{"id":722,"date":"2019-01-02T12:59:28","date_gmt":"2019-01-02T11:59:28","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=722"},"modified":"2019-01-02T13:45:16","modified_gmt":"2019-01-02T12:45:16","slug":"artikel-grumbling-fur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-grumbling-fur\/","title":{"rendered":"Artikel: Grumbling Fur"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Pusselbit l\u00e4ggs till pusselbit<\/strong>, snart framtr\u00e4der en bild.
East Sussex, Englands sydkust. N\u00e5gra kilometer v\u00e4ster om staden Eastbourne reser sig Beachy Head, en 162 meter h\u00f6g och lodr\u00e4t kritklippa.
\u00bbStupendous summit, rock sublime\u00ab, som Charlotte Turner Smith skaldade en g\u00e5ng.
En dimmig f\u00f6rsommardag \u00e5r 1979 puttrar en bl\u00e5 Range Rover sakta fram p\u00e5 stigarna som leder upp mot Beachy Heads platta, gr\u00e4sbevuxna topp. Inuti den sitter en f\u00f6rortstjej, en amerikansk turist, ett \u00f6vervintrat popsn\u00f6re och en nattklubbss\u00e5ngare.
Eller ..?
Tjugo, trettio meter fr\u00e5n det vita stupet stannar bilen. Passagerarna kliver ur, tar en kort promenad. Mitt bland n\u00e5gra gula blommor (\u00e5kersenap?) radar de d\u00e4refter upp sig; de ler mot en kamera, ett fotografi tas.
Throbbing Gristles 20 Jazz Funk Greats<\/em> har f\u00e5tt sitt omslag.
P\u00e5 ytan \u00e4r s\u00e5lunda konvolutet till 20 Jazz Funk Greats<\/em>sn\u00e4llt, kitschigt; det \u00e4r som gjort f\u00f6r att bl\u00e4ddras fram i Woolworths reabackar. Sluter du \u00f6gonen kan du se Mark Thatcher st\u00e5 och h\u00e5lla det i sina svettiga h\u00e4nder.
Men b\u00f6rjar du gr\u00e4va finner du snart att det best\u00e5r av flera lager, att det skakar status quo i sina grundvalar. Beachy Head \u00e4r en plats d\u00e4r m\u00e5nga beg\u00e5r sj\u00e4lvmord. Kvinnan och m\u00e4nnen \u2013 Throbbing Gristle \u2013 \u00e4r utkl\u00e4dda, maskerade, satiriska. Range Rovern \u2013 statussymbolen, klassmark\u00f6ren \u2013 hyrdes tidigare under dagen \u00bbat considerable expense, actually\u00ab.
F\u00f6r att inte tala om diskrepansen som uppst\u00e5r n\u00e4r du tar del av LP:n som omslaget huserar! Sluter du \u00f6gonen kan du inte se Mark Thatcher sv\u00e4nga sina lurviga till 20 Jazz Funk Greats<\/em> heroiskt r\u00e5a, sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och eggande blandning av jazz, funk, pop, disco, easy listening och avant-garde.<\/p>\n

Den 11 september<\/strong> 1975 spelar Kraftwerk p\u00e5 Liverpool Empire Theatre, Liverpool.
Heswall-sonen Andy McCluskey \u2013 16 \u00e5r gammal \u2013 \u00e4r d\u00e4r.
\u00bbJag satt p\u00e5 stol Q36\u00ab, ber\u00e4ttar han i BBC Four-dokument\u00e4ren Synth Britannia<\/em>. \u00bbOch bevittnade den f\u00f6rsta dagen p\u00e5 resten av mitt liv.\u00ab
Fem \u00e5r senare f\u00f6ljer Orchestral Manoeuvres in the Dark \u2013 det vill s\u00e4ga Andy och hans barndomsv\u00e4n Paul Humphreys \u2013 upp f\u00f6rstlingsverket Orchestral Manoeuvres in the Dark<\/em> (Dindisc, 1980) med synthpopp\u00e4rlan Organisation <\/em>(ocks\u00e5 Dindisc).
Tredje sp\u00e5ret p\u00e5 Organisation<\/em> \u00e4r en b\u00f6ljande och klingande historia kallad \u00bbVCL XI\u00ab.
VCL 11 \u00e4r artikelnumret p\u00e5 ett av Telefunken tillverkat elektronr\u00f6r.
En symbol som representerar detta elektronr\u00f6r st\u00e5r att finna l\u00e4ngst ner i h\u00f6gra h\u00f6rnet p\u00e5 baksidan av Kraftwerks full\u00e4ngdare Radio-Activity <\/em>(Capitol, 1975).
En av de mest subtila\/sublima k\u00e4rleksf\u00f6rklaringarna n\u00e5gonsin!
O.M.D. var f\u00f6rst\u00e5s inte ensamma om att skicka ut s\u00e5dana signaler vid den h\u00e4r tiden. Om och kring decennieskiftet mellan sjuttio- och \u00e5ttiotal, runt om i Storbritannien, skapar otaliga band h\u00f6gst originell elektronisk konst av best\u00e5ndsdelar som Kraftwerk, Wendy Carlos ljudsp\u00e5r till A Clockwork Orange<\/em> (1971), futurism, post-punkens DIY-energi och Doctor Who<\/em>.
I Basildon \u2013 en s\u00e5 kallad \u00bbnew town\u00ab vars planerade roll var att avlasta London \u2013 sitter exempelvis en ung man vid namn Vince Clarke och diggar allt detta, men framf\u00f6r allt diggar han O.M.D.-singeln \u00bbElectricity\u00ab (Factory, 1979). \u00bbDen l\u00e4t s\u00e5 annorlunda fr\u00e5n allt annat jag tidigare h\u00f6rt\u00ab, minns han i BBC One-programmet The O-Zone<\/em>. \u00bbDen fick mig att vilja g\u00f6ra elektronisk musik.\u00ab 1980 r\u00e5kar Vince h\u00f6ra ungdomsbrottslingen Dave Gahan sjunga David Bowies \u2019Heroes\u2019 och Depeche Mode \u00e4r ett faktum.<\/p>\n

\u00bbJa, h\u00e4r sitter<\/strong> jag och l\u00e4ser de senaste skivf\u00f6rs\u00e4ljningssiffrorna fr\u00e5n USA …\u00ab
Ur min billiga och b\u00e4rbara Hitachi-radio str\u00f6mmar Mats Nilesk\u00e4rs v\u00e4na\/bergfasta r\u00f6st.
\u00bb\u2026och nu \u00e4r det ingen som kan f\u00f6rneka det l\u00e4ngre \u2013 revolutionen \u00e4r fullbordad. Mer \u00e4n h\u00e4lften av all musik som s\u00e4ljs i USA \u00e4r hiphop. Allts\u00e5: hiphop sl\u00e5r ut alla andra musikgenrer \u2013 tillsammans.\u00ab
I min tretton\u00e5riga och barnsliga hj\u00e4rna spirar en f\u00f6rvirrad\/extatisk k\u00e4nsla.
\u00bbBranschen b\u00f6rjar \u00e4ntligen fatta att rocken \u00e4r d\u00f6d.\u00ab
\u00c5ret \u00e4r 1989. Inget \u00e4r som det en g\u00e5ng varit. Mats har talat. Best\u00e4mt grabbar jag tag i min tjockaste filtpenna (m\u00f6rkbrun, rundad spets); exalterat taggar jag \u00bbheavy metal is out!\u00ab p\u00e5 min kassettkopia av Dios LP The Last In Line <\/em>(Warner Bros., 1984).<\/p>\n

F\u00f6r varje dag<\/strong> som g\u00e5r blir musiklandskapet allt mer \u00f6ppet.
Dess forntida taggtr\u00e5dsst\u00e4ngsel \u2013 de som Laina Dawes skriver om i m\u00e4sterverket What Are You Doing Here?: A Black Woman\u2019s Life and Liberation in Heavy Metal<\/em> \u2013 h\u00e5ller sakta men s\u00e4kert p\u00e5 att slitas s\u00f6nder av f\u00f6rdomsfria bultsaxar. Snart kommer alla att f\u00e5 tr\u00e4da in i det \u2013 utforska det, finna sin plats i det, omforma det \u2013 p\u00e5 sina egna villkor.
F\u00f6r varje dag som g\u00e5r blir musiklandskapet allt mer inbjudande.
Mots\u00e4ttningar i stil med mods\/rockers, disco\/rock och h\u00e5rdrock\/synth \u00e4r pass\u00e9\/kuriosa. Personlig eklekticism \u00e4r legio \u2013 vill du s\u00e4tta ihop en Spotify-spellista som inneh\u00e5ller l\u00e5tar med Charli XCX, Black Flag, Maja Ratkje, Girls\u2019 Generation, Thaiboy Digital, Sven Gr\u00fcnberg, Sugar Minott, Emmylou Harris och Fela Kuti l\u00e4r f\u00e5 sj\u00e4lvutn\u00e4mnda sm\u00e5p\u00e5var s\u00e4tta ner foten.
F\u00f6r varje dag som g\u00e5r blir musiklandskapet allt mer flytande.
Ov\u00e4ntade och lyckade samarbeten \u00f6ver dess f\u00f6rr s\u00e5 v\u00e4lbevakade genregr\u00e4nser st\u00e5r som sp\u00f6n i backen. Uttryck, smak och stil \u00e4r inte l\u00e4ngre huggna i sten \u2013 artister f\u00e5r utvecklas, om de s\u00e5 behagar.<\/p>\n

Dova drones sl\u00e5r<\/strong> lovar om varandra, metalliska trummor f\u00f6ljer dem p\u00e5 f\u00e4rden.
Ur\u00e5ldriga associationer \u2013 shamanismiska ritualer, v\u00e4xande sequoiatr\u00e4d, r\u00f6da j\u00e4ttestj\u00e4rnor \u2013 sv\u00e4var fritt i ditt huvud. Djupa, p\u00e5tr\u00e4ngande frekvenser f\u00e5r dina byxben att fladdra.
Du lyssnar p\u00e5 Guapos l\u00e5t \u00bbIdios Kosmos\u00ab, sp\u00e5r ett p\u00e5 split-cd:n The Ducks and Drakes of Guapo and Cerberus Shoal<\/em> (North East Indie, 2003).
Du lyssnar p\u00e5 en av de f\u00f6rsta skivorna som inneh\u00e5ller Daniel O\u2019Sullivans toner.
Daniel O\u2019Sullivan f\u00f6ddes 1980, i Manchester. Sina ton\u00e5r tillbringade han i olika hardcore- och metalplutoner, men \u00e5r 2001 vidgade han sina vyer ytterligare och hittade ett nytt sympatiskt hem i Guapo. I samma veva drog han och Guapo-trummisen Dave Smith ig\u00e5ng projektet Miasma & The Carousel of Headless Horses …
… och resten \u00e4r en musikintresserad levnadstecknares v\u00e4rsta mardr\u00f6m.
F\u00f6r i likhet med, s\u00e4g, Jim O\u2019Rourke st\u00e5r Daniel aldrig still. Hans CV upptar redan en halv Jopap\u00e4rm och n\u00e4stan veckovis l\u00e4ggs nya poster till det. Till skillnad fr\u00e5n Jim O\u2019Rourke bjuder dock Daniels diskografi p\u00e5 ett par ledsamma g\u00e4spningar. Miasma & The Carousel of Headless Horses blandning av konstrock och \u00f6steuropeisk folkmusik \u00e4r en enda l\u00e5ng r\u00f6dvinsosande folkskolestudentpl\u00e5ga. Synthpopen Daniel och Steve Moore (Zombi, Titan) skapar under namnet Miracle definierar \u00bbh\u00f6rt den f\u00f6rut\u00ab \u2013 hade Fluid Window<\/em>, deras debut-EP, sl\u00e4ppts 2005 ist\u00e4llet f\u00f6r 2011 hade den blivit en stor hit bland Le Sport- och Gentle Touch-fansen. Supergruppen \u00c6thenor \u2013 Daniel, Stephen O\u2019Malley (Sunn O)))), Kristoffer Rygg (Ulver), Vincent de Roguin (Shora) och Steve Noble (Rip Rig & Panic) \u2013 har v\u00e4rkt fram n\u00e5gra grymma dronegrejer, men med tanke p\u00e5 vilka som ing\u00e5r i den s\u00e5 f\u00f6rv\u00e4ntar jag mig l\u00e5ngt mer \u00e4n bara \u00bbn\u00e5gra grymma dronegrejer\u00ab fr\u00e5n dess h\u00e5ll. P\u00e5 solokvist, som Mothlite, tycks sedan Daniel s\u00f6ka gr\u00e4nslandet mellan Brian Enos \u00bbSt. Elmo\u2019s Fire\u00ab, Uilabs cover p\u00e5 \u00bbSt. Elmo\u2019s Fire\u00ab och Simple Minds \u00bbDon\u2019t You (Forget About Me)\u00ab, men tyv\u00e4rr hittar han det inte\u2026
Nej, det var f\u00f6rst n\u00e4r Daniel slog sig samman med Alexander Tucker och bildade Grumbling Fur som hans konstn\u00e4rliga g\u00e4rning blev riktigt intressant.<\/p>\n

Hade jag h\u00f6rt<\/strong> Tunbridge Wells-kvintetten Unhomes A Short History of Houses<\/em> (Unlabel, 1999) n\u00e4r den var aktuell s\u00e5 hade jag tvekl\u00f6st g\u00e5tt ner p\u00e5 kn\u00e4.
Ty konstellationer med Slint-komplex (och konstellationer med Slint-kopplingar) var i princip allt jag lyssnade p\u00e5 om och kring millennieskiftet.
Men att jag \u00e4nd\u00e5 undgick att d\u00e5 uppt\u00e4cka A Short …<\/em>f\u00f6rv\u00e5nar mig inte \u2013 den \u00e4r, n\u00e4r allt kommer omkring, ganska svag. Minns ni Immense-lp:n Evil Ones and Zeros<\/em> (FatCat, 1999)? Inte jag heller. Exakt s\u00e5 l\u00e5ter A Short …<\/em>.
Vore det inte f\u00f6r faktumet att Alexander Tucker sjunger\/gapar p\u00e5 den hade f\u00f6rmodligen A Short\u2026<\/em>skrivits ut ur musikhistorien f\u00f6r l\u00e4nge sedan.
Liksom Daniel v\u00e4xte Alexander Tucker upp i metal- och hardcorev\u00e4rlden. I mitten av nittiotalet \u2013 n\u00e4r Daniel var 16 och Alexander 21 \u2013 spelade de till och med tillf\u00e4lligt tillsammans i hardcorebandet Antarctica. Efter Antarcticas snara splittring och Unhomes korta karri\u00e4r b\u00f6rjade Alexander utforska loop-pedaler, sk\u00f6ra ljud och akustiska gitarrer. 2005 gav Jackie-O Motherfucker-medlemmen Tom Greenwood ut hans sj\u00e4lvbetitlade soloalbumdebut p\u00e5 sin etikett U-Sound Archive.
Ett fall av en \u00e5 som g\u00e5r \u00f6ver bron efter vatten.
Om jag ombads att s\u00e5 kort och esoteriskt som m\u00f6jligt recensera Alexander Tucker<\/em> skulle jag n\u00e4mligen skriva \u00bbsidorna 32-40 i The Wire #234, augusti 2003\u00ab. Om jag ombads att utveckla detta skulle jag f\u00f6rklara att n\u00e4mnda sidor inneh\u00e5ller musikjournalisten David Keenans free folk-hyllning \u00bbThe Fire Down Below\u00ab \u2013 \u00bb[w]elcome to the New Weird America; a groundswell musical movement rising out of the USA\u2019s backwoods\u00ab \u2013 och att Alexander Tucker<\/em> i sin tur inneh\u00e5ller karbonkopiehyllningar av banden och f\u00f6reg\u00e5ngarna som n\u00e4mns i den; av Six Organs of Admittance, Anthology of American Folk Music<\/em>, John Fahey, The Incredible String Band, Jack Rose\u2026 och Jackie-O Motherfucker.
Med andra ord: Alexander Tucker<\/em> \u00e4r alls ingen d\u00e5lig skiva, den \u00e4r bara aningen opersonlig. St\u00e4ll den bredvid sina influenser och se hur den rodnar.
Denna opersonlighet \u2013 denna alls-inte-d\u00e5lig-men …-het \u2013 pr\u00e4glar dessv\u00e4rre Alexander Tuckers samtliga soloalster. Att f\u00f6rest\u00e4lla sig n\u00e5gon som dyrkar dem \u2013 n\u00e5gon som slutit dem extremt n\u00e4ra sitt hj\u00e4rta, n\u00e5gon som ristat in deras titlar p\u00e5 skolb\u00e4nkslocket \u2013 \u00e4r praktiskt taget om\u00f6jligt.
Mer intressant \u00e4r d\u00e5 Imbogodom, det vill s\u00e4ga Alexander i kompanjonskap med den nya zeel\u00e4ndska komposit\u00f6ren Daniel Beban. LP-skivorna de till dags datum gett ut \u2013 The Metallic Year<\/em> (Thrill Jockey, 2010), And They Turned Not When They Went<\/em> (Thrill Jockey, 2011) och Metafather<\/em> (Thrill Jockey, 2013) \u2013 spelades in i den anrika BBC-byggnaden Bush House och de f\u00e5r mig att associera till BBC Radiophonic Workshop, Luc Ferrari och Alastair Galbraith. Dessv\u00e4rre f\u00e5r de mig ocks\u00e5 att nicka till; emellan\u00e5t g\u00e5r de helt soniskt vilse.
Nej, det var f\u00f6rst n\u00e4r Alexander slog sig samman med Daniel O\u2019Sullivan och bildade Grumbling Fur som hans konstn\u00e4rliga g\u00e4rning blev riktigt intressant.<\/p>\n

Vad g\u00f6r en bra<\/strong> skiva till en bra skiva?
Som halvprofessionell musikskribent har jag kontemplerat den fr\u00e5gan i \u00f6ver tv\u00e5 decennier. Min plan \u00e4r att forts\u00e4tta kontemplera den tills den dag jag trillar av pinn\u2026 och g\u00e5 till graven tryggt f\u00f6rvissad om att den kommer att kontempleras s\u00e5 l\u00e4nge liv skapar toner.
Vad g\u00f6r Preternaturals<\/em> (2014) \u2013 Grumbling Furs tredje full\u00e4ngdare, uppf\u00f6ljaren till Furrier <\/em>(Aurora Borealis, 2011) och Glynnaestra <\/em>(Thrill Jockey, 2013) \u2013 till en bra skiva?
Allt som beskrivs och alluderas till i det ordrika lappt\u00e4cket h\u00e4r ovan.
Det 28 sekunder korta introt till Preternaturals<\/em> \u00e4r d\u00f6pt \u00bbNeil Megson Fanclub\u00ab. Neil Megson var vad Genesis P-Orridge \u2013 Throbbing Gristles ledare, \u00bbnattklubbss\u00e5ngaren\u00ab \u2013 hette innan han fann sitt r\u00e4tta jag.
Andy McCluskey torde nicka gillande \u00e5t en s\u00e5dan n\u00f6rdig blinkning.
Denna blinkning kung\u00f6r ocks\u00e5 p\u00e5 ett stillsamt s\u00e4tt att Daniel och Alexander \u00e4r fans; personer med stora skivsamlingar och innerliga f\u00f6rh\u00e5llanden till ljud, rytm och melodi. Varenda sekund av Preternaturals<\/em> \u2013 varenda egen och musikhistoriskt ink\u00e4nnande sekund av Preternaturals <\/em>\u2013 st\u00f6djer denna kung\u00f6relse.
Att dylik originalitet s\u00e4llan premieras med stora \u00e5h\u00f6rarskaror verkar inte bekomma Daniel och Alexander. Inget karri\u00e4rval som de hittills gjort tycks mig som en kompromiss.
Men samtliga karri\u00e4rval som de hittills gjort \u00e5terspeglas i Grumbling Furs toner. Miracles synthpop, Mothlites avant-pop, Guapos och \u00c6thenors experimentalism, Alexanders free folk, Imbogodoms ljudkuliss \u2013 allt \u00e5terfinns i f\u00f6r\u00e4dlad och utvecklad form p\u00e5 Preternaturals<\/em>.
Till Daniel och Alexanders f\u00f6rtret \u00e4r emellertid Depeche Mode den j\u00e4mf\u00f6relse man oftast st\u00f6ter p\u00e5 i texter om Grumbling Fur. MOJO, NME, DIY, Wondering Sound, The Guardian, The List, The Line of Best Fit, M Magazine \u2013 alla har de publicerat orden \u00bbGrumbling\u00ab, \u00bbFur\u00ab, \u00bbDepeche\u00ab och \u00bbMode\u00ab i n\u00e4rheten av varandra. \u00bbDet \u00e4r en skam att [Depeche Mode] \u00e4r den enda pr\u00f6vostenen f\u00f6r en okonstlad engelsk s\u00e5ngr\u00f6st\u00ab, som Alexander sa i MOJO #238, augusti 2013.
\u00c5 andra sidan \u2013 det \u00e4r en positiv pr\u00f6vosten. Depeche Mode anses i allm\u00e4nhet och som bekant vara ett betydelsefullt band som st\u00e5r bakom ett flertal fullkomligt fantastiska, kanoniserade skivor. Det \u00e4r \u00e4ven l\u00e5ngt ifr\u00e5n den enda pr\u00f6vostenen som n\u00e4mns i samband med Grumbling Fur; deras musik \u00e4r ju en g\u00e5ng ett perfekt ljudsp\u00e5r till musiklandskapet vi lever i och den \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte helt l\u00e4tt att ringa in.
Ekon av Throbbing Gristles genrel\u00f6shet, ekon av en presumtiv efterv\u00e4rld.
\u00bbKongenialt\u00ab \u00e4r ett ord som tr\u00e4ffande beskriver faktumet att The Charlatans-s\u00e5ngaren Tim Burgess \u2013 som enligt sin sj\u00e4lvbiografi Telling Stories<\/em> var (och \u00e4r) \u00bba freaky little fan […] The Dead Kennedys, Section 25 and Thee Milkshakes, all bought in one go\u00ab \u2013 sjunger p\u00e5 \u00bbLightinsisters\u00ab, Preternaturals <\/em>tredje sp\u00e5r. Kongenialt \u00e4r det ocks\u00e5 att \u00bbPreternaturals\u00ab ges ut av det m\u00e5ngfacetterade och intelligenta magasinet The Quietus egna etikett The Quietus Phonographic Corporation.
Sammanblandningen g\u00f6r helheten, \u00f6ppna sinnen kan inte f\u00f6rlora.
Band h\u00e4vdar titt och t\u00e4tt att deras senaste verk \u00e4r deras b\u00e4sta verk \u2013 en snabb googling av frasen \u00bbbest thing we\u2019ve ever done\u00ab ger vid handen att bland annat TV on the Radio, Nelo, Black Lips och Metermaids nyligen sagt s\u00e5. Vad jag l\u00e4st har emellertid Daniel och Alexander aldrig rangordnat Preternaturals<\/em> p\u00e5 detta s\u00e4tt, n\u00e5got som inte f\u00f6rv\u00e5nar mig det minsta. Eftersom de aldrig tvekar och eftersom de alltid har x antal j\u00e4rn i elden ligger helt enkelt inte s\u00e5dana bokslut f\u00f6r dem. De vet att Preternaturals<\/em> \u00e4r en sensationell \u00f6gonblicksbild av tv\u00e5 t\u00e4tt sammanslingrade konstn\u00e4rssj\u00e4lar p\u00e5 v\u00e4g mot nya stord\u00e5d. Vi Grumbling Fur-lyssnare vet att detta g\u00f6r Preternaturals<\/em> \u00e4nnu mer \u00e4lskv\u00e4rd.<\/p>\n

\u00bbMen det \u00e4r<\/strong> nu bara en tidsfr\u00e5ga innan flertalet struntar i att sjunga …\u00ab
Ur min fars gamla Ferguson-bandspelare str\u00f6mmar Mats Nilesk\u00e4rs v\u00e4na\/bergfasta r\u00f6st.
\u00bb\u2026 och ist\u00e4llet anv\u00e4nder det som de fick till sk\u00e4nks …\u00ab
\u00d6ver mina amorb\u00e5gade l\u00e4ppar sprider sig ett roat\/tankfullt leende.
\u00bb\u2026 talets g\u00e5va.\u00ab
\u00c5ret \u00e4r 2014. Inget \u00e4r som det en g\u00e5ng varit. Mats ord \u2013 som n\u00e5r mig via en kassett jag respektfullt v\u00e5rdat i \u00f6ver 25 \u00e5r \u2013 f\u00e5r mig att minnas, dr\u00f6mma. P\u00e5 ett s\u00e4tt fick han r\u00e4tt; nittiotalet var verkligen en av hiphopens m\u00e5nga guld\u00e5ldrar. Det g\u00e5r liksom inte att argumentera mot ett \u00e5rtionde i vilket akter som A Tribe Called Quest, De La Soul, Wu-Tang Clan, Gang Starr, Main Source, Brand Nubian och Paris gav ut sina b\u00e4sta plattor. P\u00e5 ett annat s\u00e4tt var han dock ute och cyklade; musikgenrer b\u00f6r aldrig delas upp s\u00e5 antingen\/eller. Alla musikaliska landvinningar som skett de senaste etthundra \u00e5ren har varit resultat av fusioner, l\u00e5n, korsningar, hopkok\u2026 och det \u00e4r \u00e4ven i dem som framtiden ligger.
N\u00e5got som Preternaturals <\/em>skulle bevisa.<\/p>\n

Tidigare publicerad p\u00e5 Bl\u00e4ck Charm Nostalgi Vassa T\u00e4nder, den 25\/7 -15<\/small><\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pusselbit l\u00e4ggs till pusselbit, snart framtr\u00e4der en bild.East Sussex, Englands sydkust. N\u00e5gra kilometer v\u00e4ster om staden Eastbourne reser sig Beachy Head, en 162 meter h\u00f6g och lodr\u00e4t kritklippa.\u00bbStupendous summit, rock sublime\u00ab, som Charlotte Turner Smith skaldade en g\u00e5ng.En dimmig f\u00f6rsommardag \u00e5r 1979 puttrar en bl\u00e5 Range Rover sakta fram p\u00e5 stigarna som leder upp mot […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[4],"tags":[79,81],"class_list":{"0":"post-722","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-black-charm-nostalgi-vassa-tander","8":"tag-grumbling-fur","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-bE","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/722","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=722"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/722\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":728,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/722\/revisions\/728"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=722"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=722"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=722"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}