{"id":92,"date":"2010-03-15T09:00:43","date_gmt":"2010-03-15T08:00:43","guid":{"rendered":"http:\/\/facetterad.net\/blog\/?p=92"},"modified":"2016-03-10T10:45:21","modified_gmt":"2016-03-10T09:45:21","slug":"artikel-trans-musicales","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-trans-musicales\/","title":{"rendered":"Artikel: Trans Musicales"},"content":{"rendered":"<div align=\"left\">\n<p><b>021205, en bensinmack n\u00e5gonstans i mitten av Bretagne, Frankrike, 15.12<\/b><br \/>\nOm ni sett \u00bbGudfadern III\u00ab minns ni s\u00e4kert citatet \u00bbjust when I thought I was out, they pull me back in\u00ab. Tyst mumlar jag denna mening om och om igen; Air France slarvade f\u00f6r n\u00e5gra timmar sedan bort min v\u00e4ska, jag har knappt sovit p\u00e5 ett dygn, himlen \u00f6ver v\u00e4stra Frankrike svartvit och nyss best\u00e4mde sig dj\u00e4vulen att Chris de Burghs \u00bbLady in Red\u00ab \u00e4r l\u00e4mplig muzak att st\u00e5 i k\u00f6 f\u00f6r en apelsinl\u00e4sk till. Men det fr\u00e4msta sk\u00e4let till att jag parafraserar Al Pacinos rollfigur Michael Corleone \u00e4r att jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till den tjugofj\u00e4rde upplagan av festivalen Trans Musicales. Jag som trodde att Hultsfred 2002 skulle bli den sista g\u00e5ngen jag slogs med ryggont, tr\u00e4ngsel, fylla och s\u00f6mnbrist. &nbsp;&nbsp;&nbsp;\u00bbOur true enemy has not yet shown his face\u00ab.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Utomhus. Vid en soptunna st\u00e5r en irl\u00e4ndare vid namn Michael och r\u00f6ker. Vi b\u00f6rjar sm\u00e5snacka lite och kommer efter ett tag in p\u00e5 musikscenen som florerade i hans hemstad Cork i b\u00f6rjan av nittiotalet.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jag: Undrar vad Niall fr\u00e5n Sultans of Ping FC g\u00f6r nu f\u00f6r tiden?<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Michael: Jag k\u00e4nner honom! Han bor i London och l\u00e4r ut engelska till japanskor. Han har ju alltid varit f\u00f6rtjust i japanskor.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Mitt skratt avbryts av att v\u00e5r minivansf\u00f6rare Claude ropar att en avf\u00e4rd \u00e4r n\u00e4ra f\u00f6rest\u00e5ende. Jag och Michael kl\u00e4mmer in oss bland sju andra journalister och snart \u00e4r vi p\u00e5 v\u00e4g igen. Vi l\u00e4mnade  flygplatsen Charles de Gaulle f\u00f6r tv\u00e5 timmar sedan. Tjugo mil kvar. <\/p>\n<p><!--more--><\/p>\n<p><b>Hotel de Brest, Rennes, 18.09<\/b><br \/>\nRennes har \u00f6ver 200.000 inv\u00e5nare och \u00e4r huvudstad i departementet Ille-et-Vilaine. N\u00e5gra av dess fr\u00e4msta exportprodukter \u00e4r textil, elektronik och bilar. Dessutom \u00e4r Rennes en g\u00e5ng om \u00e5ret v\u00e4rd f\u00f6r Trans Musicales. Och med nyss ackrediterade saker som passerkort, papper och en v\u00e4ska jag k\u00e4rleksfullt d\u00f6pt till t\u00f6ntkonten befinner jag mig p\u00e5 mitt hotellrum \u2013 trivsamt bel\u00e4get mittemot centralstationen \u2013 och kollar p\u00e5 Frankrikes svar p\u00e5 \u00bbPopstars\u00ab. Jag studerar helgens spelschema ing\u00e5ende och befinner mig snart \u00e4n mer p\u00e5 strumpl\u00e4st-niv\u00e5. Konserter som b\u00f6rjar fyra p\u00e5 morgonen? Funderar allvarligt p\u00e5 att k\u00f6pa mig ett par tofflor, en k\u00e4pp och en termos varm choklad och tillbringa kommande dagar framf\u00f6r TF1. <\/p>\n<p><b>Libert\u00e9, 22.51<\/b><br \/>\nLibert\u00e9 \u00e4r en l\u00e5da. Libert\u00e9 f\u00e5r Hovet att framst\u00e5 som ett under av charm och rokoko. Takh\u00f6jden \u00e4r enorm. Scenen \u00e4r enorm. Akustiken kunde varit b\u00e4ttre.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Men jag bryr mig f\u00f6ga.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;The Stooges Project \u2013 best\u00e5ende av originalmedlemmarna Ron Asheton och Scott Asheton samt bekantingarna J. Mascis och Mike Watt \u2013 vr\u00e4ker ur sig alla klassiker n\u00e5gra meter framf\u00f6r mig. Det l\u00e5ter otroligt bra. Watts basspel och s\u00e5ng pr\u00e4glar allt, g\u00f6r att det inte handlar om n\u00e5got, eh&#8230;  Deep Purple utan Jon Lord. Ron och Scott, p\u00e5 gitarr och trummor respektive, ser ut att ha v\u00e4ldigt roligt. I ett h\u00f6rn st\u00e5r J och riffar h\u00f6glljutt. Personligen hoppar jag j\u00e4mfota av upphetsning och tackar alla gudar att jag befinner mig i Frankrike just h\u00e4r och nu. <\/p>\n<p><b>Libert\u00e9, 00.27<\/b><br \/>\nCalexico. K\u00e4rlek. Efter konserten \u00e4r slut snubblar ut ur Libert\u00e9 och k\u00f6per en j\u00e4ttebaguette av pur upphetsning. St\u00e4ller mig vid en lampa och konsulterar spelschemat. Eftersom denna dag har k\u00e4nnts som tre fattar jag raskt ett beslut. Femton minuter senare ligger jag och sover i min hotells\u00e4ng. <\/p>\n<p><b>021206, Hotel de Brest, 13.32<\/b><br \/>\nHasar yrvaket ner till receptionen och lyckas med konststycket att p\u00e5 franska fr\u00e5ga kvinnan bakom disken om min v\u00e4ska h\u00e4ndelsevis har dykt upp. Det har den. Nya underkl\u00e4der! Deodorant och tandborste! Bandspelare! F\u00e5r pl\u00f6tsliga flashbacks till min barndoms jular. <\/p>\n<p><b>Presscentret, 15.30<\/b><br \/>\nOm jag \u00e4r omgiven av gr\u00f6na v\u00e4xter, hysteriska f\u00e4rgkombinationer, flickor som delar ut gratis Chupa Chops-klubbor och franska journalister m\u00e5ste det betyda att jag \u00e4r i presscentret, bel\u00e4get  n\u00e5gra meter till h\u00f6ger om Libert\u00e9. Nedsjunken i en soffa sitter jag och v\u00e4ntar p\u00e5 London-kvartetten Ikara Colt. Eftersom de \u00e4r f\u00f6rsenade har jag gott om tid att filosofera \u00f6ver exakt vad jag g\u00f6r d\u00e4r. \u00bbBokslut och r\u00f6tterna till det\u00ab \u00e4r svaret. Personligen \u00e4r jag i princip mot trender och kategoriseringar, men att f\u00f6rneka att viss musik f\u00e5r mer press ett \u00e5r j\u00e4mf\u00f6rt med f\u00f6reg\u00e5ende och att vissa beteckningar fungerar \u00e4r fel. Och artistuppb\u00e5det som Trans Musicales samlat \u00e4r mycket av en provkarta p\u00e5 vad som g\u00e4llde \u00e5r 2002. I alla fall om du som jag pratat med skribenter f\u00f6r MOJO, XLR8R och Spex.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Som en titt i kristallkulan funkar Trans dock s\u00e4mre, fr\u00e4mst f\u00f6r oss som jobbar p\u00e5 eftermiddagarna. Runt om i staden spelar n\u00e4mligen d\u00e5 en dr\u00f6s mindre, till st\u00f6rsta delen franska, band. Vad jag d\u00e4remot snart kommer att l\u00e4ra mig \u00e4r att promoskivor delas ut frikostigt om man visar intresse och har en plastbit med ordet \u00bbmedia\u00ab om halsen. S\u00e5 om ni till\u00e5ter att jag h\u00e4r hoppar lite i tiden s\u00e5 skulle jag med varm hand vilja rekommendera Margos \u00bbThe Catnap\u00ab och Monograms \u00bbMonogram\u00ab \u2013 tv\u00e5 uts\u00f6kta och v\u00e4ldigt s\u00f6ta electronica-plattor.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u2013 Are you Johan?<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u00c5h, Jon Ball, Claire Ingram, Paul Resende och Dominic Young \u2013 Ikara Colt \u2013 har visst slagit sig ner runt omkring mig.<br \/>\n<b> Ni var med p\u00e5 samlingen \u00bbSonic Mook 2: Future Rock\u2019n\u2019Roll\u00ab. Skulle ni p\u00e5st\u00e5 att ni \u00e4r framtidens rock\u2019n\u2019roll? <\/b><br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Claire: Hehe!<br \/>\nPaul: Nej, jag anser att vi \u00e4r ett band. Det \u00e4r v\u00e5r etikett; vi \u00e4r ett band. Vi \u00e4r ute p\u00e5 turn\u00e9 och vi spelar in album. <\/p>\n<p><b>Presscentret, 16.12<\/b><br \/>\nRadio 4 \u00e4r en kvintett fr\u00e5n Brooklyn som tagit sitt namn efter en Public Image Ltd-l\u00e5t och f\u00f6rmodligen h\u00e5ller Gang of Fours \u00bbEntertainment!\u00ab som en av sina favoritplattor. Deras andra skiva, betitlad \u00bbGotham\u00ab, \u00e4r producerad av DFA. DFA st\u00e5r f\u00f6r Death From Above och best\u00e5r av Tim Goldsworthy (\u00e4ven k\u00e4nd fr\u00e5n U.N.K.L.E.) och James Murphy. Och \u00e4r det n\u00e5gra som orsakat svallv\u00e5gor under 2002 \u00e4r det dem. Personligen satt jag l\u00e4nge mest som ett f\u00e5n och fattade inget n\u00e4r folk som Ika Johanneson pratade vitt och brett om deras genialitet och det tog ett tag innan jag fattade att DFA var b\u00e5de personer och ett skivbolag. Sedan, i augusti kanske, b\u00f6rjade jag inse att post-punk f\u00f6r tjugohundratalet var j\u00e4ttekul.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Var var jag? Jo, Radio 4. Jag m\u00f6ter Anthony Roman \u2013 deras s\u00e5ngare, l\u00e5tskrivare och gitarrist \u2013 i VIP-baren f\u00f6r en fr\u00e5gestund. Eftersom Anthony driver en skivaff\u00e4r och jag gillar folk som driver skivaff\u00e4rer leder jag in v\u00e5rt samtal p\u00e5 detta.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u2013 Den ligger i Brooklyn och heter Something Else Records. Vi s\u00e4ljer rock\u2019n\u2019roll-kl\u00e4der och coola album.<br \/>\n<b> K\u00f6per folk mer post-punk och new wave-plattor nu f\u00f6r tiden? <\/b><br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u2013 Ja. Absolut. Det verkar vara det som folk \u00e4r ute efter. Vilket \u00e4r bra eftersom det \u00e4r bra musik. Det har ocks\u00e5 blivit l\u00e4ttare att k\u00f6pa s\u00e5dana skivor eftersom mycket \u00e5terutges.<br \/>\n<b> F\u00f6rs\u00f6ker du \u00f6vertala kunder att k\u00f6pa \u00bbGotham\u00ab? <\/b><br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u2013 Nej&#8230;  Om jag jobbar i kassan och n\u00e5gon kommer fram, h\u00e5ller upp den och fr\u00e5gar \u00bb\u00e4r den h\u00e4r bra?\u00ab brukar jag svara \u00bbden \u00e4r allright\u00ab.<br \/>\n<b> Vad tyckte du om filmen \u00bbHigh Fidelity\u00ab? <\/b><br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u2013 Jag gillade den j\u00e4ttemycket. Den var p\u00e5 pricken. Det k\u00e4ndes lite jobbigt att se den, det var som att betrakta sig sj\u00e4lv i tv\u00e5 timmar!    <\/p>\n<p><b>Libert\u00e9, 21.17<\/b><br \/>\nIkara Colt intar stora scenen. Sexiga fragment som \u00bbThe Fall\u00ab, \u00bbThe Fall m\u00f6ter uppspelta rottweiler-valpar\u00ab och \u00bbThe Fall \u00e5ker tunnelbana\u00ab far genom min skalle. <\/p>\n<p><b>Libert\u00e9 Haut, 22.05    <\/b><br \/>\nEn trappa upp fr\u00e5n stora salen ligger ett mindre rum som inte riktigt kan best\u00e4mma sig om det \u00e4r en gympasal eller inte. Vad som d\u00e4remot \u00e4r helt s\u00e4kert \u00e4r att det f\u00f6r tillf\u00e4llet \u00e4r hemvist \u00e5t en sjuhundrah\u00f6vdad publik och fem h\u00e5rt synthande amerikaner som tillsammans kallar sig The Faint. De gillar f\u00e4rgerna r\u00f6tt och svart, ger ut sina skivor p\u00e5 Saddle Creek och har inget emot att kasta sig in i varje hook-sp\u00e4ckad l\u00e5t som om livet h\u00e4ngde p\u00e5 det.  <\/p>\n<p><b>Libert\u00e9 Haut, 23.00<\/b><br \/>\nThe Faint har packat ihop och en DJ f\u00f6rh\u00f6jer st\u00e4mningen ytterligare. Detta uppsnappade jag snabbt vara ett av Trans varum\u00e4rken \u2013 aldrig n\u00e5gonsin tystnad. Ig\u00e5r var det garagerock f\u00f6r hela slanten som g\u00e4llde fr\u00e5n skivspelningarna mellan alla upptr\u00e4danden, idag \u00e4r det electroclash och s\u00e5dan d\u00e4r nyinspelad postpunk som g\u00e4ller. N\u00e4r post-post-punkarna The Raptures \u00bbHouse of Jealous Lovers\u00ab str\u00f6mmar ut genom h\u00f6gtalarna hurrar alla f\u00f6rsamlade. Festivalens inofficiella signaturmelodi \u2013 den dyker upp \u00f6verallt och \u00e5terf\u00f6ljs alltid av jubel. <\/p>\n<p><b>Libert\u00e9 Haut, 23.42<\/b><br \/>\nF\u00f6r mig ok\u00e4nda Audio Bullys Sound System pumpar ut n\u00e5got som visat sig vara en jobbig s\u00f6rja till musik. Kul i max fem minuter, sedan sitter jag mot en v\u00e4gg och undrar vem som best\u00e4mt att den stora big beat-retrospektiven \u00e4r en kul id\u00e9. Att jag en m\u00e5nad senare skulle sl\u00e5 upp tidningar och l\u00e4sa att Audio Bullys \u00e4r ett av flaggskeppen i en ny huliganhouse-trend skulle jag d\u00e5 ha avf\u00e4rdat som science fiction. Eller r\u00e4ttare sagt; det g\u00f6r jag fortfarande. <\/p>\n<p><b>Libert\u00e9 Haut, 00.47<\/b><br \/>\nV\u00e4rmen \u00e4r olidlig. Ventilationen obefintlig. Alla runt omkring mig verkar blossa p\u00e5 jointar i morotsstorlek. Jag har inte \u00e4tit p\u00e5 tio timmar. Mitt i Radio 4:s utm\u00e4rkta spelning k\u00e4nner jag att det b\u00f6rjar sticka som n\u00e5lar i huvud och ben, s\u00e5 f\u00f6r att inte svimma pressar jag mig fram genom ett fullsatt Libert\u00e9 Haut mot den friska luften p\u00e5 g\u00e5rden nedanf\u00f6r. Kostymkl\u00e4dda m\u00e4n, indiepop-tjejer, deras pojkv\u00e4nner, Wu Tang-wannabes och en och annan hippie breder v\u00e4g och pl\u00f6tsligt \u00e4r jag utomhus. P\u00e5 skakiga ben sick-sackar jag tillbaka till hotellet och somnar direkt. Att det inneb\u00e4r att jag missar LCD Soundsystem och Boom Bip k\u00e4nns just d\u00e5 v\u00e4ldigt ov\u00e4sentligt. <\/p>\n<p><b>021207, Hotel de Brest, 11.07<\/b><br \/>\nSl\u00e5r upp \u00f6gonen, inser att jag missade b\u00e5de Boom Bip och LCD Soundsystem i g\u00e5r och dunkar genast huvudet i v\u00e4ggen. <\/p>\n<p><b>Presscentret, 16.10<\/b><br \/>\nP\u00e5 bordet framf\u00f6r mig ligger sju omslagspapper. Den l\u00e5ngvariga v\u00e4ntan p\u00e5 intervjuoffer har gjort att jag b\u00f6rjat tr\u00f6st\u00e4ta klubbor. F\u00f6rst st\u00e4llde ESG in sina intervjuer p\u00e5 grund av att vi alla befinner oss i ett land utan Burger Kings. Ingen vet var Fat Truckers tagit v\u00e4gen. Och San Franciscos stolthet Topher \u00bbGold Chains\u00ab Lafata har f\u00e5tt ont i halsen och jag h\u00e5ller sakta men s\u00e4kert p\u00e5 att bli bortprioriterad av hans presskontakt till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r fransk radio. Till slut reser jag mig och gn\u00e4ller lite extra inf\u00f6r alla som lyssnar och pl\u00f6tsligt sitter jag och Gold Chains och kraxar fr\u00e5gor och svar mellan varandra.<br \/>\n<b> Blir du ofta kategoriserad som indie-hiphop? <\/b><br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u2013 Inte i Amerika. Jag k\u00e4nner till klubbarna d\u00e4r, s\u00e5 jag kan best\u00e4mma: \u00bbjag vill spela h\u00e4r, tillsammans med dessa DJ:s\u00ab och s\u00e5 vidare. Jag har mer kontroll. Men n\u00e5gra h\u00e4vdar att jag \u00e4r en del av en ny hiphop-r\u00f6relse, de s\u00e4ger \u00bb\u00e5h, Anticon, Gold Chains, Cex&#8230;\u00ab. Men jag b\u00e4r ingen hiphopfana. \u00c5r 2003 kommer jag att g\u00f6ra house och sl\u00e4ppa en punkskiva.<br \/>\n<b> Kommer punkskivan, liksom Gold Chains-EP:n \u00bbStr8 From Your Radio\u00ab, att ges ut p\u00e5 tigerbeat6? <\/b><br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u2013 Vet inte. Miguel [kid606] \u00e4r s\u00e5 j\u00e4vla sn\u00e5l s\u00e5 jag tror jag sl\u00e4pper den sj\u00e4lv. Heh.<br \/>\n<b> Jag gillar dina texter. Improviserar du dem eller skriver du ned dem? <\/b><br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u2013 Jag skriver ned dem. Visa mig en person som kan improvisera s\u00e5dana rader. Jag tror inte att det \u00e4r m\u00f6jligt. Folk som p\u00e5st\u00e5r att de freestylar har skrivit ned allt innan, de har texterna i huvudet. Om de verkligen skulle f\u00f6rs\u00f6ka hitta p\u00e5 allt just d\u00e4r och just d\u00e5 skulle de f\u00f6rmodligen l\u00e5ta \u00bbbring it on\/bring it on\/bring it to the crack of dawn\u00ab.<\/p>\n<p><b>Presscentret, 17.00<\/b><br \/>\nM\u00e9lanie Aigle, International Press Officer: Du tar buss 19, h\u00e5llplatsen finns p\u00e5 gatan d\u00e4r borta.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jag: Gatan d\u00e4r borta?<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Melanie: Nej, d\u00e4r borta.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jag: OK.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Melanie: Och s\u00e5 \u00e5ker du mot Cleunay, kliver av vid Ferdinand de Lesspes. Det kostar en euro.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jag: Lugna puckar.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Trettio minuter senare lyckas jag lokalisera r\u00e4tt busskur. V\u00e4l d\u00e4r dyker dock en buss upp som p\u00e5 best\u00e4llning.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Station Ferdinand de Lesspes ligger mitt i en f\u00f6rort. En f\u00f6rort som verkar helt \u00f6vergiven; alla aff\u00e4rer \u00e4r st\u00e4ngda, husen \u00e4r nedsl\u00e4ckta och tysta. Tack och lov f\u00f6r n\u00e5gra franska rockers som jag kan smyga efter, annars hade jag nog fortfarande irrat runt d\u00e4r och k\u00e4nt mig som den siste mohikanen i ett miljonprogram p\u00e5 m\u00e5nen. <\/p>\n<p><b>L\u2019Antipode, 17.50<\/b><br \/>\nV\u00e4l inne i den bunker d\u00e4r n\u00e5gra av kv\u00e4llens begivenheter kommer att \u00e4ga rum k\u00e4nner jag mig vid s\u00e5 gott mod att jag stegar fram till baren. Efter att ha blivit serverad en l\u00e5ng harang i st\u00e4llet f\u00f6r en stor stark v\u00e4nder jag riktning och s\u00e4tter kurs mot ett v\u00e4xlingsb\u00e5s ist\u00e4llet. Snart har jag n\u00e5gra l\u00e5tsaspengar i n\u00e4ven och kan f\u00e5 min dricka \u2013 ett bisarrt system som praktiseras p\u00e5 vissa utsk\u00e4nkningsst\u00e4llen under Trans. Men h\u00e4r hoppar inga halta l\u00f6ss f\u00f6r det, ty av publikr\u00f6relserna att d\u00f6ma \u00e4r det dags f\u00f6r Sheffields nya stoltheter, analogsynth-trion Fat Truckers, att vrida fram n\u00e5gra sv\u00e4ngiga bitar. Jag tar plats bland fyrahundra andra sj\u00e4lar i en sal och njuter av dova, knarrande Moogs och Korgs. T\u00e4nk The Normal efter fjorton pints Guinness. Med en alldeles f\u00f6r professionell mimuppvisning p\u00e5 k\u00f6pet. <\/p>\n<p><b>L\u2019Antipode, 18.34<\/b><br \/>\nFat Truckers har g\u00e5tt av. DJ:n l\u00e4gger p\u00e5 \u00bbHouse of Jealous Lovers\u00ab.<\/p>\n<p><b>L\u2019Antipode, 19.15<\/b><br \/>\nIn fr\u00e5n h\u00f6ger: Gold Chains! Han stegar fram till laptopen, klickar ig\u00e5ng musiken och b\u00f6rjar vanka fram och tillbaka \u00f6ver scenen samtidigt som han rappar med en r\u00f6st som h\u00e5ller ger Tone Locs en match! Detta gig har alla m\u00f6jligheter att bli klassiskt! Men! Pl\u00f6tsligt! Han f\u00e5r s\u00e4llskap p\u00e5 scen av tv\u00e5 danserskor! Vad? Pressklipp fr\u00e5n Beastie Boys f\u00f6rsta Englands-turn\u00e9 bankar mot mitt pannben. N\u00e4r kommer go-go-burarna att s\u00e4nkas ner? Sedan inser jag att allt f\u00f6rmodligen \u00e4r en k\u00e4rleksfull blinkning \u2013 liksom Gold Chains texter \u2013 till playa-mentaliteten men saker och ting blir inte mycket b\u00e4ttre av det. Varje giftig rad som tjejerna l\u00e4gger f\u00f6ljs snart av att de gnider sig mot varandra. Och \u00e4ven om det \u00e4r ironiskt sex \u00e4r det lik f\u00f6rbannat sex och h\u00e4r gick jag och trodde att jag lyssnade p\u00e5 musik som inte beh\u00f6vde ta till s\u00e5dana knep. <\/p>\n<p><b>Buss 19, 20.22<\/b><br \/>\nTr\u00e4ffar Michael igen. Han ber\u00e4ttar att han och n\u00e5gra kompisar varit p\u00e5 utflykt under dagen, \u00e5kt t\u00e5g till en badort. Jag f\u00e5r k\u00e4nslan av att jag kommer beh\u00f6va s\u00f6ka l\u00e4karv\u00e5rd om jag ska h\u00e4nga med i hans tempo s\u00e5 jag urs\u00e4ktar mig och drar tillbaka till Hotel Brest. Men f\u00f6rst stannar jag till vid ett bageri och k\u00f6per proviant. <\/p>\n<p><b>Hotel de Brest, 22.07<\/b><br \/>\nV\u00e4rmer upp inf\u00f6r kv\u00e4llens begivenheter genom att kolla p\u00e5 ett telethon som aldrig tar slut och dricka tv\u00e5 burkar Kronenbourg vete\u00f6l. Nog f\u00f6r att galan drar in miljoner och \u00e5ter miljoner euro till handikappade barn, men artistuppb\u00e5det \u00e4r under all kritik. <\/p>\n<p><b>Libret\u00e9, 01.45<\/b><br \/>\nMitt TV-val har haft \u00f6nskad effekt. Jag \u00e4r laddad upp \u00f6ver \u00f6ronen. Samma sak kan s\u00e4gas om de tusen personer som jag delar luft med. Vi v\u00e4ntar alla p\u00e5 belgarna 2ManyDJ\u2019s \u2013 representanterna f\u00f6r bastardpopen, en genre som ju \u00e5terigen stack upp sitt roliga huvud \u00e5r 2002. Och d\u00e4r \u00e4r de! Tror jag! Det \u00e4r lite sv\u00e5rt att avg\u00f6ra, men tv\u00e5 killar st\u00e5r b\u00f6jda \u00f6ver tv\u00e5 skivspelare d\u00e4r borta i fj\u00e4rran i alla fall.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Och: kaos.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jag kan bara f\u00e5nle \u00e5t alltihopa. 2ManyDJ\u2019s sl\u00e4pper l\u00f6s ett set som \u00e4r en orkan av hits \u2013 Daft Punk, New Order, \u00bbHouse of Jealous Lovers\u00ab, och s\u00e5 vidare \u2013 och hela pl\u00e5tl\u00e5dan h\u00e5ller p\u00e5 att explodera. Alla dansar vi, kramar om varandra och \u00e4lskar varenda sekund. Det \u00e4r opretenti\u00f6st, populistiskt och alldeles, alldeles underbart. Folk stagedivar och flyter sedan omkring p\u00e5 uppstr\u00e4ckta h\u00e4nder. Den enda spelning jag kan j\u00e4mf\u00f6ra med \u00e4r Chemical Brothers p\u00e5 Roskilde 1995. <\/p>\n<p><b>Libert\u00e9 Haut, 02.10<\/b><br \/>\nSom en \u00e5sna mellan tv\u00e5 h\u00f6tappar. Men jag v\u00e4ljer \u00e4nd\u00e5 att se ESG. Det \u00e4r ju inte var dag man har chansen att se det b\u00e4sta avant-funk bandet fr\u00e5n Bronx. I \u00f6ver tjugo \u00e5r har de h\u00e5llit p\u00e5 och de kan fortfarande f\u00e5 folk att sv\u00e4nga sin komplicerade rumpa. Eller ocks\u00e5 inte. Efter det att Renee, Valerie, Marie, Chistelle och Nicole spelat sin f\u00f6rsta l\u00e5t, sagt \u00bbhello Paris\u00ab och k\u00e4nts allm\u00e4nt taffliga funderar jag allvarligt p\u00e5 att kasta mig ner till nederv\u00e5ningen igen. Sedan h\u00e4nder n\u00e5got och polyrytmiken b\u00f6rjar leva. Och n\u00e4r de g\u00f6r \u00bbUFO\u00ab \u2013 deras v\u00e4ldigt samplade \u00bbhit\u00ab \u2013 \u00e5ngrar jag ingenting. En meter framf\u00f6r mig har en kanske tretton \u00e5r gammal kille i tomteluva en breakdance-uppvisning. Han verkar inte heller missn\u00f6jd. <\/p>\n<p><b>Utanf\u00f6r Libert\u00e9, 03.21<\/b><br \/>\nF\u00f6r en hel del m\u00e4nniskor \u00e4r kv\u00e4llen definitivt \u00f6ver. Till exempel \u00e4r utg\u00e5ngen blockerad av en sliten man som lagt sig rakl\u00e5ng p\u00e5 marken och lutad mot en lyktstolpe st\u00e5r en kille och spyr luft. Sj\u00e4lv hade jag ikv\u00e4ll t\u00e4nkt att stanna uppe till 07.00 och titta p\u00e5 Andrew Weatherhall, men s\u00e5 st\u00e4llde han in och ensam samt med bristande spr\u00e5kkunskaper k\u00e4nns det inte riktigt l\u00e4ge att tr\u00e4ffa nya v\u00e4nner och festa med dem hela natten. S\u00e5 \u00e5terigen h\u00e4grar hotellet mitt. Gnolande p\u00e5 \u00bbSuicide is Painless\u00ab l\u00e4mnar jag Trans Musicales bakom mig. <\/p>\n<p><b>Hotel Brest, 03.32<\/b><br \/>\nGodnatt. <\/p>\n<p><b>021208, ombord p\u00e5 ett Air France-\u00e4gt flygplan, n\u00e5gonstans \u00f6ver Europa, 16.21 <\/b><br \/>\nDj\u00e4vul p\u00e5 h\u00f6gra axeln: Minns du inte tr\u00e4ngseln? R\u00f6ken?<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u00c4ngel p\u00e5 v\u00e4nstra axeln: \u00c4sch, bara du kommer ih\u00e5g att ta med dig vatten in \u00e4r det lugnt.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Dj\u00e4vul p\u00e5 h\u00f6gra axeln: Ryggontet? Hur tr\u00f6tt du blev?<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u00c4ngel p\u00e5 v\u00e4nstra axeln: Vatten och energidryck.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Dj\u00e4vul p\u00e5 h\u00f6gra axeln: \u00bbJust when I thought I was out, they pull me back in\u00ab?<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u00c4ngel p\u00e5 v\u00e4nstra axeln: Det var n\u00e5gra makal\u00f6sa konserter du s\u00e5g, eller hur?<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;Dj\u00e4vul p\u00e5 h\u00f6gra axeln: \u00c4h, jag ger upp.<br \/>\n&nbsp;&nbsp;&nbsp;\u00c4ngel p\u00e5 v\u00e4nstra axeln: Ja, g\u00f6r det. F\u00f6r vi \u00e5ker nog tillbaka n\u00e4sta \u00e5r!    <\/p>\n<p><small><i>Original till artikel publicerad i Sonic #10 (2003)<\/i><\/small><\/p>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<a href=\"https:\/\/facetterad.net\/blog\/artikel-trans-musicales\/\" rel=\"bookmark\" title=\"Permalink to Artikel: Trans Musicales\"><p>021205, en bensinmack n\u00e5gonstans i mitten av Bretagne, Frankrike, 15.12 Om ni sett \u00bbGudfadern III\u00ab minns ni s\u00e4kert citatet \u00bbjust when I thought I was out, they pull me back in\u00ab. Tyst mumlar jag denna mening om och om igen; Air France slarvade f\u00f6r n\u00e5gra timmar sedan bort min v\u00e4ska, jag har knappt sovit p\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n<\/a>","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":false,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[4],"tags":[8,33],"class_list":{"0":"post-92","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-artikel","7":"tag-sonic","8":"tag-trans-musicales","9":"h-entry","10":"hentry"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7nn96-1u","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/92","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=92"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/92\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":315,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/92\/revisions\/315"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=92"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=92"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/facetterad.net\/blog\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=92"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}