{"id":89,"date":"2010-03-12T12:13:33","date_gmt":"2010-03-12T11:13:33","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=89"},"modified":"2010-03-12T12:14:05","modified_gmt":"2010-03-12T11:14:05","slug":"recension-the-jon-spencer-blues-explosion-%c2%bbjukebox-explosion%c2%ab-in-the-red","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/recension-the-jon-spencer-blues-explosion-%c2%bbjukebox-explosion%c2%ab-in-the-red\/","title":{"rendered":"Recension: The Jon Spencer Blues Explosion \u00bbJukebox Explosion\u00ab (In The Red)"},"content":{"rendered":"
\n

THE JON SPENCER BLUES EXPLOSION
\nJukebox Explosion
\nIn The Red\/Dotshop.se
\n8<\/p>\n

Grand Garbo. \u00bbMitt i Sumpan. Han 42, hon 13\u00ab som en av \u00bbNile City\u00ab:s fredagspubsketcher uttryckte det. Med andra ord en krog att sky som pesten, en strandad finlandsf\u00e4rja utan hamn.
\n   \u2013 Har ni n\u00e5gra l\u00e5tf\u00f6rslag, skriv ner dem och ge till mig.
\n   Mannen bakom katedern \u2013 mannen ikl\u00e4dd den tajta Levi\u2019s-tr\u00f6jan, mannen som tilltalade oss elever i klass S3D \u2013 var DJ p\u00e5 Grand Garbo.
\n   \u2013 Vi lovar att spela dem!
\n   Min hand str\u00e4ckte sig efter en penna, jag l\u00f6sgjorde en sida fr\u00e5n mitt anteckningsblock. Sedan f\u00f6rde jag stift till papper och bokstaverade \u00bb\u2019Afro\u2019 med The Jon Spencer Blues Explosion\u00ab.
\n   Mannen bakom katedern \u2013 mannen ansvarig f\u00f6r musiken p\u00e5 v\u00e5r studentskiva, mannen vars ena \u00f6rsnibb pryddes av en ensam guldring \u2013 tog emot min lapp.
\n   Men inte fan d\u00f6k \u00bbAfro\u00ab upp ur h\u00f6gtalarna n\u00e4r v\u00e4l festkv\u00e4llen var kommen och lambo hejet \u00f6verg\u00e5tt i dansgolv.
\n   Ack och ve, sjung om de musiksnobbiga studenternas olyckliga dagar.
\n   N\u00e5v\u00e4l. Vad ovanst\u00e5ende lilla historia belyser \u00e4r att jag en g\u00e5ng i tiden \u2013 1993-1996, ungef\u00e4r \u2013 var l\u00e4rjunge till den New York-baserade trion The Jon Spencer Blues Explosion. F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g just \u00bbAfro\u00ab p\u00e5 \u00bb120 Minutes\u00ab var startskottet, elchocken. Den sv\u00e4ngde, den inneh\u00f6ll ett h\u00f6gljutt och sirenliknande gitarrsolo och Jon Spencer sj\u00e4lv s\u00e5g tuffare ut \u00e4n tusen n\u00e5lar. Pl\u00f6tsligt hade jag hittat ett rock\u2019n\u2019rollband som var mitt, bara mitt. En Londonresa i samma veva innebar en chans att tillfredsst\u00e4lla min nyvunna vurm, s\u00e5 p\u00e5l\u00e4st sprang jag skivaff\u00e4rer runt och k\u00f6pte p\u00e5 mig allt Jon Spencer-relaterat jag kunde hitta. Hemkommen igen lyssnade jag i flera m\u00e5nader knappt p\u00e5 annat \u00e4n r\u00f6tterna som lett fram till \u00bbAfro\u00ab; full\u00e4ngdarna \u00bbThe Jon Spencer Blues Explosion\u00ab och \u00bbCrypt Style\u00ab, trots att de best\u00e5r av ungef\u00e4r samma material. \u00c4ven skivor med Jons alla gamla band och skivor han varit inblandad i \u2013 till exempel Pussy Galores \u00bbRight Now!\u00ab, \u00bbDial \u2019M\u2019 For Motherfucker\u00ab, \u00bbHistoria de la m\u00fasica rock\u00ab och kompilationen \u00bbCorpse Love: The First Year\u00ab, Honeymoon Killers \u00bbHung Far Low\u00ab samt Boss Hogs \u00bbGirl Positive+\u00ab \u2013 inf\u00f6rskaffades och jag nj\u00f6t av dem i fulla drag.
\n   N\u00e4r de snurrade i min stereo var jag od\u00f6dlig.
\n   Alla de h\u00e4r k\u00e4nslorna \u00e5terkommer n\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 \u00bbJukebox Explosion\u00ab. Ty vad \u00bbJukebox Explosion\u00ab g\u00f6r \u00e4r att samla \u2013 innanf\u00f6r ett v\u00e4ldigt smakfullt \u00bbBack From The Grave Volume One\u00ab-inspirerat konvolut \u2013 ett g\u00e4ng sv\u00e5r\u00e5tkomliga The Jon Spencer Blues Explosion-singlar. Summa 18 sp\u00e5r skr\u00e4pig, vild och frustande garagerock\u2019n\u2019roll. Dubbelgitarr-riff startar och stoppar, hetsiga trummor driver \u2013 vem saknar en bas? Rufus Thomas filtreras genom ett Einsturzende Neubauten-fan. Etiketten Caroline, en g\u00e5ng Pussy Galores hem, f\u00e5r l\u00e4st lusen av sig i vansinnigt roliga \u00bbCaroline\u00ab. Dr John spelar piano p\u00e5 \u00bbDo Ya Wanna Get It\u00ab. \u00bbTrain #1\u00ab beskrivs i linernotesen med meningen \u00bbit\u2019s hard to believe that a full-blown, harsh attack of this magnitude was cut during the era of Spin magazine-endorsed, limp-dicked \u2019indie\u2019 drivel\u00ab. Och s\u00e5 vidare. Vad mer kan en arton… f\u00f6rl\u00e5t, trettiotv\u00e5\u00e5ring beg\u00e4ra?
\n   \u00c5terst\u00e5r bara en sak \u2013 att uppr\u00e4ttelsens timme ska sl\u00e5. Vad jag \u00e4n p\u00e5stod i inledningen till den h\u00e4r recensionen \u00e4r det dags f\u00f6r en tur tv\u00e5 pendelt\u00e5gsstationer v\u00e4sterut, en tur till Sundbyberg och Grand Garbo. I min innerficka kommer jag f\u00f6rvara \u00bbJukebox Explosion\u00ab och jag t\u00e4nker inte g\u00e5 hem innan \u00e5tminstone en l\u00e5t fr\u00e5n den studsat mellan neonet och kromet.
\n   De \u00e4r skyldiga mig det. Dig my shit.
\nJOHAN JACOBSSON<\/p>\n

Original till recension publicerad i Sonic #38 (2007).<\/i><\/small><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

THE JON SPENCER BLUES EXPLOSION Jukebox Explosion In The Red\/Dotshop.se 8 Grand Garbo. \u00bbMitt i Sumpan. Han 42, hon 13\u00ab som en av \u00bbNile City\u00ab:s fredagspubsketcher uttryckte det. Med andra ord en krog att sky som pesten, en strandad finlandsf\u00e4rja utan hamn.    \u2013 Har ni n\u00e5gra l\u00e5tf\u00f6rslag, skriv ner dem och ge till mig.    Mannen […]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2},"jetpack_post_was_ever_published":false},"categories":[10],"tags":[8,32],"class_list":{"0":"post-89","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"tag-sonic","8":"tag-the-jon-spencer-blues-explosion","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-1r","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=89"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":91,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89\/revisions\/91"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=89"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=89"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=89"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}