
När såg du en queer experimentell film senast?
Vare sig du svarar ”räknas Mulholland Drive?” eller ”i morse, och det var Marguerite Paris epokgörande All Women Are Equal” (eller något mittemellan) på den frågan så välkomnar du säkert möjligheten att se mer queer experimentell film.
Göteborgsbon Anna Linder vill ge dig just den möjligheten.
Ett av alla syften med Linders konstnärliga, tvärvetenskapliga forskningsprojekt Queera rörliga bilder – som på pappret sträckte sig mellan 2013-2017, men som i realiteten pågår än i dag – har nämligen varit att synliggöra ”queera rörliga bilder i både bekväma och obekväma rum”.
– Ja, och det tycker jag att Queera rörliga bilder lyckats väl med, säger Linder på telefon.
– Jag har curerat i alla möjliga olika sammanhang de här senaste åren. Det har varit otroligt många arrangemang.
Linders brinnande intresse för experimentell kultur och curering väcktes tidigt. Under tidigt 90-tal hjälpte hon till att sjösätta ”rockfestivaler, filmfestivaler [och] konstutställningar” i hennes födelseort Storuman. Under andra hälften av 90-talet och under hela 00-talet – när hon bodde i Stockholm – satte hon och några av hennes vänner upp ett gäng olika mixed media-tillställningar på bland annat Fylkingen, biografen Fågel Blå och galleriet Konstakuten.
– Jag tror att jag alltid varit inne på att skapa själv – jag kommer från en familj som handarbetat och hobbysnickrat – och samtidigt visa för andra personer saker som jag själv gillar, funderar Linder.
– Jag ser mig som en aktivist med arbetarklassbakgrund, så jag ser alltid till att skapa plats för verk som jag själv inspireras av och som jag inte sett förut.
Så att ett av de viktigaste fröna till vad som skulle komma att bli Queera rörliga bilder såddes under den feministiska filmprogramserien Queer Eyes, som Linder sammanställde för Göteborgs Konsthall 2011-2012, är med andra ord fullkomligt logiskt.
– Jag fick förfrågan att göra Queer Eyes när jag gick en curatorutbildning på magisternivå vid Filmhögskolan i Göteborg, berättar Linder.
– Det var sjukt roligt att göra Queer Eyes. Vi hade fulla hus hela tiden – intresset för vad vi gjorde var jättestort. Medan Queer Eyes pågick insåg jag att jag verkligen ville fortsätta att ha queer experimentell film som fokus när jag curerar.
Kort efter det att Queer Eyes fjärde och sista del gått av stapeln inbjöds Linder av Akademin Valand att skriva en forskningsansökan till Vetenskapsrådet.
– Då fick jag ju välja fritt ämne igen, vad jag ville göra – och då blev det Queera rörliga bilder.
I oktober 2012 meddelade Vetenskapsrådet att de tilldelat Queera rörliga bilder hela 3,9 miljoner kronor i forskningsbidrag.
– Ansökan och slutresultatet är väldigt lika, faktiskt, säger Linder.
– Enda skillnaden är att det blev en bok, Queera rörliga bilder/Queer moving images, med en QR-kod i istället för en katalog med en dvd i – dvd-formatet känns ju rätt dött i dag. Tanken var aldrig att det skulle bli en ”vanlig” bok …
För alla som är nyfikna på Queera rörliga bilder är Queera rörliga bilder/Queer moving images (ArtMonitor Bok, 2017) ett måste. Över dess 215 sidor sammanfattas och förklaras Queera rörliga bilder-projektet ur en mängd olika perspektiv – en text om hur Linder räddade den bortglömda filmen Mai Zetterling’s Stockholm (1979) från att slängas på sophögen följs av ett transkriberat panelsamtal mellan dramatikern Suzanne Osten, skådespelaren Gösta Ekman och film- och medievetaren Ylva Habel angående Nancy Kates dokumentärfilm Regarding Susan Sontag (2014) följs av information kring Queer experimentell filmfestival (som hölls på Akademin Valand, 18-23 maj 2015) följs av en artikel om ”tre filmer från den homosexuella frigörelsekampen” signerad Ingrid Ryberg …
En torr examensrapport skriven på högtravande akademikerspråk – en ”vanlig bok” – är den med andra ord absolut inte.
Dessutom är Queera rörliga bilder/Queer moving images otroligt läckert formgiven – dess yta är ett fascinerande konstverk i sig. Bara det att den saknar rygg, har sin paginering satt i det särskilt framtagna typsnittet Linder Unlimited och måste sprättas upp gör att den förtjänar att ställas på hedersplats i ens bibliotek.
– [De normbreddande kreatörerna] Bastion – Agency Studio Lab har stått för huvuddelen av den grafiska designen, säger Linder.
– Men jag har fått önska saker av dem – jag ville att boken skulle vara lila, jag ville att den skulle ha materialitet. Det där med att jag skulle få ett eget typsnitt – det var dock Bastions idé helt och hållet!
Några av de sista kapitlen i Queera rörliga bilder/Queer moving images är vikta åt bakgrundshistorien till och diskussion kring Linders remarkabla och djupt personliga kortfilm Spermahoran, som färdigställts inom ramarna för Queera rörliga bilder. Spermahoran började sitt liv som ett ljudverk som Linder jobbade på när hon gick Dramatiska Institutets ljudkonstlinje år 2009 …
– … men det blev aldrig klart, fortsätter Linder.
När jag läser Queera rörliga bilder/Queer moving images får jag en känsla av att skapelseprocessen som har lett fram till Spermahoran har varit ganska öppen ..?
– Den har väl både varit fast och väldigt öppen. Personerna som är med i den har haft mycket att säga till om medan vissa saker – att vi skulle jobba i ett mörkt rum med rörligt ljus och att det skulle vara en textil känsla hela filmen rakt igenom – har varit satta. Och en del huvudscener fanns med från första början.
Ämnena som Spermahoran tar upp – ofrivillig barnlöshet i en heteronormativ värld, vem eller vilka som får bli föräldrar, kön kontra reproduktion, en utvidgad queer syn på graviditet – är extremt viktiga. Och sätten som den åskådliggör dessa ämnen på – hängande kroppar, böljande tyg, behandlad super-8-film, svepande spotlights, ömma porträtt, bottenlösa bakgrunder, musik av Erika Angell – är geniala.
Jag ser Spermahoran som en positiv, optimistisk film. Har jag förstått den rätt?
– Ja, men den behandlar också sorg – det är en svår process för en queer familj att skaffa barn. Men sedan så vänder den på slutet – vi får barn …
– Jag trodde det skulle vara svårare att visa den för publik, men den har gått bra var än den gått upp. Den har även tagits emot av en icke-queer publik på ett väldigt positivt sätt. Moderna Museet köpte in den i höstas till sin samling – det är väl en karriärtopp (skratt).
Om inget oförutsett inträffar kommer Moderna Museet visa Spermahoran senare i år.
– Den har gjort sin resa på queer-festivaler och olika queera arrangemang, nu vill jag att den ska nå ut bredare … och Moderna Museet är ju jättefolkligt!
Att Anna Linder inte är mycket för att vila på sina lagrar – eller vila över huvud taget – är uppenbart. Begreppet ”många järn i elden” tycks ha uppfunnits enkom för henne. Knappt hade hon slutredovisat Queera rörliga bilder förrän hon, med stöd från Kulturbryggan, drog igång arkivet The Swedish Archive for Queer Moving Images (SAQMI). Genom ”efterlysningar, insamlingar, dokumentation, intervjuer, arkivering, visningar, presentationer, workshops och samtal” är det tänkt att det ska berätta och samla den ”queera rörliga bildens historia”.
– Man skulle kunna säga att SAQMI är en slags fortsättning på Queera rörliga bilder, förklarar Linder.
– Jag upptäckte när jag höll på med Queera rörliga bilder att den här sortens nätverk saknas i Sverige.
Exakt vilken form som SAQMI ska ta – fysiskt?, digitalt?, fysiskt och digitalt? – är inte hundraprocentigt spikat än.
– Just nu är SAQMI inne i en uppstartsperiod. Jag har intervjuat många queera personer som jobbar med queer rörlig bild för att höra vad de helst vill. Jag har också inlett samarbeten med andra filmarkiv, bland annat Filmarkivet.se.
Fortsättning följer.
FAKTARUTA
Namn: Anna Linder
Filmografi (urval): Cum Pane – The One you Share your Bread With (2002), Densen (2009), 13 Related Sewing Machines (2013).
Har också varit producent på Filmform – arkivet för svensk experimentell film och videokonst samt initiativtagare till Film Fylkingen.
Hemsida: annalinder.se
I Queera rörliga bilder har också Ingrid Ryberg ingått som en mentor.
SAQMI kommer att arrangera visningar på Moderna Museet den 16 november.