riga och st\u00e4ndigt f\u00f6r\u00e4nderliga jazzensemblen Orchestre National de Jazz (ONJ).
\u2013 N\u00e4r jag l\u00e4mnade ONJ startade jag min egen orkester \u2013 Eve Risser White Desert Orchestra, ler Risser.
\u2013 Jag t\u00e4nkte att om jag har med mitt f\u00f6r- och efternamn i orkesterns namn s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r folk att jag \u00e4r huvudansvarig f\u00f6r musiken.
Les Deux Versants Se Regardent<\/em> (\u201dDe tv\u00e5 sluttningarna tittar p\u00e5 varandra\u201d) \u00e4r Eve Risser White Desert Orchestras f\u00f6rsta och hittills enda utg\u00e5va. Uppe i v\u00e4nstra h\u00f6rnet av dess konvolut \u2013 <\/em>under en storslagen flygbild av Rio Grande Gorge \u2013 har Risser diktat raderna \u201dKanjonens v\u00e4ggar \u00e4r v\u00e4nda mot varandra, men de kan inte r\u00f6ra varandra …\u201d.
\u2013 M\u00e5nga fr\u00e5gor om livet och d\u00f6den f\u00e5r sina svar i landskapen i New Mexico och Arizona, s\u00e4ger Risser.
\u2013 Vi vet att v\u00e5ra liv \u00e4r korta, men det \u00e4r en annan sak att k\u00e4nna att v\u00e5ra liv \u00e4r korta … men det k\u00e4nner man n\u00e4r man st\u00e5r inf\u00f6r bergen d\u00e4r.
Det \u00e4r viktigt att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00e5 sin egen v\u00e4g genom livet.<\/strong>
\u2013 Ju mer vi studerar desto mindre l\u00e4r vi oss, ibland. Jag f\u00f6redrar att ha elever som inte lyder mig, som g\u00f6r saker som jag inte gillar. D\u00e5 vet jag att de inte g\u00f6r saker bara f\u00f6r att gl\u00e4dja mig (skratt)!

Risser f\u00f6ddes 1982 i staden Colmar. Hennes mor var illustrat\u00f6r\/bildkonstn\u00e4r, hennes far var barnl\u00e4kare och hennes syskon var m\u00e5ngtaliga.
\u2013 Alsace \u2013 provinsen som Colmar ligger i \u2013 \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis religi\u00f6s, katolsk, ber\u00e4ttar Risser.
\u2013 Om jag sagt till min pappa \u2013 som var en \u00f6dmjuk, kristen man \u2013 att jag ville bli jazzpianist hade han svarat \u201dokej, men k\u00e4nner du n\u00e5gon som \u00e4r det? Vad f\u00e5r dig att tro att du kan bli det?\u201d. Han ville att jag skulle bli klassisk fl\u00f6jtist. S\u00e5 jag tvingade mig \u2013 och det \u00e4r n\u00e5got kristet \u00f6ver det \u2013 att l\u00e4ra mig fl\u00f6jt.
Blott 18 \u00e5r gammal \u2013 efter att bland annat mottagit examen Dipl\u00f4me de fin d\u2019\u00c9tudes Musicales en fl\u00fbte traversi\u00e8re fr\u00e5n musikskolan i Colmar \u2013 skrev Risser in sig p\u00e5 konservatoriet Conservatoire de Strasbourg.
\u2013 I Strasbourg hade jag en v\u00e4ldigt bra l\u00e4rare \u2013 den franske pianisten Stephan Oliva. N\u00e4r jag var 23 sa han till mig \u201dbry dig inte om vad andra tycker, lita p\u00e5 dig sj\u00e4lv\u201d. \u201dOm den h\u00e4r uppriktiga, vackra m\u00e4nniskan s\u00e4ger det, s\u00e5 …\u201d, t\u00e4nkte jag.
D\u00e4r fl\u00f6jten representerade tv\u00e5ng och strikt professionalism f\u00f6r Risser representerade pianot frig\u00f6relse, spelgl\u00e4dje och \u00e4rlighet. N\u00e5gra av hennes finaste musikaliska barndomsminnen h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n n\u00e4r hon satt hemma i Colmar och transkriberade Keith Jarrett- och Bill Evans-l\u00e5tar bara f\u00f6r sitt egna h\u00f6ga n\u00f6jes skull.
\u2013 S\u00e5 jag la ner fl\u00f6jten. Pianot d\u00f6k upp som en r\u00e4ddare i n\u00f6den. Samtidigt var jag v\u00e4ldigt os\u00e4ker p\u00e5 vad jag tyckte om, vem jag var. Sedan reste jag ut i den sn\u00f6iga, vita \u00f6knen och fick n\u00e5gra svar \u2026<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5ren 2018 \u00e4r<\/strong> en ljusnande tid i Eve Rissers liv.
\u2013 F\u00f6rut var jag otroligt upptagen med resor och konserter, oh l\u00e0 l\u00e0 \u2013 <\/em>jag hade aldrig tid att spela piano och jag var d\u00e4rf\u00f6r konstant frustrerad, s\u00e4ger hon.
\u2013 Jag ins\u00e5g att jag m\u00e5ste trappa ner p\u00e5 mina \u00e5taganden. S\u00e5 jag har valt att fokusera p\u00e5 White Desert Orchestra och p\u00e5 att spela solo och nu \u00e4r jag hundraprocentigt n\u00f6jd, rent musikaliskt. Nu tar jag det lugnt och njuter av faktumet att jag f\u00e5r h\u00e5lla p\u00e5 med det jag verkligen tycker om.
Tidigare i \u00e5r \u2013 torsdagen den 15 februari, f\u00f6r att vara exakt \u2013 var det meningen att Risser skulle genomf\u00f6ra en solokonsert p\u00e5 Fylkingen i Stockholm. Den st\u00e4lldes emellertid in med kort varsel \u2013 n\u00e5got som gjorde mig synnerligen besviken d\u00e5, men som jag har full f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r i dag.
Annars \u2013 under hennes fullbokade, kaotiska \u00e5r \u2013 var Risser ofta i Sverige. Hon har \u00e4ven \u00e5tskilliga andra Sverigekopplingar \u2013 tillsammans med kontrabasisten Joel Grip ackompanjerade hon exempelvis G\u00f6ran Greider p\u00e5 albumet Hit fr\u00e5n underjordens burar<\/em> (Umlaut, 2006) och n\u00e4r 2010-talet var ungt bildade hon, s\u00e5ngerskan Sofia Jernberg, gitarristen David Stacken\u00e4s och den norske gitarristen Kim Myhr impro\/jazzkvartetten The New Songs.
\u2013 Ett tag bodde jag till och med i Stockholm. Vad har du f\u00f6r v\u00e4der hos dig, f\u00f6rresten?
Just nu sn\u00f6ar det, faktiskt. <\/strong>
\u2013 \u00c5\u00e5h. En ny\u00e5rsafton tillbringade jag i [t\u00e4torten] Dala-Floda i Dalarna \u2013 det hade fallit otroligt mycket sn\u00f6 och jag kunde knappt fatta hur vackert det var. Jag blev otroligt inspirerad. Sn\u00f6 f\u00e5r mig ocks\u00e5 att k\u00e4nna mig som ett litet barn och jag tror att det \u00e4r viktigt f\u00f6r ens kreativitet att man har kontakt med sitt inre barn.
\u2013 Undrar f\u00f6rresten varf\u00f6r jag gillar \u00f6ppna landskap s\u00e5 mycket? Kanske det har att g\u00f6ra med att vi \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga i v\u00e5r familj \u2013 att jag s\u00e4llan fick n\u00e5gon egentid n\u00e4r jag var barn? Allt jag vet \u00e4r att jag tycker att det finns s\u00e5 m\u00e5nga m\u00f6jligheter<\/em> i dem.

FAKTARUTA<\/strong>
Namn: Eve Risser
Hemsida: everisser.com
* Risser \u00e4r ocks\u00e5 aktuell med det lysande albumet En Corps \u2013 Generation<\/em> (Dark Tree, 2017), ett samarbete mellan henne, kontrabasisten Benjamin Duboc och trummisen Edward Perraud.
* B\u00e5de Des Pas Sur La Neige <\/em>och Les Deux Versants Se Regardent <\/em>finns p\u00e5 Spotify.
* Colmar var f\u00f6r \u00f6vrigt ockuperat av Sverige mellan 1632-1634 (allts\u00e5 under Trettio\u00e5riga kriget).

Tidigare publicerad i Fria Tidningen nr 35 (16\/5 -18).<\/em><\/small><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

H\u00f6sten 2007 var en nattsvart tid i pianisten\/komposit\u00f6ren Eve Rissers liv.\u2013 Jag genomgick en musikalisk kris, ber\u00e4ttar hon p\u00e5 telefon fr\u00e5n hemmet i Paris. \u2013 Jag hade tappat allt mitt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende. Jag f\u00f6rs\u00f6kte spela, men jag kunde inte \u2013 jag s\u00e5g ingen anledning till att spela. Vid tillf\u00e4llet g\u00e4ststuderade Risser p\u00e5 den v\u00e4l ansedda musikh\u00f6gskolan […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[4],"tags":[146,141],"class_list":{"0":"post-710","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-eve-risser","8":"tag-fria-tidningen","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-bs","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/710","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=710"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/710\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":749,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/710\/revisions\/749"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=710"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=710"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=710"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}