Intervju: James Donadio (Prostitutes)

I thought we should begin by talking about A Day in the Desert II.
– I played on a little plateau, a natural amphitheatre made out of stone. It was like a pagan ritual. There were lasers … It was almost too intense. There were a billion green lights everywhere. It was so dark; it was a little bit cloudy that night so there wasn’t much moon. Basically it was pitch black with a bunch of green dots flying around. I couldn’t see the audience, I couldn’t tell if they were sitting or standing … I couldn’t even tell if they were there!
Ideally, what kind of audience reaction are you hoping for?
– [laughs] Anything more than bottles being thrown … The audience at A Day in the Desert wasn’t really my audience; there was a much more free love mellow vibe which is not really where I’m from or who I play to usually. I’m used to playing on the floor of dingy dark basements with people right in my face, and to be on this big stone stage in this giant vast desert with some faces out in the darkness – it was more like an out of body experience than a show.
Did you enjoy the experience?
– Oh, it was excellent. A friend of mine lives in Los Angeles, we went together. He drove me out there. We both had an incredible time. I live in Cleveland you know, just all that open space…
When ‘Sup Magazine approached you and asked you if you’d like to play at A Day in the Desert, what were your first thoughts?
– My first thought was “why the hell are you asking me?” My second thought was “absolutely, yes.” I didn’t even think twice about it. It was a great opportunity to do something that I usually don’t do.
Continue reading

2015 års 10 bästa K-pop-låtar

10. D.Holic: Murphy and Sally

Peppens nationalsång. Med ”Murphy and Sally” i öronen är ingenting omöjligt.

9. Wonder Girls: I Feel You

Mer åttiotal än åttiotalet självt. Totalt oemotståndlig.

8. Amber (Feat. 태연): Shake That Brass

Kan få en död stenbumling att börja dansa.

7. 2EYES: Pippi

Hoppar obekymrat och leende gatan fram.

6. DIA: 내 친구의 남자친구

Definierar adjektivet ”adorkable”. Årets kanske skönast skruvade basgång.

5. LABOUM: AALOW AALOW

Stil och klass. Påminner ibland om Talking Heads – en väldigt bra sak.

4. Girls’ Generation: Lion Heart

En best of K-pop-lista utan Girls’ Generation är något olagligt, tror jag.

3. Oh My Girl: Closer

Mer episk – episkare? – än Homeros samlade verk.

2. Red Velvet: Dumb Dumb

SVÄNGET! Känn SVÄNGET! SVÄÄÄNGEEET! Även årets bästa MV.

1. Twice: Like Ooh Ahh

Att Twice vann Best New Female Artist-kategorin på årets MAMA är liksom ingen slump.

HEDERSOMNÄMNANDE. Produce 101: Pick Me

När var senste gången du såg 98 hoppfulla K-popartister på en och samma scen? Klart det konceptet är värt åtminstone ett hedersomnämnande.

Artikel: Calvin Johnson

Stockholm, 1995. Klockan är över fyra på natten, inuti en gammal malmgård belägen på Södermalm råder febril aktivitet. Sedan länge ensam kvar i lokalerna och i skenet från en datorskärm tar jag plats, breder ut mig och gör det själv; passion, kunskap och mission omvandlas via rudimentär förståelse av Word, PageMaker och en scanner till något konkret.
Klippa, klistra, peka, klick.
Två timmar senare, stereon i bokhyllan försätts i viloläge, de fyrakanalsinspelade tonerna tystnar. En gallergrind, ett larm och en port forceras, klar majmorgonluft hälsas. Med det nyligen färdigställda fanzineoriginalet under armen börjar jag den korta promenaden mot busshållplatsen.
Continue reading

Artikel: USA:s olagliga whiskyparadis

Fredagen den 16 januari 1920 tågade ett hundratal människor genom Bostons gator.
  Alla var de högtidsklädda, alla var de exalterade. Klang och jubel följde i deras spår.
  Utanför den nygotiska metodistkyrkan Morgan Memorial Church of All Nations gjorde de halt. Strax därpå, klockan 19:30, började de hålla en uppsluppen begravningsceremoni. Mannen de sade sig föra till sista vilan – mannen de påstod sig ha lagt i en blomstersmyckad kista – var John Barleycorn, personifikationen av sädesslaget korn och de alkoholhaltiga drycker man kan tillverka av det.
  Liknande scener, liknande kulthandlingar, utspelade sig samtidigt i bland annat Atlanta, San Francisco, Los Angeles, Norfolk, Washington D.C. och Chicago. Olika lokala avvikelser förekom – i Norfolk åtföljdes till exempel John Barleycorns kista av en man utklädd till Djävulen – men samtliga var glädjeyttringar över att lagförslaget The Volstead Act trädde i kraft när klockan slog midnatt och den 17 januari 1920 var ett faktum.
  Eller, med andra ord; vad som firades var förbudstidens ankomst. Vad som firades var tron på att ett förbud mot att sälja, producera, importera och transportera alkoholhaltiga drycker skulle leda till ett bättre Amerikanskt samhälle.
Continue reading